Nu är skogsarbetet i full gång. Underhållet av traktorerna blev litet försenat – vi hade kunnat börja redan i december. Det har varit rejält kallt och skogsvägarna är fina så vi började fälla de stora granarna i Tallmosan där det behövs ordentlig tjäle för att köra. Det är också bråttom för det kommer ungskog under de gamla träden. Den klarar sej bättre om den är låg. Ungskogen behöver bara vara en meter hög så hindrar den gräset att ta överhanden.
På den här biten fällde vi en remsa stora träd för ett antal år sedan så att det kom in ljus och det lyckades riktigt bra med naturlig förnyelse. En ännu tidigare förnyelse lyckades också bra och där börjar det bli dags att gallra så småningom. Men ungskogen får gärna vara tät så blir det inte så mycket kvistar på träden. Bara man passar på så att kronorna inte skjuter upp för mycket så är det ingen brådska att gallra.
Överståndare som skall bort
Det gäller att följa med vädret ordentligt. De här träden fäller man inte mot blåsten så vi får fälla i olika kanter beroende på varifrån vinden kommer. Det blir vanligen en 58 dm svarvstock (över 30 cm toppdiameter) plus två 55 dm från varje träd. En del har för länge sedan haft en avbruten topp så där kan det bli kortare stockar. Men för det mesta är de raka och snygga. Tillsvidare har vi inte haft röta eller torra träd heller på den här biten även om det nog finns barkborrar på annat håll.
Det är bäst att skriva om skogsarbetet nu innan det kommer problemområden eller maskinerna går sönder. Och det gör de ju förr eller senare. Vi kör med de gamla traktorerna från 1975 och 1982 som är litet ihoplappade förra och förrförra vintern. Det blir värre om vi måste byta ut dem för man får ännu mycket billiga reservdelar och man kan själv lappa ihop dem. Både Zetor 8011 (1975) och Belarus 825 turbo har jag själv gjort motorremont på – bytt cylinderfoder och spridare.
Belarus 825 med Farma D8,5
Stora Farman använder jag för att fälla. Det är betydligt sämre att använda en vippare (fälljärn). Man orkar inte alls lika bra som traktorn. Med lastaren kan man också trycka mycket högre upp så det är säkrare. Det gäller att komma tillräckligt nära stammen och det kan vara problem i stenbackar men här har vi flat mark. Ungskogen kan ta litet stryk men den är så tät att litet traktorspår bara är bra.
Zetor 8011 med Farma C6,0D och skogsvagn
Vi kör ut med Zetorn och skogsvagnen. Tyvärr är den lilla Farma-lastaren ganska svag och har kort räckvidd så ibland måste jag lasta de stora svarvstockarna med stora Farma. Bägge traktorerna står ute om natten så det behövs motorvärmare på morgonen. Då det är kallare än -15 grader så är de så styva att vi vanligen sysslar inomhus i stället.
Vi fäller med motorsåg men ihopsamlandet får gå med lastare. Gubben är så styv att det tar längre tid att kravla sej ned från traktorn än att dra ihop med lastare. Annat var det förr … Men visst har det börjat gå bättre redan. Skogsarbetet är mycket nyttigt för konditionen och man blir också vigare. Man lär sej kvickt att lyfta ordentligt på fötterna för annars ligger man i snön hela tiden. Bägge traktorerna har extra värmefläkt i hyttens tak så man behöver inte frysa. Men egentligen installerade jag värmefläktarna mest för att rutorna blev helt immiga så man inte såg att lasta.
Det har varit några dagar med riktigt fint väder och alldeles klart. Det gör också skillnad på kvällen som blir ljusare än då det är mulet. Visserligen har jag satt alla lamporna i skick men det är ändå större risk att man kör sönder nånting då det är mörkt så vi kommer hem då man inte mera ser att arbeta utan lampor..
Så här ser en fin vinter ut
Vi hade ganska litet snö ännu i början på januari men sedan kom det 10-15 cm nysnö. Snöarbetet hemma tar tid från skogsarbetet så helst behöver det inte komma mera snö nu. Men det kan vi inte göra nånting åt.
Kvällshimmel i januari 2022
Skogsarbete gillar jag skarpt (på vintern). Det ligger nog i släkten för både morsan och min morfar var riktiga skogstroll som höll till i skogen hela vintern. Vi har så lång väg till Tallmosan att man inte ids köra hem mitt på dagen utan väntar till kvällen. Då är man rejält hungrig och kaffesugen.
Jag fick igår ett brev från elbolaget där de meddelade att de höjer priset till det tredubbla från 1 februari 2022. Från 6,25 cent per kWh går det upp till 18 cent per kWh (innehåller inte överföring och skatt). Nu är man glad att man INTE har värmepumpar eller någon annan värme som kräver elektricitet. Visst finns det motorer i flisvärmesystemet men de är väldigt små. Traktorernas motorvärmare drar mera.
Flisvärmen gör att elräkningen inte blir så mycket större ens i februari. Och den ved vi eldar med i huset blir inte dyrare alls. Förstås är värmepumpar billigare än direkt el men de kräver i alla fall en hel del kilowatttimmar. Flisved har så mycket att vi nästan drunknar i den och då är det bara skräp som man inte ens kan sälja som flisved.
De solcellspaneler som jag tänker installera ger inte mycket energi mitt i vintern så litet el måste vi köpa också i framtiden. Jag har ännu inte hittat något system som kan spara energi från sommaren till vintern till hyfsat pris. Alla överföringar till andra former (gas, biodiesel, mm.) kräver stora investeringar och har usel verkningsgrad. Så lagring av energi är ännu en fråga för framtiden.
Det smartaste är troligen att inte använda elektricitet annat än då det är illa tvunget. Det gäller att göra sej så oberoende som man kan. Elektroniken använder ganska litet och belysningen kan man spara på genom att gå över till LED-lampor. Elmotorer och värme är de största elslukarna. Nu har jag ett system där torkningen av säden i huvudsak flyttas till våren då solpanelerna ger gott om energi och då solen dessutom värmer upp torkluften.
Det finns också möjlighet att producera elektricitet från värme och för ett antal år sedan undersökte jag möjligheterna med små ångmaskiner och med termoelektriska element men det var inte lönsamt då. Om de nya elpriserna håller så kan det möjligen löna sej att producera el med flis tillika med värme. Orsaken till att det inte varit lönsamt är den låga verkningsgraden men spillet utgörs ju av värme som vi också behöver mitt i vintern.
Det finns färdiga produkter såsom “kaninöronen” som man bara sätter på spisen och får 100W (12V) men priset är kring 1000 euro. Själva elementet är billigt så man får väl konstruera generatorn själv – det handlar mest om kylning för Peltierelementet behöver en varm och en kall sida. Det bästa är troligen att sätta elementen runt brännhuvudet och kyla den kalla sidan med vatten som går till varmvattnet. Två flugor i en smäll.
Peltier-element
De höga energipriserna gör att en hel del kommer att ändras – inte minst jordbruket. Om inte vetepriserna stiger så är det snart slutodlat på det traditionella sättet. Även om priserna stiger (människan måste ha mat) så blir det troligen ändå betydande förändringar (se Odla solenergi). På sätt och vis har man väntat på elsmällen – oljesmällen kom redan på 1970-talet. Man undrar när det blir virkessmäll – och matsmäll ?
Vem har inte tröttnat på att rycka 30 gånger för att få en motorsåg att starta ? Tänk om man bara kunde trycka på en knapp i stället ? I somras köpte jag en batteridriven röjsåg (Husqvarna 535iFR) för att pröva om den duger till nånting. Det gick fint att slå tjockt gräs och laddaren var rätt hyfsad men först nu kunde vi pröva röjning med klinga.
Brorsan har kört i ett par dagar nu då det är lämpligt väder med litet snö. Röjsågen fick godkänt. Batteriet håller i 50 minuter ungefär och den är svagare än den stora Husqvarna 555 som vi också kör med men den är absolut användbar. Att ladda batteriet är ju ett problem om man skall röja hela dagen men vi har ofta annat arbete också i skogen. Åtta batterier köper jag inte för de är ännu för dyra.
(25 december 2021: Vi fick ett batteri till i julklapp så nu är den dubbelt mera användbar)
I början på december fanns det en artikel om storskaligt försök med batteridrivna röjsågar i Land Skogsbruk. En firma hade köpt 8 röjsågar och 70 batterier och kört med enbart batteridrivet från juni till oktober. Erfarenheterna var goda även om kapaciteten var 20 % lägre än för 45 kubiks bensinröjsågar – men så motsvarar 535iFR också den mindre 35 kubiks sågen.
Grova stammar passar batteridrivet inte för. Då motståndet blir för stort så slår motorn av helt. Den är alltså inte “seg”. De grövsta stammarna är 6-7 cm. Eldrivna sågar är betydligt billigare i drift än bensinsågar men inköpspriset speciellt för batterierna är högt. Det beror helt på utvecklingen om priserna går ned i och med stor serieproduktion.
Rent tekniskt fungera batterisågen bra för oss. Med ett batteri så röjer man en stund och sysslar sedan med annat i skogen. Större röjningsarbeten har vi inte så mycket av och då kan vi ta den större 555:an.
Batteridriven motorsåg tänker jag inte köpa ännu. Där behövs mera kraft och med motorsåg kör vi ofta hela dagen så det skulle bli dyrt med så många batterier. Man får hoppas att det kommer bättre och billigare batterier innan gubben blir för svag för att rycka igång en bensinmotorsåg. För byggnadsarbeten och vedsågning kan en batteridriven nog vara bra.
Tanken var att få skogstraktorerna i skick medan det var varmt väder men byggnadsarbetena drog ut på tiden och vintern kom ovanligt tidigt så jag börjar först nu få det sista underhållet klart. Zetorn är färdig för skogen med kättingar på men Belarusen skall ännu smörjas. Brorsan byggde en ställning för röjsågen bak på Zetorns lastare. Motorsågen kan man sätta framför kylaren där det finns ett ganska stort tomt utrymme men röjsågen har varit ett problem. Man vill inte ha den på vagnen för det är för osäkert.
Zetorn med batteridriven röjsåg
Märk väl hur liten den batteridrivna röjsågen är. Den är också lätt men röret är lika långt som på den stora röjsågen. En stor fördel är också att man vågar sätta in den batteridrivna i en personbil utan att få olja och bensin på golvet (sågarna läcker alltid litet).
I våras lyckades jag köra över en låda för verktyg på Belarusen då en grov kvist sprätte upp och välte hela lådan som hamnade under bakhjulet. Nu har jag byggt om med en yttre hållare för vissa långa verktyg utanför hytten och en låda för små verktyg inne i hytten. Dessutom tätade jag hytten ordentligt med gummiduk och plastfönster (så man får god sikt bakåt/nedåt). Lägg märke till att rutan till vänster är tvådelad för då jag har processorn på så måste kablarna (3 st.) till styrlådan komma in där.
Yttre hållare för långa verktygTätning kring spakarna med fönster nedåt/bakåt
Nu blir det att se om allt är i skick under julmellandagarna. Möjligen måste jag ännu göra nånting åt värmen för kranen till hyttvärmen på Zetorn har en tendens att fastna. Vi har två värmebatterier (ett nere och ett uppe i taket) och det är litet känsligt hur man ställer kranarna så att det kommer värme till båda batterierna.
Vädret ser i alla fall ut att bli riktigt fint. Minusgrader hela tiodygnsperioden och ganska litet snö 3-4 cm. Nu skall alla stora granar huggas ned så fort vi hinner för barkborrarna härjar i våra skogar. Jag hade tänkt gallra nu då det är så litet snö men det blir nog stockar i år i alla fall. Flisved kommer det inte att vara brist på.
Glad jul åt alla vaccinåret 2021. Vi har fått tredje sprutan och sitter här för oss själva (då vi inte är i skogen) så det går ingen nöd på oss. Solen skiner och dagarna blir allt längre – flera sekunder per dag. Det är bråttom att få upp konditionen innan dagarna blir så långa att man får komma hem med svansen mellan benen innan det blir mörkt.
I dag monterade jag ned de sista resterna av telefonin. Jag har hållit kvar de gamla numren i många år som nättelefoner men då operatören chockhöjde månadspriset så fick det vara slut.
Egentligen dog telefonin långt tidigare. Man märkte att folk inte mera svarade om man inte hade ringt till dem förut – jag tog till vana att först skicka SMS och berätta att jag skulle ringa. Då svarade de. Helt enkelt för att alla är fullständigt utleda på alla telefonförsäljare och tiggare. De har gjort att ingen mera svarar i telefon. Utom om ens nummer finns i deras lista. Telefonin är död.
Vår gamla telefon som man alltid hittade
Numera går det att ta kontakt via nätet och kanske det är lika så bra. Om man tar kontakt med epost så kan mottagaren läsa den då han har tid och svara då det passar. Via diverse app-app-appar kan man också ta kontakt men jag avskyr eländet som finns till enbart för att snoka i vad vi gör. Tro inte att det är av ren välvilja som Google och Facebook och likadana skurkar ger oss “gratis” kommunikationer. Men jag har installerat alla hinder som jag har hittat.
Numera använder jag Signal som kanske inte är det bästa men har rätt så god kryptering och sållar bort det mesta av snokandet. Det utvecklas ännu tuffare system som är så gott som omöjliga att spåra och avlyssna. Fast då börjar det bli för invecklat att ta kontakt.
George Orwell skrev romanen “1984” (utkom 1949) som handlar om ett övervakningssamhälle där staten ser allt och hör allt. Det var ren fantasi med den då nya TV-tekniken och i mångt och mycket utmålade han en numera aktuell verklighet. Men han misstog sej fullständigt då han trodde att det skulle vara staten som snokade i folks privatliv. I verkligheten blev det stora multiföretag såsom Google som står bakom snokandet. Och de gör stora pengar på det. Förstås finns det motstånd och Signal är ett exempel på det.
Elektroniken står för förverkligandet av det skurkaktiga snokandet. Men samtidigt kan man använda elektroniken för att bekämpa eländet. Som alltid så är det en tävlan mellan skurkar och motståndsmän som står på vanligt folks sida. Inte för att vanligt folk bryr sej så mycket eftersom de inte alls märker att de är ständigt övervakade – tills det blir någon skandal.
Elektroniken gör allting sårbart. Det är inte omöjligt att övervinna problemen men man behöver en reservplan för hur man gör då datanätet och elektroniken kraschar. Det har ingen brytt sej om förrän kraschen är ett faktum. Men det är en orsak till att jag hellre kör med gamla traktorer som inte har någon elektronik alls. Likaså att vi har fliseldning och beställt solpaneler. Vanliga kvartalsekonomer tycker att det är för dyrt att ha reservsystem men dessa ekonomer borde sättas att röja sly för de gör hela systemet ytterst sårbart.
Telefonen uppfanns på 1800-talet och den första telefonlinjen drogs år 1877 i Helsingfors men på landsbygden kom telefonen långt senare. Det var dyrt att dra långa kopparledningar. Hindersby hade förstås eget telefonbolag och farsan var länge kassör. År 1932 hade statens telefon bara 227 centraler medan de privata telefonsammanslutningarna hade 1998 centraler. Det var inte så underligt eftersom det fanns en central i nästan varje by.
Den stora fördelen med de gamla telefonerna var att de satt fast i väggen så att man hittade dem. Nuförtiden så tappar man bort lurarna jämt och ständigt. Och så var de dumma. Smarttelefonerna är knappast någon förbättring utan snarare en försämring. Helst skulle jag ha en dum telefon som man bara kan ringa med och sedan en skild datamaskin som är kopplad till Internet. Och så borde man kunna sätta in en avgift för folk som ringer åt en med en personlig gradering. Bekanta kunde få ringa gratis medan alla möjliga telefonförsäljare skulle få betala dyrt förrän ens ringsignalen går fram. Det skulle minska på skräpringandet.
Vi har stora mängder med gammal koppartelefontråd som togs ned då det kom nedgrävda kablar. De är bra att ha för koppartråden är mjukare än ståltråd. Telefonstolpar sätter vi knappast upp mer men det kanske skulle vara bra med ett byatelefonbolag så att man i framtiden skulle våga svara i telefon då någon ringer. Kanske vi också skulle anställa en “telefonfröken” som inte behöver koppla samtalen men annars skulle sköta om informationen inom byn :-).
150 år av telefoni är slut. Hindersby 56 svara inte mera.
Här är det -17 grader och bara litet snö. Nu borde det bli fina skogsvägar – speciellt som tiodygnsprognosen lovar mera köld. Men vi har bara sysslat med att bygga och tänkte rusta upp skogsmaskinerna i december. Vintern kommer helt plötsligt varje år och man blir överraskad hur gammal man än blir. Det var förstås dumt att planera in verkstadsarbete till december även om vi har haft flera år med varmt väder ända fram till nyåret. Bonden spår men vädret rår !
Första december 2021
Det mesta hann vi få färdigt men en bit vägg saknar ännu brädfodring. Snö tror jag inte det blåser in nu mera. Vinkeln mellan ladan och den gamla ladugården från 1908 har förut fungerat som en tratt och då det vanligen blåser från syd-sydväst så har det blåst in snö genom varenda liten springa. Men nu är det (nästan) tätat med takfilt och ett lager bräder utanpå.
Litet brådfodring saknas ännu på uthuset
Man får se hur vädret blir framöver. Jag är misstänksam mot en så här tidig vinter och är rädd för att det blir varmt i januari vilket nu inte är så bra för skogsarbetet. År 2017 var det också fint skogsväder i november-december men så slog vädret om och det blev blött och lerigt före jul (se https://www.bondbloggen.fi/2017/01/03/skogsvader-igen/)
Det har varit bråttom med byggandet och så satte jag en vecka på att ordna mera LED-strålkastare inne i uthusen. Dagarna började bli så korta och för att få nånting gjort så behövdes lampor överallt. Speciellt i det nya virkeslagret under den nya torken där det inte finns fönster alls.
I somras ändrade EU på momsreglerna och det ledde till att Kina-paketen nästan tog slut. Jag brukade köpa en hel del från Tyskland men plötsligt så levererade en hel del företag inte mera utanför Tyskland. Även om det stod att de levererar till hela EU så var det bara leveranser inom Tyskland som fungerade. Troligen hade de inte lyckats få in de nya reglerna i sina system ifråga om EU-interna leveranser.
Jag behövde en mängd LED-lampor (strålkastare) som jag tidigare hade köpt från Kina och Tyskland. Priserna här i landet är alldeles för höga. Men så hittade jag en grossist i Helsingborg som hade riktigt hyfsade priser och som levererar till hela Norden (också i praktiken). Med tanke på att leveransen kostade bara 11 euro hemkörd till vår trappa så beställde jag några tiotal LED-strålkastare. Det tog inte många dagar så kom en liten flicka bärande på det stora paketet till vår trappa så man kan inte klaga på leveransen den här gången.
Det visade sej att kvaliteten på LED-strålkastarna var betydligt bättre än de tidigare partierna. De lyste mycket bättre och så var anslutningssladdarna kraftigare (men ganska korta). Jag använder mest 10 W LED med metallskal och bygel och de kostade under 4 euro per styck … Hållbarheten får man väl se så småningom.
Jag har nu en hel del automatiska lampor också. De är bra då man kommer in i ett utrymme i mörkret för de tänder genast då man öppnar dörren. Och så slocknar de utan att man måste gå omkring och släcka. Det är ju farligt att famla omkring i mörker i uthus med en mängd maskiner.
I den stora ladan har jag satt upp ett par 50 W strålkastare och de lyser faktiskt upp hela utrymmet men annars använder jag 10 W mest för att få ledbelysning. Alla icke-automatiska är kopplade till tidsreläer som släcker belysningen efter en timme (kan ställas in). Förr brände man el i onödan då man glömt att släcka efter sej.
Fiat lux (låt det bli ljus) i nya virkeslagret under torken
I förrgår blev det också panik med värmen. Flismatarens styrcentral klappade ihop fullständigt – efter att ha hickat då och då hela hösten. Till all tur hade jag för flera år sedan köpt moduler med tidsreläer så nu kopplade jag in ett tidsrelä i stället för den gamla styrningen. Det var inte någon dyr reparation för tidsreläet kostade omkring 5 euro och ny styrcentral hade gått på ca. 400 euro. Dessutom har jag ännu fem tidsreläer kvar i lager.
De små elektroniska reläerna är ganska användbara till många saker. Jag har köpt en hel del i lager och det var inte så stor investering med tanke på att priset är mellan 3 och 8 euro per styck. Jag använder dem också för fjärrstyrning av fläktar m.m. för man kan använda lågspänning 5-24 Volt för att styra dem så det går bra med klen telefonkabel.
En hel del blev ännu ogjort. Jag hade tänkt gräva ned en ny trumma vid vägen men nu har vi så frusen jord att det är besvärligt. Man kör bara sönder nånting så trumman får vänta till nästa år. Det är svårt att veta när man skall göra vissa arbeten. På hösten är det mjukt och eländigt och det blir lätt djupa spår så det är bättre att det fryser på litet. Men nu frös det på så snabbt att man inte hann med allting.
Som sagt så är det vädret som rår och man får bara rätta planerna efter väderleken. Det finns en hel del arbeten som man kan syssla med nu också. Verkstadsarbetena börjar vara högst uppe på listan. Men blir det varmt så har jag ännu litet vägg att slå upp.
Nä, det har inget att göra med James Bond utan det är fråga om böndernas bilar. Vad man kan köpa och vad man inte kan köpa så där i praktiken.
Först av allt så är det fråga om priset. Personligen har jag en gräns på 10 000 euro så det begränsar möjligheterna mycket effektivt. Nya bilar faller bort helt liksom de flesta lindrigt begagnade.
Små bilar är också utanför ramen för vi måste transportera en hel del. Man kunde förstås tänka sej att ha en liten bil för att åka till butiken för att köpa mjölk, socker och kaffe men för det mesta så klumpar vi ihop resorna så mycket som möjligt och då blir det ofta transporter tillika. Jag köper byggmaterial och skivor och behöver en paketbil med lastutrymme på minst 270 cm (helst 3 meter) längd och 150 cm höjd. Jag har en släpvagn men den är mindre lämplig om det regnar – att få presenningen att hålla tätt är besvärligt.
Trädgårdsmästaren i familjen klarar sej inte heller med en liten bil för hon hämtar stora säckar med mylla och kör ganska stora äppelträd. Plus alla skyddsnät, pålar och rullar med fiberdukar m.m.
Man kan förstås använda Ducaton för transporter men den är stor och besvärlig att parkera och som enda bil har den begränsningar för det ryms bara tre personer i den. Vi försöker åka gemensamt så mycket det går men två familjer ryms inte i Ducaton. Och man åker helst inte med den till staden för den behöver två parkeringsplatser bredvid varandra för att man skall kunna svänga in.
En riktigt liten bil (elbil) har så liten användning hos oss att priset borde vara under 2000 euro. Vi köpte en V70 (14 år gammal) i Västerås för 4000 euro och den är mycket mera användbar. Dessutom vill den bättre hälften alls inte köra med en minibil efter det att hon blev påkörd av en bil som mitt i allt svängde in till vänster mot hennes bil. Då hade vi en Lada som blev till skrot men dessbättre klarade sej alla utan värre skador. I alla fall vill hon INTE ha en bil som är mindre än Volvo V70 och mindre säker – Volvo har ju bra säkerhet.
Så det blev en Volvo V70 kombi (farmarbil) från 2007. Trots sin storlek är den lätt att parkera för den svänger bra. Jag lusläste allting om Volvos olika modeller och kom fram till att årsmodell 2007 Classic är den bästa. Det är den sista “riktiga” Volvon. Från 2008 började man samarbeta med Ford och tog i bruk en ny plattform. Den är säkert mycket bättre i många hänseenden men har en hel del svagheter. Brorsan har en sådan och det är litet sorgligt att krypa in och peta upp bakluckans lås med en liten skruvmejsel då den elektriska öppnaren slutat fungera. Det är också listat på nätet som ett typiskt problem för V70II (vår modell kallas V70N).
Volvo V70 (2007) och Fiat Ducato III (2015)
Inte bara med det utan handbromsen är också elektrisk. Tyvärr brukar plasthöljet till elmotorn spricka och motorn rostar fast. Sedan står man där och kommer ingenstans för handbromsen slår på så fort man stänger motorn. Det är alltså en modell som man inte kan ha utan försäkring som täcker bogsering till verkstad och hyrbil. Inte blir man ändå glad om man är på väg till något viktigt möte och blir stående mitt i vildmarken.
Över huvud taget så undviker jag all sorts elektronik så långt det är möjligt (kanske för att jag är elektronikingenjör). Tyvärr är vår bil utrustad med det typiska tjutande alarmet som slår på i färjan och mitt i natten på parkeringen utan någon som helst orsak. Jag såg en diskussion på nätet om att stänga av alarmet men det är så “säkert” att det inte går. Det finns till all tur en knapp som stänger alarmet – men bara fram till nästa start av motorn. Det var säkert bra för 14 år sedan då bilen var ny men nu är det helt onödigt. Ingen ids försöka stjäla en gammal Volvo.
Det finns också hybridbilar men jag kan inte förstå varför. De har två motorer och drar mera bensin är en ren bensinbil. En byabo som har en sådan sade litet surt att man möjligen kan köra ut ur garaget på el men sedan slår bensinmotorn ganska snart på. Inget för en som bor på landsbygden där avstånden är stora.
En del moderna bilar kan inte dra en släpvagn vilket är helt omöjligt hos oss. Det är absolut nödvändigt att bilen klarar minst 750 kg och helst 1500 kg. V70:an kan dra 1800 kg vilket räcker till riktigt bra. Vi har en liten släpvagn utan bromsar och den behövs då det skall köras så stora (höga eller långa) saker som kanske inte väger så mycket men som inte ryms in i Ducaton. Volvon är bättre som dragbil för man ser bättre bakåt än med Ducaton.
Det finns förstås många bilmärken men jag håller mej till Volvo för den är bättre byggd för nordiska förhållanden. Redan med Fiat som är byggd i Mellaneuropa så märker man att de inte har snö och is så stor del av året som vi. Den har dålig värme och är instabil på isvägar. Man ska inte röra bromsen då det är riktigt halt för bakändan blir då snabbt framända. Jag har varit i diket med en Ducato förrän jag lärde mej. Tur i oturen var att en bärgningsbil just då höll på att dra upp en annan bil från diket så jag blev uppdragen ganska snabbt också.
Henrik hade en Nissan som var fyrhjulsdriven. Den gick an men var omöjlig att reparera för de hade limmat fast alla skruvar så hårt att en liten reparation blev svindyr. Till slut tröttnade han på eländet och bytte till en Skoda med gas och bensin. Vi får se hur det går men tills vidare har de gas i Borgå och använder sällan bensin. Men gaspriserna håller på att stiga. Det gäller att se upp med gasbilar från Tyskland för de nya har en minimal bensintank på 8 liter … Nån jäkla förgröningsregel igen. Den begagnade modell han köpte har i alla fall en normal bensintank.
Sedan bör man köpa bil enligt reservdelarna. Det måste vara en mycket vanlig modell – helst litet äldre. Då får man billiga reservdelar utan problem. Och vad gör man med en bil som är hur bra som helst om man inte får reservdelar eller vars reservdelar kostar en halv förmögenhet. I det hänseendet är V70:an bra för den tillverkades i miljontals exemplar. Litet försiktig bör man vara för de har bytt modell ganska ofta – också inom samma plattform. Var noga med årsmodellen och kom ihåg att modellåret börjar i september föregående år.
Eftersom V70 är ganska stor så är det ingen idé att ha en liten paketbil som komplement. Därför köpte jag den största Ducato som går som personbil på färjan till Sverige. Det betyder höjd under 240 cm och längd under 7 meter. Lastutrymmets längd är i den litet förlängda modellen litet över 3 meter och det är bra. Bredden mellan bakhjulslådorna är 150 cm så man får de riktigt stora skivorna på 150×300 cm att ligga på golvet. Höjden inne i lastutrymmet är 166 cm och det går an även om man inte kan stå rak. Jag kunde köra hem Kubotan inne i Ducaton även om jag måste kapa hytten på Kubotan (sedan satte jag in skarvar på hyttstolparna).
Ducaton har mycket bra körställning och vi kör hellre med den till Sverige än med Volvon. Man sitter så högt att man har god sikt över alla småbilar. Förutom i halka så har den också bra köregenskaper och ligger lugnt på vägen – har man last så blir det bara bättre. Jag har också 3 st. takräcken på den så det går att transportera långa stänger (järn 6 meter) och virke. Litet lättare stänger sätter man bäst fast med segelstroppar av gummi som håller bättre än spännband men till tyngre föremål behövs ju spännbanden.
Även om Ducaton har stort lastutrymme så fördrar jag att frakta skräp och olja på släpvagnen för att inte smutsa ned inne i bilen. Sikten bakåt är som sagt inte lika bra som i V70 men jag installerade en backkamera i Ducaton och den är mycket bra också för att hålla koll på släpvagnen.
I dagens läge så är de här dieselbilarna de enda möjliga i praktiken. Men visst siktar jag på eldrivna fordon så fort de blir användbara i praktiken. Tekniskt är de överlägsna förbränningsmotorn. Vi har goda möjligheter att ladda för vi har 33 kW trefasström på grund av torkfläktarna och då vi får 14 kW solenergi till så skulle det vara lönsamt med elbilar. Problemet är inköpspriset och modeller som inte passar en bonde. Få se hur det ser ut om tio år.
Helt osakligt och irrationellt så tycker jag att dagens bilar är riktigt fula – de ser ut som bulldoggar – också nya Ducaton har ölmage. Men det är en annan historia …
