Idag skall jag göra lite smärre ombyggnader i ladugården för att senare kunna avskilja de kvarvarande kalvarna från sina mammor. Det är en rätt känslosam tillställning, för kor har också moderskänslor och är oroliga för sina avkomlingar när de försvinner. Tyvärr hjälps det inte, kalvarna kan om de utvecklas tidigt bli könsmogna så småningom och jag vill inte ta risken att tjuren hinner betäcka dem när de är så här små. Om det sker kommer de att kalva vid c. 15 månaders ålder vilket rent utvecklingsfysiologiskt är det alldeles för tidigt och inte helt ofarligt heller.
Kategori: Bondbloggen
Spännande liv
Jag är inte riktigt av samma åsikt som Kalle. Han har inte direkt haft ett händelselöst liv precis – med frost och elände. Bondelivet ÄR ganska spännade för man vet aldrig när nästa katastrof står vid dörren. Och nyheter är ju nuförtiden enbart dåliga nyheter och det kan vi nog erbjuda …
Tillsammans med brorsan fällde vi träd på veckoslutet (vi har inga lediga dagar). Det var de allra största som vi har i skogen och en del måste man gå två varv runt stammen med motorsågen för att få fällda … Det är minsann inte ofarligt och det gäller att ta det lugnt och vara noggrann med vartåt trädet lutar, vartåt kvistarna tynger det och vartåt det blåser. De är så stora att det är lönlöst att försöka fälla dem åt “fel” håll – nästan. Sedan jag fick den fjärrstyrda hydrauliska vinschen kan jag helt kallt dra omkull träden (efter att ha sågat av det mesta). Nåja, inte hur som helst men nog gör det arbetet mycket mindre farligt och mindre ansträngande än att bråka med vippjärn och fällkilar.
I dag åkte jag också till Borgå efter en ny motorsåg som skall ersätta den gamla Jonsered som vi kört med i 25 år nu. Visst har tekniken gått framåt men inte är den mycket starkare än den gamla fast den nya är lätt att starta. Den gamla skall inte alls skrotas utan jag sätter in nya membran i förgasaren och så har vi en reservsåg – det behövs alltid.
Chaaaaampaaaaagne
…. uttalat som dom ropar vid F1-loppets prisutdelning 🙂 Det är nämligen så
att igår var det exakt två år sedan jag och mina fyrbenta flickor flyttade
till Heisala. Så det var ju värt att fira med lite champagne och
jordgubbstårta. Tiden går fort då man har roligt!
Men inte blev det för mycket av det goda, för idag har jag varit på en
utbildning gällande juverhälsan hos korna och hur man förebygger problem med
den. Intressant ämne som man aldrig blir fullärd om. Vi hade en
utomordentlig och motiverande föreläsare, så det kändes som om man faktiskt
lärde sig något nytt.
Nu blir det pizza och sedan OS!
Måndag
Veckans första dag och en något mera produktiv sådan. Morgonen var kall, så kall att det återigen gick mig på nerverna, men eftermiddagen var jättefin. Jag fick äntligen inlämnat blanketterna för “ansökan” om uppkoppling mot kommunala avloppet som grävs här som bäst. Det är första gången jag har ansökt om att få betala 4400 euro för något jag inte vill ha. Det kändes lite mystiskt! Dom får gärna bygga ett avlopp och ansluta mig dit, men 4400 tycker jag är direkt skamlöst och närmast ett hån mot de som kanske inte skall bo kvar så länge till i sitt hus.
Irritationen mot avloppet använde jag sedan till något positivt. Jag stod ett par timmar vid vedmaskinen och försökte fylla igen luckan som årets köld gjort i vedlidret. Även om jag bara eldar med ved i en Tulikivikamin har det gått långt över 10 kubikmeter i vinter, mot kanske 4 en vanlig vinter.
Det luktar bränt ur min dataskärm, jag tror den börjar ge upp. Jag har väntat ett tag på det faktiskt, jag håller mig med en bildrörsskärm som är ca 10 år gammal. Av princip har jag svårt att kasta bort saker som fungerar, så att denna nu ger upp är ingen sorglig historia utan bara ett legitimt skäl att köpa en ny hipp flat-screen. Hej utveckling, här kommer jag….
Händelselöst liv
När jag läser Era bloggar slås jag av hur öde min gård ligger just nu i sin avsaknad av husdjur. Ja tom våra 4 katter verkar leva helt odramatiskt just nu. Jag har slitit med kölden och snön hela vintern. Snön erkänner jag villigt, det är slarv från min sida. En massa saker blev under snön och snöröjningsgrejerna är inte i toppskick eftersom tron på snövintrar även här gått i stå. Kölden däremot är ett reellt problem som går fram som liemannen över egedomen. Saldot hittills är två frusna ackumulatorer, och en räjäl vattenskada i rummet där jag förvarar fryskänsliga saker. Det hade gått ner under noll och så frös en vattenledning. Den tinade förstås följande dag och så stod vattnet som spön i backen över varmvattentvätt och bekämpningsmedel. Gissa om jag var grinig. Jag brukar säga att när det regnar går man under tak, skydd från blåst får man i lä och skuggan skyddar från värme. Men vart går man undan köld. Den finns överallt.
Verksamheten har alltså legat nere totalt i vinter, i lördags dök dock en köpare upp och for iväg med en gammal skogsvinsch som vi haft i huset sedan pappa var bonde. I stället köpte jag en kombinerad vinsch och lunningsgrip som jag fått hem men inte varit i tillfälle att pröva ännu. Men…vintern skall ta slut, det har jag bestämt!
Farligt
Jag läste på nätet att en man från Alajärvi blivit ihjälstångad av en tjur. Hans bror är skadad med överlever.
Såna händelser stämmer till eftertanke. Djur är oerhört intressanta att arbeta med, men man kan ändå inte räkna med att veta var man har dem i alla situationer. Speciellt tjurar i “tonåren”, vilket det här torde handla om, kan vara helt oberäkneliga. Egentligen är det inte alltid säkert att de vill nåt illa, men när en uppspelt tjur på 500 kg vill “skoja och buffas lite” kan en 90 kg:s karl skadas rejält.
Häromveckan träffade jag en kollega som för nåt år sedan blev anfallen av en tjur med lynnesfel (han var alltså onormalt aggressiv). Resultatet var om jag minns rätt hål i huvudet, 10 knäckta revben, två spruckna ryggkotor, brutet käkben, krossad armbåge, ett hål i halsen (hornet missade tack och lov halspulsådern) och rejält med skador i ansiktet. Enligt läkaren hade bonden knappast överlevt om han varit 5 år äldre eller haft sämre grundkondition.
Djur är härliga att jobba med men kräver att man är uppmärksam. Å andra sidan går det inte att hålla på med dem om man skall gå och vara rädd hela tiden.