Kategori: Bondbloggen

Mjukstart

Ja-a, så var den semestern nästan förbi. Jag kom hem igår efter att ha varit heim i tre dagar. Tiden gick fort och jag fick faktiskt vila ut mig. Något bra med den där enorma snömängden dit finns!
Det blev en lite mjuk landning till arbetet, Antte skötte om kvällspasset igår och morgonpasset idag tillsammans med avbytaren. Jag var i kväll och kommer att fara i morgon på morgonen. Vi tur visas på det här sättet så länge vi har avbytaren, alltså till och med måndag morgon.

Idag var Antte, svärre och jag på V-S Karjakerho´s vårmöte som gick av stapeln på Rauhalinna i St. Karins. I Rauhalinna har i tiderna funnits bl.a. semintjurar. Nu är hela området till salu, så det var sista chansen att ordna en tillställning där. Det var väldigt intressant att höra om Rauhalinnas historia och om koavelns framtid i form av Viking Genetics.

I morgon får vi besök av en kanadensisk exteriör rådgivare. Han kommer till Finland tre gånger om året och besöker då enligt överenskommelse olika mjölkgårdar. Mera om hans besök och våra resultat i morgon.

Nu är det nog bäst att säga; tack o gonatt! 🙂

Senvinter

Nu börjar det kännas som vår i luften eller åtminstone senvinter. Takdropp, fågelsång och ljusa morgnar är innerligt välkomna. Jag vet inte när jag skulle ha längtat så här mycket efter snösmältningen. I ärlighetens namn finns det en del nackdelar med blidvädret också men de känns rätt så obetydliga.

Mina kor går i kall, oisolerad lösdrift vilket innebär att innetemperaturen är samma som utetemperaturen. Under kalla perioder är det jättebra, gödsel och urin fryser nästan på vägen mellan kons rumpa och golvet, luften är frisk och alla är rena. Nackdelen är att nu när termometern ligger på plussidan är det dags att betala för de trivsamma veckorna i vinter. Nu tinar all den där vätan och fukten som samlats upp på en gång och det blir rätt så fuktigt på golvet. Fördelarna uppväger klart nackdelarna, det har varit trivsamt i flera veckor och nu följer några dagar av lite tätare gödselarbete och högre halmförbrukning. Det kan det vara värt.

Den här årstiden märker man också skillnaden på blidsnö och vanlig snö. Hittills har fodertransporterna gått rätt så bra trots snödjupet, traktorn skär väg åt sej ungefär som en båt klyver vatten och snön pressas endera till sidorna eller nedåt. Meterdjup blidsnö pressas däremot ingenstans. Det går att köra framåt en bit och sen är det stop. Dagens ballass fick jag hem tack vare att balarna råkade stå någorlunda nära vägen, men nästa vecka får jag ta mej en tur med schaktbladet och öppna en väg till följande balrad. Om inte snön hinner smälta till dess förstås, men det tror jag inte jag vågar räkna med.

Idag svängde grannen Branaback-Jonas in och lånade min skogslastare. Jonas och jag har en hel del samarbete i olika former. Han brukar så och tröska åt mej, jag harvar åt honom, vi äger en del maskiner tillsammans o.s.v. Dessutom tillkommer en del lösare samarbeten också. Vissa arbetsmoment fakturerar vi varandra för, andra räknar vi med att jämnar ut sig med tiden. Det är ju inte hela världen om nån av oss vinner lite mer eller lite mindre på nåt samarbete, i slutändan vinner ändå båda mer än vi hade gjort var och en för sig. Och det är väl det som räknas.

Nattskiftet har slocknat

Dagarna börjar bli långa – alltför långa. Då man kommer hem från skogen sju eller halv åtta så orkar man bara äta och så slocknar man på soffan. Det är ju illa för det blir inget gjort i verkstaden där listan på nödvändiga reparationer bara växer.  Och på morgonen så är det ljust så tidigt att man inte hinner göra nånting då heller.

Nåja, det finns jobb i skogen som det börjar bli bråttom med. Nu lovar SMHI bara varmt väder – inte ens nätterna blir kalla som hittills. Jag blir nog tvungen att börja köra ut stockarna nu för att hinna innan vintervägarna smälter. Det är dåliga vägar i år fastän det varit kallt. Det beror på att det inte varit blida så att man skulle ha fått isvägar utan nu är det bara snövägar och då slår det igenom när det blir varmare. Isvägarna kan hålla ända in i maj.

Från och med idag blir det tvunget med en kaffepaus på eftermiddagen så jag orkar tills det blir mörkt. Man täcks ju inte sluta arbetet mitt på ljusa dagen heller … Men gumman är nöjd – hon tycker  att karlar skall ha kroppsarbete så orkar de inte ställa till så mycket elände. Och det har hon alldeles rätt i. Man orkar inte göra nånting alls efter att ha bytt skjorta och ätit på kvällen.

Trendigt värre

Idag var jag på ett väldigt intressant seminarium som hade rubriken “Idéerna kommer från landet” och handlade om att bönder och landsbygd håller på att bli riktigt trendriktiga! Namnet och ämnet var förstås som gjort för att falla en kvalificerad lantis som mej på läppen, jag har lindrigt sagt en egen ko i diket. Men också om jag försöker vara objektiv och bortse från mej själv tyckte jag det var en givande tillställning.

Enligt föredragshållaren finns det en stark trend som riktar in sig på rejäl mat, äkta råvaror, närproducerat och lokalt. I samma vända blir jordbruk också intressant, dels att följa med (t.ex. via Bondbloggen) och dels att bedriva själv i liten skala. Allt fler odlar sina grönsaker själv, t.o.m. vissa finare restauranger stoltserar med grönsaker från en egen täppa på bakgården. Michelle Obama odlar ett trädgårdsland bakom Vita Huset, på andra sidan Atlanten gör drottning Elizabeth det samma. Fast i ärlighetens namn tvivlar jag på att det engelska statsöverhuvudet rensar sina morötter själv. 🙂

Som jordbrukare tycker jag det här låter spännande. Faktum är att allt som minskar den osunda fokusering vi haft på priset och inget annat än priset känns som en framgång. Mat är inte bara matpris, det är hälsa, välbefinnande, miljö, upplevelse, smak och mycket, mycket mer.

Förutom att Bondbloggen alltså ligger något alldeles fruktansvärt rätt i tiden ger den också intressanta sidoeffekter. Mina klagovisor om Bojans aggressiva beteende ledde till att jag idag fick mail av hennes förra ägare, som också känner Bojans mor och hennes systrar. Han lugnade mej med det ilskna beteendet snarast är ett släktdrag hos Bojans anförvanter, men de brukar lugna sej med åren. Det var tur för Bojan att han skickade den hälsningen, hennes uppträdande skulle annars ha säkrat henne en tätposition på höstens utmönstringslista.

Vem är det som besöker Bondbloggen?

För att svara på den frågan så tänkte jag skriva ett inlägg med lite statistik. Vecka 11 så hade Bondbloggen 3500 besök, medelbesökaren stannade i fem minuter och han/hon läste i medeltal 4 inlägg .

Geografiskt kommer det besök från hela Finland, i topp denna vecka var Helsingfors, Vasa, Jakobstad, Pargas, Lovisa och Åbo. Det finns också många besökare utanför Finland, där främst Sverige syns i statistiken.

Många av er hittar hit via Facebook, vissa dagar kommer hela 13 % av besöken via Facebook.

Beskyddarinstinkt

Tisdag kväll kring midnatt inträffade igen en kalvning (undrar om de medvetet håller igen för att kalvningen att bli sent på kvällen eller nattetid?). Denna gång var det charolais-kvigan Bojans tur.  Strax efter kalvningen är de flesta kor väldigt beskyddande och försvarar sina kalvar mot misstänkta angripare, man skall definitivt akta sig för dem i det skedet. Bojan har från början ett otrevligt lynne och är lite smått aggressiv så nu efter kalvningen var det inte ens att tänka på att gå in till henne. Redan fast jag bara betraktade dem från utsidan av boxen gjorde hon ett utfall så det skrammlade i grindarna.

Som tur är verkar kalven klara sig rätt bra utan min inblandning, den är pigg och ser frisk ut. Jag har inte ännu sett att den diar mamman, men med tanke på hur fräsch den ser ut måste den nästan göra det. Jag låste också fast Bojan i låsgrindarna  och kollade juvret (hade jag gått in till henne utan att låsa fast henne hade jag inte kommit ut med alla revben i behåll) och hon var inte överdrivet mjölkstinn, vilket tyder på att kalven nog får i sig en del. Det kan i och för sig också tyda på att hon inte har nån mjölk, men det vet jag att hon har så jag håller det för med sannolikt att kalven diar. Dessutom går det också att klämma kalven på magen och bedöma om den får mat i sig, men det förfarande har jag inte riktigt kommit underfund med ännu.