Djur – Sida 43 – Bondbloggen

Yrkesprov

Idag hade vi yrkesprov. Hm, vet inte vad jag ska säga om det då jag personligen inte tyckte det gick så bra… Men relativt nöjd är jag ändå. 🙂 Vi skulle kunna daglig service av traktorn; kolla oljan och så vidare, samt kunna koppla i en kärra och backa in på olika trånga utrymmen med mera. Innan det städade vi upp vid den numera rivna pälsfarmen som tidigare fanns på området men som nu ska göras om till bland annat manege åt hästarna. Det blev ganska många skopor med trävirke som vi körde bort till ‘soptippen’ en bit bort. Förhoppningsvis kommer f.d. farmen också att bli ett fint område så fort vi rätt upp allting där!

Nu ska jag försöka vila lite (fastän jag har sovit flera timmar efter skolan idag, jag skyller på jet lag, hehe!), det är ju en ny arbetsdag i morgon och sedan får jag åka hem till Petalax!

Manegens ‘grund’ är redan lagt.
Bakom skymtar det vi för tillfället
använder som soptipp. 🙂

Valparna växer så det knakar och
har nu öppnat ögonen delvis. Underbara
söta små liv det är! På fredag blir dom
tre veckor. Besök gärna våran hemsida!

Då kör vi!

Våren kommer igen med stormsteg. Ett av de säkraste vårtecknen har observerats här på Heisala, nämligen konstgödselspridaren. 😉

De senaste dagarnas varma och soliga väder har torkat åkrarna så pass mycket att Antte började sprida ut konstgödsel på vallarna igår och Åke sådde, eller lappade, fläckar som utvintrat. Då vi var en sväng till Pargas centrum idag, såg vi den första traktorn med harven bakom, troligtvis sår de sockerbetor på den åkern.
I morgon ska vi åka österut, får se hur åkrarna ser ut “diiååt”. I regel brukar vi nog vara i gång ett par veckor senare dit än hit.

För övrigt går vi igen i väntans tider, det är nämligen så att Sötis ska kalva vilken dag som helst. Egentligen hade hon redan beräknad tid på söndagen, men ännu har det inte kommit någon kalv. Så vi fortsätter att vänta, men så fort mini-Sötis anländer lägger jag upp några bilder på den 🙂

En märkesdag

På skärtorsdagen dök två inspektörer från ELY-centralen upp för att kontrollera öronmärkena på mina djur. Märkningen kollas dels därför att vissa stöd utbetalas per djur och då måste man ju vara säker på att det djurantal jag uppger stämmer, dels för att vi är ålagda att hålla reda på djuren för att snabbt kunna mota svåra djursjukdomar i grind.

Kontrollen gick snabbt som bara den. En av granskarna gick längs foderbordet och rabblade öronmärkesnummer i den takt korna kom emot, den andra prickade av på en lista. Några kor med speciellt håriga öron krävde lite mer insats, men hela manövern var klar på kanske tio-femton minuter.

Efter kollen i ladugården vidtog pappersexcersisen. Jag brukar anse att jag inte skall klaga över byråkratin eftersom jag blev jordbrukare långt efter att Finland gick med i EU och följaktligen visste vad jag gav mej in på, men ibland kan jag inte undgå att fundera om det måste vara så komplicerat. Jag hade 48 djur som skulle kollas, om man printar ut dem på en lista ryms de på en A4-sida. Granskningsprotokollet gick på 30 sidor… Eller snarare protokollen, eftersom det skrevs två olika; ett protokoll över att jag hade 48 djur som var korrekt öronmärkta för att kunna erhålla lantbruksstöd och ett protokoll över att jag har 48 djur som är korrekt öronmärkta för att kunna anses uppfylla de sk. tvärvillkoren. Att det rör sig om samma djur och samma märkning betyder ju inte att man kan klarar sig med färre protokoll. Jag avundas inte inspektörerna. Fast jag skall inte klaga, jag kan vara glad över att killarna skötte det så snabbt och smidigt som möjligt och att allt var ok.

Samtidigt passar jag på att tillönska Bondbloggens läsare Glad Påsk. Om jag minns rätt finns det vetenskaplig forskning som visar att man inte blir fet av påskgodis. Och om jag minns fel känner jag ingen orsak att rätta till missuppfattningen. 🙂

Rymningsförsök x 2

Igår var jag med min pojkvän och jobbade. Han jobbar på en mink- och rävfarm i Viitaniemi. Dagens uppgift var då att rensa ur minklyor och sätta dit spån, inför den kommande valpningen. Vi fick ett halvt hus gjort. Jag har faktiskt aldrig haft någon kontakt med pälsnäringen så här nära förut, fastän det finns många farmer här. Men, jag fick snabbt lära mig att minkarna ska man inte ge vare sig handskar eller finger åt, för då biter dom – hårt! Tack och lov var det inte min handske eller finger som råkade ut, utan min pojkväns, hehe!
Nåväl, när han höll på att skrapa skit ur lyan, så bet en mink fast i fingret på honom och han drog reflexmässigt undan handen och minken följde med, vilket ledde till att den sprang fritt i minkhusets gång. Jag tyckte detta var väldigt kul och stod och skrattade åt honom medan han och hans kompis försökte fånga den. Som tur var fick dom fast den, och den fick gå tillbaka i sin bur.

Idag har vi haft lite sovmorgon (mest min pojkvän som jag till slut fick tvinga upp). Vi promenerade ner till min mormor som bor bara 300m ifrån oss. Hon hade kokat egen saft och bakat hela dagen – så vi hade väldigt tur då vi fick nybakade ‘sodabullor’ och mommos saft 🙂 Ärendet dit var egentligen att låna hennes rakapparat/hårklippare och fixa till håret på min kära kavaljer. Efter en liten pratstund gick vi hem igen, och jag tänkte på samma gång gå och se till våra kaniner. Den ena fick ju ungar för ca 2 veckor sedan, så jag tänkte ta några bilder på dem så ni ska få se. Sagt och gjort, jag tog några bilder – och sen smet en av kaninungarna. Suck, vilket pådrag det blev. Alla sprang runt och letade efter den, men till slut fick vi fast den och den är nu återförenad med sin familj. Tack och lov för det. Men, misstag händer även den bäste!

För övrigt hoppas jag att alla har det lika vackert och vårigt som vi har i Petalax! Ha en fortsatt bra dag!

Sorg och glädje

Jag har varit hemma i Petalax sedan igår kväll, dels för att jag inte har någon skoldag idag och imårgon, men dels också för min kära farfars begravning. Inte för att tala om begravningen, men allt folk som kom fram och sa att de hört mig i radion och så vidare! Det trodde jag faktiskt inte. Att folk som man knappt känner kommenterar om sånt, men det är ju absolut roligt!

Hemmavid är allt som det brukar. Valparna växer och i morgon blir dom sju dagar. Om en vecka befinner jag mig på en kort-semester i Sverige med min pojkvän. Ser verkligen fram emot det! Vi ska hälsa på hans släktingar där. Vi far med morgonfärjan (M/s Amorella) på torsdag och hem med nattfärjan på söndag kväll. Det kommer bli en annorlunda påsk i år! 🙂

Förr och nu

Det är full sanering på i sivinhuset. Där finns massor med arbete. Som mål före vårbruket har vi att gjuta ett nytt golv. Under de senast 2 månaderna har vi tvättat allting två gånger, rivit ut all inredning, tvättat fönster, pikat bort mathovar, borsta golvet, skruvat ner skyddsplåten på mellanväggen.

Nedan kan ni se skillnade för tillfället. Bilden tagen 9 januari

I går 11 april så såg det ut som föjande, samma avdelning men fotat från andra hållet. Det finns 3 st identiska avdelningar.

Bilden visar att något har hänt men det konstiga är lugnet på hela gården.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen -Att byta inriktning på en husdjursgård medför stora förändringar.

Den mest betydande delen är personkontakter. Alla veckor var det trafik på svinhusbacken och på vintern var det ju också en liten stressfaktor, det skulle vara plogat och sandat. Chemat för varje vecka var den samma. På tisdagar åkte det slakt, vilket betydde att vi skulle väga på måndag men om Kenneth var på måndagen på jobb så måste vi göra det på söndagen och det betydde ju att vi måste ha barnvakt, för inte klara ju Elin och Franz sig ensamma inne då vi var i svinhuset. Vägningen måste också ske före tisdagen för då skulle följande veckas slakt anmälas. På onsdagen hämta foderbolaget OVR (blötfoder). Var tredje vecka kom Matikainen och malde foder. Däremellan var veterinären på sitt rutinmässiga besök och inte skall jag heller glömma att var 5:te vecka tvättade vi en avdelning före nya grisar anlände.

Allt detta ligger i det förflutna. Måste medge att hitta nya rutiner är en utmaning 🙂