Kategori: Djur

Dagen när Trisse får flytta in till tjejerna igen närmar sig. Som jag tidigare skrivit får han bo för sig själv några månader p.g.a. jag inte vill ha några kalvningar i juni-juli. Eftersom korna är dräktiga i drygt nio månader garanterar ett betäckningsuppehåll nu i början av hösten att inga kalvningar infaller mitt i sommaren.

Dräktighetens längd varierar dock rätt märkbart beroende på vilken ras djuret hör till och det innebär att det inte är helt entydigt när det är dags att låta honom flytta in igen. I snitt är dräktigheten 280 dagar men vissa raser kan gå 10-15 dagar längre.  Eftersom min besättning är ett sammelsurium av olika raser är det lite svårt att säga exakt hur länge de kommer att vara dräktiga. Trisse är simmental, korna är charolais, limousin, simmental, blonde d’aquitaine och angus och vissa av dem är dessutom blandningar av flera raser. I fjol flyttade Trisse in 26.10 och höstens första kalvning inföll när Flora kalvade 9.8. Visserligen kan man ju inte räkna med att Trisse började betäcka korna direkt han kom innanför dörren, men det torde ändå vara ganska tryggt att anta att min besättning generellt är dräktiga lite längre än medel. De verkar ha en dräktighet på närmare tio månader än nio.

När en ko är brunstig är det ofta flera andra som sköljs med i hormonruset och det är lite rörigt och oroligt i ladugården. Nu när Trisse inte är hemma inbillar jag mej att de är ännu livligare än vanligt. Jag skall försöka se om det lugnar sig när han kommer tillbaka i tjänst.

Men ännu får han ge sig till tåls ett par dagar. Åtminstone får han äta upp det foder som ännu ligger i rundbalshäcken. 🙂

Den här veckan kryssar jag av de sista eftersläntrarna i årets kalvningslista. Cherry och Damona nedkom förra veckan, i går kalvade Randie och nu återstår endast Cheryl.

Cherrys ovilja gentemot sin kalv verkar ha gått ner så mycket den kommer att göra. Hon är fortfarande ingen idealmor och digivningen går inte friktionsfritt, men det fungerar åtminstone någorlunda. Jag släppte ut henne och Cinderella med de andra och följer med läget. Cinderella är som tur en rätt pigg och aktivt krabat så jag gissar att hon fixar det här, men man måste ändå följa med läget och rycka in om hon börjar se matt eller uttorkad ut.

Beträffande Randies tjurkalv är förhållandet det motsatta, mor sköter sig  men kalven gör det inte. Han stoppar in huvudet under juvret och väntar på att nån skall öppna kranen. Tydligen har ingen informerat honom om att man måste suga själv… Jag mjölkar av kon för hand och ger lite mjölk i flaska. Tids nog brukar nog suget infinna sig, men han måste ju få lite mat i sig tills dess också. Såna här problem förkroppsligar en del av utmaningen i att jobba med djur. Hade det varit en mänska hade jag kunnat förklara att “du dör om du inte äter, träskalle”, men med ett djur går det inte.

Det kan vara att jag tänker alltför genuscentrerat, men jag inbillar mej faktiskt att kvigkalvarna är mer företagsamma och livskraftiga än tjurarna. Fast det kan också bara vara slumpen som gett det här mönstret.

För övrigt har jag fått avbytare ett par dagar, Kim dök upp lämpligt till övriga familjens höstlov. Kalvningarna innebär en del extra arbete som dessutom skall göras flera gånger under dagen och avbytaren av praktiska skäl inte kan vara på plats dygnet runt. Följaktligen kommer jag alltså ändå att ha en del jobb de här dagarna, men han befriar ju mej från de vanliga rutinarbetena och det är ju trevligt. På det sättet får jag ju mer tid att lägga på kalvarna och deras amningsproblem. 🙂

Men nån utökad familjetid skall det nog bli under höstlovet också. Har nån förslag på aktiviter?

Cherrys ilska börjar så sakteliga ge med sig. Ännu på söndag kväll låste jag fast henne för att kalven skall få dia, men hon är inte längre arg på den och sparkar betydligt mindre. Dessutom är kalven listig nog att sova i närheten av sin mor, vilket är smart eftersom det vänjer kon med kalvens doft.

Damona sköter sin roll som brobyggare perfekt. Som jag skrev i går skyddade hon kalvarna, idag noterade jag att hon låter Cherrys kalv dia. Hon slickar den inte i samband med digivningen, vilket de normalt gör, så det verkar som om hon ändå på nåt vis är medveten om att det inte är hennes kalv. Sin egen pysslar hon däremot om helt som vanligt. Kalven är förmodligen också på det klara med att Cherry är hennes egentliga mor men är inte dummare än att den begriper att det är lättare att fixa mat hos en ko som inte sparkar än hos en som skall låsas fast. Egentligen är den här typen av mjölktjuvar inget man önskar, men det är bättre än att den svälter. Så småningom kommer jag att ta bort Damona och hennes kalv från boxen och låta Cherry ta hand om sin kalv helt själv.

Familjerådet diskuterade namngivning vid maten. Cherrys kalv skall ha ett namn på C, Damonas på S. Hustrun serverade det vinnande förslaget att Cherrys kalv får heta Cinderella. Visserligen har Askungen i orginalversionen en elak styvmor medan vår Cinderella har en elak mor och en godhjärtad styvdito, men det är tillräckligt nära för att duga. Damonas kalv får följaktligen heta Snövit. Och nej, äpplen ingår inte i utfodringen. 🙂