Hindersby – Sida 14 – Bondbloggen

Tillfälligt icke odlat område

I år hade man ingen lust att triumferat utropa: Hasi ! Då vi äntligen avslutade vårsådden så var ännu Svansjön (påttn) i Aaltjärri osådd (se Kort vårsåddväder). Det senaste regnet hade tvärtom gjort den större. Jag låg i feber efter andra vaccinsticket men Henrik sådde Petjärmosan – delvis i vatten. Därefter insåg vi att vårsådden var över för i år. Påttn i Aaltjärri blev “tillfälligt icke odlat område” och såmaskinen rengjordes.

Sedan smet vi iväg till Sverige och lämnade Henrik och nästa generation att sätta potatisen. Vilket de gjorde med den äran. Tydligen är vi alls inte oumbärliga – på sitt sätt en tröst.

Nästa generation i arbete med **poteetren**

Men det var inte speciellt upplyftande att se vårsådden i Sverige – den var nästan värre än hos oss. Stora områden av usel och gulnande brodd. Om det nu fanns brodd alls. Vårsådden som ofta är en månad före oss var inte klar överallt än. MEN det finns massor med höstsäd i Sverige och den är helt fantastiskt fin ! Tät och mörkgrön brodd som kan ge rekordskörd.

Vi har ingen höstsäd alls så det blev inte någon fin brodd hos oss. Men jag hörde att brodden faktiskt stuckit upp på Petjärmosan vilket är ganska otroligt med tanke på att det såg ut som på bilden nedan efter sådden för litet över en vecka sedan.

Man kan inte påstå att det blev så bra resultat av sådden i den blöta leran. Det här är alltså gröngödslingsvallen som är direktsådd. Före sådden körde jag med hacken över hela åkern för att vallhöet inte skulle fastna i såmaskinen. Och med det var det inga problem. Vanligen väntar man med sådden tills jorden torkar upp men nu var det redan juni och mera regn utlovades (och kom också). Så valet var mellan att så i en eländig åker eller sätta den som “tillfälligt icke odlat område”.

Vi sådde i den blöta åkern och sist och slutligen blev det bara 0,11 hektar “tillfälligt icke odlat område”. Humöret var i alla fall nära nollpunkten efter den här vårsådden.

I dag var vi en sväng via Flen och på vägen såg vi åkrar som var harvade men ännu inte sådda. Ett par hade surhål som de kallas här i Sverige – vi säjer vatupåttar – där traktorn helt tydligt hade kört ned och fastnat. Man sände en medlidsam tanke till den stackare som försökt så där.

Ännu en bild av en åker som INTE blivit besprutad med glyfosat eftersom där fanns potatisland och sedan blev det för sent på hösten. Jag hoppas att Broadway klarar av de stora baldersbrå som håller på att ta över hela åkern. Jag tror att jag skall arrendera ut åkern åt nån som vill förbjuda glyfosat så han kan odla sin mat där.

Glyfosatfri åker (där finns nog vete också …)

Snart är vi tillbaka i Hindersby – om vi nu tillåts köra ombord på färjan. Det heter visserligen att alla har rätt att återvända men om vi inte får köra ombord … Man skall ha rätt att komma hem om man är vaccinerad (och det är vi) men man vet aldrig hur de byråkratiska systemen fungerar i praktiken. Annars får vi köra tillbaka till Medåker.

Efter regnperioden så lär det bli en period med hetta.

I väntan på upptorkning

Det är segt med upptorkningen. Det har nu varit flera dagar med sol och värme men fortfarande står det vatten på åkern. Det jag har kvar är gröngödslingsvallen. Det är en åker med ganska illa packad yta där vi många år kört med skördetröskan i vatten. Klöver med pålrötter skulle luckra upp ytan litet – trodde jag. Med 100 mm regn i maj så slammade den i stället ihop ännu mer och inte blir det bättre av att jag nu måste köra på den våta leran med stora traktorn för att få den sådd.

Här sitter man och deppar för det går inte att ta itu med nya arbeten förrän vårsådden är avklarad. I alla fall har jag pysslat litet med sågverket för vi behöver mycket virke för att rusta upp uthuset. Vinkeln på solsidan måste få ny brädfodring.

Den nya eldrivna sågen fungerar bra men det var litet problem att fila sågkedjan. Att byta kedja är alldeles för besvärligt så jag satte upp två block och en vinsch så man kan hissa upp bakändan på sågen utan att ta loss svärdet och sedan filar man som på en vanlig motorsåg. Det går ganska fort. Men det är viktigt att fila tillräckligt ofta så man har vass ked hela tiden.

Vi hade två grova bitar som inte kunde säljas så jag har sågat dem till eget virke. Sågens svärd (40 cm) gick inte igenom så jag måste hugga loss första bakan. Men sågen hickade inte ens fastän hela svärdet tog i trä. Förstås kunde man skaffa längre svärd men det är ganska sällan som man behöver det. Den grövre stocken var omkring 55 cm i diameter men om man lyckas såga en baka och vänder den så går det med 40 cm svärd.

Det var bara en liten bit i roten som blev utanför svärdspetsen. och då man vänder stocken med den flata sidan mot sågen så räcker svärdets längd till utan problem. Det är ofta besvärligt att såga första bakan för en krokig stock tar emot sågvagnen.

Sedan är det bara att börja såga virke. Men jag tar oftast bort bakar från alla fyra sidorna först. Med tredje och fjärde bakan så är det känsligt med måtten. Man måste planera noga så man får ut de dimensioner man vill ha. Det gäller också att beakta svärdet tjocklek som är ungefär 8mm (1/4 tum). Så för vanliga 22mm (7/8 tum) bräder måste man såga i 1 1/8 tums steg (sågen har inställningar i tum). För att inte räkna fel så har jag satt upp en tabell för man måste börja såga uppifrån ner. Enklast är det att såga 19 mm bräder för då flyttar man bara med en tums steg. Lika enkelt är 32 mm virke som betyder 1 1/2 tums steg.

Upp till 3,5 meters stockar kan man såga direkt men jag har en hel del klena 4 meters stockar som är under 16 cm i toppen och då behövs det ett extra stöd i toppen så den inte hänger ned. Vi har en domkraft under toppen och mäter att toppändan är på rätt höjd.

Den andra bamsestocken var värre att såga. Det var en tvådelad gran som man förstås inte kunde sälja. Inte ville jag flisa den heller för det var ganska bra virke. Efter flera försök så fick jag den svängd så att svärdet nästan gick igenom första bakan.

Jag måste hugga en hel del för att få bort första bakan. Därefter måste jag vända stocken för att ta bort den motsatta bakan för annars räckte inte svärdet till. Därefter var det var problem att få stocken på högkant så jag måste ta lastaren för att svänga den – en så stor kluns orkar man inte vända för hand. Svärdet räckte inte riktigt till för att klyva stocken men det var bara någon centimeter som fattades så det gick att hugga bort det sista. Men bågen till svärdsskyddet måste jag skruva loss för att kunna klyva stocken.

Efter att ha sågat bort ett par bakar till så var det bara att såga prima virke i stora mängder. Det var nästan kvistfritt och bredden på bräderna blev upp till 28 cm. Litet spänningar fanns det nog i stockarna så alla bräder blev inte raka men jag sågade mest 19 mm bräder som är lätta att spänna raka.

En hel del virke blev det och ganska snyggt om man jämför med hur stockarna så ut i början.

Det var inte mycket virke som blev odugligt och går till flisning. Det mesta blev snygga bräder. Om man jämför med klena stockar så får man mycket mera användbart virke från de grova även om de ser ganska ruskiga ut. Men klena, raka och kvistfria stockar ger också bra kvalitet.

I går kväll körde jag med hacken på gröngödslingsvallen men slutade då jag kom till vattnet i mitten. Det får torka ännu idag men sedan måste vi så för det kommer mera regn på måndag-tisdag (kanske redan i morgon). Om ni minns så var det regnig vårsådd också 2015 (se på kategorin maj 2015 i menyn till vänster). Ett år sådde jag till och med en del svackor den 15 juni – men det blev ingenting av den brodden. Den här vårsådden börjar åtminstone på sina ställen höra till de värsta.

Krångelvårsådden 2021

Här går man omkring som en osalig ande. Det har just börjat torka upp litet men nästa stora regn har redan börjat (prognos 25 mm). Och nu är vi i slutet på maj redan. Det är svårt att börja med andra arbeten så länge vårsådden är på hälft. Inte är man riktigt inspirerad att skriva i Bondbloggen heller men visst har jag tid nu.

Den kalla början på maj hindrade oss här att börja med vårsådden fastän det var varmt i slutet på april. En gång hade jag då tid att byta olja i vårsåddstraktorn (Zetor 14245) i lugn och ro. Samtidigt skruvade jag bort luftkonditioneringens kompressor och kondensor eftersom den aldrig hade fungerat. Litet undrade jag hur man skulle tömma systemet men det var helt onödigt – där fanns inte en droppe vätska kvar. Och då jag skruvade loss slangarna blev det helt klart varför för kopplingarna läckte överallt. Det var dessutom fel sorts kopplingar så det var ingen skada att ta bort eländet.

Före detta luftkonditionering på Zetor 14245

Visst vore det bra med luftkonditionering i vårsådden. I glashytten blir man först stekt om det är sol och sedan förkyld då man genomsvettig stiger ut ur hytten för att se på såmaskinen. Men det blir nog en annan sort i så fall med bättre kopplingar och slangar. Kompressorn var också fastskruvad i ett heimlaga fäste som var amatörmässigt och snett. I år var det inte nödvändigt med något kylmaskineri precis för det var ganska mulet och kallt.

Att byta olja i den sexcylindriga motorn har sina sidor. Oljemängden är nämligen lite över 20 liter så den ryms inte i en 20 liters bytta. Och att byta bytta mitt i urtappningen är som farsan brukade säja så där “andligt roligt”. Det skvätter över en massa olja över hela golvet och det går åt stora mängder Hufvudstadsblad för att suga upp oljan. Landsbygdens Folk har alldeles för litet format. Egentligen är det bara Maaseudun tulevaisuus som numera duger till oljebyte – men jag får bara skogsnumren (4 per år).

Jag borde skaffa en större bytta för urtappning av motoroljan men 200 liters tunna är för stor och alla oljebyttor jag har är bara på 20 liter. Man kunde annars suga upp en del olja först men oljestickans hål är så litet att man inte kommer åt. Motorn är alldeles tydligt konstruerad att oljan skall tappas ur genom bottenkorken som har en mycket stor öppning.

Och så har man problemet med att byta oljefilter. Zetorns motor är konstruerad för en cyklon som renar oljan och det fungerar fint på lilla Zetorn (8011) men så tänkte de “modernisera” 14245 och satte in två utbytbara filter. Förstås blev det mycket krångligare. Inte bara för att filtren sitter bakom fästjärnet till frontlastaren så man har svårt att komma åt utan också för att filtren är felvända. Då man skruvat loss ett filter och lyfter upp det så rinner massor med olja ut så det gäller att vända det kvickt. I alla fall behövs det mängder av tidningar under traktorn. Förstås har jag en bytta under också men olja flyger ganska långt då man bara kommer åt med en hand bakom fästjärnet.

Oljefilterhållarna (täckta med papper) bakom fästjärnet till frontlastaren

Då jag hade oljan urtappad så passade det att byta slangarna till oljekylaren. Det var strängt taget inte nödvändigt för läckaget var ganska litet men då jag fick nya slangar för någon euro i samband med att jag köpte reservdelar så bytte jag i alla fall. Det var inte så lätt för kopplingarna satt fast som berg. Jag måste sätta dem i skruvstädet förrän jag fick loss dem.

I fjol gick nedre kylarslangen sönder men den nya verkar hålla tätt. Värre är det med bromsvätskan för den nya kopplingscylindern läcker så man måste fylla på allt emellanåt. Zetorn har ju urusla bromsar (både gamla och nya) men jag vet inte om det lönar sej att byta bromsband. Problemet är konstruktionen för ställer man dem tätare så tar de nog – man kommer inte ur fläcken …

I år testade jag också vår nya GPS RTK antenn som skall ge centimeternoggrannhet. Traktorns antenn satte jag på en träbit med magneter under för jag måste ta bort den då jag kör in i tröskhuset för att fylla på såmaskinen. Och visst blev noggrannheten betydligt bättre än förut även om jag mera tror på 10 cm noggrannhet än 1 cm. Det kan också bero på programmet som visar körningen. I alla fall så märker man att skog hindrar signalerna från satelliterna som ju är väldigt lågt här uppe i norr. Då jag körde norr om en skogsdunge så började spåret vingla ordentligt vilket man kan se på nedanstående bild.

Antennen skall nog flyttas bakåt-nedåt så att den kommer under takhöjden för man bör inte lita på att man kommer ihåg att ta ned den då man kommer för att fylla på såmaskinen. Det bästa kanske skulle vara att sätta den på själva såmaskinen men då måste jag bygga något torn på den så att antennen kommer högt och fritt upp. Försöken fortsätter …

Då jag en gång var i farten att plocka bort utrustning så tog jag bort skummarkören från sprutan. Den har aldrig fungerat så bra och är nu onödig då jag har GPS. Men jag slutar inte med att lämna sprutspår för elektronik är inte att lita på. Det är också problem med Blåtandsanslutningen mellan GPS-antennen och plattan i traktorn. Kanske jag måste byta till kabelanslutning. Trådlöst är ingen fördel för jag måste i alla fall ha strömkabel till antennen. Trådlöst är mest ett krånglande elände.

Just nu är största problemet att få den tidigare gröngödslingsvallen sådd. Det jag hann köra med hacken blev ganska bra så jag tror nog att jag kan så direkt men problemet är blötan. Jag körde i går sju varv runt åkern och det gick ganska bra tills jag kom till den blöta delen. Zetorn orkade nog men remmarna som drar hackorna klarade inte av belastningen. Jag körde alltså så lågt som möjligt så hackorna tog i den sega leran. Det stod också vatten på åkern ännu.

Perugini hack med fyra kilremmar som driver hackornas cylinder

Det var förstås för tidigt att ge sej ut på åkern som inte torkat upp men jag ville ha bort gräset från gröngödslingsvallen och hacka höet som jag slog i höstas. Det blev ganska bra där det var litet torrare så jag tror nog jag kan så direkt efter det att jag hackat.

Problemet är vädret. Prognoserna ser inte bra ut. Frågan är om det hinner torka upp till onsdagen ? Man borde hinna så innan nästa regn kommer. Det är en riktig krångelvår i år.

Till sist en bild för att illustrera diskussionen om dubbelhjul. Zetorn är ganska bred med dubbelhjulen på. Man kommer med nöd och näppe in i tröskhuset. Men dubbelhjulen behövs för det är en tung traktor – över 6000 kg.

Kort vårsåddsväder

Nu blev det paus i vårsådden för det började regna i går kväll. Före det var det segt med upptorkningen och egentligen var det lämpligt väder bara i två-tre dagar. Vi hann i alla fall så det mesta. Vi har kvar fjolårets gröngödslingsvall men den måste först hackas förrän den kan sås. Och till det behövs torrt väder vilket inte alls är i sikte. Tvärtom hotar prognoserna med 25 mm regn på torsdag.

Det har varit varmt väder med upp till +26 grader men åkrarna vill inte torka upp. Det var ingen tjäle i vintras och inte heller året före så ytan är tät och seg. I svackorna stod det länge vatten som bara kan försvinna uppåt. Bottnen på svackorna är så igenslammad att det nästan är som om det fanns plast i botten. Värst är det i skogsåkern Aaltjäärri där det ännu står vatten.

Vi försökte så där för ett par dagar sedan men det gick dåligt att ens komma ett varv runt så jag måste bryta upp den sega ytan med den gamla S-pinnharven. Den är för lätt och för mjuk för att harva plogtiltor i vår hårda lera men det gick bra att bryta den igenslammade ytan med den. I går morse så harvade jag åkern och på eftermiddagen gick den att så (utom svackan med vatten). Det fanns också en del mulljord i den lägre delen av åkern.

Utanför skogen gick det bra att så då värmen och blåsten hade torkat upp. Bara i ett par hörn nära skogen fanns det vattenpölar som jag måste lämna osådda. På sina ställen började ytan redan bli hård men Rapiden har så mycket tyngd på tallrikarna att de nog skär igenom den. Det blir tunna djupa skåror där tallriksbillarna har gått. Men det har visat sej att utsädet gror bra i bottnen på skårorna där det finns en hel del fukt. Att skårorna inte kläms fast är bara bra för då får rötterna också luft.

Direktsådd

Ibland har det varit problem med att halm fastnat framför billarna men i år var det inget problem att så. Möjligen kan det bero på att halmen inte var så torr och lätt att den började samlas framför billarna. Nu skar tallrikarna genom halmen.

Vårsådden kom inte igång så tidigt här hos oss men det berodde närmast på kölden i början på maj. Ganska länge var det frost på morgnarna. Sedan slog vädret plötsligt om och det blev riktigt varmt. Vi har en björk framför ladugården som visar när man skall börja så: Sååanbjärtjin. Den är litet senare än andra men då den börjar få löv så är det dags.

**Sååanbjärtjin** (i förgrunden) den 13 maj 2021

Förr började man harva i god tid och om det var spitjitt (vått) så måste man låta det sjtjinas (torka) förrän man sådde. Det var hårda bud att köra första gången över plogtiltorna. Tänderna klapprade och man flög ofta upp till taket i traktorn. Vi har också ett halvt dussin framhjulsspindlar som inte klarat av hackandet mot tiltorna. Senare bytte jag hela framaxeln på MF-165 till en HD-axel från MF-185 som var betydligt kraftigare. Den har hållit – men så har vi också slutat plöja.

Nu har vi bara gröngödslingsåkern kvar. Den skall först hackas för annars fastnar såmaskinen fast i det omkullslagna vallhöet. Tyvärr gick det inte att spruta den i höstas så jag körde glyfosat på den för nån vecka sedan. Det borde ha varit lämplig tidpunkt för kvickroten som just fått 3-4 blad. Vallen var så kraftig på den här åkern att vetet skulle ha haft stora problem att konkurrera med den utan sprutning.

Det var tre bråda dagar men nu är det mesta i jorden och vi måste vänta på bättre väder för att kunna så gröngödslingsvallen. Men prognoserna ser inte bra ut.

Rada bräder

I väntan på vårsådden (det ska regna i ett par dar nu) så har vi radat bräder. Det är virke som blev över då vi byggde den nyaste torken (nummer 4) för snart 20 år sedan. Förvaret har varit problematiskt för en hel del bräder är över 6 meter långa. Nu har vi i alla fall radat om virket och byggt hyllor så man lättare kommer åt det man behöver. Det nya virkeslagret flyttas från den gamla ladugården (1908-1945) till den nya torkens bottenvåning. Där ryms upp till 10 meter långt virke och så hålls det torrt eftersom fläktarna blåser torr luft där varje sommar.

Först gällde det att städa för det kommer ned en massa damm genom luckorna varje år. Det stör inte virkeskvaliteten men är otrevligt att arbeta i. Huvudsakligen kommer här att finnas långt virke (över fem meter) som inte behövs så ofta. Det kortare virket och alla stumparna kommer på en hylla (en våning) i ladan. Där fanns tidigare en hylla men den var för låg så man inte kunde köra traktor under den och revs då vi behövde massor med utrymme för torrhö på 1950-talet. Men den var praktisk för förvaring eftersom man kunde köra in bredvid den med släpvagn.

Och så kördes två vagnar bräder från uthuset (gamla dyngdalen) till lagret. Logosol-sågen står nu framför det som tidigare varit virkeslager och det har varit besvärligt att få ut virket. Dessutom kan man inte köra in under mellantaket där annat än med gamla MF65. Också husens funktion måste ändras då det kommer nya maskiner. För transporten använde vi det gamla långa släpvagnen från 1940-talet som är byggt på en lastbilsaxel. Det är bra för det är så lågt att man kan stiga upp på det direkt och det är lätt att rada virke. Det har varit i tuff användning både sommar och vinter tills vi fick skogsvagnen på 1980-talet.

Gamla långsläpvagnen vid gamla ladugården.

Den gamla kalluftstorken (nummer 2) fanns i andra våningen (bodvinden) och byggdes 1963. Under bräderna finns ännu den gamla gropen av cement där man kippade sädlasset och säden blåstes upp i torken via röret till vänster (se nedan). Jag minns bra hur jag på sommaren slipade cementen ända in på natten.

Bräderna utanpå den gamla kippgropen med röret upp till torken.

Farsan ville utnyttja de gamla husen och byggde två torkar inne i dem. Problemet var att det var för lågt i tak då de fylldes med säd och speciellt i den här torken så slog man huvudet blodigt mot alla pärtspikar som kommit genom bräderna. Visst krökte vi dem anefter men det fanns alltid någon spik kvar. Gropen är också fylld av vatten som ju är vanligt här i våra platta marker. Alla gropar fylls med vatten. Tjälen har sedan lyft upp gropens cementvägg nästan 20 cm som av bilden synes. Men nu skall gropen bort och ersättas med ett jämnt golv. Logosol-sågen finns alldeles utanför det här och sågtillbehör kommer att finnas på hyllorna till höger.

Det har varit en hel del staplande av bräder och jag kände mej som Karl Nilson i Povel Ramels visa från 1960. Lyssna speciellt på slutet av visan.

Men nu blir det underhåll av vårsåddens maskiner. Det är regnigt, kallt och blåsigt men nästa vecka skall det bli varmt.

Slut på skogsvintern 2021

Det var bråttom på påsken eftersom det var kallt om morgonen så att skogsvägarna höll men sedan utlovades värme och regn. Jag steg upp fem och satte motorvärme på traktorerna och körde sedan ut på förmiddagen. På eftermiddagen började vägarna redan bli dåliga. Vi har nu kört ut så gott som allt saluvirke. Det finns kvar någon pinne här och där men inte många.

Det kom ganska dåligt med granpropsar eftersom träden var så stora att det bara blev nån bit från toppen. På stora träd så smalnar toppen av snabbt så man kan få fyra eller fem stockar från ett träd men bara en eller två propsar. Asp kom det sist och slutligen ganska mycket. Man ser dem inte så bra i granskogen men det finns ofta en hel del av dem och de är ganska stora för aspen växer snabbt. Tyvärr kom det också en del rötskadad gran men inte så mycket som jag befarat.

Nu är det bara två kalla morgnar kvar och då kör vi ut flisved. Det finns det mycket av för vi har många torra stora granar på vissa skogsbitar. Båda traktorerna är igång igen. Jag tog en stor gummiklubba och slog ut bucklorna i motorplåten på Belarus som fick ett träd över sej. Inte är den vacker men plåten är utslagen och tar inte emot nånting i motorn. Det märks ännu inte några problem med motorn fastän oljetrycket försvann i samband med att trädet föll över motorhuven. Men det kan hända att lagren fått fel som märks först senare. Eller så fanns det så mycket olja kvar att lagren inte hann gå torra.

Nu har jag också installerat den nya elektriska sågen för Logosolen. Den kom redan i januari men jag har inte haft tid att arbeta med den förrän nu. I går sågade jag de första stockarna och visst är det stor skillnad till motorsågen. Med den elektrisk sågen (5 kW) så märker man inte en enda gång att den skulle dra tungt. Den behöver inte heller bensin utan man fyller bara på litet kedjeolja då och då. Det som inte ändras är att sågkedjan skall filas ofta. Det är ännu inte riktigt klart hur man skall placera sågen för att lätt komma åt att fila kedjan. Det går bra att ställa den på ända men det behövs en hållare för oljeflaskan för den läcker genom lufthålet i korken.

Svärdet tog jag från motorsågen så det är standard även om det är filat med 5-10 graders vinkel medan motorsågarnas kedja annars filas med 25-35 graders vinkel. En klyvkedja skall ha mindre vinkel. Nu har jag ett 50 cm svärd men det går att byta till längre svärd. Det kan behövas då jag börjar såga de grova stockarna från årets svarvstockar – alltså de som inte dög till salustock. De kan ha sprötkvist eller andra fel men duger nog till husbehovsvirke. Jag sågade en så stor rotbit att svärdet nätt och jämnt gick igenom men det var inga problem. Det blev 20 bräder och två 5 cm blankor av den.

Jag skall ännu montera en skena ovanför sågen för kabeln som nu ligger på marken. Det är inte så bra för man snubblar över den och så kan den bli skadad. I princip har jag en motoriserad drift för sågen men den har aldrig fungerat så bra så jag skuffar sågen för hand i stället. Det går bättre än att veva fram den eller köra med motordrift.

Vi får se hur det går för vi måste såga en hel del virke inför sommarens reparationer av uthuset. Ladans södervägg skall också få ny brädfodring. Det blir en hel del förändringar för virkeslagret skall flyttas så att man lättare kan komma åt virket året runt. Vedlidret blir också flyttat till en lämpligare plats. I princip skall hela uthuset och bodvinden tömmas och städas. Åtminstone det gamla älgskinnet från 30- eller 40-talet skall bort för det är ganska mössätet.