Potatisen är i jorden

Vanligen sätter vi potatis varje år men i fjol blev det ett mellanår. Mest på grund av taklagandet som jag hade bråttom med medan det var torrväder. Torrt var det ganska länge i fjol men det visste man ju inte i början på juni då potatisen skulle sättas. Man tänkte att vi kan köpa potatis ett år. Det var ett stort misstag som vi ångrat hela året.

Det var problem att hitta bra sättpotatis eftersom vi inte hade egna. Ofta har vi satt tio olika sorter men i år fick vi sätta det som fanns att tillgå. Visst fick man köpa sättpotatis men inte riktigt de sorter vi ville ha. Vi har nästan hela vintern ätit två år gammal potatis som är riktigt god bara man skär bort de svarta fläckarna. Den är faktiskt godare än den potatis man får köpa i butikerna som ser bra ut men inte smakar nånting alls. Och potatis är min basföda. Det bästa jag vet är potatis med knaperstekt fläsk. Så länge vi har potatis och ved från skogen så klarar vi oss. Fast kaffe är nog en livsnödvändighet också :-).

Potatislandet år 2020

Det var torrt både i april och i maj. Då jag skulle fräsa potatislandet så var ytan så hård att den stora Zetorn hoppade omkring och brytbulten brast på fräsen. Men lustigt nog blev den frästa jorden riktigt fin och snygg utan kokor. Sedan blev det bråttom att sätta för det började regna. Enligt traditionen så sätter vi alltid potatis då det regnar och då den är satt så upphör regnet. Så också i år. Men till all tur så kom det mera regn på natten. Vi har nu fått 12 mm efter sättandet och i morgon och i början på nästa vecka skall det komma mera.

Regnet är inte så bra för takarbetet men det är mycket bra för brodden eftersom åkrarna är så torra efter den torra våren. Och så fick jag tid att göra en hel del regnvädersarbete som var ganska behövligt. Lilla Zetorn började få problem med kylningen så den hamnar in på verkstaden och jag har ännu inte bytt kylarslang på stora Zetorn. Fördelen med många (gamla) traktorer är att man kan byta då en går sönder. Nackdelen är att det sedan står tre dåliga traktorer i väntan på reparation.

Det blev åter en hel del beställningar av reservdelar. Vanligen blir det minst två beställningar för varje reparation för man märker snabbt att man glömt nån liten pryl som är absolut nödvändig. Just nu skall jag bygga om hydrauliken på MF165 och det är extra besvärligt för den har underliga gängor som det behövs speciella adaptrar för. Det finns färdiga satser med yttre hydraulik för MF165 men jag gillar dem inte eftersom de blir i vägen för mina stora stövlar. Så jag sätter en skild ventil på ena bakstänkskärmen i stället.

Skogsvagnen skall ha dubbelverkande hydraulik för styrningen medan släpvagnens kipp skall ha enkelverkande. Det går att fixa med en trevägsventil men jag tänker sätta in en snabbkoppling på returen som jag sedan kan koppla till det ena uttaget från ventilen. Då blir ventilen enkelverkande.

Vi är ju sena med direktsådden så det är ännu inte dags att “se på broddarna” fast grannarna har snygga och jämna broddar. Vetet verkar i alla fall gro ganska bra och i år finns det nästan inga halmhopar eftersom jag körde med hacken före sådd. Det lönade sej verkligen. Visst finns det halm på ytan men det är bara bra för den håller kvar fukten. På mulljordarna körde jag med hacken så lågt nere att den gjorde en grund jordbearbetning och myllade ner en hel del halm.

Direktsådd brodd på den halmhackade mulljorden

Torra försomrar räknar jag med att direktsådden är bra för markfukten eftersom den orörda marken har kvar kapillärfunktionen som ju bryts av då man plöjer. Fast våta försomrar så är det en fördel att ha plöjt så det är svårt att säja vad man borde ha gjort eftersom man aldrig vet i förväg hur vädret blir nästa sommar.

Men det är alldeles klart att efter köpet av Rapiden så har jag inte en gång haft sådana öknar som det ibland blev med den gamla Simultan. Den hade så dåligt tryck på billarna att de var mera i luften än i jorden om det fanns kokor. Och en torr sommar så grodde då inte utsädet. Rapiden har så stort tryck på billarna att de till och med i år efter den torra våren skar genom ytan.

Men det är vädret i sommar som avgör hur skörden ser ut i höst. Nu ser allt ännu hoppfullt ut och jag hoppas bara att det inte kommer något 50 millimeters regn som i fjol då vi hade en Svansjö på åkern. Där fanns inte ens ogräs i vår då jag sådde den svackan.

Snart börja syrenerna blomma – åtminstone efter tisdagen då värmen kommer tillbaka. Då fortsätter också takarbetet.

De fagra blomsterängar

I går var det åter en skolavslutning. De som nu går i skolan kan om 70 år berätta att det var en ganska ovanlig avslutning utan de stora festerna. Vårt äldsta barnbarn slutade i högstadiet (fast det kallades mellanskolan på min tid) och skall börja i gymnasiet och vi drack faktiskt kaffe (utomhus) för att fira det.

Vår fagra blomsteräng

Vädret slog om och från en ganska kall vår blev det varm sommar. Jag är riktigt nöjd med såningstiden för det brukar vara stekhett i hytten – men inte i år. Nu är det också bra med värme och torka för jag skall fortsätta med taklagandet på baksidan.

Nackdelen med sommarens ankomst är att gräset, alltså ogräset, växer fort. Jag tror nästan det blir tio centimeter längre för varje dag. Och så måste man plocka fram gräsklippare och trimmer och försöka få igång dem. Det är en sak som jag avskyr. Gräsklippning är det mest onödiga arbete som finns och gräsklippare är de värsta maskiner som finns. De har ståltrådar och små plåtar och ynkliga fjädrar som skall reglera motorn men aldrig gör det.

Om brexit skulle få till stånd att det aldrig mer kommer B&S över Engelska kanalen så understöder jag det. De eländiga motorerna har dessutom varenda skruv med tums gängor så man måste köpa dem som reservdel. Nu är det torrt och man borde bygga och laga taket förrän regnen kommer och så måste man bråka med de här skräpmaskinerna. Jag tycker inte om att skruva med maskiner som använder mindre nycklar än 19 mm (17 och 13 bara i specialfall).

Ena röjsågen har trimmer och den är ganska effektiv men i början darrade den något förfärligt. Då jag började se på trimmerhuvudet så saknades en bricka som centrerar det men till all tur fanns den i trimmerlådan så nu går den att använda.

Den andra röjsågen har klinga och den behövdes också för att få bort allt sly som växt upp bakom huset. Och så tog jag bort en gammal häck. Det tog ett par dagar att röja upp en väg så jag kan köra med traktorer till baksidan av huset och en halv granhäck strök också med. Två riktigt stora lass med kvistar kördes till kvistarnas gravgård i en skogslagg.

Gammal granhäck

Granhäcken är också på listan för förnyelse. Den är planterade före min tid – troligen på 1930-talet. Det går inte att klippa ned en granhäck så det är bara att plantera ny. Vi vill nog ha en granhäck mot norr. Den skyddar mycket bra mot nordanvinden även om den inte ser så vacker ut. Nåja, den ser bättre ut nu då den fått växa fritt än då vi försökte klippa ned den. Men vissa kvistar kom 4-5 meter ut från häcken så den tar mycket plats.

Nu gäller det att komma igång med takarbetet. Det är bråttom nu då det är fint takväder för det är för sent att ha bråttom då det börjar regna. En stor fördel med baksidan av huset är att det är skugga största delen av dagen. Men där finns ingen balkong som på framsidan där vi förvarade verktyg och material. Man kom också bekvämt upp på ställningarna från balkongen. Nu skall det klättras på stegar hela tiden. Frontlastaren tänkte jag använda som materialhiss men trots att den lyfter ganska högt så är huset ännu högre.

Hissen

Stolparna från framsidan kan jag använda på nytt för ställningen och likaså annat virke. I fjol sågade jag så mycket takvirke att det borde räcka för baksidan också. Det gäller bara att sortera allting och försöka komma ihåg vad som skall vart. Ställningarna blir annorlunda nu och jag kanske måste bygga dem i två våningar på grund av det brutna taket.

Lilla hjälpredan

Huset är högt. Den lilla lastaren räcks inte upp alls så jag måste nog ta den stora till hjälp då jag vill ha material upp på taket. Men den fungerade bra för att ställa upp stolparna. Och skogsvagnen passar bra till att köra virke med nu då jag fick styrningen att fungera.

Här är det torrt överallt och brodden skulle behöva regn. Det är inte så bra för taklagandet men jag behöver inte fundera på saken desto mera för vädret blir vad det blir i alla fall. Om det regnar så har jag mycket regnvädersarbete i verkstaden.

Och så kan vi alla på behörigt avstånd sjunga den ursprungliga texten från år 1695 (ur Svenska Akademiens arkiv):

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

Hasi, hasi, hasi, hasi, ha-ha

Vårsådden gick bra i år – men spännande var det ända till slutet. Vetet var i jorden redan för en vecka sedan men i år måste jag också förnya vallen. Med småfröinsatserna brukar det gå bra att så utanpå vetet. Det är ingen brådska men det är en fördel om man kan så innan vetet har grott så man inte river upp brodden i onödan.

Problemet var bara att vädret blev besvärligt. Det kom inte mycket regn men skurar med hagel. Och naturligtvis just som jag skulle börja så vallfrö. Ytan blev våt och jorden fastnade på hjulen. Men det värsta var att mitt i allt så började kylaren koka och kylarvattnet rann ut på åkern. Det var redan sent på kvällen och det gick inte att närmare undersöka en överhettad motor. Så det var bara att svärande gå hem och sova.

Nästa dag hade det just torkat upp och jag skulle åka ut till traktorn som blev på åkern med vatten. Då kom det en skur igen – inte mycket men ytan blev våt. Och sedan en annan skur. Och en tredje skur …

Då hade man redan börjat fundera på vad allt som kunnat hända. Hade kylaren börjat läcka ? Motorblocket spruckit ? Turbon skurit ihop ? Det är inte bra att stänga en hårt belastad överhettad motor så snabbt men man kan inte köra den heller utan kylarvätska. Så jag svävade i ovisshet i ett par dagar innan jag kunde börja undersöka skadan.

Det visade sej genast som jag fyllde på vatten i kylaren att det var nedre kylarslangen som läckte riktigt ordentligt. Det var en stor lättnad för en ny kylarslang är inte dyr. Men hade det hänt nånting annat i motorn då den blev överhettad ?

Först måste jag få vattnet att hållas i kylaren så jag kunde starta och det var inte så enkelt. Kylarslangen var på ett riktigt besvärligt ställe så att man bara kom åt den med ena handens fingertoppar. Egentligen borde man skruva bort generatorn och oljepåfyllningsröret. Efter många om och men så fick jag i alla fall en bit gammal innerslang runt kylarslangen och med en bredare slangklämma runt så verkade det hålla tätt. Fast det var ju en hel följetong att få dit den nya slangklämman och under den innerslangen – med en hand.

Då det hölls vatten i kylaren så kom det spännande ögonblicket att starta traktorn. Nåja, härifrån framåt var det bara att tuta och köra. Visst var det spännande ända till slutet. Jag satt med vattenkaggen i hytten och såg på temperaturmätaren hela tiden. Skulle tätningen hålla ?

Den höll och nu är vårsådden för 2020 klar, såmaskinen rengjord och inoljad och undanställd. Kylarslangen är inte ännu utbytt men nästa brådska har redan kommit. Nu måste jag kvickt laga andra sidan av taket på huset medan det är torrväder.

Men styrningen på skogsvagnen är ännu sönder och jag kommer inte dit med virke innan den är lagad så jag inte kör sönder alla fruktträd och buskar och blommor som vi har.

Jag fick redan delarna och slangarna till hydraulikstyrningen från Tyskland. Här finns bara tums gängor. Hoppas brexit tar kål på tummarna en gång för alla – det gick en hel dag till att hitta rätt delar.

Pust. Bra gick det trots allt. Men jag behöver ingen extremsport och reseäventyr i främmande länder – här är det alldeles tillräckligt spännande för mej.

Hasi, hasi, hasi, hasi,

hasi, hasi, hasi, hasi,

hasi, hasi, hasi, hasi

hasi, ha-ha !

Spännande vårsådd 2020

Nåja, nu börjar det vara på den bättre sidan – men spännande var det i år med vårsådden. Den obefintliga vintern gjorde att det blev spår efter skogsvagnen på åkrarna även om de sist och slutligen inte blev så djupa överallt. Bara på ett ställe var det besvärligt att kommer över spåren med såmaskinen. Då hade jag inte harvat alls utan bara kört bort de värsta ryggarna med schaktbladet.

Schaktblad på skogsvägarna

Orsaken var förstås den ovanligt torra aprilmånaden. På bilden ovan ser man att leran torkat och blivit hård med sprickor som den brukar bli först i juli. Schaktbladet bet inte på den utan jag fick bara bort de värsta ryggarna.

Sedan var det problem med halmen som var riktigt torr och lätt. Då brukar den fastna framför såmaskinen så jag körde över alla mulljordar med hacken. Det blev litet jordbearbetning tillika eftersom jag ställde den mycket lågt.

Ohackad halm till vänster och hackad till höger

Det blev att köra över åkrarna en extra gång men hacken gick så lätt i halmen att man kunde köra ganska fort. Det var också absolut nödvändigt att hacka halmen för där jag lämnat den ohackad så fastnade den framför såmaskinen i stora hopar. Det bästa hade varit att på hösten sänka bordet på tröskan riktigt lågt och köra all halm genom den men det gick inte riktigt i höstas.

Och så har vi vildsvin som bökat ganska ordentligt i skogsåkrarna. Där de bökat upp halmen så fastnar den lättare i såmaskinen så där hackade jag grundligt. Det blev en fin såbädd bara med hacken även om den inte var så djup.

Här har vildsvinen bökat

Då det var dags att börja så så kom det en dag med regn och snö. Jag undrade om det skulle gå att så svackorna efter det men april hade varit så torrt att nederbörden inte märktes just alls. Jag tror att det bara var bra att ytan blev litet mjukare för sådden gick hur bra som helst.

Men förrän vi kom igång så blev det ännu ett problem: Oljetryckslampan på stora Zetorn slocknade inte då man startade. Det hade varit katastrofalt om såtraktorn hade haft problem med oljetrycket. Jag körde till Borgå för att hämta en ny oljetrycksgivare. Det var inte lätt att hitta en sådan för Zetorn har M10 gängor och alla nya givare har 1/8″-NPT konisk gänga. Men gamla BMW från 80-talet hade också M10 och det fanns sådana i Borgå för 4:90. Till all tur var det bara tryckgivaren som var dålig.

Det osade bränt om såmaskinen då jag kopplade till den. Det var kortslutning i gödselvalsens rotationsgivare. Men det var enkelt att fixa på det vanliga sättet: Jag klippte bort den helt enkelt. Varningslampan lyste förstås hela tiden men visst gick det att så.

Sedan var det som vanligt spännande med vädret. Fastän det hade varit mycket torrt så blev det nu skurar som kunde komma när som helst. Inte många millimeter men ytan blev våt och leran fastnade på hjulen. Väderprognoserna är helt värdelösa då det gäller skurar som kommer och går hur det råkar sej. Men vi körde mellan skurarna och nu har vi allt utom två åkerlappar som vanligen torkar upp bra.

Solsken och små skurar varje dag

Ganska snyggt blev det där jag hade kört med hacken så det kommer jag att fortsätta med men kanske hellre på hösten ifall det är lämpligt väder. Ett problem med att hacka på hösten är att man måste spruta först och sedan vänta flera veckor innan man kan hacka halmen och det är svårt att hinna ifall tröskningen blir sen.

Vårsådden gick bra

I år var det också ovanligt stora problem med klumpar i gödselsäckarna. De var inte hårda men hela säcken var en enda stor klump så jag måste slå på den hela tiden med en gummislägga för att få ut gödseln. Det har inte varit så besvärligt förut och jag undrar om det är den ovanliga vintern som förorsakat det ? Jag hade lagrat dem som vanligt under dubbla presenningar sedan januari.

Trots skurar så sådde vi 20 hektar på tre dagar. Nu utlovas det regn ända fram till tisdag så det blir litet uppehåll innan vi får de sista hektarerna sådda. I det stora hela har det gått bra i år så månne vi nu inte får det sista avklarat nästa vecka.

Bålagren 2020

Jag var tvungen att ta ett varv till i skogen för att få ihop till 10 kubikimeter svarvstock. Det blev ganska litet stock i år eftersom det var gallringsvinter men det blev desto mer björk och asp.

Jag sågade omkull två riktigt stora granar – fast svärdet var för kort så jag måste bryta omkull dem med lastaren. Det blev årets bålagren (jättestor gran) med 62 cm diameter. Möjligen var en av asparna lika stor men den var redan bortkörd.

Svarvstockar år 2020

Svarvstockarna är alla stora så bålagrenen ser inte ut att vara extra tjock men den stora till höger är faktiskt 62 cm. Den stora längst uppe är nästan lika stor. Alla svarvstockarna är 58 dm långa och enligt kubiktabellen var första stocken från bålagrenen omkring 0,7 kubikmeter. Från samma träd blev det tre svarvstockar på 58 dm med minsta toppdiameter 24 cm. Så det blev långt över en kubik stock från det trädet.

Vi jobbar hårt med att få bort alla övergrova träd men det finns ännu en hel del kvar. Det var bra att bägge de stora granarna var helt friska. Annars har vi fått en hel del rötskadade granar. Asparna var också förvånansvärt friska fastän aspen vanligen får litet röta.

Det blev som sagt gallringsvinter i år på grund av vädret. Det kom egentligen ingen snö alls så vi passade på att gallra så mycket som möjligt. Vi får såga ned de stora granarna en annan vinter med mera snö då det är besvärligare att gallra.

Virkespriserna förväntades gå ned men i själva verket gick de litet upp från maj månad. Den dåliga vintern har gjort det svårt att få ut virke. Att efterfrågan var stor märktes också då virkesbilen var på plats bara nån timme efter det vi meddelat att virket var utkört.

Ännu i början på april var det osäkert hur mycket virke vi skulle få ut men eftersom april var en ovanligt torr månad så torkade vägarna upp och det gick att köra fastän det inte fanns någon tjäle. Men visst hade vi fått ut mera virke om det hade varit fruset hela vintern.

Förutom ett par sönderkörningar har maskinerna hållit ihop även om styrningen på skogsvagnen gav upp. Det går att köra med den men nu märker man att styrningen gör livet mycket lättare. Processorn har gått riktigt bra men tyvärr gick det inte att använda den för de stora asparna som hade 15 cm tjocka kvistar. Där blev det motorsågsarbete. Det var inte stor idé att lyfta upp en sådan asp på processorn för den fastnade i betten med de stora kvistarna.

Virket är utkört och till stor del bortkört och det är bra för nu skall vårsådden börja. Men först måste jag jämna ut de spår som vi körde i åkrarna då det inte fanns någon tjäle. Spåren blev i alla fall mindre än jag fruktat på grund av apriltorkan.

Skogsarbetet är slut och vårarbetet börjar.

Ingen vår ännu …

Det är kallt – kallare än i januari. Förra natten hade vi -5 grader och det känns ganska kallt i kväll också. Men sedan skall det bli varmare och i maj kan våren kanske komma på allvar. Det var ju en del varma dagar redan tidigare men jag fick skruva upp värmen och plocka fram vinterkläderna på nytt.

Just nu borde vi ha varit i Sverige på vår omstart från skogsarbete till odling. Men i år gick det inte. Det har den fördelen att man hinner göra en hel del maskinunderhåll. Jag bytte nyss oljan i växellåda och bakaxel på stora Zetorn. Det är samma olja som går till hydrauliken och där finns hela 49 liter … Litet annat än att byta olja i de gamla traktorerna som har omkring 5 liter.

Olja är en viktig sak ifråga om maskiner. Jag har använt Monitra som jag köper i tunnor och som går både till motor och hydraulik i de gamla traktorerna. De nya har mycket större krav på oljan och där måste man köpa dyra syntetiska oljor. Nu använde jag i alla fall Wetol HD80 som borde passa bättre i transmissionen på Zetor 14245. Rekommendationen var också att använda HD80 så Monitra hade varit för tunn.

Att tappa ur den gamla olja har sina sidor. Det är inte så lätt med 49 liter olja för det ryms inte i ett kärl – ens en 20 liter kanna. Så jag hade tre kannor under traktorn och bytte kanna i farten. Det gick annars bra men det skvalpade lite över kanten på de fulla kannorna. Att fylla på hade också sina sidor för oljan klunkade över trattens kant och så blev det övertryck som skickade upp bubblor. Så det fanns en del olja på golvet i hytten innan jag var klar.

Det är underligt att man inte kan tillverka byttor som det går att hälla ur. En tid hade man en liten kork på andra sidan byttan som släppte in luft så det inte klunkade då man hällde men det har man inte mera. Kanske det är meningen att man skall använda pump ?

Man har alldeles svarta händer då man byter oljor men vi har linoljesåpa som effektivt tar bort oljan. Jag tvättar händerna mycket ofta vilket ju är bra i dessa tider. Inte för att jag rör mej nånstans där det kunde finnas virus men det går inte att dricka kaffe utan att tvätta bort spilloljan från händerna.

Den här tiden på året skall också alla vinterringar bytas till sommarringar och det har varit kö till verkstaden då alla bilarna skall ha nya ringar. Det blir många eftersom brorsan och Henrik också byter ringar där. Traktorerna skall inte byta ringar men kättingarna skall tas bort liksom processorn. Tur att man byggde en stor verkstad 1986.

Det blev litet uppehåll i vårarbetena på grund av kölden. I tröskhuset där vi har sorteraren är det något otroligt svinkallt då det blåser från norr rakt igenom huset så sorterandet får vänta på varmare väder. Det är inte direkt bråttom med vårsådden heller. Förutom att det är kallt så har vi ännu vatten i svackor och hjulspår även om det annars torkat upp bra. Det skall också komma regn på söndag vilket skjuter upp allt åter en gång.

Bara vi klarar nästa natt så blir det varmare. Äppelträden blommar fint men måste bäras in (de står i krukor) till natten. Litet är det brist på humlor som skulle pollinera men kanske det blir bättre då det blir varmare. Snödropparna blommade länge i år men nu har de försvunnit och i stället har vi fått massor av scillor som spritt sej över hela gårdsplanen. Och blåsippor som försökt blomma flera gånger men fått kura ihop sej på nytt i kölden.

Nästa vecka blir det säkert fullt med blommor över hela gårdsplanen. Speciellt tycker jag om blå blommor så jag gillar scillafälten som tydligen mått bra av den här vintern.

Glad Walborg till er allihopa !

Scillor