Bondbloggen – Sida 433

Vintern rasat … Jag vill ha den tillbaka !

Inte en enda stock har jag kört ut än och nyss då jag började laga virkesupplaget i ordning så tog gripen upp helt ofrusen lera. Det finns ingen tjäle alls i år ! Detta gäller förstås bara där snön legat orörd. Under vägarna har det frusit djupt.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder så nu börjar man bli nervös. Ännu förra veckan var det ganska kallt och fint väder. Det blir riktigt bråttom att köra ut virket. Till all tur har jag goda vägar alldeles bredvid hygget. Men håller maskinerna ihop ? Det vore katastrof att vara tvungen att reparera just nu.

Jag ber alla som väntar på våren om ursäkt men jag vill absolut att vintern kommer tillbaka med en ordentlig köld – åtminstone nån vecka framåt. Det är tur att ingen kan styra vädret för vilket bråk det skulle bli … Det går en gammal historia (säkert över hundra år gammal för det var tiden före storskiftet) om en bondmora som sa att “nu fåår he bör regn för vi ha fåått inn våårt höö” varvid grannen (som inte fått in höet) blev så arg att de inte pratade med varandra till dödedagar.

Bli nu inte SÅ arga – jag kan ändå inte ändra på vädret …

Söndagssysslor

Det finns en maskin i ladugården man inte vill att skall fara sönder, nämligen skitpressen.
Hemma i Kabböle hade vi inga problem men skitmaskinen, för gödseln kastades ut med en grep och spade. Men å andra sidan så är jag ju nog glad över att vi inte har det systemet hit..!

Under de här två åren jag bott hit, har jag lärt mig att man som utomstående inte skall komma med några smarta kommentarer eller förslag då någondera av de auktoriserade skitpressreparatörerna (Antte och Åke) jobbar på.
Idag visade det sig att det inte var frågan om ett oöverkomligt fel, utan alla reservdelar som behövdes fanns hemma. Det var en oljeslang som hade lossnat. Så Antte fixade det! 🙂

Det som gör reparationen av skitpressen så motbjudande, är att det oftast är ganska svårt att komma åt problemet. Idag måste t.ex. en del av spalterna från en box lyftas bort.

Ergonomin är ju inte alltid heller den bästa, då man måste stå böjd i en ränna och t.ex. svetsa.
Trots att djurbönder är vana vid gödsel, så är det ju nog allt annat än lockande att gräva och försöka jobba i det. Detta är vad man med gott samvete och bokstavligen kan kalla ett “skitjobb”! 😉

De första dagarna

22032010093 — Nyfödd, lite ostadig på benen.

Både Bojans och Celins kalvar börjar ha en knapp vecka bakom sig och allt har gått bra så här långt. Första dagarna får kalven tillbringa med mamman ensamma i en avskild kalvbox. De skiljs från gruppen för att de skall präglas på varandra, lära känna igen varandras doft och för att de i lugn och ro skall få komma underfund med digivningen. De flesta kalvar och kor fixar den biten rent instinktivt, men vissa behöver en del hjälp för att komma igång. Att de lär känna varandras doft är viktigt, eftersom nötkreatur i högre grad använder sig av doft än utseende då det gäller att identifiera varandra.

23032010102 — Ett dygn gammal och på tu man hand med mamma i boxen.

När de sedan släpps ut med de andra är småkalvarna vanligen rätt orädda och springer ohämmat omkring i ladugården. Kon lunkar efter och lockar på kalven, råmar när den kommer för långt ifrån henne och beter sig allmänt som en hönsmamma. Efter ett tag börjar de slappna av, men kalven och mamman sover ofta i samma bås eller bredvid varandra. Bojans kalv Charlie har börjat bekanta sig med kalvgömman och vet redan vid fyra dagars ålder hur man smiter ut på foderbordet. Swiss (Celins kalv som syns på bilderna) fördrar att sova i liggbåsen som de stora flickorna och beter sig allmänt taget lite mer försiktigt och eftertänksamt.

020 — Fem dagar och anpassad till gruppen.

Ju förr dess bättre, eller…?

Jag har suttit och mediterat lite över hur tiden går och hur allt ändras. En kaffebordsdiskussion om mjölktransporter förr och nu gav upphov till följande konstaterande:

När jag var 10 år, dvs 1974 hade vi sex kor, ca 30 grisar och runt 100 minkar. Detta försörjde nästan två familjer. Mjölken mjölkades med en pneumatisk mjölkmaskin (modern då) som funkade som så att man ställde en hink-liknande sak under kon, anslöt mjölkmaskinen till spenarna, och mjölkade. Sedan vidare till nästa ko. Denna procedur gav ca 50 liter mjölk (osäkert om jag minns rätt) dagligen. Denna mjölk förvarades i mjölkkannor som hämtades dagligen med en mjölktraktor. Sommartid hölls mjölken kall genom att man sänkte ner kärlen i brunnen medan man väntade på leverans.

Mjölktraktorn var en speciell upplevelse. Mjölkkannorna kördes till meijeriet med traktor+släp, det var en granne som skötte transporterna i ur och skur med egen traktor, utan hytt givetvis. Jag minns hans förtvivlan när temperaturen sjönk ner mot minus 30 grader och han fick börja elda under oljetråget redan tretiden på natten för att komma väg i tid på morgonen.

För oss småpojkar var mjölktraktorn ett ypperligt sätt att förflytta oss mellan gårdarna med. Det var bara att hoppa på på vagnen och av hos någon kamrat. Den tiden funkade lokaltrafiken bra!

Meijeriet låg i den egna byn, ca 7 km hemifrån, och i byn fanns uppskattningsvis 100 mjölkgårdar. 1974 upphörde detta meijeri och mjölkkannorna fick börja åka lastbil in till centrum, en resa på 15 km. I denna veva upphörde far och farbror med “våra” kor.

Sedan började så småningom mjölken köras i lösvikt i tankar längre och längre bort i takt med att ko-böndernas antal minskade explosionsartat under andra delen av 70-talet. Idag har jag för mig att det finns två eller möjligen tre kobönder kvar i Yttermark och mjölken körs visst till Pedersöre, dit är det bara knappt 200 km.

Detta om detta!

I dag anlände förresten en välkommen gammal bekant. Det var min idol i fågelvärlden, tofsvipan som landade i en snödriva i närheten. Jag har i många år med stort intresse följt med tofsvipornas göranden och låtanden under häckningen på våra åkrar och det är faschinerande att se. Nu får man snart börja höra det härliga ljudet av viporna som flyger omkring i åkerkanten när kvällarna blir ljusare. Då börjar det knycka rejält i husbondens vårbrukskänslor kan jag lova!. Bättre missionär för det agrara samhällets framsida är svår att hitta!

Ute hällregnar det i kväll så nog skall det väl bli en vår i år också. Hoppas bara viporna hittar någon mat i snön!

Inga överraskningar

Vårens varmaste dag; + 6,8 grader!!! Härligt! 🙂

Nåjo, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan som jag nämnde igår så hade vi idag besök av en exteriör rådgivare. Han bedömde 7 st förstakalvare och gick igenom några äldre kor som redan hade en bedömning från tidigare. Vi hade inte alltför höga förhoppningar angående resultaten för förstakalvarena, tyvärr överraskade de inte heller oss.
Yves ger delpoäng för de olika kroppsdelarna och räknar sedan ihop ett medeltal som sedan blir det slutgiltiga resultatet. Dagens bästa resultat blev GP80 och det sämsta F68. Som sagt, inga höjdare men om man vill se positivt på det hela så har alla en chans att bättra på sig efter nästa kalvning. 😉
Hur skalan går kommer jag inte exakt ihåg, men jag skulle tippa på F60 till EX90+. Vårt bästa resultat kom på hösten, då hade vi en ko som kalvat två gånger och fick VG 85.

Då jag inte var i ladugården på kvällen så hade jag tid att plantera om lite blommor. Idag var det svartahavsrosorna och några st.paulior som fick nya krukor. Svartahavsrosorna hade faktiskt kommit upp redan, så det började vara så dags att få dem i ny mull.

Ett säkert vårtecken till; vi såg årets första tranor flyga över Heisala idag! 😀

Grått och regnigt – perfekt innedag

Gnistrande solsken förbyttes snabbt i regn och mulet. Men det har jag inget emot. Jag har länge haft dåligt samvete för att pappers- och verkstadsarbetet släpat efter så nu passar det fint. Nåja, papper och papper – det är datamaskinen som jag jobbar med.

Det positiva är att det nya flissystemet fungerar fint och det är varmt ute så jag kan öppna verkstadsdörrarna och svetsa ett rör som börjat läcka olja på skogslastaren. Fast då jag såg närmare på eländet så börjar det vara nödvändigt att bygga om den. Det är en av de första modellerna från 80-talet så slangar och rör är alltför oskyddade. Och det händer (ganska ofta) att man drämmer dem i ett stort träd eller så sticker en grov kvist in och river loss dem. Skogsarbetet är tufft för både folk och maskiner.

Så nu surfar jag på nätet och söker komponenter för att bygga om slang- och rörsystemet. Det är en hel del funderande att få allting att passa och det skall vara STARKT ! Tjocka stålskydd som man kan slå emot en tall utan att det gör nånting.Men först måste det gamla röret svetsas – jag hinner inte bygga om just nu.

Att betala räkningar är ganska enkelt numera. Förr var man tvungen att åka till banken och det tog en halv dag. Men man kunde ju prata litet med bankfröken och bybor som satt och väntade på sin tur. Banken har flyttat och “kontoret” finns på nätet nånstans. Mina banker finns till en del i Sverige och Danmark. Liksom “butikerna”. Avstånd har ju ingen betydelse på nätet men vanligen håller jag mej inom EU eftersom det är bevärligare med tullar då man går utanför. En eurobetalning är numera gratis inom EU.

Innedagen används också för att installera nya program och lappa ihop gamla system som slutat fungera – det händer allt emellanåt. Och så skall jag gå på CTIA-mässan i Las Vegas (trådlösa prylar) – via nätet. Själva mässan är slut men jag hann inte titta på den eftersom det var så fint skogsväder tidigare i veckan. Då hade man kunnat följa med den on-line som det heter på modern svenska. Varför åka dit då man kan sitta hemma lika bra ?

Men nu skall – suck och stön – räkningarna betalas först …