Kategori: Djur

Hopp och tjolahej!

ALLA TACKOR UT!!!!

Det blev lite skutt och hopp, och sen följde dom med mej ner till huset. Jag passade på att ta några bilder, men det var allt jag hann med, sen svängde de om, rusade i full galopp upp tillbaka till fårhuset och där stod de resten av dagen. Solen sken och fåren stod, orubbliga uppe vid fårhuset och ville in.

Jag har haft ut de lite nu och då för att de ska få röra på sej, men, det blir mer och mer hopplöst att få de att röra på sej. De vill helt enkelt inte. Ut vill de nog, men gå längre än runt husknuten verkar de inte vara så intresserade av. Visserligen inget problem, de springer ju inte till skogs, men lite längre tycker jag de skulle kunna gå när de får möjligheten. Men. Nä. Och vill de inte, så vill de inte. Röra på sej får de iallafall, men, de rör inte på sej mer än nödvändigt. Nåja, de får gå in och äta till kvällen och natten och så får de gå ut igen imorgon på dagen, om vädret tillåter. Det börjar bli glest om dagar då fåren med glädje går utanför dörren, de dagar det regnar vågrätt lönar det inte ens att försöka, någon kanske går utanför dörren, men, helst ligger de inne hela dagen, de dagarna 🙂

Punkt för holmbete, säsong 2015. Inga större katastrofer. Känns bra. Nu är dom då hemma allihopa. Tror jag.

Alltså, varje höst blir jag lika fundersam, har jag glömt nån? Finns det något gäng ännu nånstans? Eller är verkligen alla hemma nu? Den här bilden tog jag när vi nästan var hemma med sista gänget. Ytterholm till höger i bild. I fören på båten har vi en några plankbredder bred lava, den fungerar som landgång ibland, och sen sätter vi den i fören på båten. Nu var lavan en bit bakåt och det blev en perfekt utkiksplats tyckte den här tackan 🙂 Hon stod ganska länge med huvudet upp genom hålet och drog in luft för allt vad näsborrarna var värda, och sen frustade hon ut luft, m.m, så det stod som ett litet regnmoln runt öronen på henne. Kanske vädrade hon flocken hemma på holmen? Eller kanske hon kände lukten av “hemma”. Eller så var det bara skönt att få in mängder av frisk luft utan att behöva anstränga sej det minsta 🙂

Enklaste sättet att ta reda på om alla är hemma är att ta alla öron nummror från fåren, och kolla på Web Lammas. “Hålla-koll”-programmet för fårägare. Många gånger har jag mårrat åt weblammas, främst när det var nytt och vissa funktioner var lite tassiga och många funktioner hittade man inte, och inte fick man något redband med det fast man ringde “experterna” och frågade heller, men sakta men säkert har det blivit riktigt bra och själv har jag lärt mej hur jag ska trycka och söka för att få fram det jag vill ha. Förut skrev jag allt jag ville ha uppskrivet i “mina heliga häften”, men, med tiden har jag märkt att jag börjar gå över till weblammas mer och mer, printar ut papper därifrån som jag tar med mej till fårhuset, klottrar på dem och för sedan in uppgifterna till programmet när jag går in… Skulle man vara riktigt hurja, sku man ju skaffa sej en platta och skriva in allt direkt på plats och ställe där man står i fårhuset, men, jag är lite gammalmodig ändå och vill kunna breda ut mina papper ibland och stå och fundera och överväga när jag har allt framför mej. Det är ändå lite annan överblick på det än om man ska stå och bläddra på en platta. Plus att jag vet att jag skulle vara livrädd att häva plattan i golvet så det säger kras. Men, vem vet, om något år kanske jag står där med en platta i bakfickan och söker upp öronnummror, beställer ersättande märken och kollar stamtavlor på plats och ställe. Om någonting blir bättre av det vet jag inte, men, möjligheterna börjar finnas 🙂

Tjurrusning i Pamplona, det vet väl de flesta vad det är.

Direktkopierad text från nätet beskrivs tjurrusningen såhär:

Tjurrusning (på spanska el encierro = inhägnad/avgränsning) är en spansk tradition som innebär att man springer framför en mindre grupptjurar som tvingas springa längs en i förväg avgränsad följd av gator. Tjurrusningen sker tidigt på morgonen och är inledningen på tjurfäktningsfesterna i många byar och städer. Ursprunget till traditionen är tjurarnas vandring från de inhägnader utanför städerna där de har tillbringat natten (eller i modern tid från transportbilar som kör in till utkanten av städerna) in till tjurfäktningsarenan där de senare på kvällen dödas i tjurfäktningen.

Ja, inte har jag tjurar, men man tager vad man haver…

Ett gäng baggar som skall in i fårhuset för att sedan åka till slakteriet. Ingen “baggfäktning” utan en kort transport till slakteriet.

Jag går in i hagen, skramlar lite med havreämbaret och efter en stund kommer de 20 baggarna springande i full galopp rakt mot mej. Skulle jag inte vara får-van, skulle jag garanterat springa undan allt vad jag förmår. Även om dom inte är så stora, så är de inte heller några små lamm som kommer skuttande, man ska nog ha respekt för dem. Om man springer och dom kommer springandes lite för nära kan det lätt hända att de kommer mot benen och man står på näsa. Det vill man inte. Till lika skall man inte gå för sakta, då kan de tycka att det är tråkigt, “-vi skippar den havren och går och äter färskt gräs här borta istället” och så tar de en annan riktning, t.ex. rakt ut på åkern, till närmaste blomland eller nåt, och sen kan de vara knepigt att få dem att ändra kurs om de inte är alldeles jätte begeistrade i havre. Så jag joggade i sakta mak, med full koll bakåt så jag inte skulle få någon puff i baken. Sånt händer lätt, och är man inte beredd kan det knycka till i hela ryggen fast puffen inte är så kraftig. Inget man önskar sej det heller. Ett knep är att vifta med en pinne, eller handen “tvärs över” bakom rumpan för att inte få nån knuff. Det kollrar bort en stång-benägen bagge. Dom kommer helt enkelt av sej om det viftar sådär lagom just där de har siktet inställt. Till fårhuset kom jag iallafall med hela flocken och så kom svarta boken fram…

En traktor låter: brrrrr… Ni vet… En traktor med slåtterkross låter: skrammelwuuiiibrrrr, säg det på en gång och ni vet hur det låter, sådär, med god fantasi. Idag lät min traktor: skrammelwuuiiibrrrrRRRRRRRRåååååååå…. Man måste ha mycket fantasi för hur det låter, om man inte suttit i en traktor som går lite tungt. Det var just det vad traktorn ville göra idag. Gå tungt. Jag hann liksom inte riktigt me… Det va tjockt med gräs på hemåkern. “Valle” har aldrig “marrat” förut att jag använt för lite schwung på pedalen, förrän idag. Gräs. Så 17 19 14 med gräs 🙂 Han är inte så stor och mallig av sej min Valle, men han är prima att slå gräs med 🙂

Gräsglad-selfie i motljus blev det inge bra bildkvalitet på, men kanske ni ser en hint av en glad bonde 🙂 (nej vi är inte alltid sura och marrar över vädret… bara lite om dagen 😉 ) Gräs upp till axlarna. Nog är jag kort, men nog är det längd på gräset också 🙂 Yes yes yes 🙂 Tycker om gräs jag 🙂 Idag i alla fall 🙂 Roligt att jobba 🙂 Det blev många glada smileys här 🙂

Det var bara en liten ruta jag slog idag, det övriga på holmen tog jag tidigare. Sen blev det regnsjukt igen. Jag skrapade ihop 45 balar på de andra åkrarna här hemma på holmen, helt ok med tanke på min snåla gödsling och att vallarna är gamla som gatan. Nu återstår det att se hur många balar det blir på hemåkern, den är på en liten ynka ha, när den är balad bär det av till Anisor med alla maskiner. Mycket möjligt är det att jag får ihop balar vad jag behöver på bara de få ha jag har på hemholmen i år, jag har 26 balar kvar från ifjol också… Men, nog ska jag över till Anisor och sylta ihop lite balar där ändå, det kan vara bra att ha. 🙂 Roligt är det att det kommer gräs, även om jag snart blir tållo av allt detta småregnande. Vill gärna ha ensilage mot det torrare hållet, men då behöver det torka nån dag, och det har inte varit för många dagar med uppehåll den senaste tiden. Skulle gärna slå en signal till “han som bestämmer vädret” och tacka så hjärtligt för det vatten som kommit, men också berätta att det räcker nu, för en tid. Låt regna, några dagar, men låt det för 1000an va uppehåll en vecka sen emellanåt. Lite skralt med telefonnummror bara…

Nu återstår då att se om det hinner kasta ner lite vatten imorgon innan jag får balat, eller om det kanske kan få ligga till måndagen… hmm… Ja, det återstår att se…