Kategori: Heisala

Växande klädproblem

Det här med att vara gravid är en ganska omtumlande tid. Dels är man förstås glad och tacksam för att vi ska få ett barn, men samtidigt så innebär det vissa praktiska problem.
Om man nu räknar bort de rent fysiska krämporna, så har den största förändringen skett i det att jag inte längre kan jobba som tidigare. Enda sedan sommaren har allt jag gjort gått på babyns villkor, vilket i praktiken har betytt t.ex. att jag inte lyfter några tunga saker, springer(alltför mycket) efter och bland med djuren osv.

Allt detta minskande av den fysiska ansträngningen är självklart och har inte kommit som någon överraskning. Men däremot hade jag nog aldrig kunnat tänka mig att det är så oöverkomligt svårt att hitta passliga arbetskläder.
Första tiden gick bra, då kunde jag använda mig av mina egna kläder. Halaren som jag använder i ladugården, går faktiskt fortfarande. Beroende på märke och modell, så har de flesta ganska mycket extra vid magen.
Men att hitta utearbetskläder är sedan en helt annan sak. För tillfället använder jag mig av Anttes (även för honom) stora vinterrock. Den har jag räknat med att går på mig enda till slut. Byxorna är däremot det stora problemet. Att använda Anttes byxor fungerade bra en tid, men nu har magen växt ur dem också. Så det var bara att gå till butiken och kolla utbudet där. Då jag frågade expediten om det eventuellt finns några arbetskläder som är gjorda för gravida kvinnor, var svaret nej. Nå, ingen överraskning direkt men ändå är det lite konstigt att ingen tillverkare har nappat på detta. Jag är inte den första eller den sista gravida som behöver arbetskläder, så man skulle ju tycka att det finns en viss efterfrågan. Å andra sidan är det ganska svårt att få tag på “vanliga” arbetskläder som är gjorda för kvinnor, allt som oftast får man nöja sig med “karakläder”. Inget fel på dem heller, de fyller nog sin uppgift men de som är gjorda för kvinnor sitter nog bättre än “kara”modeller.

Hur gick det sedan då? Jo, i normala fall använder jag mig av nummer 48, då det gäller halare. Idag köpte jag en öppenhalare (avohaalarit) nummer 56..! Ni kan tänka er hur jag ser ut i dem, då bredden så småningom börjar vara i nummer 56, men längden fortfarande hör till nummer 48.. 😛

Är man söt eller är man söt?

Jag sku nästan våga påstå att man nog är söt, Ylva och Hylva alltså:

Vår lilla svarta fläck Ylva af Kabböle kalvade på torsdag förmiddag (Jag kom hem först igår på kvällen, därför har inte det kommit några bilder tidigare). Allt gick bra och hon fick en mycket liten svart/brun fläck H.Hylva af Kabböle. Hylva är en rätt så pigg och företagsam liten tös. Hon är den första av sitt slag i vår ladugård, då hon är en korsning av frisisk, västfinsk och jersey raserna. Därav kommer hennes speciella färg. Ni får en bild av färgen, då ni jämför med västen som är helt svart. Om ni dessutom tittar hur löst västen sitter så får ni en uppfattning om Hylvas storlek. Västen ska givetvis inte spänna, men den sitter som “gjuten” på kalvar i normal storlek.

Varför då korsa olika raser på detta vis? Jo, för att utnyttja den s.k. heterosis effekten. Det betyder att man försöker avla fram de bästa egenskaperna av alla raser. Så i Hylvas fall torde hon bli en ko med mycket mjölk (frisiska), bra fett- och proteinhalter (jersey) och god hälsa (västfinska). I teorin ska hon alltså bli en drömko, hur hon blir på riktigt, får tiden utvisa. 😀

SLC kvinnodag

Igår inleddes SLC;s kvinnodagar, som i år ordnas i Åboland. För mig är
det första gången som jag deltar i detta evenemang, allt som allt år
vi drygt 60 pers. Vi började med föreläsningar i Kimito, som bl.a.
handlade om företagsidéer och marknadsföring av dem.  Föreläsarna var
väldigt engagerade i sin sak och motiverande att lyssna på.
Övernattningen sker på en badinrättning i Kasnäs, var vi också får ta
del av olika behandlingar (massage m.m.) samt gymnastikgrupper. I
dag blir det ännu en dos av lantbrukspolitik och besök på Brusaby
lantbruksskola.

Service dags

Idag servades den viktigaste maskinen på vår gård, mjölkmaskinen. Den går två gånger om dagen, så slitaget är ganska hårt. Sedan den blev installerad har den varit igång över 18 000 timmar. Den hör till kategorin “maskiner man liksom inte tänker på”, men man märker minsann om den slutar att fungera!

Servicen görs en gång om året och den utförs av en professionell montör. I servicen ingår bl.a. genomgång och vid behov byte av diverse olika gummidelar och slangar samt en grundlig rengöring av maskinens “inre”. Dessutom testade montören hur jämt pulsatorerna går.

Några större överraskningar hittade montören inte, men visst var servicen på sin plats. Nu torde maskinen klara sig ett år framåt igen.

Under tiden servicen pågick kalvade Ädisa. Kalvningen förlöpte utan problem och hon fick en fin kokalv. Kalven får överraskningsvis heta Hädisa. Även i andra ändan av mjölkstationen (vi har kalvningsboxarna på var sin sida av mjölkstationen) var det full rulle. Där fanns nämligen Umbra med sin i går kväll födde Herman.

Ett litet glädjeskutt

Egentligen skulle det vara ett stooooort skutt, men då man inte vågar.. Vi hade veterinären hos oss på eftermiddagen, på schemat stod avhorning, en ko som inte blir dräktig och dräktighetsundersökningar.

Det visade sig att kon som inte blir dräktig har en cysta (eller cystor), så den måste få några hormonsprutor för att tillfriskna.
Det som nu sedan förorsakar dessa glädjeskutt är dräktighetsundersökningarna. Vi granskade totalt 10 djur, varav 5 kvigor och 5 kor. Endast 1 kviga är med säkerhet inte dräktig och en ko var lite oklar, men högst antagligen är även hon dräktig. Detta är redan ett bra resultat, men nu kommer det bästa. Till de som är dräktiga hör Sötis, Olvi och Luppa. 😀 😀

Luppa har genomgått en kastning (en för tidig kalvning) efter det som jag skrev inlägget om henne och hennes dräktighetsundersökning. Vi har sedan dess försökt få henne dräktig och nu verkar det som om det skulle ha lyckats. Det är trots allt frågan om en gammal ko, så vi kan inte vara säkra förrän vi ser kalven.

Men ett litet skutt av glädje kan vi väl ändå ta och göra! 🙂

Lite omväxling

Vi “möblerade” lite om i ladugården idag, 6 djur flyttade ut till djupströbädden och 5 kom in till ladugården. Vi har i år igen ett sådant system, att vi har sinkorna och dräktiga kvigorna ute på djupströbädden. På så vis kan vi ha fullt hus inne i ladugården hela tiden.

Då det gäller djur kan ju vad som helst hända, men i dag var de riktigt samarbetsvilliga. Tydligen ville de också snabbt bort från regnet och in under tak. 🙂 I och för sig är flytten inte någon invecklad procedur, utan det är bara att dra upp ett band, så att inte djuren kan rymma, fösa in dem i fållan och vidare till ladugården. Och tvärtemot då de gäller att ta ut djur från ladugården. Oftast brukar det vara så att förberedelserna tar längre tid än själva flyttande, men hur är det man brukar säga; Bra planerat, är hälften gjort.