Kategori: Bondbloggen

Grrr – deklaration …

Tyvärr är jag inte lika klok som Kalle (Puuh) att jag gör skattedeklarationen i god tid utan det blir alltid till sista stund. Så idag sitter jag här framför datamaskinen och är SUR – mycket hellre skulle jag vara i skogen i snön och vätan (det är +2 grader här).

Underligt att det skall vara så motbjudande. Egentligen är det inte så stor sak eftersom gumman skrivit in bokföringen. Men ändå får man svettas med hur det skall deklareras och alltid är det något som går fel och så blir det att börja ändra igen.

Givetvis gör jag allt själv enligt mottot: “Djär e sjölv”. Jag har svårt att tänka mej att nån annan skulle bokföra och deklarera för mej. Även om jag inte är någon ekonom så vill jag veta precis hur ekonomin ser ut. För många år sedan gjorde jag upp ett eget bokföringssystem (vi bönder behöver inte ha dubbel bokföring utan bara “anteckningar”). Det har gått igenom flera olika operativsystem ända från CP/M (=urgammal för 8-bits maskiner) till dagens Debian Linux och OpenOffice. Vill nån ha systemet så är det bara att meddela mej så skickar jag kalkylbottnen.

Det är “dubbel” bokföring i den meningen att jag har egna projektkonton för att bättre hålla reda på vart pengarna går. Deklarationen är numera faktiskt ganska enkel med bara ett litet antal konton.

Det sorgliga är förstås att se resultatet av jordbruket som återigen går på minus. Vi överlever på potatislandet och litet skogsinkomster och besparingar. Skillnaden är stor till den lön jag hade som professor men jag har bott i 20 år i Helsingfors och vet att det går åt mycket pengar där också.

Inte vill jag byta tillbaka …

Extremsport

Just då man fått bort de farligaste arbetena så började ungdomarna hitta på extremsport (eller kanske just därför …). Man lugnar oroliga mammor med att det inte är farligt om man vet vad man gör.  Så egentligen sysslar jag med extremsport (alltså skogsarbete). Det är helt livsfarligt om man inte har erfarenhet och visst får man en “kick” då man fäller en jättetall – och aldrig är riktigt säker åt vilket håll den far. Trots att man beaktat alla faktorer så kan det komma en plötslig vindpust … Senast lyckades jag fälla ett träd över traktorn men bara toppen slog i förvaringslådan. Den var av plåt så den gick att buckla ut.

Motorsågen hör till de allra farligaste redskapen men farligare är att bli under ett träd som fastnat i ett annat och man skall försöka få ned det. Här är traktorlastaren helt oumbärlig och har säkert sparat många liv.

Men i dag fick jag komma hem mitt på dagen för en koppling lossnade och hydrauliken sprutade olja över hela traktorn. Inget farligt men urk så klibbigt … Nu skall jag åka tillbaka till extremsporten och om jag överlever så skriver jag väl flera blogginlägg …

Avbytaren

Idag kom avbytaren, så nu har jag faktiskt ledigt från ladugårdsarbetena i fem dagar (riktigt över helgen t.o.m.). Avbytaren fungerar som vikarie för djurbönder. Tanken är att avbytare tar hand om nödvändiga rutinarbeten och systemet administreras via vårt pensionssystem. Förutom 25 dagar semester/år kan man också köpa avbytartjänster vid sjukdom. Semestern är “gratis” men är man sjuk så kostar det, alltså. 🙂

Vi är med i en avbytarring där samma avbytare roterar mellan samma gårdar, så han känner till vår verksamhet i stort sett lika bra som jag själv gör. Dessutom har han otroligt bra hand med djuren, vilket gör att det känns tryggt att koppla av själv.

I går kväll reparerade jag den trasiga båsavskiljaren och konstaterade var felet låg. Det finns en stoppare som skall hindra båsavskiljaren från att röras alltför mycket, och den var avnött. Jag bultade in ett gammalt slåttermaskinsbett istället. Det var väl inte direkt nån höjdare i kategorin hantverkarskicklighet och elegans, men det borde hålla.

Fornminnesföreningen

En av de trevligaste dagarna är Fornminnesföreningens årsmöte. Det är en ovanlig förening för alla som bor här är medlemmar och vi har ingen medlemsavgift. Det är i praktiken det gamla skifteslaget där alla hjälper varandra och gemensamt sköter om allmänningen (Lekstrand) och Hurtigs dragontorp samt bysmedjan.

Hindersby hade fyra skifteslag och “vi” betyder huvudsakligen Hopenbackans skifteslag samt de som flyttade ut därifrån för hundra år sedan i skiftet (Mosabackan, Skäggasbackan och Sminnsbackan).

Årsmötet hålls vanligen på Nissas (egentligen Niss-Kallis) som ännu finns kvar mitt i Hopenbackan. Min farmors mor var från Nissas och annars också finns det en massa ludikusiner (följande släktled efter småkusiner) på årsmötet. I hundratals år har våra förfäder arbetat ihop och det fortsätter vi med. Man har sedan barnsben fått höra historier om dessa förfäder.

I sommar kommer man att sätta upp Brudvalet på Lurens sommarteater. Författaren, Sigge Strömberg, från granngården till Niss-Kallis som kallas Strömbergs (egentligen Niss-Ufferstu) var en mycket aktiv kulturpersonlighet och grundade också Fornminnesföreningen.

Speciellt formellt är ju inte årsmötet och kaffedrickandet och pratet är väl det viktigaste.

Puuh

Så är då sista handen lagd vid årets stora möda, deklarationsblanketterna. Det är något magiskt över deklarationen. Egentligen är det en bagatell i dagens datavärld, men det känns ändå som en sten från bröstet varje gång den är klar. Jag minns när man tog sina första babysteg som nybliven bonde och skulle bokföra och deklarera med blyertspenna och papper och miniräknare. Då kunde man vara en smula stolt när det var klart. Nuförtiden bokför jag i Wakka (lantbruksbokföringsprogram) fortlöpande under hela året och borde egentligen bara kunna ta en utskrift och skicka in deklarationen.

Borde alltså!

Vid kontroll i söndags upptäckte jag att något inte stämde med ingående balansen på avskrivningarna. Det fanns ett kast på nästan 2000 euro. Detta föranledde en intensiv felsökning i två kvällar som tog ungefär samma tid som blyertsbokföringen 1991.

Det lyckades och nu är deklarationen klar att lämnas in EN HEL DAG I FÖRTID. Stoltheten känner inga gränser!