Kategori: Djur

Är man söt eller är man söt?

Jag sku nästan våga påstå att man nog är söt, Ylva och Hylva alltså:

Vår lilla svarta fläck Ylva af Kabböle kalvade på torsdag förmiddag (Jag kom hem först igår på kvällen, därför har inte det kommit några bilder tidigare). Allt gick bra och hon fick en mycket liten svart/brun fläck H.Hylva af Kabböle. Hylva är en rätt så pigg och företagsam liten tös. Hon är den första av sitt slag i vår ladugård, då hon är en korsning av frisisk, västfinsk och jersey raserna. Därav kommer hennes speciella färg. Ni får en bild av färgen, då ni jämför med västen som är helt svart. Om ni dessutom tittar hur löst västen sitter så får ni en uppfattning om Hylvas storlek. Västen ska givetvis inte spänna, men den sitter som “gjuten” på kalvar i normal storlek.

Varför då korsa olika raser på detta vis? Jo, för att utnyttja den s.k. heterosis effekten. Det betyder att man försöker avla fram de bästa egenskaperna av alla raser. Så i Hylvas fall torde hon bli en ko med mycket mjölk (frisiska), bra fett- och proteinhalter (jersey) och god hälsa (västfinska). I teorin ska hon alltså bli en drömko, hur hon blir på riktigt, får tiden utvisa. 😀

Låsta positioner

På torsdagen tittade klövverkaren Bernhard in och fräste ner klövarna på ett par kor. I samband med det använde vi oss av ett av de bästa hjälpmedel som finns för kreatursskötare, nämligen låsgrindar.

Klövverkningen är nödvändig för att korna skall må bra, men det är inte alltid de riktigt förstår hur befogad den är. Därför kan det vara ett fasligt sjå att få fast dem och få in dem i klövverkningsstolen. Att jaga dem runt i ladugården, få på grimma och sen släpa dem dit man vill är en påfrestning på både kor och ägare, därtill är det inte helt ofarligt.

Låsgrindarna befriar en från den upplevelsen. De sitter permanent monterar vid foderbordet och i normala fall bara hänger de där och påverkar inte korna det minsta, de kommer åt att äta precis som vanligt. När man ställer om grindarna i låsningsläge kan kon sticka in huvudet för att komma åt fodret, men samtidigt faller låsningen på plats och hon kan inte dra ut skallen igen. Kons hals är smalare än huvudet och med grinden rätt inställd kan hon andas och äta helt normalt utan att rören trycker på nånstans, men försöker hon dra huvudet bakåt är det stop.

På morgonen stängde jag av den ändan av ladugården där låsgrindarna finns  med ett par flyttbara lättgrindar och föste in de tre kor som skulle åtgärdas i avstängningen. När Bernhard sen dök upp lade jag ut lite kraftfoder på foderbordet, korna stack ut genom låsgrinden för att nå fodret och så satt de fast. Sen var det bara att trä verkstolen över dem och fixa till klövarna. Den här typen av låsning är bara tänkt för att tillfälligt ta fast en ko, nån längre tid kan man inte ha henne stående i låsgrinden eftersom hon t.ex. inte kan lägga sig ner, men för klövverkning är det alldeles tillräckligt.

Efteråt skall verkstolen tvättas och räkning skrivas, det är viktiga grejer det också. 🙂

Service dags

Idag servades den viktigaste maskinen på vår gård, mjölkmaskinen. Den går två gånger om dagen, så slitaget är ganska hårt. Sedan den blev installerad har den varit igång över 18 000 timmar. Den hör till kategorin “maskiner man liksom inte tänker på”, men man märker minsann om den slutar att fungera!

Servicen görs en gång om året och den utförs av en professionell montör. I servicen ingår bl.a. genomgång och vid behov byte av diverse olika gummidelar och slangar samt en grundlig rengöring av maskinens “inre”. Dessutom testade montören hur jämt pulsatorerna går.

Några större överraskningar hittade montören inte, men visst var servicen på sin plats. Nu torde maskinen klara sig ett år framåt igen.

Under tiden servicen pågick kalvade Ädisa. Kalvningen förlöpte utan problem och hon fick en fin kokalv. Kalven får överraskningsvis heta Hädisa. Även i andra ändan av mjölkstationen (vi har kalvningsboxarna på var sin sida av mjölkstationen) var det full rulle. Där fanns nämligen Umbra med sin i går kväll födde Herman.

Ett litet glädjeskutt

Egentligen skulle det vara ett stooooort skutt, men då man inte vågar.. Vi hade veterinären hos oss på eftermiddagen, på schemat stod avhorning, en ko som inte blir dräktig och dräktighetsundersökningar.

Det visade sig att kon som inte blir dräktig har en cysta (eller cystor), så den måste få några hormonsprutor för att tillfriskna.
Det som nu sedan förorsakar dessa glädjeskutt är dräktighetsundersökningarna. Vi granskade totalt 10 djur, varav 5 kvigor och 5 kor. Endast 1 kviga är med säkerhet inte dräktig och en ko var lite oklar, men högst antagligen är även hon dräktig. Detta är redan ett bra resultat, men nu kommer det bästa. Till de som är dräktiga hör Sötis, Olvi och Luppa. 😀 😀

Luppa har genomgått en kastning (en för tidig kalvning) efter det som jag skrev inlägget om henne och hennes dräktighetsundersökning. Vi har sedan dess försökt få henne dräktig och nu verkar det som om det skulle ha lyckats. Det är trots allt frågan om en gammal ko, så vi kan inte vara säkra förrän vi ser kalven.

Men ett litet skutt av glädje kan vi väl ändå ta och göra! 🙂

Lite omväxling

Vi “möblerade” lite om i ladugården idag, 6 djur flyttade ut till djupströbädden och 5 kom in till ladugården. Vi har i år igen ett sådant system, att vi har sinkorna och dräktiga kvigorna ute på djupströbädden. På så vis kan vi ha fullt hus inne i ladugården hela tiden.

Då det gäller djur kan ju vad som helst hända, men i dag var de riktigt samarbetsvilliga. Tydligen ville de också snabbt bort från regnet och in under tak. 🙂 I och för sig är flytten inte någon invecklad procedur, utan det är bara att dra upp ett band, så att inte djuren kan rymma, fösa in dem i fållan och vidare till ladugården. Och tvärtemot då de gäller att ta ut djur från ladugården. Oftast brukar det vara så att förberedelserna tar längre tid än själva flyttande, men hur är det man brukar säga; Bra planerat, är hälften gjort.

Då var det definitivt

Hannibal har den senaste veckan gått på mjölkfri fasta p.g.a.att han hade diarré förra veckan. Han har repat sig bra och när han föreföll att ha blivit ordentligt återställd är det  dags att låta honom flytta ihop med sin mamma igen. Att han fick dålig mage av hennes mjölk kan endera bero på en tillfällig obalans i magen som gått över tack vare fastan eller så är det ett kroniskt tillstånd som inte kommer att bli bättre oavsett vad vi gör. Enda sättet att ta reda på vilkendera varianterna vi har att göra med är att testa.

Jag öppnade grinden och släppte in honom med de andra på fredag förmiddag. Tolv timmar senare var diarrén tillbaka. Det innebär att saken är klar, han tål inte mjölken. Vad som är den egentliga orsaken kan jag endast spekulera i, men att han inte tål mjölk är helt tydligt och därför skall han avvänjas från den med det samma.

Han är knappa tre månader gammal så rent biologiskt är det inga problem med att avvänja honom från mamman, hans matsmältning är fullt utvecklad och han klarar sig på ensilage, spannmål och vatten. Däremot passar han inte så värst bra in i mitt uppfödningssystem. Min ladugård fungerar när korna tar hand om sin kalv själva men skall jag föda upp den utan att den får ha nån som helst kontakt med mamman blir det knepigare. Jag har helt enkelt inga lämpliga utrymmen för att isolera en kalv helt i flera månder. Lösningen är att sälja Hannibal till förmedling redan nu vid tre månaders ålder istället för vid sex månader vilket skulle vara det normala. Innan han säljs behöver jag dock vara absolut säker på att han är helt återställd. Man varken bör eller får sälja en kalv som är sjuk. Flytten till en annan gård är en påfrestning i sig både mentalt, socialt och biologiskt (olika gårdar har olika i bakterieflora) och kalven behöver absolut vara i skick när den åker iväg.

Hannibal har krävt en hel del tid och arbete de senaste veckorna och tyvärr blir nu inte slutresultatet så värst bra trots insatsen. Men också sånt här hör till spelets regler, det är sånt man får räkna med att inträffar ibland. Och det är ju definitivt inte Hannibals fel, han gör så gott han kan.