Vatten in i huset

Is på taket har nu lett till att det rinner vatten in i huset. Vi har en värmefläkt på för att torka väggen i hörnet men det droppar bara hela tiden. Troligen finns det is i mellantaket som långsamt smälter. Så i dag rev jag bort tapeten och skivan i hörnet som var helt genomblöta.

Sådant är livet på landet. Vill man prata med gårdskarlen så är det bara att gå fram till spegeln, likaså disponenten, byggkarlen mm. mm. Att börja beställa hit nån för att fixa eländet är bara inte att tänka på utan det gäller att kavla upp ärmarna och göra det själv.

“Djär e sjölv” som det heter på ärans och hjältarnas språk …

Det var en av dessa dagar för motorsågen vägrade att gå och jag måste använda den tunga reservsågen i skogen. Så nu är jag ganska slut inför aftonskiftet (skall göra hål i väggen till pannrummet genom 55 cm tegelvägg). Det är den nya flismataren som skall installeras i det nya flislagret. Det är inte så illa för det är bara -8 grader nu och det går bra att arbeta utomhus – jämfört med -23 grader i går kväll.

Flislagret är också heimlaga, av egen konstruktion även om själva flismataren är “tjööpis”  – men begagnad förstås. Den gamla flismataren var inköpt också men den var jag tvungen att bygga om så det är inte mycket kvar av den ursprungliga annat än själva lådan. Och så brännhuvudet vilket inte är illa för det är  27 år gammalt.

Vissa saker lönar det sej inte att göra själv – speciellt om man kan köpa billiga begagnade. Litet harmar det förstås då man har principen att allt skall vara heimlaga men tiden räcker inte till för allting. Ibland skulle man nog ha sparat tid för en del prylar är så dåligt konstruerade att det går mera tid till att bygga om dem än att konstruera allting själv …

Allt virke går åt

I dag skrev jag fullmakt åt reviret om försäljning av virke. Det tycks gå åt allting – utom björkstockar. Ganska snabbt har lågkonjunkturen svängt och nu behövs virke för de fabriker som startat på nytt. Problemet är bara att det inte går så snabbt att få ut mera virke om det inte alls är planerat.

Och så vet man aldrig med vädret, Alla maskiner till trots så är vi ännu beroende av vädret i hög grad. Visserligen går det att hugga i alla väder men det kan vara besvärligt, långsamt och dyrt.

Men i dag var jag nöjd med vädret – det var kring -13 hela dagen och nu har det blivit ännu kallare. Kläderna var torra och man fryser faktiskt mindre än då det är varmare och man blir genomblöt.

Men nu skall vi se om eposten går fram till bloggen … (2)

Is på taket

Det började komma in vatten i huset och orsaken blev snart fastställd – det hade blivit 20 cm is vid takkanten och bakom isbarriären låg det vatten. Vi har ju ordentlig lutning på taket men om det blir vatten liggande så läcker det nog. Problemet var förstås måndagens varma väder – närmare noll.

Det var ingen lätt sak att få bort isen. Inte vågar man slå på den för då slår man hål i taket och en värmefläkt var alldeles för usel. Så jag måste ta den pneumatiska borrmaskinen och en stenmejsel och ta bort små bitar i taget. Det var inte heller ofarligt för de föll ganska nära fönsterrutorna i nedre våningen.

Nästa sommar skall värmekablar installerar på taket så man får en öppning att vattnet kan rinna bort.

Isbarriären

Snörik vinter

Den snörika vintern förorsakar en del intressanta situationer och då menar
jag inte bara för VR. Idag skulle jag hämta balar från ett skifte en bit
hemifrån. Skiftet ligger alldeles bredvid landsvägen, så det är plogad väg
ända till åkerkanten. När jag kom fram upptäckte jag dock att landsvägsdiket
var helt igendrivat och snön hårdpackad av all snöplogning. Det var helt
omöjligt att hitta vägtrumman där man skall svänga in på åkern trots att jag
plumsade runt ett bra tag. Jag vet att diket är rejält djupt, så att chansa
på att svänga in i blindo var inte att tänka på. Hade jag kört ner med
traktor och vagn och missat trumman hade jag garanterat inte kommit upp för
egen maskin.

Det var bara att ta skeden i vacker hand och ändra planerna. Jag fick hämta
foder ett annat skifte i närheten. Detta kändes lite dumt eftersom jag var
inom 20 meter från balarna, men ibland är man tvungen att anpassa sig efter
de förutsättningar naturen bjuder.

Ordentlig vinter, men inte tillräcklig

Fick idag höra att det finns vissa tankar om att upphöra med förbindelsebåtstrafiken… För vår del skulle detta leda till stora problem, då mjölkbilen inte längre skulle komma ända fram. I praktiken skulle vi måsta pumpa över mjölken från gårdstanken till en eller flera transporttank(ar) och frakta den över isen till grannholmen dit mjölkbilen kommer. Det här har ju dom “gamla o vana” på gården gjort många gånger tidigare(senast 2003), men för mig skulle det vara första gången. Efter x-antal skräckhistorier jag hört om dessa transporter är detta inget jag ser fram emot!
För att göra saken ännu värre, så är isen inte tillräckligt tjock för att den skulle bära traktor, tank och 3500L mjölk. Köld har vi ju nog haft riktigt tillräckligt denna vinter, men p.g.a. snötäcket är isen ställvis under 20 cm tjock. OM det nu blir så att trafiken stannar förän det finns ordentlig is, får vi ta plan B i bruk; vi får dela upp mjölkmängden i flera transporter och köra med “mönkijän” över isen. Så nog ska vi fixa det, på ett eller annat sätt! Kraftfoder har vi redan bunkrat åt oss så att det räcker till mars!=D
Nå jo, det om det; nu är det bastun som gäller, ifall man skulle tina upp efter dagens “mönkkäri”utfärd på isen!

Vykortsvintern

Och så testar vi bilder med ett vykort:

Ladugården i januari 2010
Ladugården vykortsvintern 2010

Den nya ladugården på Bos-Sestu som är byggd 1945. Numera kallufttork (på vinden), arbetsrum (gamla stallet), elektronikverkstad, pannrum och skrotlager.

Till vänster det halvfärdiga nya flislagret på 10 kubik (kölden tog byggarna) och till höger den jättestora havtornsbusken från Åland (som man kantänka inte kunde flytta och få att växa). Hälften av bären finns kvar för skörden var stor i fjol.