Kategori: Djur

Konamn

Sitter och lyssnar på Lördax på Arena och måste bara skriva en kommentar till funderingarna om kornas namn. På Arlas hemsida har Stan läst att korna ofta har samma namn (Astas döttrar heter Asta och Ullas döttrar heter Ulla o.s.v.). Det här är rätt vanligt i Sverige, och tanken är att man med enhetliga namn enkelt  får en överblick över olika kosläkters karaktärsdrag (t.ex. märker att alla Astorna verkar ha problem med klövarna). Felet  med det här systemet är att det blir lite opersonligt. Man särskiljer ofta korna via öronnummern, så man vet om man pratar om Asta 106 eller Asta 281.

I Finland är det normala att alla kor har ett individuellt namn. Däremot rekommenderas att alla kor som är födda samma år har namn som börjar på samma bokstav och bokstäverna roterar enligt ett bestämt system. I år är bokstaven H, i nästa år blir det I o.s.v. På det sättet får man redan av namnen en indikation av kons ålder. Hilma är äldre än Imma och Mildred är yngre.

Majros och Rosa är klassiska konamn, Rosita och Rosalind är också ganska vanliga. Sen försöker man ibland hitta på namn som hör ihop med kon. Jag har haft kor med namn som Tveksam (var lite tvehågsen till det mesta), Rimfrost (helvit), Vakna (född kl 6 på morgonen samtidigt som jag tände lamporna i ladugården), Yllätys (född två veckor för tidigt) o.s.v.

De kor jag har idag har inte jag inte gett namn åt eftersom de köpts in som vuxna. De lystrar till namn som Fager, Daphne, Cassandra och Juliana. Två kalvar har jag hunnit ge namn åt; Lizzy och Lena Ludd. Lena var väldigt lurvig som kalv så sonen tyckte att hon borde heta Lena Ludd.

Lyssna: Stan Saanila och Pia Hellsten diskuterar konamn – Lördax 27.02.2010 på YLE Arenan

Kossorna på “bete”

Härom dagen hade vi korna ut och springa en stund. Vi brukar ha ut dom några gånger i veckan, beroende på vädret. Den här vintern har varit ypperlig med tanke på rastning av korna; kallt/svalt väder men ingen halka!
Korna mår bra av att vara ute också på vintern,fastän det är kallt. Förutom att de får lite motion så förstärks både klöv- och juverhälsan. Vi får i gentjänst lite mindre att putsa upp i ladugården..! 😉

Tyvärr kan vi inte ha ut korna längre än en liten stund. Orsaken är att vi har så mycket snö att trådarna, som vi har runt hagen, är nästan i jämnhöjd med snön. Några kossor har märkt detta och bara stigit över tråden. Så vi måste själva vara med och kolla att ingen rymmer. Men roligt är det att se hur de mår sig av att få springa lite! 🙂

Ylva af Kabböle

Ylva af Kabböle

Ylva är en av mina absoluta favoriter. Hon är en korsning av en frisisk mor och västfinsk far. Hon är vår lilla svarta fläck som springer omkring i lösdriften. Vi seminerade henne med Jersey, så har vi tur så får vi en MYCKET liten svart fläck om 9 månader. 😉 Jerseyna är nämligen ännu mindre än finnarna. Ylva är en av dom som jag tog med mig hemifrån. Hon ville minsann inte flytta, hon sprätade emot med alla fyra då vi tog ut henne. Men bra har hon klarat sig 🙂 och sku hon nu inte göra det med sitt humör..!

Luppa

Luppa

Jag börjar presentationen av våra kossor med gårdens bästa ko; Här har vi Luppa. Hon har mjölkat lite fått 128000kg under sin livstid. Hon har 10 kalvningar bakom sig,förhoppningsvis den 11:e framför sig. En av hennes kalvar är Heisala Ponnistus. Han blev vald till avelstjur och man har exporterat av hans doser till Norge.

Hon är en verklig “grand old lady” och det vet hon minsann också själv! 🙂

Skador

Det verkar vara veterinärtema på Bondbloggen den här helgen, både på Heisala
och i Östensö.

En av kvigorna, Cherry, skadade hornet rätt ordentligt. Antagligen har hon
stångats med nån av de andra och det har gått för hårt till. Kornas horn är
inte ben rätt igenom utan består av ett hårt ytskikt (ungefär som en
hornformad nagel) och innanför är det mjuk vävnad. I Cherrys fall har hela
det yttre skiktet helt lossnat och fallit bort. I hornen sitter blodkärlen
väldigt ytligt och redan vid en liten skada kan det blöda ganska kraftigt.
Jag putsade såret och sprejade på med desinfektionsspray. Det hade blött en
hel del och sprayen är blålila till färgen, så nu är hon röd och blå på
halva huvudet. Hon ser rätt makaber ut faktiskt. Däremot mår hon bra, äter
och idisslar helt normalt och är i gott skick allmänt taget så det går ingen
nöd på henne. Blödningen slutade nästan helt av sej själv, men efter att ha
diskuterat med veterinären snörde jag också av blodtillförseln till hornet
för att hjälpa läkningen lite på traven. Hornen skrapar i lite här och där
när korna rör sig och om det börjar blöda igen varenda gång hon är lite
oförsiktig tar det längre tid att läka. Snörning är ändå ett ingrepp som
inte är helt bra, så den får bara vara på ungefär ett dygn. Den skall bort
senare idag.

Även om det verkar gå bra är det alltid mentalt stressande med sjuka djur,
precis som Sonja också skriver. Det går ju inte att fråga dem hur det känns,
om det värker eller nåt annat. Inte heller kan man förklara att hon skall
stå stilla när jag rengör såret eller att desinficeringen är för hennes eget
bästa, hon tycker bara det är obehagligt.

Om korna kunde prata

Ja, då skulle vårt jobb vara en aning enklare. Att se att en ko har illa att vara är en sak, att förstå varför den har det är en helt annan. Nu har vi en ko som till synes inte felar något alls, men ändå har hennes mjölk minskat med 20 kg/dag. Hon äter, dricker, beter sig normalt och är pigg. Ändå är något på tok. Om hon bara kunde berätta var felet finns.. Vår veterinär undersökte henne men kom inte på vad kon har för fel. Vi har själva följt med henne, men kan inte heller säga vad som är problemet. Man känner sig så maktlös i sådana här fall.