Hindersby – Sida 16 – Bondbloggen

Svarvstockar

Det ser ut att bli en hel del svarvstockar i år så jag tänkte skriva ett särskilt inlägg om dem. Dessutom förstod jag att det inte går att sälja dem överallt så det kan vara nytt för många. Vi har ju den fördelen att vi bor nära till Kymmenedalen som i många hänseenden är ett centrum för virkesförädling med en massa sågar och fabriker.

En svarvstock (gran) kan hos oss vara 58 dm (man mäter oftast stockars längd i decimeter) eller 39 dm lång. Det speciella är att medan en vanlig stock får vara högst 55 cm i diameter så får svarvstocken vara upp till 75 cm. Dessutom får den vara litet krokigare än en vanlig stock (eftersom den kapas i kortare längder förrän den svarvas) och det bästa här hos oss är att den får ha litet röta – men det måste vara hård röta bara i mitten så att den hålls fast i svarven. Mitten blir ju ändå kvar efter svarvningen. Tjockleken varierar litet från år till år men måste vanligen vara minst 26 cm i toppen.

Vi har en hel del stora granar som är litet krokiga och är rötskadade. Eftersom kroken och rötan oftast är i den nedre tjocka delen av stammen så är det många kubikmeter som inte duger till vanlig stock. Och så betalas det mer för en svarvstock än för vanlig stock … Vanligen blir det inte så många svarvstockar men i år har vi en bit med ovanligt många stora granar. En av de större var ungefär 150 år gammal.

Att gallra med motorsåg blir inte till nånting. Det tar mycket tid och blir inte många kubik så jag försöker sköta all gallring med den lilla traktorprocessorn (Hakki 400 från 80-talet). Det går mycket snabbare med den. Då fäller vi bara med motorsågen och kör sedan träden genom processorn varvid de blir i lämpliga hopar med en gång. Speciellt granar har så små kvistar att de far genom processorn på några sekunder. Man måste ha fart på rullarna så att kvistarna slås av mot knivarna av trädets fart.

Men en stor gran lönar det sej att kvista och kapa med motorsåg. Processorn klarar bara av omkring 30 cm stammar och vi har betydligt grövre. Att kvista och kapa med motorsåg tar litet tid men ger på grövre träd ganska snabbt en mängd kubikmetrar. Vi fäller med lastarens bom mot trädet så att vi får rätt riktning utan problem. Dessutom kan man lämna större “gångjärn” så det är säkrare och snabbare att fälla. Med lastaren kan man sedan lyfta upp trädet ur snön eller dra det till ett lämpligare ställe för kapning. Och förstås rada virket i hopar.

De granar vi har fällt i år har ofta gett en eller två svarvstockar från roten och dessutom två ordentliga stockar. I går fällde jag en kandidat till årets bålaträä som gav två svarvstockar och två 52 dm vanliga stockar. Den var 70 cm i diameter. Ett vanligt 13″ svärd räcker inte så jag måste söka fram mitt gamla 15″ (38cm) svärd som tyvärr hade hamnat under ett träd och blivit krokigt. Men jag satte det i skruvstädet och böjde försiktigt tillbaka. Inte är det riktigt rakt men det går att såga med det.

En kandidat till årets **bålaträä** (70 cm)

Om man ser på stubben så är årsringarna ganska stora. Det är inte så underligt för det har växt invid åker nära ett dike och har fått både ljus och vatten. Sedan gällde det att köra ut stockarna och då måste jag lyfta på och av dem med stora Farma 8,5 för den lilla Farma 4,6 klarade inte av att lyfta dem. Och så är räckvidden för den lilla alldeles för kort.

På bilden ovan är rotstocken längst ned till vänster. De andra svarvstockarna är inte heller så små så vi vågade inte lasta på mer än nio . Man får litet fel uppfattning då man sysslar med de här stora bjässarna. De vanliga stockarna ser ut som massaved och jag måste mäta och kontrollera för att sedan märka att de inte alls är så små.

Utkörda svarvstockar (till vänster) och vanliga stockar (till höger)

Om man jämför på bilden ovan så ser man att träden gett en stor andel svarvstockar. Även om de vanliga stockarna ser ut som pinnar så är de inte alls så klena. Ett litet problem med svarvstockarna är att de är så långa att resten av trädet är svårt att kapa till normala stockar. Längden räcker inte till fem stockar ifall de två första är 58 dm. Och ofta blir då de mindre stockarna ganska långa. Helst skulle man hålla sej till 49 och 52 dm.

Närbilden visar att det finns litet röta (eller åtminstone färgfel) i en del stockar. Men det är inte många i år. Vi har haft ganska litet rötfel där vi hugger i år (peppar, peppar – ta i trä). Ibland har den första stocken i roten gått förlorad och det är inte alls roligt att hugga på sådana ställen.

Vädret har varit fint i början på mars. Sön for ihop av slaskvädret i slutet på februari som också gav isvägar. Isvägar är bra för de smälter långsamt så jag räknar med att vi klarar oss hela mars nu. Det blir fyra dagar med plusgrader men sedan blir det kallare igen. Nu gäller det att fälla och köra ut för brinnkära livet …

Bondens nya år börjar

Det var litet förhastat att önska Gott Nytt År i början på januari. Deklarationen tog en tillbaka till fjolåret och först nu kan man börja se framåt igen. Som vanligt var det en sorglig syssla då man såg siffrorna svart på vitt. Slutsatsen kan bara vara en enda: Sluta odla. Förlusten var något mindre än i förra deklarationen men inte blev man glad inte.

Man förundrar sej över att odlandet bara fortsätter år efter år trots den uppenbara olönsamheten. En orsak är förstås jordbruksstödet. Alltså INTE stödet till jordbrukaren utan till livsmedelsindustrin som nu får billiga råvaror. Stödet är bara till för det. Utan stödet skulle odlandet ta slut över en natt och industrin skulle vara tvungen att importera alla råvaror. Och då man ser hur mycket dyrare vetet är i Mellaneuropa och lägger till transporterna så skulle det höja råvarupriserna betydligt.

Dessutom skulle stödet knappast tas bort enbart i ett land och då skulle odlandet minska radikalt i hela EU med mycket stor prishöjning som resultat. Så stödet är enbart ett prisstöd för livsmedelsindustrin. Ingen bryr sej om bönderna utan det gäller bara att få dem att odla billiga råvaror. Sedan drar man åt skruven med allsköns pålagor allt mer. Först då produktionen hotar att ta slut så börjar man fundera på lättnader – inte en sekund före det.

Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då jordbruket fick stöd för att öka produktionen. Men då mindes man ännu bristen på mat under kriget. Nu är det relativ överproduktion – även om en del av världen svälter. Marknaden är rå – den betalar bara så mycket att vi nätt och jämnt fortsätter att producera.

En annan orsak är att bonden är seg. Får han inte betalt för att odla så skaffar han sej andra inkomster för att täcka förlusterna. I mitt fall står pensionen för täckningen av odlandets förlust. Många andra har löner från annat arbete utanför jordbruket.

Man undrar hur bönderna kan vara så dumma ? Och då kommer vi till sakens kärna. Man lever inte bara för att få pengar. Tvärtom är det bara nödvändigt med litet pengar för att få annat som är mera värdefullt. I dagsläget är det bland annat att få bo i ett hus på landet långt ifrån städernas inskränkningar på grund av pandemin. Vi är ganska oberörda av dessa. Det enda som märks är att man måste ha ett dammskydd (klass FFP2) då man åker till butiken för att köpa mjölk och kaffe nån gång då och då. Vi har klarat oss länge med det vi har i frysboxarna och man börjar bli så lat att man inte ids åka till butiken ifall inte kaffemjölken skulle ha tagit slut (eller blivit sur varvid den blir plättar).

Litet tråkigt är att vi inte kan träffas inom byn just nu men vaccinationen har börjat så det blir väl bättre med det till sommaren. Jag skall få min spruta på torsdag. Inte har vi heller kunnat åka till Sverige men det har vi inte gjort tidigare heller på vintern och till sommaren kan det ha ändrats. Mallorca och liknade platser kan jag inte tåla alls. Jag har en gång i mitt liv varit på en veckas resa till en badstrand vid Svarta havet och det var det absolut tråkigaste jag varit med om. Att ligga på en sandstrand och steka sej – definitivt inte !

Efter deklarationen så lämnade jag alla kvitton utspridda på bordet och for kvickt till skogen. Det var slaskväder då jag deklarerade men sedan blev det fint skogsväder. Vägen hade vi trampat hård och jämn så man kunde köra bil ända fram till hygget (fast vi körde bara med traktor). Det går att köra ut stockar på högsta växeln nästan hela vägen och det är skillnad mot att köra på krypväxeln.

Och här har vi en annan orsak till att man fortsätter som bonde. Det är fantastiskt fint att få syssla med skogsarbete speciellt i år. Inga dyra resor går upp mot upplevelsen att arbeta i skogen. Det är en billig hobby och så får man fin kondition. Det är inte illa att såga omkull ett jättestort träd och få det att falla precis i luckan mellan småträden. Man blir lätt litet skogstokig.

Dessutom så är det en fin känsla att så åkrarna på våren och se brodden komma upp. Även om man vet att det inte är lönsamt. Frågan är bara om vi är de sista bönderna eller om man lyckas lura framtida generationer att fortsätta odla med förlust … Men man vet aldrig. Oljepriset var ju en tid mycket lågt men steg sedan enormt. Om miljön leder till att öknarna breder ut sej så kan odlandet bli lönsamt igen för mat måste alla ha. Så jag ger inte bort jorden och fortsätter odlandet ännu en tid. Nån gång dör man och senast då får andra ta över.

Nu skall jag ha riktigt roligt och arbeta i skogen. Det är bråttom för vädret är fint och kan inte bli bättre – bara sämre. Snön har farit ihop och slaskvädret gjorde att vägarna blivit till is som inte smälter i första taget. Det skall till och med bli -20 på onsdag så även om det senare blir varmare så lär vi kunna fortsätta med skogsarbetet ännu en tid. Det gäller att ta vara på tillfället. Förra vintern var betydligt sämre.

Solen skiner och det börjar bli för hett i hytten vid avlastningsplatsen även om det går bra inne i skogen. Det är prima marsväder nu. Jag hoppas det fortsätter kallt och fint långt in i april. De som väntar på varmt vårväder behöver inte bry sej för det gör detsamma vad jag önskar. Vädret blir vad det blir.

Utkörningen har börjat och planen är jämn och fin

Nu måste man snart börja planera för vårbruket trots att snön ännu ligger på åkrarna. Det är närmast maskinerna som skall ses över men en ny sak har jag framför mej och det är sådden på den tidigare gröngödslingsåkern. Den är inte plöjd utan jag tänkte så vetet direkt – om det nu går. Det är klart att jag måste köra med hacken så lågt nere som det går men i värsta fall måste jag ännu köra över åkern med tallriksharven – men helst inte. Det blir spännande att se om jag gjorde nånting dumt då jag inte plöjde upp vallen i höstas …

Två lastare i en skog

Hälsning eller dragkamp ?

Älgar vid hygget

Redan tidigare så hade vi älgar på besök men efter det att vi fällt ett par stora aspar så har vi dagliga besök. I förrgår var det fem älgar som stod och åt på de klenare kvistarna på de fällda asparna. Då jag kom körande med traktorn så for två kalvar iväg och tre större älgar såg litet oroliga ut. Men då jag stannade (med motorn igång) så lugnade de tre sej och fortsatte äta. Sedan kom brorsan körande med den andra traktorn men det brydde de sej inte om. Först då vi började fälla stora granar så drog de sej långsamt bort.

Det var ganska bra skogsväder men i dag är det kallt igen. Temperaturen vill inte orka över -16 grader och då är oljan ännu styv och lastaren långsam. Så jag tror att jag deklarerar igen. På söndagen skall det bli +5 grader men sedan blir det måttliga minusgrader (-10). Därför lönar det sej att deklarera nu och fara till skogs nästa vecka. Nu sitter jag inomhus och eldar. Jag sågade knåbbar (kubbar) av de torra granarna förra veckan och nu klyver jag och eldar med dem. De brinner bra om man klyver i tillräckligt små vedträn.

Jag fällde en bålagren (stor gran) som var 60 cm i diameter och fick två svarvstockar (58 dm) plus två 52 dm stockar från den. Det är en bra kandidat till årets bålaträä (stort träd) men där finns en ännu större gran så om vi får omkull den så blir den troligen årets bålaträä. Men jag tror jag måste montera ett längre svärd på sågen för att det skall lyckas.

För övrigt så blev jag tvingad till läkarundersökning i går. Det är närmare 60 år sedan jag var på Tilkka (arméns sjukhus i Helsingfors) efter en kollision då vi återvände till Dragsvik efter en permis. Jag har undvikit alla läkare och sjukhus sedan dess (jag har sjukhus- och läkarskräck). Flickan som tog blodtrycket tyckte att det inte kunde ha varit bättre så det var bra att jag hållit mej borta. Det beror säkert på skogsarbete varje vinter. Man hålls i prima skick bara man är i skogen på vintern. Men visst går det långsammare och så faller man oftare nuförtiden.

Det var fastlagstisdag i går så jag fick fastlagsbullar till kaffet (temlor som Ture Sventon säjer). Tyvärr åker vi inte mera langliini (långlinet) men jag minns att min moster Karin från Kungsböle i Strömfors kunde ramsan:

Ååka, ååka langliini;

Liin langt såm töumåna ;

Knoppana såm böunåna ;

Sjeltjin å sjevan ;

i grannas mooris nevan.

Ingen bananodling än

Den globala uppvärmningen har ännu inte gått så långt att vi kan börja odla bananer. Det har varit en riktig vinter med -26 grader och en hel del snö – raka motsatsen till fjolårsvintern som var varm och utan snö. Det är inte bara här utan det har varit -26 grader också i Tyskland. Man undrar om Nordpolen flyttat söderut …

Skogsvägarna har blivit fina efter det att vi kört upp spår och det har frusit. Litet ojämna har de varit men i går körde jag med frontlastaren och jämnade ut dem så de är som landsvägen nu. Tidigare vågade man inte köra med skopans bett nere eftersom marken inte hade frusit men nu går det bra att köra snö – leran är stenhård där man kört. Men utanför vägarna är marken fortfarande ofrusen under snön.

Traktorerna skall ha motorvärmen på i ett par timmar förrän man startar och sedan är hydraulikoljan styv ännu nån halvtimme. Jag börjar fundera på att byta till riktig hydraulikolja i Belarus som har skild hydrauliktank – Zetorn använder samma olja som växellådan. Nu använder jag Monitra till allt (utom sluväxlarna) vilket ju är mycket bekvämt. Dessutom är det en hel del billigare. Hydraulikoljan måste ofta fyllas på då lastaren läcker eller slangar brister. Men Monitran är sämre i kallt väder än riktig hydraulikolja.

Det är -5 grader i solen men vi hugger på norrsidan och där är det betydligt kallare (-18). Dessutom blåser det från norr så man kan inte stå och prata nån längre stund. Det är i alla fall varmt i hytten på traktorerna sedan jag installerade värmefläktar i hyttaket för att hålla rutorna isfria. Vi sitter en hel del i hytten eftersom vi använder traktorn för att fälla och plocka ihop. Lastarns bom är mycket starkare än ett vippjärn – speciellt eftersom den bryter så högt upp på stammen. Med den kan man fälla åt det håll man vill (utom i motvind) och så är det mycket säkrare eftersom man inte behöver såga gångjärnet så smalt.

Vi hade också besök av tre älgar som var nyfikna på vad vi sysslade med. De är inte alls rädda för traktorn men börjar man gå emot dem så försvinner de. I går kväll då vi kom hem vandrade också tre älgar över våra åkrar vilket är ganska vanligt.

I gammal skog får man lätt fel perspektiv. Vi hade tre aspar som vi ville ha bort. De såg inte så stora ut men det var med nöd och näppe som svärdet (13″) räckte till för att fälla dem. Det blev sju tre meters bitar plus en massa ved. Det behövs inte många sådana aspar för att få ihop till minimimängden (10 kubikmeter).

Intressant nog gick stockpriserna upp vid årsskiftet fastän man på hösten skrev om dålig efterfrågan. Vi få nu omkring 70 euro per kubik och litet mer för svarvstockarna (minst 26 cm i toppdiameter). Men det bästa med svarvstockarna är att det får finns litet hårdröta i mitten och de får vara litet krokiga. Sådana har vi en hel del och de duger inte till vanlig stock.

Jag skrev avtal med reviret om leverans i slutet av april så nu får vi se om vädret håller – liksom maskinerna och gubbarna. Det blir nästan enbart granstock i år. Där vi hugger finns just inga tallar och ganska dåligt med björk. De klenare granarna inne i skogen låter vi vara så det blir just ingen massa heller. Bara litet sulfat (eller flisved) från de rötskadade granarna som tills vidare inte varit alltför många.

Flisved behöver vi också. I fjol blev det en hel del flis kvar men i år ser det illa ut om kölden fortsätter fastän vi flisade lika många kubik (150) som i fjol. Vi måste nog öka flismängden eftersom den globala uppvärmningen inte syns här än. Det tycks komma kalla vintrar ännu. Någon enstaka köldknäpp klara vi galant med vedeldning i kakelugnarna och stuvuhelln (köksspisen) men längre köldperioder kräver mera flis.

Så nu sitter jag inne och eldar och började deklarera ifall det skulle vara fint skogsväder i slutet på månaden. Solen lyser redan ganska starkt så fastän det är -17 på nordsidan så hade vi -5 på sydsidan i solen. Nästa natt skall ännu bli kall (-25) men sedan lär det bli varmare och snart kommer mars månad. Vi fick biidjöönindjin (gödseln) hemkörd så det nya odlingsåret skall börja så småningom. Ingen vet hurudant det blir men det ger alltid möjlighet till nytt hopp.

Stockskogen 2021

I fjol var det gallringsväder – ingen snö – men i år passar det bättre att fälla större träd. Och vi har ett uppdämt behov av att ta bort stora granar som är i farozonen för röta. Så jag tror att jag inte sätter på processorn som mest lämpar sej för små träd (upp till 25 cm). I stället sågar vi omkull en remsa med stora granar för att få in ljus och föryngring.

Bilden ovan visar tydligt att det finns fin ungskog utanför den täta granskogen med stora yviga träd men dåligt med plantor inne i den täta skogen. Så nu skall en eller flera rader med täta stora granar bort. De är inte små för flera ger två 58 dm svarvstockar (minst 26 cm toppdiameter) plus två 52 dm vanliga stockar. Tillsvidare har jag klarat mej med 13″ svärd på motorsågen men med nöd och näppe.

Eftersom jag inte har processorn bak på traktorn är det lätt att använda lastaren för att vippa omkull träden. Fast man måste i alla fall såga av dem :-). Lastaren är mycket starkare än ett vippjärn och man klarar sej bra att fälla ensam. Speciellt om träden lutar eller har kvistarna åt fel håll så vill jag ha bommen mot trädet. Då kan man också fälla med god precision eftersom man kan lämna ett ordentligt gångjärn. Sedan går det snabbt att plocka undan stockarna med lastaren. Med så här mycket snö så radar jag dem helst i stora hopar så man hittar dem.

De stora träden finns mest i skogslaggen och längre in finns det alltför många långa och smala träd. Vi borde ha gallrat här för länge sedan men det fanns ännu viktigare bitar att sköta om. Men skogen har självgallrat ganska bra. Problemet är bara hur man går vidare. Jag tänker INTE börja glesa ut här för då blåser resten omkull eller knäcks av blidsnö. Jag gallrade en bit för många år sedan enligt alla möjliga rekommendationer och nu är där enbart en tom glänta.

Så nu får alla träd stå kvar tills det kommer ungskog under. Sedan tar jag bort en remsa till innan ungskogen blir för stor. Det lönar sej inte att gallra mer utan där man börjar hugga skall alla stora långa träd bort. Möjligen kan man ta bort undertryckta. Jag räknar med att den befintliga ungskogen skuggar bort det värsta gräset eftersom det blir en så smal remsa. Nu går det ännu bra att fälla utan att skada ungskogen.

Det tar nästan lika lång tid att kvista en liten gran som en stor men den stora ger mycket mera kubik. Därför lönar det sej att fälla och kvista stora träd med motorsåg men inte små. För gallringar behövs traktorprocessorn. Eftersom vi fäller på en smal remsa så måste man kvista, kapa och flytta undan då man har fällt två träd. Det blir stora mängder kvistar men jag flyttar undan dem med lastaren. Då får man också en stabil körväg vilket är bra nu då marken under snön inte alls är frusen – utom där man kört spår.

Vårt värsta gissel är rotrötan som kan göra en stor gran oduglig som saluvirke. Här har det funnits ett par granar med röta men inte alltför många. Vissa har bara haft röta i första stumpen så vi är ute i grevens tid. På den här biten har vi inte haft torra träd men på en annan bit har vi åtskilliga stora granar som blir ved.

Min filosofi är att det alltid skall växa träd överallt och därför så sparar vi all ungskog som vi kan. Ibland plockhugger vi och ibland hugger vi smala remsor på norra sidan. Då blir det mindre problem med gräset. Jag bryr mej inte om några mallar utan ser vad som behöver göras skilt för varje bit. Jag är inte helt emot att kalhugga en “ruta” men har dåliga erfarenheter av hur det sedan går. Vanligen blåser det omkull en massa träd i kanten på rutan eller så torkar de kvarvarande. Kanske de får ljuschock …

På bilden ovan ser man tidigare hyggen (ungefär tio år sedan). Kvarlämnade tallar och en del klenare granar visar hur hög skogen var före hyggena. Tallarna skall bort men inte i år för där vi nu hugger finns inga tallar och man måste ha en viss mängd för att kunna sälja stockarna. Det man kan se är att ungskogen växer så in i norden i skogslaggen där den får ljus. Men kvaliteten blir inte så bra för träden blir korta med täta kvistar. Inne i skogen blir granarna långa och med små och få kvistar.

Vädret är nästan perfekt för skogsarbete just nu. Det är bara snön och ofrusen mark som krånglar litet men vi är i en stenbacke så det går nog. Januari var inte så bra. Först var det för varmt, sedan för kallt och så kom det snö på ofrusen mark. Men nu har vi ganska bra vägar och prognoserna lovar kallare väder.

I dag var också lilla Zetorn med lastare till skogen och det gör absolut arbetet snabbare. Gubbarna slänger inte mera propsarna i hopar för hand. Visst är man ännu litet styv i musklerna och visst kroknar man på kvällen efter maten men så har det alltid varit i början på skogsarbetet. Och så slant jag på den sneda stödfoten och slog svanskotan. Att lyfta foten över de stora hoparna med kvistar lyckas inte alltid så man står på näsan allt emellanåt. Men det märks att konditionen blir bättre hela tiden – allra bäst är den vanligen i april då det är slut på skogsarbetet.

Skogsarbetet går i släkten både från min pappas och min mammas sida och vi trivs utmärkt i vinterskogen med brorsan. Det är inte heller någon dyr hobby – man får till och med litet inkomster av den. I går satt det en tita på en kvist och hälsade på oss. Jag vet inte nånting om fåglar men brorsan har ett stort intresse. Jag är mest nöjd med att det inte finns flugor, myggor och annat elände i skogen på vintern …