Det gick för bra med skogsarbetet. Inga större sönderkörningar och vägarna var fina. Tills i går. Det var varmt och regnade så vi körde inte ut nånting men jag fällde en del torra träd och det var ett ganska besvärligt arbete. Det visade sej att en del var ruttna och i regnet hade jag bråttom hem så jag blev oförsiktig. Vanligen svänger jag traktorn så att trädet faller bakåt men nu tyckte jag att det fanns gott om utrymme på sidan. Problemet var bara det att trädet var så ruttet i roten att det brast nästan genast och föll åt sidan – rakt över traktorns motorhuv.
Träd över motorhuven
Jag kunde lyfta bort trädet och köra hem men märkte att oljetrycket blev dåligt. Det visade sej att en slangstump till oljekylaren som finns framför kylaren hade brustit och oljan pumpats ut. Det var inte stor sak att byta ut den korta slangstumpen men man undrar hur lagren i motorn klarat sej då oljetrycket försvann.
Slangstumpen utbytt
Övre delen på kylaren blev också litet intryckt men det gör inget. På Belarus är kylaren ihopskruvad av tre delar med gummipackningar emellan. Jag har redan funderat på att byta packningarna (79 cent per styck) och det blir väl gjort i sommar. Nu gäller det bara att få igång traktorn så vi kan köra ut det sista virket från skogen. Det mesta går med lilla lastaren på Zetorn men vi har ännu ett par stora svarvstockar som skall köras ut.
Skogsarbete tar hårt på maskinerna och inte blev det utan problem i år heller. Men jag kommer nog att vara försiktigare med de torra träden i framtiden. Granbarkborrar är tyvärr ett bekymmer i de här trakterna.
Annars är det varmt och idag regnar det inte heller. Åkrarna är fulla av fåglar (två tranor, en bunt gäss och en massa tofsvipor). I skogen gnager älgarna barken av alla aspbitar som vi har fällt. De är hungriga nu. Enligt statistiken finns det 3,5 älgar per 1000 hektar i södra Finland och eftersom vi har fyra här i vår skog så har vi samlat ihop alla i den här trakten.
Flyttfåglarna har kommit
Det finns ännu mycket snö i skogsgläntorna men ute på åkrarna börjar snötäcket försvinna. Och i trädgården blommar snödropparna för fullt.
Det var prima skogsväder ännu i förrgår men i går började det bli för varmt. Visst håller vägarna ännu men prognosen hotar med mera värme. Nu går det inte att hugga mer än man får ut genast. Förstås kan det bli ordentligt kallt ännu i april men det är obönhörligen slutspurt i skogen nu.
Vi har de flesta stockarna utkörda till allmän väg redan så det ser bra ut. Men i skogen finns det ännu en hel del stora granar som borde tas ut så fort som möjligt. Ännu i går hittade jag ett bålaträä och det finns troligen ännu fler. Man upptäcker dem inte utan vidare eftersom hela biten är full av riktigt stora granar. Det senaste var ungefär 75 gånger 94 centimeter i roten men det var en rot som stack ut extra mycket. Till all tur så var det litet avlångt så med litet trixande så kunde jag såga av det med ett 15″ svärd (38 cm) men det var på gränsen. Jag har ett 20 tums svärd (50 cm) men det passar inte på de små sågarna – det var till den stora Jonsered 2095 på 90 kubik. Den är sönderplockad men jag måste tydligen sätta ihop den igen.
Det var en tid sedan vi senast högg där vi nu är. Då tog vi bort en hel del av de stora granarna men de som blev kvar har växt till sej ordentligt. Jag mätte årsringarna på en och det gick fem ringar på en centimeter så tillväxten av diametern var två centimeter på fem år och det är ganska mycket. Om de växer för mycket så blir det problem att sälja stockarna för det finns en maximalt tillåten diameter som för svarvstockarna är 75 cm.
Ännu ett bålaträä (75×94 cm)
Det var inte så lätt att fälla trädet. Det stod alldeles invid en rå och man vill ju inte att det faller på grannens sida för det kan förorsaka en ordentlig lucka med sina grova och långa kvistar. Det blev att vänta tills det blåste från rätt håll för med så stora träd så är också den stora lastaren ganska hjälplös. Helst borde det ha varit sydostlig vind men det gick också med sydvästlig som det var i går. Man kan fälla fastän blåsten kommer från sidan men inte emot blåsten. I går blåste det en hel del men det kom i pustar och det var litet lugnare då jag sågade av trädet. Och ibland har man tur – det föll precis på vägen så inga småträd skadades. Men det var ett drygt arbete att kvista det för det hade stått ensamt och var verkligen ludet.
Kvistdjungeln på bålaträä
Lika god tur hade jag inte i förrgår då jag fällde ett litet mindre träd. Det visade sej vara ruttet på ena sidan så gångjärnet höll inte och det föll mitt i småskogen och tog omkull två mindre granar. Det var harm för vi försöker spara de små och mellanstora träden som har god tillväxt. Det visade sej att det inte var rotröta utan troligen en skada från en körväg. Man ser att rötan inte är mitt i trädet utan på ena sidan. Då jag kapade bort en tre meters bit så var trädet helt friskt. Det visar att körskador inte är bra och kan förstöra ett träd. Detta gäller speciellt gran för tallen klarar sej ganska bra att lappa ihop skador med sin kåda.
Körskada – inte rotröta
Förra veckan så högg vi också i en annan skogsbit som tyvärr har en hel del torra träd. Det blir bra flisved men visst blir det förlust eftersom träden inte duger till stock. Det är troligen barkborren som tagit livet av träden och det var delvis riktigt stora granar.
Mindre trevlig bild
De torra träd som inte hunnit ruttna tänker jag såga till eget virke. Kvaliteten blir inte så bra men det duger bra i många sammanhang. Man kan få litet mera sprickor och stickor då man sågar torrt virke och det sliter mera på sågkedjan men det går om man filar litet oftare. Hållfastheten blir sämre så man skall inte använda det virket till viktigare konstruktioner och inte är det något möbelvirke. Torra träd är utmärkta som ved om de inte stått så länge att de börjat ruttna. Man kan klyva kubbarna till ved och bränna direkt. Men då skall man hugga dem medan de står. Om de fått ligga så samlar de snö och is och måste torka på nytt förrän man eldar med dem.
I fjol eldade vi inte alls i spisen men i år var det ett par veckor så kallt att man gärna satte eld på morgonen. Det gick fint att tända med de torra klabbarna men man måste hugga dem i riktigt små späntor då man tänder. Då går det bra att tända med litet tidningspapper och jag använder alltid en enda tändsticka. Men det går inte att sätta en tändsticka direkt mot en stor vedklabb. Poängen är att späntorna inte skall var mycket större än tändstickan för att det skall börja brinna. Sedan matar man på med allt större späntor och vedträn och då man fått ordentlig eld så kan man bränna de grova klabbarna.
Största delen av de torra träden flisar vi och det blir ju mycket och bra flis av stora torra träd. I februari började jag undra om vi har tillräckligt med flis för i år. Det gick åt en hel del då det var -20 eller -25 grader ute. Men det går bra hela mars och troligen också hela april. Sedan går det inte åt flis just alls i maj och på sommaren är värmen vanligen avstängd hela tiden.
Förutom torra träd så har vi en intressant gran på ovan nämnda skogsbit. Det är en gran som stjälpt mot en tall men fortsatt att växa.
Gran som klängväxt
De torra kvistarna kan vara mycket styva och de tog bort verktygslådan från traktorn som hamnade under bakhjulet. Den lönar det sej knappast att försöka reparera så det blir att fundera ut ett nytt sätt att förvara den skogsutrustning som inte ryms i hytten. Plåt kommer jag knappast att använda mera så det blir nånting med trä och gummiskivor men det måste vara starkt för de torra kvistarna i skogen kan riva bort både ett och annat.
En före detta verktygslåda
Till sist en hälsning från vår Hälge. I förrgår stod en älg och skalade barken av de aspar som vi fällt. Den såg upp en stund då jag körde hem men fortsatte sedan att äta. I går såg brorsan fyra älgar som låg och vilade sej och visst fanns de i skogsbacken då vi körde hem. Se på aspbiten till höger i bilden nedan – den är ganska välbarkad …
Det visade sej att den 70 cm gran som vi fällde förra veckan var sådär medelgrov. Nu har vi hittat meir bålaträädär (mera jättestora träd) och i går fällde vi ett som var 82 cm i diameter. Inte nog med det – i dag kom det 72 och 75 cm granar. Jag hade inte trott att de skulle vara så stora men ögonmåttet har råkat ut för inflation eftersom alla träd i omgivningen är så stora.
Det långa 15″ svärdet räcker nätt och jämnt
Nu börjar det gå över gränsen också för svarvstock (max. 75 cm). Men man kan såga bort rotsvällnaden så det går med nöd och näppe. Det bästa är att de har varit frisk – utom två stora granar som vi kört sönder rötterna på.
Yttre diameter 70 cm men inte mycket trä …
Tur att inte alla stora granar såg ut som den här ovan. Men den stod i backen invid körvägen och vi hade slirat med kättingarna på rötterna så det var ingen överraskning. Det blev tre ruttna 3 meters bitar förrän det kom en enda frisk stock.
Att köra ut de här stockarna gick inte med den lilla lastaren utan vi måste lasta på och av med stora Farman. Det är en tio tons vagn men vi vågade inte köra mer än fem stockar åt gången.
Ett och ett halvt träd blev ett helt lass
Ovan har vi lastat på bålaträä och två stockar från ett annat träd. Det gick att lasta med stora Farman men stockarna var så tunga att då man svängde lastaren så svängde också traktorn trots att bägge stödfötterna var i jorden. De här stora granarna var så ludna att kvistmängden var svår att köra över. Och kvistarna är så grova som armen. Det blir en hel del flis om man orkar köra hem dem.
Stora mängder kvistar
Det finns ännu en hel del stora granar som skall bort så fort som möjligt. På sina ställen växer de till med en halv cm per år (diameter) så det går inte att vänta med avverkningen. Om tio år kan det hända att svärdet inte mera räcker till och att diametern går över max. gränsen.
Och så vädret: Slaskväder i fyra dagar. Det blev betydligt varmare än prognosen lovat men från onsdagen skall det igen bli kallare. Här väntas inte på vårvärmen utan jag hoppas att det blir kallt hela mars och litet in i april. Skogsvägarna är fina nu.
Det ser ut att bli en hel del svarvstockar i år så jag tänkte skriva ett särskilt inlägg om dem. Dessutom förstod jag att det inte går att sälja dem överallt så det kan vara nytt för många. Vi har ju den fördelen att vi bor nära till Kymmenedalen som i många hänseenden är ett centrum för virkesförädling med en massa sågar och fabriker.
En svarvstock (gran) kan hos oss vara 58 dm (man mäter oftast stockars längd i decimeter) eller 39 dm lång. Det speciella är att medan en vanlig stock får vara högst 55 cm i diameter så får svarvstocken vara upp till 75 cm. Dessutom får den vara litet krokigare än en vanlig stock (eftersom den kapas i kortare längder förrän den svarvas) och det bästa här hos oss är att den får ha litet röta – men det måste vara hård röta bara i mitten så att den hålls fast i svarven. Mitten blir ju ändå kvar efter svarvningen. Tjockleken varierar litet från år till år men måste vanligen vara minst 26 cm i toppen.
Vi har en hel del stora granar som är litet krokiga och är rötskadade. Eftersom kroken och rötan oftast är i den nedre tjocka delen av stammen så är det många kubikmeter som inte duger till vanlig stock. Och så betalas det mer för en svarvstock än för vanlig stock … Vanligen blir det inte så många svarvstockar men i år har vi en bit med ovanligt många stora granar. En av de större var ungefär 150 år gammal.
Att gallra med motorsåg blir inte till nånting. Det tar mycket tid och blir inte många kubik så jag försöker sköta all gallring med den lilla traktorprocessorn (Hakki 400 från 80-talet). Det går mycket snabbare med den. Då fäller vi bara med motorsågen och kör sedan träden genom processorn varvid de blir i lämpliga hopar med en gång. Speciellt granar har så små kvistar att de far genom processorn på några sekunder. Man måste ha fart på rullarna så att kvistarna slås av mot knivarna av trädets fart.
Men en stor gran lönar det sej att kvista och kapa med motorsåg. Processorn klarar bara av omkring 30 cm stammar och vi har betydligt grövre. Att kvista och kapa med motorsåg tar litet tid men ger på grövre träd ganska snabbt en mängd kubikmetrar. Vi fäller med lastarens bom mot trädet så att vi får rätt riktning utan problem. Dessutom kan man lämna större “gångjärn” så det är säkrare och snabbare att fälla. Med lastaren kan man sedan lyfta upp trädet ur snön eller dra det till ett lämpligare ställe för kapning. Och förstås rada virket i hopar.
De granar vi har fällt i år har ofta gett en eller två svarvstockar från roten och dessutom två ordentliga stockar. I går fällde jag en kandidat till årets bålaträä som gav två svarvstockar och två 52 dm vanliga stockar. Den var 70 cm i diameter. Ett vanligt 13″ svärd räcker inte så jag måste söka fram mitt gamla 15″ (38cm) svärd som tyvärr hade hamnat under ett träd och blivit krokigt. Men jag satte det i skruvstädet och böjde försiktigt tillbaka. Inte är det riktigt rakt men det går att såga med det.
En kandidat till årets bålaträä (70 cm)Stubben till granen ovan
Om man ser på stubben så är årsringarna ganska stora. Det är inte så underligt för det har växt invid åker nära ett dike och har fått både ljus och vatten. Sedan gällde det att köra ut stockarna och då måste jag lyfta på och av dem med stora Farma 8,5 för den lilla Farma 4,6 klarade inte av att lyfta dem. Och så är räckvidden för den lilla alldeles för kort.
Nio stockar ger fullt lass
På bilden ovan är rotstocken längst ned till vänster. De andra svarvstockarna är inte heller så små så vi vågade inte lasta på mer än nio . Man får litet fel uppfattning då man sysslar med de här stora bjässarna. De vanliga stockarna ser ut som massaved och jag måste mäta och kontrollera för att sedan märka att de inte alls är så små.
Utkörda svarvstockar (till vänster) och vanliga stockar (till höger)
Om man jämför på bilden ovan så ser man att träden gett en stor andel svarvstockar. Även om de vanliga stockarna ser ut som pinnar så är de inte alls så klena. Ett litet problem med svarvstockarna är att de är så långa att resten av trädet är svårt att kapa till normala stockar. Längden räcker inte till fem stockar ifall de två första är 58 dm. Och ofta blir då de mindre stockarna ganska långa. Helst skulle man hålla sej till 49 och 52 dm.
Närbild av svarvstockarna
Närbilden visar att det finns litet röta (eller åtminstone färgfel) i en del stockar. Men det är inte många i år. Vi har haft ganska litet rötfel där vi hugger i år (peppar, peppar – ta i trä). Ibland har den första stocken i roten gått förlorad och det är inte alls roligt att hugga på sådana ställen.
Vädret har varit fint i början på mars. Sön for ihop av slaskvädret i slutet på februari som också gav isvägar. Isvägar är bra för de smälter långsamt så jag räknar med att vi klarar oss hela mars nu. Det blir fyra dagar med plusgrader men sedan blir det kallare igen. Nu gäller det att fälla och köra ut för brinnkära livet …
Det var litet förhastat att önska Gott Nytt År i början på januari. Deklarationen tog en tillbaka till fjolåret och först nu kan man börja se framåt igen. Som vanligt var det en sorglig syssla då man såg siffrorna svart på vitt. Slutsatsen kan bara vara en enda: Sluta odla. Förlusten var något mindre än i förra deklarationen men inte blev man glad inte.
Man förundrar sej över att odlandet bara fortsätter år efter år trots den uppenbara olönsamheten. En orsak är förstås jordbruksstödet. Alltså INTE stödet till jordbrukaren utan till livsmedelsindustrin som nu får billiga råvaror. Stödet är bara till för det. Utan stödet skulle odlandet ta slut över en natt och industrin skulle vara tvungen att importera alla råvaror. Och då man ser hur mycket dyrare vetet är i Mellaneuropa och lägger till transporterna så skulle det höja råvarupriserna betydligt.
Dessutom skulle stödet knappast tas bort enbart i ett land och då skulle odlandet minska radikalt i hela EU med mycket stor prishöjning som resultat. Så stödet är enbart ett prisstöd för livsmedelsindustrin. Ingen bryr sej om bönderna utan det gäller bara att få dem att odla billiga råvaror. Sedan drar man åt skruven med allsköns pålagor allt mer. Först då produktionen hotar att ta slut så börjar man fundera på lättnader – inte en sekund före det.
Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då jordbruket fick stöd för att öka produktionen. Men då mindes man ännu bristen på mat under kriget. Nu är det relativ överproduktion – även om en del av världen svälter. Marknaden är rå – den betalar bara så mycket att vi nätt och jämnt fortsätter att producera.
En annan orsak är att bonden är seg. Får han inte betalt för att odla så skaffar han sej andra inkomster för att täcka förlusterna. I mitt fall står pensionen för täckningen av odlandets förlust. Många andra har löner från annat arbete utanför jordbruket.
Man undrar hur bönderna kan vara så dumma ? Och då kommer vi till sakens kärna. Man lever inte bara för att få pengar. Tvärtom är det bara nödvändigt med litet pengar för att få annat som är mera värdefullt. I dagsläget är det bland annat att få bo i ett hus på landet långt ifrån städernas inskränkningar på grund av pandemin. Vi är ganska oberörda av dessa. Det enda som märks är att man måste ha ett dammskydd (klass FFP2) då man åker till butiken för att köpa mjölk och kaffe nån gång då och då. Vi har klarat oss länge med det vi har i frysboxarna och man börjar bli så lat att man inte ids åka till butiken ifall inte kaffemjölken skulle ha tagit slut (eller blivit sur varvid den blir plättar).
Litet tråkigt är att vi inte kan träffas inom byn just nu men vaccinationen har börjat så det blir väl bättre med det till sommaren. Jag skall få min spruta på torsdag. Inte har vi heller kunnat åka till Sverige men det har vi inte gjort tidigare heller på vintern och till sommaren kan det ha ändrats. Mallorca och liknade platser kan jag inte tåla alls. Jag har en gång i mitt liv varit på en veckas resa till en badstrand vid Svarta havet och det var det absolut tråkigaste jag varit med om. Att ligga på en sandstrand och steka sej – definitivt inte !
Efter deklarationen så lämnade jag alla kvitton utspridda på bordet och for kvickt till skogen. Det var slaskväder då jag deklarerade men sedan blev det fint skogsväder. Vägen hade vi trampat hård och jämn så man kunde köra bil ända fram till hygget (fast vi körde bara med traktor). Det går att köra ut stockar på högsta växeln nästan hela vägen och det är skillnad mot att köra på krypväxeln.
Rena motorvägen vid hyggetSvarvstockarna är stora
Och här har vi en annan orsak till att man fortsätter som bonde. Det är fantastiskt fint att få syssla med skogsarbete speciellt i år. Inga dyra resor går upp mot upplevelsen att arbeta i skogen. Det är en billig hobby och så får man fin kondition. Det är inte illa att såga omkull ett jättestort träd och få det att falla precis i luckan mellan småträden. Man blir lätt litet skogstokig.
Dessutom så är det en fin känsla att så åkrarna på våren och se brodden komma upp. Även om man vet att det inte är lönsamt. Frågan är bara om vi är de sista bönderna eller om man lyckas lura framtida generationer att fortsätta odla med förlust … Men man vet aldrig. Oljepriset var ju en tid mycket lågt men steg sedan enormt. Om miljön leder till att öknarna breder ut sej så kan odlandet bli lönsamt igen för mat måste alla ha. Så jag ger inte bort jorden och fortsätter odlandet ännu en tid. Nån gång dör man och senast då får andra ta över.
Nu skall jag ha riktigt roligt och arbeta i skogen. Det är bråttom för vädret är fint och kan inte bli bättre – bara sämre. Snön har farit ihop och slaskvädret gjorde att vägarna blivit till is som inte smälter i första taget. Det skall till och med bli -20 på onsdag så även om det senare blir varmare så lär vi kunna fortsätta med skogsarbetet ännu en tid. Det gäller att ta vara på tillfället. Förra vintern var betydligt sämre.
Solen skiner och det börjar bli för hett i hytten vid avlastningsplatsen även om det går bra inne i skogen. Det är prima marsväder nu. Jag hoppas det fortsätter kallt och fint långt in i april. De som väntar på varmt vårväder behöver inte bry sej för det gör detsamma vad jag önskar. Vädret blir vad det blir.
Utkörningen har börjat och planen är jämn och fin
Nu måste man snart börja planera för vårbruket trots att snön ännu ligger på åkrarna. Det är närmast maskinerna som skall ses över men en ny sak har jag framför mej och det är sådden på den tidigare gröngödslingsåkern. Den är inte plöjd utan jag tänkte så vetet direkt – om det nu går. Det är klart att jag måste köra med hacken så lågt nere som det går men i värsta fall måste jag ännu köra över åkern med tallriksharven – men helst inte. Det blir spännande att se om jag gjorde nånting dumt då jag inte plöjde upp vallen i höstas …
