Hindersby – Sida 29 – Bondbloggen

Med båt ovanför vetefälten

Ta inte ledigt – det kan visa sej att du inte alls är oumbärlig. Vi for iväg till Göta kanal och lämnade flisandet och vetebortkörningen på hälft. Men då man måste boka flera månader i förväg så gick det inte att skjuta upp. Och då vi kom tillbaka så var allt fixat …

Det är nu fjärde sommaren i rad som vi åker på kanaler i Sverige och i år var slutligen Göta kanal – Sveriges pärla eller blå band – i turen. Den byggdes efter 1808-09 års katastrofala krig då Sverige var bankrutt både ekonomiskt och politiskt. Karl XII:s krig i början på 1700-talet hade lett till att Sverige förlorat allt mer i hundra års tid. Den idioten förde hela armén halvvägs till Turkiet där den krossades och jubeltönten kom ensam hemridande. Till all tur satte nån förståndig person en kula i skallen på honom då han fortsatte kriga i Norge. De följande kungarna blev allt mer degenererade och den sista i ätten avsattes av militären efter att ha förlorat Finland.

I motsats till denna sorgliga kavalkad kom sedan Baltzar von Platen som drev igenom byggandet av Göta kanal (som Gustav Vasa redan hade funderat på under 1500-talet). Att han lyckades driva igenom det i ett land som i princip hade gått i konkurs var ett mindre underverk. Men 58000 man (mest indelta soldater) grävde för hand kanalen med spadar och den invigdes 1832.

Då kanalbygget började fanns det bara bönder utan specialkunskaper – indelta soldater var egentligen bönder – och allting importerades från England som redan hade byggt ett stort kanalsystem. Bygget blev en jätteskola för hantverkare och ingenjörer och då grundades också den senare världsberömda Motala mekaniska verkstad. Ordet “civilingenjör” uppkom i det sammanhanget för tidigare var alla ingenjörer militärer – också von Platen.

Mest fascinerande var hur Motala Werkstad byggde en 15 tums metallsvarv: man byggde först en grov metallhyvel som drevs av ett vattenhjul och sedan filade man för hand fram delarna till svarven ! Verkstaden byggde sedermera ångdrivna fartyg, lok, mudderverk, pumpar, kvarnar pappersmaskiner, svarvstolar och kanoner.

Det var inte bara i riksdagen som von Platen skälldes ut efter noter. Det var också stora problem att köpa in den mark som behövdes för kanalen som byggdes vid sidan av Motala ström på ren åkermark. Bönderna ville förståeligt nog inte sälja och det berättas att von Platen till sist skickade ut en slipad tungvrickare (sådana fanns också på den tiden).

Uppköparen frågade bönderna om en båt behövde vatten för att segla ? Jo – det behövde den. Och hade någon sett en båt segla uppför en kulle ? Nej – det hade minsann ingen sett. “Nå, sälj då marken åt von Platen för han är alldeles klart helgalen och då alla hans planer går om intet så får ni marken tillbaka !” Bönderna sålde men har ännu inte fått marken tillbaka.

Slussarna gör att en båt faktiskt kan klättra upp för en kulle. För tvåhundra år sedan fanns det just inga vägar alls – bara ridstigar och all transport måste skötas med båt eller med släde på vintern. Så en båtväg från Stockholm till Göteborg var en viktig sak. I början på 1800-talet fanns det heller ingen järnväg.

Vi åkte bekvämt med dagens moderna turistbåtar (3,5 miljoner åker med dem varje år) på kanalen och tittade ned på vetefälten och sjöarna som ibland låg under oss. Kanalen går ganska högt fram till sjöarna Boren och Roxen för att sedan klättra ned med slusstrapporna.

Porten fast och vattnet till nästa sluss och så åker vi ned

Så är vi ute på Boren 15 meter lägre ned

Som gammal ingenjör är man ju helt fascinerad av tekniken vid slussarna. Så här välbyggda var inte de första kanalerna och slussarna. Hjälmare kanal som hör till de äldsta rasade snart ihop och måste flyttas och delvis sprängas in i berget. Inte utan orsak byggdes Göta kanal bredvid Motala ström i stället för i strömmen.

År 2015 började Göta kanal moderniseras för en halv miljard kronor. Den drar stora mängder turister till Sverige allt sedan den byggdes på 1800-talet och 5000 båtar trafikerar den. Det finns rullbroar och klaffbroar och ibland går kanalen ovanför landsvägen.

Klaffbron lyfts med stora hydraulcylindrar

Numera står slussvakten bara med fjärrkontrollen i handen och hydrauliken sköter portarna

Vi lyckades förstås pricka in en regnig dag igen så det blev inte någon idyllisk båttur i solsken. I reklamen står det att man åker bland åkrar och kossor men kossor såg vi inte mycket av annat än på långt håll bakom träden. Åkrar finns det däremot mycket av på östgötaslätten som är väldigt stor och väldigt slät.

Sverige har i år fått riktigt lämpligt med sol och regn och skörden ser ut att bli riktigt bra. Vår granne berättade att havren gett upp till 8000 kg per hektar. Men det har varit torrt och ett rapsfält var rena katastrofen – 55 hektar som såg ut som en träda. Då vi kom hade man knappt börjat tröska men sedan blev det full fart i Mälardalen.

Den sista bilden visar hur vi åker ovanför vetefälten men det regnade så jag tog bilden inifrån salongen. Sedan kom vi fram till sjön Roxen vid Bergs slussar och där tog vår resa slut. Man kan åka från Göteborg till Stockholm men det tar fyra dagar. Vi hade inte den tiden men det kan vara värt att se också Trollhättans slussar för oceangående fartyg. Vi tog bara en liten dagstripp (500+500 kr. per person) och den klassiska kanalresan kostar 14000 kr. per person.

Växterna 2019

Nu kan man börja se hur sommaren 2019 gick ur växternas synvinkel. Jag har lagat tak i två månader och inte just hunnit fundera på jordbruket alls efter sprutandet. Rent ut sagt så gick luften ur gubben efter hettan på taket. Ett par veckor med litet svalare väder har bara behjälpligt återställt balansen.

Ungdomarna var och plockade flyghavre eftersom jag ser så dåligt att jag nästan måste snubbla över flyghavren för att hitta den. Och så gick mina bättre glasögon sönder och de gamla är inte till stor nytta mera. Därefter fick jag irit (ögoninflammation) igen. Ingen vet riktigt varför den kommer men en ganska trolig förklaring är att stressen med takarbetet i hettan utlöste iriten. Det finns ju bra droppar som nästan genast tar bort symptomen men man blir vansinnig av att droppa hela tiden. Jag har alarmet på mobiltelefonen att pipa då det är dags att droppa och jag skulle kunna svära på att det är var tionde minut som eländet tutar (fast jag ställt in den på en gång i timmen). Man får ingenting gjort då det tutar hela tiden …

Vid flyghavreplockandet så kan man också se hur ogräsmedlen fungerat. Jag körde med Broadway på hälften och där fanns det ingen flyghavre och inte mycket ogräs heller. Det är dyrt men då man kan lämna bort flyghavremedlet så lönar det sej i alla fall. På den andra hälften körde jag Starane och MCPA och där fanns det tyvärr flyghavre. Men baldersbrå fanns det inte och det var därför jag använde Starane – med positivt resultat. Nu kan man inte spruta varje år med Broadway men då blir jag nog tvungen att spruta mot flyghavre.

Vetet har växt ganska bra utom på Svansjön (där det i juni stod sjöar efter det häftiga regnet). Där fanns ingenting alls utom stenhård lera. Det var främst två åkrar som hade sjöar i juni men arealerna var inte så stora.

Men allra bäst har klövern växt. På gröngödslingsvallen är den som en tät mörgrön matta (utom där det finns svackor). Den hade övervintrat bra och tyckte tydligen om de två regn på 50-60 mm som vi fick i början på sommaren. Fast klövern tyckte inte heller om att det stod vatten i svackorna.

Våra vallar har i år varit riktigt fina. På den tiden vi hade kossor så skulle det ha varit perfekt med torrväder för höet och allt. Också förgröningsarealen (eller vad fasen det nu heter i år) hade fin klöver och timotej men den får man ju inte använda till nånting nyttigt enligt de byråkratiska dårfinkarna. Men nog är det riktigt harm för en gammal bonde att resurser slösas bort på det här sättet. I fjol fick man använda vallen men tydligen inte i år. Nog är det harm.

Medan vi höll på med taket så lämnade jag allt annat. Så det är inte att pusta ut nu utan nu skall allt ogjort arbete göras. Vi behöver flis till vintern och vetet från i fjol skall köras upp i lastningssilorna. För att inte tala om alla maskiner som står oreparerade och byggnader som behöver lappas både här och där. Och så har jag ju verandan kvar att laga.

En hörnstolpe har jag bytt och två andra skall ännu skarvas i nedre ändan där de ruttnat fullständigt. Den ena väggen som inte såg så illa ut visade sej vara hel förstörd i nedre kanten och jag måste såga bort en halv meter. Men till all tur hade jag sparat en mellanvägg då vi 1980 byggde om verandan så jag har rätt panel som ännu därtill är målad i rätt färg.

Här skall allt bytas till friskt virke och sedan skall det läggas tjockt tjärpapper (fås från Byggnadsapoteket – inte från andra byggaffärer) och så skall väggen isoleras med Ekoull (cellulosaisolering) som är hygroskopisk dvs. den både tar upp och avger fukt. Så den får inte täckas med plast. Tjärpappret släpper (långsamt) igenom fukt men hindrar att det blåser rakt genom springorna.

Träpanelen måste bytas helt för den hade ruttnat fullständigt från spikhålen utåt. Den nya väggen skall skyddas mot regnvatten med en mängd plåtar som för ut största delen av vattnet från väggen. Plåt skall jag också sätta runt hela verandan i nedre delen av väggarna för att hindra möss att komma in. Eller finmaskigt ståltrådsnät där det är svårt att böja plåten. Det är ett arbete som det lönar sej att göra ordentligt för det behövs bara ett litet hål på nån centimeter så är allt förgäves. Maskorna i nätet måste vara 8mm eller mindre.

Det har varit bråttom i sommar och jag har inte haft en enda ledig dag men nu far vi till Sverige för att åka båt på Göta kanal. Få se om vi lyckas pricka in sommarens enda regniga dag liksom i fjol somras då vi åkte på Dalslands kanal i regnväder fastän hela sommaren var alldeles torr annars.

Jag sår ju ganska sent och vetet är ännu ganska grönt så det blir knappast att tröska före september. Däremot har man tröskat kummin i stora mängder i byn. Så det är kryddoft i hela Hindersby just nu.

Väderprognoserna lovar regn titt som tätt men sedan kommer det knappt en enda droppe. Kanske vädret sparar allt regnet tills vi börja tröska ?

Taket klart (på framsidan)

I morse söndagen den 28 juli 2019 en minut före klockan nio skruvade jag fast den sista takåsplåten och framsidan är därmed klar. Baksidan skall också lagas men det blir till nästa sommar för nu måste jag börja med verandan så den hinner bli klar till vintern.

Jag hasade mej ned på plåten i vinkeln för jag riskerar inte att gå på plattorna och jag är för styv att klättra på åsen fram till takstegarna. Det gick ganska bra att arbeta på själva taket men åsen klarar jag inte riktigt av. Det gick faktiskt ganska bra att gå på skivorna förrän man satte på plattorna så man sparade en hel del tid på att inte behöva flytta stegarna. Men till åsplåtarna behövde jag stegarna.

Det var ett jäkla arbete och jag hann många gånger besluta att den här gubben börjar inte mera med så stora arbeten. Om det nu inte blir nödvändigt förstås … Hela sommaren gick till taklagandet så nu måste jag börja fixa allt annat som blivit ogjort. Men verandan skall ännu byggas om så det blev en 100 % byggsommar i år.

Det har ju varit uppehållsväder för det mesta men hettan har varit olidlig och också sinkat arbetet ordentligt då man inte kan arbeta på taket alls mitt på dagen. I förrgår blev det mänsklig temperatur först klockan nio på kvällen och då vi har ordentlig skymning redan halv elva så blir arbetsdagarna mycket korta. Troligen var det stressen från hettan som gjorde att jag igen fick irit (ögoninflammation) så nu går jag här och droppar. Dropparna fungerar bra men det är irriterande att droppa varje timme.

Till all tur blir det snart svalare väder. Jag vågade inte skjuta på takarbetet till nästa vecks fastän prognosen lovade svalt men torrt väder. En så stor väderförändring – från +35 till +13 grader – brukar föra med sej åska och åskregn. Nå, nu är taket i alla fall lagat.

Det här blir troligen sista takskrivandet för det här året (till allas lättnad). I morgon skall jag börja fundera på vad som borde göras på annat håll.

Det är ganska precis 70 år sedan plattåtatji lades på. Jag var då tre år gammal och hade tydligen hört gubbarna skryta med hur bra det nya taket var. Eftersom jag var ett “livligt barn” som ofta hittade på fuffens så hotade min farmor mej med att om jag inte var snäll så skulle Jesus släppa en stor sten i huvudet på mej (den tidens uppfostran …). Men jag lär ha svarat att “He djär int någa för vi haar plattåtak !“

Sol och blå himmel

Sol och blå himmel är det värsta jag vet just nu. På förmiddagarna är himlen helt klar utan det minsta skuggande moln. Då solen bränner vinkelrätt mot taket så börjar hjärnan koka och bakbenen skaka. Då är det bäst att sakta kravla sej ned förrän man ramlar ned.

Det blir ju inte till nånting med arbetet då man mest bara ligger och stönar i hettan. Värmen är faktiskt inte det värsta utan solen. Man är så tacksam för varje litet moln som ens för en stund skymmer den brännande solen.

Först på kvällen kring sextiden börjar det gå att arbeta på taket men här hos oss är det redan skymning kring halv elva. Och då man har svårt att se skruvens huvud så blir det inte heller nånting av arbetet fastän det är svalt och skönt då.

Det skall ännu vara tre dagar med temperaturer på 30 grader men sedan slår vädret om fullständigt och vi får dagstemperaturer på +15. Det låter annars bra men det lutar åt åska vid en så stor förändring. Så det är bäst att bara laga taket och inte vänta på bättre väder.

Det är inte omöjligt att få plattorna fastskruvade före väderomslaget för det är ganska litet kvar. Plåtarbetet tar en hel del tid men jag märkte att det är mycket viktigt för att skydda bräderna mot röta. Det tar också tid att söka plattor för vinkeln som blir litet ändrad efter takhöjningen. Det går inte att bara rada tillbaka de gamla plattorna.

Jag kom i alla fall att tänka på gamla tiders jordbruk där hela familjen stod i den här hettan och sneisa (satte höet på stör). Det var bråttom för man visste att det i brukade komma regnperioder. Ingen möjlighet att vänta på svalare väder. Jag var med på 50-talet men mest med att köra traktorn och borra hål för sneisåna. Min mamma var ovanligt stark och hade dessutom bra teknik så hon slog de starkaste karlarna då det gällde att komma till andra ändan på tegen.

På 60-talet kom sedan maskinerna (hösvans och JF-räfsa) och då var jag och brorsan mycket med i höarbetet. Men det var inte samma omänskliga brännande sol då mera eftersom vi hade hytt på traktorn.

Det var bättre förr: mobiltelefoner

I vår serie “Det var bättre förr” visar jag vad de tre senaste mobiltelefonerna har för mottagning. På precis samma ställe från samma mast och samma operatör har den äldsta -93 dB, den nästäldsta -100 dB och den nyaste -135 dB. Mera minus betyder sämre signal.

Det visar att tillverkarna struntar i telefonfunktionen och bara utvecklar en massa onyttigt skräp. Den äldsta är också den minsta och bekvämaste men tyvärr har den inte 4G. Operativsystemet uppdateras inte heller mera på de äldre telefonerna. Det har inte så stor betydelse för telefoni så jag funderar på att flytta mitt huvudsakliga SIM-kort till den mellersta (gamla Moto G3). Den nya telefonen får ligga på skrivbordet och bli icke-mobil. Där gör den ingen nytta för jag har mycket snabbare anslutning via fibernätet.

Den nya telefonen hade jag i vintras i skogen och det gick inte att ringa till den. Tillverkarna borde skärpa sej ifråga om mottagningen för vad gör man med en mobil som inte får kontakt med nånting ?

Tak – bara mera tak

Beklagar. men det blir bara mera tak. Jag har inte hunnit göra just nånting annat. Det har för det mesta varit uppehållsväder och då måste man laga tak. Det finns inga lediga tider för nånting annat. Och gör man nånting annat så vet man att det kan bli att laga tak i regnväder eller snö.

Nu har också Henrik “semester” så det är egentligen han som lagar tak. Jag är mest hantslangare. Och gör upp ritningar och räknar ut längder – för det mesta fel. Man skall inte anta att nånting är rakt eller regelbundet på ett gammalt hus. Avståndet mellan takstolarna är vad det råkat bli då det byggdes. Och i går kväll märkte jag att de två branta delarna av taket i gavlarna inte alls är lika breda – den ena är 112 cm och den andra 142 cm. Det har jag aldrig sett förut och det är en viss tröst för de fall vi råkar få lite olika mått på det nya taket. Ingen kommer att märka nånting.

Nu har vi börjat med den andra halvan på framsidan. Hoppeligen går det snabbare eftersom vi gjort alla misstagen på den första sidan. Redan från början byggde vi ställningarna runt hörnet så man inte behöver arbeta från en stege i gaveln. Det hade förresten varit svårt att få upp en stege för vi har vår oskötta granhäck där.

Vis av skadan så började jag också numrera plattorna ordentligt. Det gick en massa tid åt att hitta rätt platta på första delen. Och så fotograferar jag hela tiden allting. Minnet skall man inte lita på alls. Speciellt plattorna i vinkeln måste radas precis i rätt ordning för de ser alla olika ut.

Henrik plockade kvickt ned plattorna som jag nu radade precis i rätt ordning i skilda högar för specialplattor. Liksom på andra sidan så var det mycket få som hade gått sönder eller hade en spricka. Däremot var pärttaket skadat på ett ställe i vinkeln vilket Mia märkte då det en natt kom en liten skur. Då droppade det in vatten i hennes rum. Tydligen hade pärtorna inte torkat upp lika bra på skuggsidan av vinkeln som på solsidan där de var riktigt fina. Nå, nu märkte vi att det inte var i onödan som vi började med taklagandet.

Nu gäller det bara att få upp de nya fanérskivorna på taket förrän det regnar mer. Till all tur visar väderprognoserna på uppehållsväder i tio dagar. Visst kan det komma regn i alla fall men redan ett par dagars uppehåll torde ge oss möjlighet att få upp de flesta skivorna. Och bråttom är det för Henrik skall åka på riktig semester med familjen. Om vi får upp fanérskivorna så skall väl jag få upp de små plattorna även om det tar tid.

Vår Grållekatt gör oss sällskap på taket ganska ofta och nu hittade Juliakatten (Lillskuttan) ett prima sovställe mitt inne i Henriks verktygsbälte.

På lördagen måste vi göra en paus i takarbetet för att flisa inför nästa vinter. Vedhopen var inte stor men det var grovt virke så Christer körde hundra kubik på nån timme. Nu är det verkligen fint torkväder med luftfuktighet under 50 % och solen som basar på torktaket (och tyvärr och på hustaket). Mickos skall få sin tredje stora flistugg från Österrike ganska snart så verksamheten har växt ganska bra sedan 1983 då vi var enda kunden. Den yngre generationen tar nu över men den här veckan var Jonas på bröllopsresa.

På lördagen var här också kusinträff med en massa småbarn. Så går livet vidare och släkten följa släktens gång. Just nu hinner jag i alla fall inte sitta och filosofera så mycket för taket skall lagas medan det är uppehållsväder …