Kategori: Djur

Avvänjning

Idag var det dags att avvänja de kalvar som föddes i våras.

Kalvarna går tillsammans med sin mamma i ungefär 6 månader men sen avskiljer man dem från varandra. Tjurkalvarna måste bort för att de inte skall betäcka de vuxna korna, kvigkalvarna för att inte avelstjuren´Trisse skall betäcka dem alltför tidigt. Dessutom behöver korna återhämta sig lite inför nästa kalvning, låt vara att det nog inte tar fullt ett halvår i anspråk. Avvänjningen är ganska känslosam för alla parter, såväl mor,kalv som skötare. Djuren lockar ofta på varandra i en eller ett par dagar efter att de skiljts åt och de gör det med eftertryck. Jag gissar att de flesta av mina grannar också kommer att veta att det är nåt på gång i Björklunds ladugård.

Rent praktiskt gick det rätt bra den här gången, kanske främst därför att jag endast hade fem kalvar som skulle avvänjas. Dessutom verkar alla inblandade ta separationen rätt bra, de obligatoriska råmkörerna är mindre intensiva än jag hade väntat. Det verkar nästan som om de skulle anat att det här var på gång. Saknaden lindras också något av att kvig- och koavdelningarna ligger alldeles bredvid varandra med endast en grind som avgränsning, så mor och kalv kommer åt att nosa på varandra och kan konstatera att den andra nog fortfarande är vid liv och mår bra.

En av de som fick flytta in i kvigavdelningen är Hagrid. Han och Harri är anmälda till förmedling och kommer att åka iväg i morgon. Helst skall man avvänja kalvarna c. en vecka innan de åker iväg från gården, men den här gången överraskade förmedlingsbilen mej en aning. Jag hade inte förväntat mej avhämtning såhär snabbt.

Förmedlingsbilen kommer strax efter kl 5 och då borde tjurarna vara avskilda från resten av ungdjuren och redo för avfärd. Det blir tidigt i säng och tidig väckning. Hugaligen, jag hade nästan redan vant mej av med såna här väckningstider. 😉

Gräset är grönare…

…på andra sidan elstängslet, i alla fall om där ingen el finns! Vid en av våra beteshagar hade batteriet nämligen sagt upp kontraktet. Så här års brukar djuren vara rätt så nyfikna av sig och rymma från hagarna. Om de en gång kommer ut från hagen, brukar de nog också göra eller i alla fall pröva att göra det på nytt.
Så hade de gjort nu också. På lördagen var först en kviga på rymmen. Hon gick nog riktigt lätt in tillbaka i hagen. Då det inte gick någon el i stängslet, tog Antte batteriet hem, servade det lite och förde det tillbaka. Tydligen var batteriet ändå slut, för idag var igen två kvigor utanför och stängslet utan el.

Vi beslöt oss för att ta hem kvigorna och flytta ihop dem med sinkorna. En kviga rymde under transporten, men tur för oss sprang den rakt in i en hage med andra kvigor. 🙂 För övrigt gick flytten riktigt bra, de sprang snällt framför mönkkärin.

Nu har vi då djur ute på endast två beten, vilket underlättar utfodringen. Så här på hösten börjar det inte finnas så hemskt mycket gräs för dem att äta, så de får också balar. Halm-, hö- och ensilage om vartandra. Nu får vi då hoppas att de hålls på rätt sida av stängslet, i alla fall finns det el i detta! 😉

6 m/s

Som jag tidigare nämnt har jag en del rybshalm som ännu inte bärgats. Att bala ströhalm så här sent på året är alltid lite vansklig eftersom det brukar vara lite si och så med torkvädret. Balar man fuktig halm kommer den dels att mögla och dels blir uppsugningsförmågan sämre eftersom halmen redan i sig innehåller en del fukt. Egentligen borde man bala halm på våren eftersom den är som torrast då, men det gör man sällan. Halmförbrukningen är vanligen som störst på vintern så vårskörd av halm innebär att man får tillgång till den då den egentligen behövs som minst.

Jag har redan fått bärgat kornhalm i sådan utsträckning att jag borde klara vintern, så till den delen kan jag mycket väl tänka mej att spara balandet till våren. Skulle vädret dock bli gynnsamt för torkning kan jag trots det nog tänka mej att bärga den ännu i höst. Och som det blivit gynnsamt sen! Förra veckan regnade det knappt alls och nu lovas uppehåll till torsdag, därtill lovas vindar på 6-8 m/s vilket är underbart för torkningen. Själva rybshalmen är redan mer än snustorr, men de vallväxter (gräs och klöver) som finns inblandade är fortfarande våta. Därför vänder vi nu halmen och gör strängarna ganska höga för att vinden skall komma bättre åt. Det här ser riktigt, riktigt lovande ut.

Hörde förresten på radio att det är Djurens Dag idag. Jag tror flickorna skall få fira det med en torrhöbal. Just nu är ladugården full av småkalvar, vilket gör att korna borde mjölka maximalt. För att uppnå maximal mjölkproduktion får de i nuläget endast ensilage eftersom det ger mer mjölk än hö. Hö är däremot betydligt godare och kliar skönt i magen. Högtidsdagen till ära kan vi ju pruta på mjölkmaximeringen och unna dem lite gott för snåltanden. 🙂

T101

T101 är ett antibiotika test som vi mjölkproducenter använder för att kolla om det finns medicin rester kvar i mjölken. Under den senaste tiden har jag blivit onödigt bekant med testet, då vi har haft fyra kor på behandling på grund av juverinflammation orsakad av Str. Uberis bakterien. I dessa fall har djuren blivit behandlade med såväl tuber i den sjuka fjärdedelen samt med injektioner i muskeln.
De mediciner man använder till dylika fall har karenstid. Det innebär att varken mjölken eller köttet duger som människoföda. Mjölken har i vissa fall kortare karenstid än köttet, för de här medicinerna 6 dagar för mjölken och 14 för köttet. Då man använder två olika mediciner, följer man naturligtvis den längre karenstiden.
Om en ko man skickar till slakt har blivit behandlad under de tre senaste månaderna med en medicin med karenstid, skall det anmälas till slakteriet.

Mjölken kan vi alltså testa själva. Det är egentligen riktigt enkelt: man tar lite mjölk, 2 ml, från den ( som torde vara) sista mjölkningen under karenstiden. Denna mjölk tas upp i en pipett och man håller pipetten i kokande vatten i fem minuters tid.

Efter att mjölken kokat kyler man ner den till lite mera än handvarmt och sprutar den i en liten glasflaska med reagensämne. Flaskan sätts sedan i en maskin (värmare) som håller mjölken vid +42 grader. Efter 4,5 timme kan man sedan avläsa resultatet från en skala; ju blåare vätskan är desto mera antibiotikarester innehåller den.

Man kan också sända ett prov till mejeriet för analysering, men jag föredrar nog detta sätt. Med den här metoden får man ju snabbt reda på om mjölken duger som livsmedel eller inte.

Virveln

I vintras fick jag lära mej något om korna som jag faktiskt trodde var ett skämt första gången jag hörde det.

På de flesta kor brukar håret bilda en virvel i pannan. Den där virveln avslöjar faktiskt en del om kons lynne! Man tänker sig en linje mellan kons ögon och sitter virveln högre än den linjen har kon antagligen lynnesfel och kan bli aggressiv i trängda lägen.  Det här låter ju onekligen som nån sorts folktro eller vidskepelse men faktum är att den här “virvelteorin” grundar sig på vetenskapliga studier av en erkänd beteendeforskare, dr Temple Grandin.

Fenomenet är rätt så väl kartlagt och bekräftat, däremot har man inte ännu kunnat säga exakt vad kopplingen mellan hårvivel och lynne beror på. En teori är att det har med fosterutvecklingen att göra. Under fosterutvecklingen utvecklas hjärna och päls ungefär samtidigt och det är inte helt osannolikt att en störning i det skedet skulle synas i både päls och beteende. Så vissa av de där korna vi anser vara “allmänt nervösa” har kanske egentligen en form av lindrig hjärnskada. I och för sig kan man ju inte göra något för att åtgärda saken, men det är rätt bra att kunna förutsäga vilka djur som kan tänkas bete sig aggressivt eller oförutsägbart i vissa situationer. I bästa fall kan innebär det också att man redan bland kalvarna kan plocka ut djur med högt placerad virvel och inte använda dem som rekryteringsdjur.

Direkt jag kom hem från det kurstillfälle där det här fenomenet nämndes stegade jag ut i ladugården och gick igenom hårvirvelns position för alla kor som fanns inom räckhåll. Och sjutton också om det inte föreföll att stämma. Jag vet inte om jag skulle klassa alla med hög virvel som aggressiva, men åtminstone är de oroligare än medeltalet.

Så en hårvirvel kan fungera som en indikator på lynne. Snurrigt, men sant. 🙂

Dräktighets problem

Vi hade veterinären hos oss och kollade några kor som vi har problem med att få dräktiga. Två av dem har blivit behandlade tidigare, utan önskat resultat. De har visat brunst, den ena dock ganska svag, och blivit seminerade vid (vad vi har trott varit) rätt tidpunkt. Veterinären hittade inte någon tydlig orsak till problemet. Resultatet var att ge dem en hormonspiral, som startar om brunstcykeln.

Samma behandling fick också en ko som inte överhuvudtaget visat någon brunst sedan kalvningen. Så nu får vi hoppas att detta fungerar och vi får dem dräktiga!

Den fjärde “patienten” var en ko som sen igen visat en alldeles för lång brunst. Eftersom hon blev seminerad, beslöt vi oss för att följa med och se vad som händer. Om hon blir brunstig på nytt, så måste vi fundera på nytt över en eventuell behandling. Återstår att se.