Vårsådden gick bra och sen inte alls

Efter att ha bytt olja och smort traktorerna så skulle vi börja så på onsdag. I vårbruket används den äldsta traktorn MF65 med frontlastare från 1960 och den nyaste Zetor 14245. Vi kan bara fylla på gödsel med gamla MF65 för den kommer in med säckarna på övre våningen över tröskhuset där vi har en liten tratt – med nöd och näppe. Nu har säckarna åter blivit större – 700 kg.

Men på onsdag morgon då jag skulle lyfta in första säcken så var 65:ans bakhjul helt platt. Det blev att skruva bort det kvickt och föra till Kuggom för att repareras. Jag beställde nya bakringar men de fanns inte i lager för en så gammal traktor så jag var tvungen att lappa ihop den gamla ringen provisoriskt.

Det var inte de ursprungliga ringarna utan jag bytte (till begagnade) för omkring 20 år sedan och det var dumt. Nu såg man ljuset genom bakringarna på flera ställen och det fanns flera hål på innerringen. Men då jag bytte så trodde jag att vi inte behöver 65:an så mycket och vi kör ganska litet med den per år. Men den är som sagt en av vårbrukstraktorerna och därför mycket viktig. Annars också praktisk som motorskottkärra.

Så det blev bara en låda på onsdagen efter ringbytet plus annat normalt krångel. Vi förvarar gödselsäckarna utomhus under en presenning och det har fungerat bra fastän vi ofta köper dem på hösten. Men i år fanns det en hel del klimpar i vissa säckar så gödseln rann inte ut ur säcken utan att man slog sönder klimparna först. Det var inga hårda klimpar men det är besvärligt att tio gånger per påfyllning klättra upp i andra våningen och slå sönder klimpar. Troligen kom de säckarna från ett gammalt lager. Jag har varit noga med att säckarna kommer direkt från fabriken för om de är mellanlagrade så har man just de här problemen.

Gödsellager – fungerar oftast bra

På torsdagen kom Henrik och vi körde turvis så vi fick en hel del sått. Det gick riktigt bra på lerjordarna och halmen ställde inte alls till med problem. Det var inte för sent att så – tvärtom var det kanske för tidigt vissa ställen för det fanns en hel del fukt kvar i den helt obearbetade åkern. Det blev riktigt snyggt efter sådden – nästan som på en harvad åker. Möjligen var det förra sommarens torka som hade sprängt sönder leran så den var mör som mull. Inte en enda koka ens på de värsta leråkrarna.

Till vänster sådd och till höger osådd åker 2019
Lättsådda leråkrar 2019

Nu körde jag för första gången över stengroparna där vi i vintras tog bort två stenar som krånglat länge. Den ena körde jag över delvis men märkte att det var en dålig idé för hjulen sjönk ännu in i den lösa jorden så den andra gropen körde jag runt. Det är i alla fall bra att stenarna inte sticker upp för jag har kört sönder speciellt sprutan på dem ett par gånger.

En sten borta

Den sten som finns kvar ännu har en intressant historia. Den är halv därför att då huset flyttades ut vid storskiftet år 1908 så kilade man grundstenarna härifrån och halva stenen är jäms med markytan – så den är ganska stor. Dessutom använde jag den för över 60 år sedan som utskjutningsramp för mina raketer – en sorts Cape Kennedy eller Kap Sestu …

Huruvida det var för tidigt att börja så är en besvärlig fråga. Ofta torkar en del av våra lerjordar för mycket samtidigt som en del svackor är alldeles plaskvåta. I år gick det bra att så allting utom Svanarnas frukostgöl som finns i ett hörn av Ståbblaandi och där det ännu stod vatten. Då jag började så på morgonen så kom två svanar sextiden flygande till gölen. De var inte rädda av sej fastän traktorn var på 20 meters avstånd.

Enligt farsan så skulle man börja så då en viss björk började ha mössöron. Nu hade den ännu inte alls fått några gröna bladbörjan så enligt den så var det för tidigt. Med direktsådden är det mera ett problem att man kör för tidigt än för sent. Halmresterna håller kvar fukten i den obearbetade jorden väldigt länge. Men det mesta var ganska torrt även om det ingenstans var alltför torrt.

Den främre björken (vårsåddsbjörken) har bara hängen men inga blad

Det gick bra att så lerjordarna i år men då vi började på mulljordarna på andra sidan vägen så gick det inte alls. Halmen hade torkat så mycket att den var lätt och fastnade framför såmaskinen. Det blev stora halmhopar och man måste backa och klämma ihop dem med dubbelhjulen förrän man kunde köra vidare. Dessutom började det dugga så nu blev det avbrott i sådden. I värsta fall måste vi blanda in halmen i jorden med tallriksharven nästa vecka (det kommer 15 mm regn i morgon). Vi har bara under 4 hektar kvar och det är ännu i början på maj så det är ingen panik.

Möjligen måste vi köra med hack eller tallriksharv på mullåkrarna på hösten så halmen inte ställer till med problem i framtiden. Den fullständigt onödiga krossharven framför såmaskinen tänker jag också montera bort för den bara förvärrar halmproblemet. Den är tänkt att krossa kokor men sådana har vi inga alls i direktsådden.

Det blev inget hasi i dag men det mesta är sått. Och det utsäde som är i jorden får sprickanveetå i morgon även om det inte behövs för jorden kring sädeskornen är rätt så fuktig ännu. Nu lovar väderprognoserna ganska varmt väder så det var troligen bra att få utsädet i jorden. Men man vet aldrig hur vädret ser ut senare i sommar. Det är lika spännande varje år. Det kan bli för torrt, för vått eller kanske till och med riktigt lämpligt väder. Statistik och global uppvärmning har ingen betydelse alls utan det är bara det lokala vädret den här sommaren som avgör om det växer bra eller inte. Vi får se hur det går …

Olja

Det går åt många Husisar att byta olja i traktorn – speciellt om man har för liten bytta så det rinner över. Så gick det för mej då jag bytte olja i stora Zetorn som snart skall dra såmaskinen. Den vanliga oljemängden på 6-10 liter går bra i våra vanliga byttor men den 6-cylindriga Zetorn har över 20 liter olja i motorn (och den 6-cylindriga Valmetmotorn på tröskan har hela 27 liter). En 200 liters tunna räcker inte långt för många traktorer och bilar.

Oljebyte

Det är harm då det kommer olja på verkstadsgolvet för det blir betydligt smutsigare att arbeta även om man suger upp det mesta av oljan med sågspån och tidningar. Det går inte att ligga direkt på golvet mera efter det. Nå, annars också brukar jag använda gamla papplådor som liggunderlag. Cellpappen är varm och betydligt bekvämare än alla montörsvagnar som är eländiga eftersom de vippar och hjulen aldrig fungerar som de borde.

Men vad gör vi den dag då det inte kommer papperstidningar mera ? Oljebytet blir besvärligare och såttågari (klottigare). Sågspån suger nog upp oljan men är otrevligt att arbeta i. Det blev redan sämre då tidningarna bytte till mindre format. Och tidningar i digital form är inte alls bra för oljebyte …

Oljebyte och annat underhåll är numera en stor del av bondens vardag. Även om man kan så på två dagar i bästa fall så tar det flera veckor att sätta maskinerna i skick. Det är alltid något som borde repareras också – i dag försökte jag byta röret mellan turbon och avgasröret där en fästvinkel brustit. Ingen dyr del men allt är så fastrostat att jag fick jobba länge att få bort röret och till sist måste jag ge upp och spruta en massa rostlösning som får verka över natten.

Allt fastrostat går att ta bort om man sprutar på rostlösare och knackar och väntar och sprutar på rostlösare och knackar och väntar – i ett par veckor. Men det är inte alltid man har tid att vänta så länge så det blir då att plocka fram gassvetsen och värma tills delarna glöder röda. Då lossnar den värsta rost. Men det gäller att vara försiktig med gjutjärn för ojämn uppvärmning kan få delen att spricka.

Underhåll är en besvärlig sak många gånger. På stora Zetorn skulle man komma åt oljefiltren riktigt bra – om inte frontlastarens fästen skulle vara mitt i vägen. Nu önskar man att man hade haft ett par leder till på armarna så man skulle komma åt. Det finns två oljefilter och de är placerade med mynningen nedåt. Det är omöjligt att få bort dem utan att en massa olja rinner ut. Bästa är att lyfta bort dem snabbt så det inte hinner rinna ut så mycket olja. Så snabbt det nu går eftersom de är bakom frontlastarfästet.

Dubbla oljefilter upp och nedvända …
… bakom frontlastarens fäste

Den här gången blåste jag ren traktorn med tryckluft innan jag började så det var lättare att komma åt allting. Och så ser man bättre om nånting är sönder. Läckor finns det alltid på en traktor men oljan hade inte minskat i motor, styrservo och hydraulik (som använder samma olja som växellådan). I fjol bytte jag en bromscylinder så nu behöver man inte ens fylla på bromsvätska.

Här har varit kallt med en nordan som blåser rakt genom märg och ben men det är inte många snöflingor som vi sett. Regn har det kommit men inte så många millimeter. Fjolårets vete verkar gro riktigt bra så vi kan troligen snart börja så.

Ny (begagnad) traktor

Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick.
Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.

Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.

Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …

Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.

Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.

Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).

Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.

Träsgårdsmästaren med sin traktor

Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.

Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.

Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.

En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan

Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.

Sista dagarna i skogsarbetet

Nu är vintern verkligen slut. Vi var tvungna att såga omkull några tallar ännu idag eftersom vi annars inte kom upp till minimimängden 15 kubikmeter. Det gick ganska bra i en backe i hemskogen som var stabil fastän vi inte kört väg där. Vägarna har också torkat upp ganska bra och det är bara på vissa ställen som de är mjuka. Och i skuggan i skogen finns det ännu tjock is på vägarna.

Problemet är vid virkesupplaget. Det ligger i en sydskogslagg och där blir det djupa spår ganska tidigt på våren. Nu måste jag lasta av stockarna från vägsidan och det är besvärligt med den lilla lastaren som har för kort räckvidd och är för svag. Man måste byta tag om stocken tre-fyra gånger för att få upp den på hopen. Virkesupplaget borde dräneras och fyllas upp med grovt grus så att det håller att köra på också på våren.

Det blev en alldeles för kort skogsvinter så vi fick inte ut så mycket virke. Mest blev det svarvstock.

Årets svarvstockar

En del granstock blev det också och de är verkligen fina – raka och nästan kvistfria. Tallstockarna där hemifrån Ribackan var inte så bra. Tallarna var tjocka men hade en mängd torra kvistar och det godkänns inte. De tallar som vi sågade ned idag inne från skogen var betydligt bättre. De hade mycket litet kvistar och var raka så det blev oftast fyra stockar från ett träd. 19 meter stock från en tall är inte illa.

Granstockarna
Tallstockarna

Jag brukar ta bilder av de färdiga hoparna så man har litet koll på mätningen. Den sker ju i fabriken och det är frågan hur mycket man kan lita på den … Frestelsen att dra hemåt kan vara ganska stor.

I morgon måste jag ringa reviret och meddela att stockarna är klara att köras bort. Priserna ändras nämligen från första maj och jag såg i Skogsbruket att de knappast går upp.

Nu börjar också sågandet av virke för det nya taket och verandan. Det går ganska bra med Logosolen då stockarna är korta och små men långa stockar är ett problem. Det är bara två meter mellan hållarna och ändan vill hänga ned då stockarna blir över 4 meter. Man kan använda stockhållare under ändarna men de är besvärliga eftersom de skall ställas in på nytt för varje gång man sågar bort en bräda.

Sågning av takvirke

Nu har vi mest små stockar för vi behöver stora mängder battingar 5×10 cm ungefär. Man får bra två battingar ur en 12 cm stock (som ju inte duger till salustock där minsta diametern är 16 cm). Som takunderlag behöver de inte heller vara kantade.

Mitt på dagen vill man inte stå där och såga för det är söderläge och solen är redan riktigt het. Men på morgonen och kvällen är där skugga. Det börjar igen vara dags att hålla siesta mitt på dagen eller åtminstone syssla med inomhusarbete. I traktorhytten blir det över +30 grader om traktorn står i solen.

Det var mulet nästan hela tiden i mars men nu har det varit en hel del solsken. Bäst är det i alla fall på morgonen då jag går ut och sätter värme på traktorn så man inte behöver pina igång den. Aftnarna har också varit fina men en aprilmorgon är nog det bästa.

Morgon i april

Vintern rasat …

Så är det då slut på skogsarbetet. Det blev jag tvungen att inse i går då jag körde ned traktorn i en grop i Tallmosan. Det gick ganska bra tills jag med fullt lass var tio meter från utfartsvägen. I en krök måste jag använda styrbromsen och då slog förstås ena hjulet genom den tunna skorpan och under fanns bara ofrusen lös mossmark.

Sista lasset år m2019.

Jag hade för bråttom på morgonen för jag kollade inte motorsågen som visade sej vara tom och bränslekanistern var också tom. Så det blev en promenad hem på tre kilometer för att dricka kaffe samt hämta motorsåg och spade. I en sådan situation är det viktigaste att dricka kaffe.

Därefter grävde vi med brorsan en ordentlig grop under foten till lastaren. Igen såg man nyttan med att ha lastaren fäst vid traktorn för annars hade den varit kvar där än. Nu radade vi virke under foten och efter att ha klämt ned en mängd bitar i mossen (mossjorden var lös – nästan som vatten) så lyckades vi lyfta upp bakhjulet så vi kunde rada virke under det.

Hur man lyfter upp bakhjulet.

Efter ett par lyftningar så fick vi så mycket under bakhjulet att man kunde köra bort. Lasset hade jag radat av men jag fick en pinne med mej hem. Nu är det i alla fall slutkört. Det blev i år aldrig ordentlig tjäle ens under skogsvägarna fastän de kördes upp flera gånger.

Så nu är det bara att sjunga “Vintern rasat” (som egentligen heter “Längtan till landet”).

Vintern rasat ut bland våra fjällar
drivans blommor smälta ned och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
solen kysser liv i skog och sjö
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar
ut till landet, ut till fåglarne
att jag älskar dem, till björk och lindar
sjö och berg, jag vill dem återse
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö
trastens sång i furuskogens lunder
vattenfågelns lek kring fjärd och ö

Man undrar om vi är den sista generationen som fått uppleva naturen utan störande TV och sociala medier. Dagens ungdom sitter med näsan i mobilen och ser knappast nånting annat av naturen än en bild i rutan. Jag hör till de första som började använda Internet men jag håller helt med Linus Torvalds som nyligen beskrev sociala medier som en “sjukdom”.

Det finns massor med inspelningar på Youtube men i stället för standarderna med Akademen sätter jag in en länk till Röstrum i Göteborg 2012. Kolla in dirigenten !

Nästa vecka slår vintern tillbaka men det är i alla fall slut på skogsarbetet för den här (sorgliga) vintern. Nu skall vårarbetena påbörjas …

Gå ut i skogen !

Det är ju en fråga som diskuteras ständigt: Gallra eller inte – och hur. Men det viktigaste är enligt min mening att inte bara sitta och diskutera tidig eller sen gallring, 10 år, 20 år eller något annat schema. Gå ut i skogen och se hur den ser ut ! Man märker genast om och var det behöver gallras och hur.

Man kan börja med de helt klara fallen. Om en massa björkar piskar topparna på granungskog så är det bara att gallra bort björkarna (eller granarna i det fall de är riktigt dåliga). Om ungskogen börjar se ut som långa pålar med en liten tofs i översta ändan så är det också tid att gallra. Men då är det känsligt med vad man gallrar bort. Tät ungskog blir ytterst känslig för stormar och snöbrott då den gallras. Så man måste fundera på hur man gallrar – eller så väntar man tills det är dags att ta bort stock.

Täta bestånd är ett stort problem om träden är likadana allihopa. Om vissa träd börjar breda ut sej på andras bekostnad så är det inget problem för dessa kan man lämna kvar eftersom de är livskraftiga. Då plockar man bara bort de svaga innan de dör av sej själva. Det har visat sej att starka träd klarar sej ungefär lika bra oberoende av gallring eller inte. Man gallrar bara för att en del av de svaga inte skall gå förlorade.

Jag brukar lämna kvar randträd enbart för att skydda de andra som har svagare rötter. Jag lämnar också kvar alla skräpträd där det blir öppningar som inte har småskog bara för att hindra att gräs kommer in för då tar det lång tid innan skogen förnyas. Vi har åtminstone sådana jordar att gräset lätt växer upp till ett par meters höjd. Men finns det granplantor så brukar de klara sej ganska bra över 50 cm höjd. Björk är också effektiv mot gräs för den växer snabbt och fungerar som pump som tar bort allt vatten runtomkring. Så röj nu inte bort sly förrän granarna blivit tillräckligt stora.

I storskog som är tät gäller det att hugga upp den så att det kommer in ljus för annars blir det ingen föryngring. Vi börjar ofta från norrsidan så att inte gräset kommer före granplantorna. Det brukar komma granplantor 20-30 meter in i storskogen om det kommer in ljus under de stora kronorna. Då kan man hugga vidare en lika bred remsa efter ett antal år.

Men allt är bara teorier och det viktigaste är att gå ut i skogen och se efter hur det ser ut i verkligheten. På sina ställen går det inte att köra ut på grund av stora stenbackar eller mossar så man får ställa huggandet efter möjligheterna och strunta i teorierna där de inte går att tillämpa.

De här granarna har växt i ogallrad skog – det blev två 58dm svarvstockar + 2 vanliga stockar !