Kategori: Djur

Älistäitje!

Söndag är väl inte den dag jag gillar mest. Det är väl för att den är förknippad med en ny skolvecka med mycket uppgifter.. Men, nu har jag tre veckor att se framemot med endast tre skoldagar per vecka, då vi har lite extra ledigt inför sommaren och praktiken, som kör igång vecka 18.
Hemmavid är allt som det brukar. Valparna bara äter och sover, och jisses så dom har växt bara på två-tre dygn! Alla valparna ska heta något på B i år, och vi har tänkt ha disney-tema. Så till exempel Bolt och Bianca är namnförslag nu just. Få se vad det blir till!
Funderar på att göra ett litet tema av det här med valparna, så ni får se en bild nu och då så ni hänger med 🙂

Ikväll åker jag tillbaka till skolan, men innan ska vi hinna äta mammas ‘älistäitje’  – älgstek. Det vattnas redan i munnen på mig! Ha en fortsatt bra dag nu kära läsare 🙂


Dag 1. Jag & en av B-valparna.

Tillökning och första hjälp.

I morse fick jag det glädjande och efterlängtade beskedet att vår hund Luna hade fått valpar! Klockan halv 8 var dom ännu bara fyra stycken, men det kom senare tre till så nu har vi alltså 7 stycken. Helt underbart gosiga de kan vara!
Jag har precis kommit hem till Petalax efter en dag fullspäckad med första hjälp, som är en obligatorisk kurs för oss på skolan. Alla kanske inte tänker på alla risker som vi dagligen ‘utsätter’ oss för. Bara genom att köra bil kan vad som helst hända, och då är det bra att veta vad man ska göra om man kommer dit eller om det händer något då man är ute på åkern och så vidare. Alltid är det bra med lite erfarenhet att plocka fram ur ‘ryggsäcken’!

Föusdaag!

Idag har vi tillbringat dagen i fähuset med kossorna. 🙂 Det har kommit en ny kalv som var otroligt söt med en bred bläs. Jag och min klasskompis (och en av mina bästa vänner) Michaela kallar den Boom. Vi hade inte så mycket att göra i fähuset idag, då tvåorna har dejour och hinner göra det mest på morgnarna. Men vi blandade lite komix och städade i höladan.
Vi har som ‘tradition’ att dricka té då vi är i fähuset, så vi satte på en panna då vi hade kaffepaus. Men till vår besvikelse fanns det inget socker! Och jag är så kräsen så jag kan inte dricka té utan socker, så då fick jag vara utan!

Efter att vi ätit broilersoppa hade vi en timme då vi fick information om sommaren, då vi ska ha praktik på skolan. Det kommer bli en sommar fullspäckad med program och jobb som jag verkligen ser fram emot! 🙂 Vi ska ha tre gånger dejour under sommaren. Jag ska ha två gånger med kossorna, och en gång med grisarna.

Nu ska Michaela och jag gå och äta middag till skolans matsal! Hoppas dom bjuder på något gott åt oss hårt arbetande bönder 😉

Gea till intensiven

För tillfället bor lilla lammet Gea i mitt badrum, även kallat intensiven.

Geas historia började den 8 mars då hon föddes av sin mor Eka. Hon har två starka bröder som tar för sej så mycket de hinner. Eftersom en tacka bara har 2 spenar brukar det ofta gå så att om lammen är tre är det en som blir utanför och när dom är så små behöver dom inte missa så många mattillfällen innan dom börjar krokna. Det här gissade jag att skulle komma att hända lilla Gea, så jag har matat henne lite extra morgon och kväll så att hon skulle hänga med lite bättre.

För någon vecka sedan hängde jag upp en lammbar åt lammen, för det finns några till som brukade få flaska men det är det lättare om de äter ur baren istället för att jag håller på och värmer flaska efter flaska. En lammbar kan man också kalla tutthink, det är ett ämbar med hål i som man med lite specialdoningar får skruvat fast nappar på så kan lammen gå och äta när de vill. Man kan dock inte hälla ljummen mjölk i den för då äter de sej fulla på mjölk. Det klarar deras lilla kropp inte av, men häller man kall mjölk i den så äter de lite åt gången. Sedan går de och värmer sej under värmelampa emellanåt så att de inte får för kallt.

Det här brukar fungera bra och de andra lammen lärde sej ganska snabbt. Men, inte lilla Gea. Jag höll lektion efter lektion med henne om hur man suger i nappen och inte biter i den för att det skall komma mjölk ur den, och jag tyckte hon började lära sej. Så igår och idag gav jag ingen varm mjölk åt henne, det visade sej inte vara så smart för idag när jag kom till fårhuset på kvällssidan för att klippa får låg hon och sov, jag pratade med henne, hon svarade inte. Jag drog klippstolen in i fårkätten. Gea bara sov och svarade inte. Då tänkte jag att nu är det någonting som är fel, hon som brukar vara så pratsjuk.

Jag gick fram till henne och tog upp henne i famnen, då kastade hon huvudet bakåt och fick ur sej ett litet, litet ljud. Då blev det fart på mej, nästan som i sjukhusserierna på tv började det snurra alarmlampor och sirener tjuta i mitt huvud, nu var varje minut dyrbar!  Jag värmde en halv deciliter mjölk åt henne, petade in nappen i munnen på henne och till min stora glädje sög hon sakta, skulle hon inte ha sugit skulle kanske hennes enda räddning vara sonden.

När hon druckit lade jag henne i ull som jag klippt av tackorna och där hade hon varmt och bra och hon sov i två timmar medan jag gav mat åt de andra fåren, sen tog jag henne under jackan och så fick hon komma med in och bo i en papplåda i mitt badrum.

Där sover hon nu, och medan jag sitter här framför datorn hör jag emellanåt något litet: bäää… som om hon frågade om jag är här. Anledningen till att hon fick komma med in och bo på intensiven inatt, är att hon nu behöver få en liten mängd mjölk, lite hela tiden och då är det lättare för mej om jag inte behöver springa ut till fårhuset varannan timme. Det är ungefär 150 meter dit, så det är inte så långt, men mitt på natten och i det eventuella regnet som utlovats känns det längre. Imorgon får hon flytta ut till fårhuset igen om hon repar sej, vilket jag hoppas och tror att hon gör.

Mera hage

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kommer jag att satsa lite extra på beteshagen sommaren 2012. Under årens lopp har strandbetet nedanför vårt hus betats till och från beroende på årsmån och stängselinspiration, men nu är tanken att betet skall bli bestående igen.

Betet består i till stor del av sankmark och våtmark, vilken hur oromantisk den än kan te sig är rätt viktig ur miljösynpunkt. Våtmarken är en av Finlands absolut artrikaste biotoper och bebos av en stor mängd insekter, fåglar och växter som är helt anpassade för den. När man växt upp brevid ett strandbete ser man det lätt som en självklarhet, men den uppfattningen försvinner senast när man upptäcker hur snabbt slyet tar överhanden. När jag var liten trodde jag att storspoven var Finlands vanligaste fågel (näst efter kråkan) eftersom det ju kryllade av dem i hagarna. Staren var lite mer ovanlig, men absolut ingen sevärdhet.

Förutom miljöaspekten är kött som produceras på naturbete klimatmässigt, ekologiskt och etiskt sett en höjdare, eftersom det betyder att växtlighet som annars hade gått till spillo används som foder. Eftersom vi bor i Finland kommer korna förstås inte att kunna hämta hela sitt årsbehov av foder från betet, men allt de hämtar är hemåt.

Själva stängslet som skall omge betet är i det närmaste en hel vetenskap. Det bästa som finns i stängselväg är något som kallas High-Tensile och innebär att man bygger stängslet av impregnerade stolpar och använder 3-4 galvantrådar som spänns som fiolsträngar. Om man bygger stängslet rätt skall det i princip hålla djuren inne i hagen t.o.m. fast det inte är ström i trådarna. Eftersom en stor del av mitt blivande bete är under vatten vissa tider av året måste mitt stängsel monteras upp och ner varje år och då blir High-Tensile lite för arbetsdrygt. Istället blir det rejäla hörnkonstruktioner med impregnerade stolpar och glasfiberstolpar däremellan. På de områden som översvämmas plockar jag bort glasfiberstolparna till vintern, i övrigt får de stå ute året om.