Kategori: Djur

Igår gjorde jag mitt första gårdsbesök i jakten på en ersättare åt Trisse. Det rörde sig om en besättning som själva producerar slaktdjur men som också säljer en del av djuren till avel.

Första gallringen av kandidaterna görs på basen av olika index. De gårdar som satsar på avel väger sina djur tre gånger under djurets livstid, nämligen vid kalvning, 200 dagars ålder och 365 dagars ålder. Resultatet av vägningarna indexeras sedan enligt en skala där medeldjuret är 100, så att en djur som t.ex. har index 106 på kalvningsvikt var 6% större än medelkalven när det föddes.

Kalvningsvikten är något av ett tveeggat svärd, man vill gärna ha stora kalvar men inte så stora att de förorsakar kalvningsproblem. 200 dagarsvikten är egentligen mest ett mått på mammans mjölkproduktionsförmåga, men också den är intressant eftersom jag vill att de kor jag rekryterar efter den här tjuren ger mycket mjölk. Kalvarna skiljs från mamman vid ungefär 200 dagars ålder så därför anger skillnaden mellan 200 dagars-index och 365 dagars-index hur kalven klarat sig när den måste äta helt själv. Dessutom räknar man på basen av de här tre indexen ut ett totalindex som blir en sammantagen bedömning av djurets egenskaper.

Oavsett indexen är det bra att få se tjuren på riktigt innan man bestämmer sig, helst också hans mor och far för att kunna bedöma dem. En bra tjur skall vara rejält byggd och välutvecklad, benen skall vara raka både bakifrån och från sidan, klövarna i skick, ryggen rak m.m. Är man riktigt noga borde man också plocka fram ett måttband och mäta omkretsen på testiklarna för att garantera fertiliteten, men nånstans där går gränsen för min nyfikenhet.  Eller snarare är det väl modet som tryter.

“Då vår nuvarande tjänsteinnehavare avgår med pension söker vi nu en ny insemineringstekniker. Till Dina arbestuppgifter hör brunstkontroll och betäckning samt även uppföljning av densamma. Vi förutsätter att Du är stamboksförd med ett gott avelsvärde och har en läggning som passar för tjänsten. Tidigare, dokumenterad framgång i motsvarande uppgifter är en merit. Vi erbjuder Dej en nyckelfunktion i dynamiskt team med god kamratanda och tydlig målsättning. Utöver avtalsenlig ersättning i form av mat och husrum erbjuder vi även en väggmonterad ryktborste.”

Ungefär så skulle annonsen se ut när jag börjar söka efter en ersättare åt avelstjuren Trisse. I en liten besättning som min där alla vuxna djur går i en enda grupp måste tjuren för att undvika inavel bytas ut innan hans egna döttrar är avelsmogna. I Trisses fall börjar dessutom åldern komma emot. Då det gäller tjurar är problemet med stigande ålder vanligen inte att fertiliteten skulle bli dålig utan att bakbenen och höfterna inte håller för påfrestningarna. När tjuren skall betäcka kon går han delvis på bakbenen och för äldre djur med lite slitna leder kan smärtan bli så besvärlig att betäckningen helt enkelt inte lyckas. Så långt gången är Trisse inte, men man kan märka när han reser sig från liggplatsen att han är märkbart stel i bakkroppen och haltar ibland en stund innan har får mjukat upp lederna. När nån ko brunstar tar instinkterna över och han glömmer bort allt vad stela leder heter, men stelheten markerar ändå att han så småningom kommer att börja få problem och det är ju onödigt att skjuta upp utmönstringen tills smärtan blir direkt besvärlig. Dessutom kommer hans egna döttrar att bli betäckningsdugliga under 2011, så även av den orsaken börjar hans saga vara all.

Fast lite svider det nog att göra sig av med den godmodige Trisse. Han är inte stamboksförd och skulle om han bokfördes knappast ha så rysligt bra index, men han har ett lynne som är sagolikt. Chansen att få tag i en lika snäll tjur måste vara obefintlig. Men det hjälps inte, förr eller senare är det hans tur att åka också.

I morse när jag kom ut i ladugården noterade jag att det var anmärkningsvärt dimmigt i ligghallen. Termometern visade -28 och då bildar ofta kornas utandningsluft tydligare dimma än vid varmare väder, men det var också med beaktande av det mer än normalt. Vid lite närmare granskning visade det sig att öppningen i nocken där ventilationsluften skall gå ut var helt igensatt av snö. Det brukar höra till att den sätts igen ett par gånger per vinter, men det inträffar oftast i samband med snöyra och eftersom vi inte haft nån sån har jag inte kommit på att kolla hur det står till med öppningen. Som jag nämnt tidigare är det viktigt att det inte blir fuktigt i ladugården och det är speciellt viktigt när det blir så här pass kallt.

Att klättra omkring på taket lockar inte, det är betydligt tryggare att skruva ihop ett par ribbor och peta upp nocken inifrån. Visserligen innebär det att man får en del snö i ansiktet men det är ett litet bekymmer jämfört med att ramla ner från 5-6 meters höjd. Dessutom är den nästan skönt med lite svalka eftersom det här jobbet definitivt tar loss svetten, oavsett vad hur kallt det är.

Samtidigt rengjorde jag vindnäten där det också bildats en del rimfrost. Det verkar som om ventilationen inte riktigt skulle räcka till i vinter. Det kan endera bero på  att jag har fler djur än tidigare i ladugården eller på att jag har rätt många kvadratmeter ströbädd som faktiskt producerar en del värme. Det är inte helt otänkbart att jag borde förstora luftutsläppen, men det är ett jobb som definitivt får vänta till sommaren.

Överlag tycker jag det verkar som om vi skulle ha en fuktigare vinter än normalt, även om jag inte har några statistiska belägg för det. Men har vi inte t.ex. mer rimfrost i träden i år än normalt?