Kategori: Heisala

Greta har blivit en all-arround katt; hon är inne, ute, i ladugården och hos fammo och faffa (eller famo och fafa som det heter österut). Vanligtvis brukar hon nu pyssla på för sig själv, i skrivande stund, klockan kvart över sju på lördag kväll, så springer hon ute på gården med en mus.

Då hon nu springer omkring lite över allt, så skulle man ju tycka att hon nu inte är alltför rädd för något. Försiktig är hon nog, invånarna i ladugården brukar hon bevaka från ett säkert avstånd. Hittills har det också gått bra med alla maskiner och bilar, hon har förstått att hålla sig undan då motorn är igång. Men då traktorn står stilla, så är ju stänkskärmen ett ypperligt regnskydd om man först hoppar upp på ringen och sitta. 😀

Men igår morse mötte hon sin värsta mardröm; husse i sina jaktkläder och geväret på axeln. Antte kom upp lite tidigare från ladugården för att göra sig färdig inför jakten och jag kom med Allan och Greta lite senare. Då jag tog upp dörren skulle Greta sin vana trogen rusa in, men det blev tvärstopp då hon såg Antte. Jag kan inte komma på någon annan orsak än det, att jaktkläderna är lite större och prasslar på ett annorlunda sätt än “vanliga” kläder. Greta tycker i varje fall att det är bäst att hålla sig undan och det gjorde hon minsann. Då hon till sist och slut kom in, så låg hon och sov av sig förskräckelsen hela förmiddagen!

På brukslistan hittar man de för tillfället aktuella semintjurarna. Där finns information om härstamning, fertilitet, hälsa, produktion och exteriör. Utgående från dessa index kan man sedan fundera ut vilken tjur som lämpar sig för vilken ko. I praktiken håller vi oss med enbart några tjurar, som passar åt flera kor.

Jag sätter här upp en länk till landets största avelsbolags webbsida, där ni hittar den aktuella brukslistan (käyttölista). Tyvärr finns den enbart på finska. Det finns också andra företag som erbjuder tjurdoser, men som sagt är detta bolag det mest använda bland producenterna.

En perfekt tjur är omöjlig att hitta, så gott som alltid finns det brister i något delområde. Då måste man helt enkelt överväga för- och nackdelarna med att använda honom.

Vi kan ta som exempel tjuren Kilpisalon Toivo som finns sist på ay-brukslistan. Han ärver vidare mycket mjölk, men lite lägre fett- och protein-halter(tuotanto) än normalt . Kalvar efter honom förorsakar i regel inga problem vid kalvningen, men däremot har han “endast” 98 vid fertilitet då en normal fertilitet (hedelmällisyys) har 100.
Vad gäller hans nedärvande av kroppsbyggnad, så blir hans efterkommor baktill lite lägre (takakorkeus 98) och de kan ha smalare omfång (runko 98) än genomsnittet. Däremot för han vidare fina ben och fint juver. Mjölkbarheten verkar vara lite sämre än vanligt (lypsettävyys 92), vilket betyder att han nedärver en viss tröghet vid mjölkflödet.

Toivo är en tjur som passar på de flesta kor, förutsatt att de inte är för nära släkt med varandra. Det enda man ska se upp med är att man inte seminerar en trögmjölkad ko med honom, utan i stället passar han ypperligt på en ko som har en tendens att läcka mjölk mellan mjölkningarna.

Att para ihop rätt ko med rätt tjur är ett slags pussel med långsamma framsteg, men ett intressant sådant. Oftast lyckas man bra, men ibland kan det nog gå lite snett. Men det är ju det som gör det hela intressant. 🙂

Igår då vi kom hem från vår lilla semester, var välkomsten inte den bästa. Rigmor, som på lördagen kalvat för sjunde gången, hade blivit förlamad. Kalvningsförlamning är en sjukdom som vanligtvis drabbar just äldre kor. En ko som en gång har haft det löper (enligt mitt tycke) större risk att drabbas av det igen. Så gick det också för Rigmor, hon hade nämligen för två år sedan samma problem.

Just på grund av att hon haft detta tidigare, så har vi varit extra noggranna med hennes utfodring och kalsium intag före kalvningen. Som en förebyggande åtgärd kan man alltså ge kalsium via munnen.
Då hon nu trots detta blev sval och liggande, så fick hon kalsium under skinnet på söndag eftermiddag och då vi kom hem verkade hon relativt pigg men hade ändå inte stigit upp. Då var det bara att ringa veterinären, eftersom det var söndag kväll var det dejour, den här gången från Kimito. En mycket trevlig och kunnig veterinär var på plats par timmar efter att Antte ringt.
Hon gav kalsium i blodet åt Rigmor och inom en halvtimme så steg kon upp. 🙂

Hon mjölkades inte igår på kvällen. I morse tog jag lite mjölk så att inte juvret skulle bli för spänt och lite mera igen på kvällen. Hon var lite “hängig” så hon fick ytterligare en tub kalsium, men hon har ätit och varit annars “normal” så nog ska allt gå bra!