Hindersby – Sida 15 – Bondbloggen

Kort vårsåddsväder

Nu blev det paus i vårsådden för det började regna i går kväll. Före det var det segt med upptorkningen och egentligen var det lämpligt väder bara i två-tre dagar. Vi hann i alla fall så det mesta. Vi har kvar fjolårets gröngödslingsvall men den måste först hackas förrän den kan sås. Och till det behövs torrt väder vilket inte alls är i sikte. Tvärtom hotar prognoserna med 25 mm regn på torsdag.

Det har varit varmt väder med upp till +26 grader men åkrarna vill inte torka upp. Det var ingen tjäle i vintras och inte heller året före så ytan är tät och seg. I svackorna stod det länge vatten som bara kan försvinna uppåt. Bottnen på svackorna är så igenslammad att det nästan är som om det fanns plast i botten. Värst är det i skogsåkern Aaltjäärri där det ännu står vatten.

Vi försökte så där för ett par dagar sedan men det gick dåligt att ens komma ett varv runt så jag måste bryta upp den sega ytan med den gamla S-pinnharven. Den är för lätt och för mjuk för att harva plogtiltor i vår hårda lera men det gick bra att bryta den igenslammade ytan med den. I går morse så harvade jag åkern och på eftermiddagen gick den att så (utom svackan med vatten). Det fanns också en del mulljord i den lägre delen av åkern.

Utanför skogen gick det bra att så då värmen och blåsten hade torkat upp. Bara i ett par hörn nära skogen fanns det vattenpölar som jag måste lämna osådda. På sina ställen började ytan redan bli hård men Rapiden har så mycket tyngd på tallrikarna att de nog skär igenom den. Det blir tunna djupa skåror där tallriksbillarna har gått. Men det har visat sej att utsädet gror bra i bottnen på skårorna där det finns en hel del fukt. Att skårorna inte kläms fast är bara bra för då får rötterna också luft.

Direktsådd

Ibland har det varit problem med att halm fastnat framför billarna men i år var det inget problem att så. Möjligen kan det bero på att halmen inte var så torr och lätt att den började samlas framför billarna. Nu skar tallrikarna genom halmen.

Vårsådden kom inte igång så tidigt här hos oss men det berodde närmast på kölden i början på maj. Ganska länge var det frost på morgnarna. Sedan slog vädret plötsligt om och det blev riktigt varmt. Vi har en björk framför ladugården som visar när man skall börja så: Sååanbjärtjin. Den är litet senare än andra men då den börjar få löv så är det dags.

**Sååanbjärtjin** (i förgrunden) den 13 maj 2021

Förr började man harva i god tid och om det var spitjitt (vått) så måste man låta det sjtjinas (torka) förrän man sådde. Det var hårda bud att köra första gången över plogtiltorna. Tänderna klapprade och man flög ofta upp till taket i traktorn. Vi har också ett halvt dussin framhjulsspindlar som inte klarat av hackandet mot tiltorna. Senare bytte jag hela framaxeln på MF-165 till en HD-axel från MF-185 som var betydligt kraftigare. Den har hållit – men så har vi också slutat plöja.

Nu har vi bara gröngödslingsåkern kvar. Den skall först hackas för annars fastnar såmaskinen fast i det omkullslagna vallhöet. Tyvärr gick det inte att spruta den i höstas så jag körde glyfosat på den för nån vecka sedan. Det borde ha varit lämplig tidpunkt för kvickroten som just fått 3-4 blad. Vallen var så kraftig på den här åkern att vetet skulle ha haft stora problem att konkurrera med den utan sprutning.

Det var tre bråda dagar men nu är det mesta i jorden och vi måste vänta på bättre väder för att kunna så gröngödslingsvallen. Men prognoserna ser inte bra ut.

Rada bräder

I väntan på vårsådden (det ska regna i ett par dar nu) så har vi radat bräder. Det är virke som blev över då vi byggde den nyaste torken (nummer 4) för snart 20 år sedan. Förvaret har varit problematiskt för en hel del bräder är över 6 meter långa. Nu har vi i alla fall radat om virket och byggt hyllor så man lättare kommer åt det man behöver. Det nya virkeslagret flyttas från den gamla ladugården (1908-1945) till den nya torkens bottenvåning. Där ryms upp till 10 meter långt virke och så hålls det torrt eftersom fläktarna blåser torr luft där varje sommar.

Först gällde det att städa för det kommer ned en massa damm genom luckorna varje år. Det stör inte virkeskvaliteten men är otrevligt att arbeta i. Huvudsakligen kommer här att finnas långt virke (över fem meter) som inte behövs så ofta. Det kortare virket och alla stumparna kommer på en hylla (en våning) i ladan. Där fanns tidigare en hylla men den var för låg så man inte kunde köra traktor under den och revs då vi behövde massor med utrymme för torrhö på 1950-talet. Men den var praktisk för förvaring eftersom man kunde köra in bredvid den med släpvagn.

Och så kördes två vagnar bräder från uthuset (gamla dyngdalen) till lagret. Logosol-sågen står nu framför det som tidigare varit virkeslager och det har varit besvärligt att få ut virket. Dessutom kan man inte köra in under mellantaket där annat än med gamla MF65. Också husens funktion måste ändras då det kommer nya maskiner. För transporten använde vi det gamla långa släpvagnen från 1940-talet som är byggt på en lastbilsaxel. Det är bra för det är så lågt att man kan stiga upp på det direkt och det är lätt att rada virke. Det har varit i tuff användning både sommar och vinter tills vi fick skogsvagnen på 1980-talet.

Gamla långsläpvagnen vid gamla ladugården.

Den gamla kalluftstorken (nummer 2) fanns i andra våningen (bodvinden) och byggdes 1963. Under bräderna finns ännu den gamla gropen av cement där man kippade sädlasset och säden blåstes upp i torken via röret till vänster (se nedan). Jag minns bra hur jag på sommaren slipade cementen ända in på natten.

Bräderna utanpå den gamla kippgropen med röret upp till torken.

Farsan ville utnyttja de gamla husen och byggde två torkar inne i dem. Problemet var att det var för lågt i tak då de fylldes med säd och speciellt i den här torken så slog man huvudet blodigt mot alla pärtspikar som kommit genom bräderna. Visst krökte vi dem anefter men det fanns alltid någon spik kvar. Gropen är också fylld av vatten som ju är vanligt här i våra platta marker. Alla gropar fylls med vatten. Tjälen har sedan lyft upp gropens cementvägg nästan 20 cm som av bilden synes. Men nu skall gropen bort och ersättas med ett jämnt golv. Logosol-sågen finns alldeles utanför det här och sågtillbehör kommer att finnas på hyllorna till höger.

Det har varit en hel del staplande av bräder och jag kände mej som Karl Nilson i Povel Ramels visa från 1960. Lyssna speciellt på slutet av visan.

Men nu blir det underhåll av vårsåddens maskiner. Det är regnigt, kallt och blåsigt men nästa vecka skall det bli varmt.

Slut på skogsvintern 2021

Det var bråttom på påsken eftersom det var kallt om morgonen så att skogsvägarna höll men sedan utlovades värme och regn. Jag steg upp fem och satte motorvärme på traktorerna och körde sedan ut på förmiddagen. På eftermiddagen började vägarna redan bli dåliga. Vi har nu kört ut så gott som allt saluvirke. Det finns kvar någon pinne här och där men inte många.

Det kom ganska dåligt med granpropsar eftersom träden var så stora att det bara blev nån bit från toppen. På stora träd så smalnar toppen av snabbt så man kan få fyra eller fem stockar från ett träd men bara en eller två propsar. Asp kom det sist och slutligen ganska mycket. Man ser dem inte så bra i granskogen men det finns ofta en hel del av dem och de är ganska stora för aspen växer snabbt. Tyvärr kom det också en del rötskadad gran men inte så mycket som jag befarat.

Nu är det bara två kalla morgnar kvar och då kör vi ut flisved. Det finns det mycket av för vi har många torra stora granar på vissa skogsbitar. Båda traktorerna är igång igen. Jag tog en stor gummiklubba och slog ut bucklorna i motorplåten på Belarus som fick ett träd över sej. Inte är den vacker men plåten är utslagen och tar inte emot nånting i motorn. Det märks ännu inte några problem med motorn fastän oljetrycket försvann i samband med att trädet föll över motorhuven. Men det kan hända att lagren fått fel som märks först senare. Eller så fanns det så mycket olja kvar att lagren inte hann gå torra.

Nu har jag också installerat den nya elektriska sågen för Logosolen. Den kom redan i januari men jag har inte haft tid att arbeta med den förrän nu. I går sågade jag de första stockarna och visst är det stor skillnad till motorsågen. Med den elektrisk sågen (5 kW) så märker man inte en enda gång att den skulle dra tungt. Den behöver inte heller bensin utan man fyller bara på litet kedjeolja då och då. Det som inte ändras är att sågkedjan skall filas ofta. Det är ännu inte riktigt klart hur man skall placera sågen för att lätt komma åt att fila kedjan. Det går bra att ställa den på ända men det behövs en hållare för oljeflaskan för den läcker genom lufthålet i korken.

Svärdet tog jag från motorsågen så det är standard även om det är filat med 5-10 graders vinkel medan motorsågarnas kedja annars filas med 25-35 graders vinkel. En klyvkedja skall ha mindre vinkel. Nu har jag ett 50 cm svärd men det går att byta till längre svärd. Det kan behövas då jag börjar såga de grova stockarna från årets svarvstockar – alltså de som inte dög till salustock. De kan ha sprötkvist eller andra fel men duger nog till husbehovsvirke. Jag sågade en så stor rotbit att svärdet nätt och jämnt gick igenom men det var inga problem. Det blev 20 bräder och två 5 cm blankor av den.

Jag skall ännu montera en skena ovanför sågen för kabeln som nu ligger på marken. Det är inte så bra för man snubblar över den och så kan den bli skadad. I princip har jag en motoriserad drift för sågen men den har aldrig fungerat så bra så jag skuffar sågen för hand i stället. Det går bättre än att veva fram den eller köra med motordrift.

Vi får se hur det går för vi måste såga en hel del virke inför sommarens reparationer av uthuset. Ladans södervägg skall också få ny brädfodring. Det blir en hel del förändringar för virkeslagret skall flyttas så att man lättare kan komma åt virket året runt. Vedlidret blir också flyttat till en lämpligare plats. I princip skall hela uthuset och bodvinden tömmas och städas. Åtminstone det gamla älgskinnet från 30- eller 40-talet skall bort för det är ganska mössätet.

Träd över traktorn

Det gick för bra med skogsarbetet. Inga större sönderkörningar och vägarna var fina. Tills i går. Det var varmt och regnade så vi körde inte ut nånting men jag fällde en del torra träd och det var ett ganska besvärligt arbete. Det visade sej att en del var ruttna och i regnet hade jag bråttom hem så jag blev oförsiktig. Vanligen svänger jag traktorn så att trädet faller bakåt men nu tyckte jag att det fanns gott om utrymme på sidan. Problemet var bara det att trädet var så ruttet i roten att det brast nästan genast och föll åt sidan – rakt över traktorns motorhuv.

Jag kunde lyfta bort trädet och köra hem men märkte att oljetrycket blev dåligt. Det visade sej att en slangstump till oljekylaren som finns framför kylaren hade brustit och oljan pumpats ut. Det var inte stor sak att byta ut den korta slangstumpen men man undrar hur lagren i motorn klarat sej då oljetrycket försvann.

Övre delen på kylaren blev också litet intryckt men det gör inget. På Belarus är kylaren ihopskruvad av tre delar med gummipackningar emellan. Jag har redan funderat på att byta packningarna (79 cent per styck) och det blir väl gjort i sommar. Nu gäller det bara att få igång traktorn så vi kan köra ut det sista virket från skogen. Det mesta går med lilla lastaren på Zetorn men vi har ännu ett par stora svarvstockar som skall köras ut.

Skogsarbete tar hårt på maskinerna och inte blev det utan problem i år heller. Men jag kommer nog att vara försiktigare med de torra träden i framtiden. Granbarkborrar är tyvärr ett bekymmer i de här trakterna.

Annars är det varmt och idag regnar det inte heller. Åkrarna är fulla av fåglar (två tranor, en bunt gäss och en massa tofsvipor). I skogen gnager älgarna barken av alla aspbitar som vi har fällt. De är hungriga nu. Enligt statistiken finns det 3,5 älgar per 1000 hektar i södra Finland och eftersom vi har fyra här i vår skog så har vi samlat ihop alla i den här trakten.

Det finns ännu mycket snö i skogsgläntorna men ute på åkrarna börjar snötäcket försvinna. Och i trädgården blommar snödropparna för fullt.

Skogsspurten

Det var prima skogsväder ännu i förrgår men i går började det bli för varmt. Visst håller vägarna ännu men prognosen hotar med mera värme. Nu går det inte att hugga mer än man får ut genast. Förstås kan det bli ordentligt kallt ännu i april men det är obönhörligen slutspurt i skogen nu.

Vi har de flesta stockarna utkörda till allmän väg redan så det ser bra ut. Men i skogen finns det ännu en hel del stora granar som borde tas ut så fort som möjligt. Ännu i går hittade jag ett bålaträä och det finns troligen ännu fler. Man upptäcker dem inte utan vidare eftersom hela biten är full av riktigt stora granar. Det senaste var ungefär 75 gånger 94 centimeter i roten men det var en rot som stack ut extra mycket. Till all tur så var det litet avlångt så med litet trixande så kunde jag såga av det med ett 15″ svärd (38 cm) men det var på gränsen. Jag har ett 20 tums svärd (50 cm) men det passar inte på de små sågarna – det var till den stora Jonsered 2095 på 90 kubik. Den är sönderplockad men jag måste tydligen sätta ihop den igen.

Det var en tid sedan vi senast högg där vi nu är. Då tog vi bort en hel del av de stora granarna men de som blev kvar har växt till sej ordentligt. Jag mätte årsringarna på en och det gick fem ringar på en centimeter så tillväxten av diametern var två centimeter på fem år och det är ganska mycket. Om de växer för mycket så blir det problem att sälja stockarna för det finns en maximalt tillåten diameter som för svarvstockarna är 75 cm.

Det var inte så lätt att fälla trädet. Det stod alldeles invid en rå och man vill ju inte att det faller på grannens sida för det kan förorsaka en ordentlig lucka med sina grova och långa kvistar. Det blev att vänta tills det blåste från rätt håll för med så stora träd så är också den stora lastaren ganska hjälplös. Helst borde det ha varit sydostlig vind men det gick också med sydvästlig som det var i går. Man kan fälla fastän blåsten kommer från sidan men inte emot blåsten. I går blåste det en hel del men det kom i pustar och det var litet lugnare då jag sågade av trädet. Och ibland har man tur – det föll precis på vägen så inga småträd skadades. Men det var ett drygt arbete att kvista det för det hade stått ensamt och var verkligen ludet.

Lika god tur hade jag inte i förrgår då jag fällde ett litet mindre träd. Det visade sej vara ruttet på ena sidan så gångjärnet höll inte och det föll mitt i småskogen och tog omkull två mindre granar. Det var harm för vi försöker spara de små och mellanstora träden som har god tillväxt. Det visade sej att det inte var rotröta utan troligen en skada från en körväg. Man ser att rötan inte är mitt i trädet utan på ena sidan. Då jag kapade bort en tre meters bit så var trädet helt friskt. Det visar att körskador inte är bra och kan förstöra ett träd. Detta gäller speciellt gran för tallen klarar sej ganska bra att lappa ihop skador med sin kåda.

Förra veckan så högg vi också i en annan skogsbit som tyvärr har en hel del torra träd. Det blir bra flisved men visst blir det förlust eftersom träden inte duger till stock. Det är troligen barkborren som tagit livet av träden och det var delvis riktigt stora granar.

De torra träd som inte hunnit ruttna tänker jag såga till eget virke. Kvaliteten blir inte så bra men det duger bra i många sammanhang. Man kan få litet mera sprickor och stickor då man sågar torrt virke och det sliter mera på sågkedjan men det går om man filar litet oftare. Hållfastheten blir sämre så man skall inte använda det virket till viktigare konstruktioner och inte är det något möbelvirke. Torra träd är utmärkta som ved om de inte stått så länge att de börjat ruttna. Man kan klyva kubbarna till ved och bränna direkt. Men då skall man hugga dem medan de står. Om de fått ligga så samlar de snö och is och måste torka på nytt förrän man eldar med dem.

I fjol eldade vi inte alls i spisen men i år var det ett par veckor så kallt att man gärna satte eld på morgonen. Det gick fint att tända med de torra klabbarna men man måste hugga dem i riktigt små späntor då man tänder. Då går det bra att tända med litet tidningspapper och jag använder alltid en enda tändsticka. Men det går inte att sätta en tändsticka direkt mot en stor vedklabb. Poängen är att späntorna inte skall var mycket större än tändstickan för att det skall börja brinna. Sedan matar man på med allt större späntor och vedträn och då man fått ordentlig eld så kan man bränna de grova klabbarna.

Största delen av de torra träden flisar vi och det blir ju mycket och bra flis av stora torra träd. I februari började jag undra om vi har tillräckligt med flis för i år. Det gick åt en hel del då det var -20 eller -25 grader ute. Men det går bra hela mars och troligen också hela april. Sedan går det inte åt flis just alls i maj och på sommaren är värmen vanligen avstängd hela tiden.

Förutom torra träd så har vi en intressant gran på ovan nämnda skogsbit. Det är en gran som stjälpt mot en tall men fortsatt att växa.

De torra kvistarna kan vara mycket styva och de tog bort verktygslådan från traktorn som hamnade under bakhjulet. Den lönar det sej knappast att försöka reparera så det blir att fundera ut ett nytt sätt att förvara den skogsutrustning som inte ryms i hytten. Plåt kommer jag knappast att använda mera så det blir nånting med trä och gummiskivor men det måste vara starkt för de torra kvistarna i skogen kan riva bort både ett och annat.

Till sist en hälsning från vår Hälge. I förrgår stod en älg och skalade barken av de aspar som vi fällt. Den såg upp en stund då jag körde hem men fortsatte sedan att äta. I går såg brorsan fyra älgar som låg och vilade sej och visst fanns de i skogsbacken då vi körde hem. Se på aspbiten till höger i bilden nedan – den är ganska välbarkad …

Meir bålaträädär

Det visade sej att den 70 cm gran som vi fällde förra veckan var sådär medelgrov. Nu har vi hittat meir bålaträädär (mera jättestora träd) och i går fällde vi ett som var 82 cm i diameter. Inte nog med det – i dag kom det 72 och 75 cm granar. Jag hade inte trott att de skulle vara så stora men ögonmåttet har råkat ut för inflation eftersom alla träd i omgivningen är så stora.

Det långa 15″ svärdet räcker nätt och jämnt

Nu börjar det gå över gränsen också för svarvstock (max. 75 cm). Men man kan såga bort rotsvällnaden så det går med nöd och näppe. Det bästa är att de har varit frisk – utom två stora granar som vi kört sönder rötterna på.

Yttre diameter 70 cm men inte mycket trä …

Tur att inte alla stora granar såg ut som den här ovan. Men den stod i backen invid körvägen och vi hade slirat med kättingarna på rötterna så det var ingen överraskning. Det blev tre ruttna 3 meters bitar förrän det kom en enda frisk stock.

Att köra ut de här stockarna gick inte med den lilla lastaren utan vi måste lasta på och av med stora Farman. Det är en tio tons vagn men vi vågade inte köra mer än fem stockar åt gången.

Ett och ett halvt träd blev ett helt lass

Ovan har vi lastat på bålaträä och två stockar från ett annat träd. Det gick att lasta med stora Farman men stockarna var så tunga att då man svängde lastaren så svängde också traktorn trots att bägge stödfötterna var i jorden. De här stora granarna var så ludna att kvistmängden var svår att köra över. Och kvistarna är så grova som armen. Det blir en hel del flis om man orkar köra hem dem.

Det finns ännu en hel del stora granar som skall bort så fort som möjligt. På sina ställen växer de till med en halv cm per år (diameter) så det går inte att vänta med avverkningen. Om tio år kan det hända att svärdet inte mera räcker till och att diametern går över max. gränsen.

Och så vädret: Slaskväder i fyra dagar. Det blev betydligt varmare än prognosen lovat men från onsdagen skall det igen bli kallare. Här väntas inte på vårvärmen utan jag hoppas att det blir kallt hela mars och litet in i april. Skogsvägarna är fina nu.