I går kväll sådde vi de sista åkrarna. Det blev ett längre uppehåll efter de 50 mm regn som åstadkom sjöar på åkrarna (se Sprickanveetå och svandamm). Det var så mycket att man kunde fortsätta med sådden först i går.
Men före den sista sådden så körde jag med hacken över mullåkrarna för att minska på halmproblemet. Och det lyckades över förväntan. Inga problem alls med halm efter det.
Halmhop före hackHalmhop efter hackHackad åker före sådd
Jag körde med hacken så lågt ställd att den tog upp mull allt emellanåt. Resultatet blev bra och såmaskinen stoppade inte en enda gång. Det gick förstås åt en hel del bränsle för hacken är ganska tung att köra men krånglet med halmen på mullåkrarna var i år så betydande att det lönade sej. Och det var bara tre hektar som behövde hackas.
Fortfarande var det en massa fukt i jorden och med den här värmen så borde utsädet minsann gro bra. Nu har vi på en åker sådant som blev sått före regnet och sådant som blev sått efter så man får se hur stor skillnad det är i höst.
Så är då åter ett års vårsådd undan och man får se hur vädret blir i sommar. Ganska bra gick sådden fastän jag måste plocka fram hacken innan det sista kunde sås. Sjöarna efter regnet har knappast varit till fördel så jag förväntar mej inte att svackorna skall ge någon skörd men det gick i alla fall bra att så alltihop både före och efter regnet. Huvudsaken var att det inte blev några hjulspår eftersom jag inte bearbetar jorden alls.
För tusen år sedan gjorde man ett litet hål i jorden med en pinne och släppte ned ett korn i det. I dag går det snabbare att så. Men man vet aldrig – kanske det kommer maskiner som sår ett vetekorn i taget med pinnhjul ?
Nu har vi bara poteetren eller päärona (potatisen) kvar att sätta i jorden. Vi kom faktiskt ihåg att lämna en bit osådd (se flaggorna nedan). Ett år sådde jag av misstag vete i potatislandet och det var ingen bra idé.
Sista åkern med potatislandet sådd kl. 22:00
Nu skall såmaskinen tömmas och oljas in och dubbelhjulen plockas bort. Sedan börjar byggsäsongen och i år skall husets tak förnyas men först skall verandan byggas om för hörnstolparna är alldeles ruttna. Inga fritidsproblem i sikte ännu.
Förra natten kom det över 50 mm regn och då jag tog mej en promenad till Aaltjärri för att plocka morsdagsvitsippor (en gammal tradition) så upptäckte jag att vi hade flera nya sjöar på åkrarna. Till all tur var de alla sådda och jag hoppas det torkar upp så fort att utsädet inte drunknar. Men jag tror det var bättre att regnet kom ett par dagar efter sådd i stället för vid tidigt broddstadium.
AaltjärriGamla utfallet på BrennendjinSvandammen på Rööledusjifti (svanparet finns nog mitt i dammen)En tydligare bild av svanparet
Det var minsann en sprickanveetå som duger … Jag vet inte vad det heter på höugsvenskå men tanken är att det är en väta som får utsädeskornet att spricka ut och börja växa.
Nu kan det möjligen bli skorpbildning men jag tror att halmen på ytan förhindrar en riktigt hård skorpa. I alla fall var det bra att vi fick sådden så här långt för de här sjöarna skulle inte gå att så på ett par veckor. Väderprognoserna lovar sol och varmt för hela tiodygnsperioden och enligt SMHI:s Lantbruksväder blir upptorkningen mellan 3 och 4 mm per dygn. Om man nu vågar tro på prognoserna …
Nu har jag hoppat färdigt på den eländiga sladdharven framför Rapiden. Den används aldrig i direktsådd men är i vägen vad man än skall göra åt såmaskinens gödselsida. Den skall alltså jämna ut tiltorna och krossa kokorna – men i direktsådd har man inga tiltor eller kokor. Så nu skruvade jag bort den.
Det här är en vanlig sport. Man skruvar bort onödiga delar från maskinerna tills man bara har det nödvändiga kvar och då går de betydligt bättre. Förr var det alla möjliga onödiga skydd som var i vägen men det har blivit litet bättre även om det finns en hel hop plåtar i lagret …
Före …och efter
Sedan körde jag litet på mullåkern där vi hade grymma halmproblem för att se om det blev bättre. Det blev det inte.
Halm
Det är stor skillnad mellan åren och man vet aldrig hur det ser ut på våren. Nu måste jag köra med hacken eller harven först på den här åkern så jag får halmen inblandad förrän jag sår. På de andra åkrarna var det nästan inga problem alls. Frågan är om man borde köra över mullåkrarna redan på hösten så att halmen blir inblandad och kan börja förmultna.
Det är bara tre hektar kvar men det regnade en hel del i natt – över 50 mm faktiskt – så vi kan fortsätta först nästa vecka. Prognoserna slog fel ganska ordentligt. Ännu i förrgår visade de på 3 mm och i går på 13 mm men det kom mycket mera. Jag är ganska nöjd för vi har bara de små mullanden kvar och det torkar upp ganska bra och har inga besvärliga svackor som på andra sidan vägen. Nu skall jag testa olika metoder att få bukt med halmen på mulljord.
Efter att ha bytt olja och smort traktorerna så skulle vi börja så på onsdag. I vårbruket används den äldsta traktorn MF65 med frontlastare från 1960 och den nyaste Zetor 14245. Vi kan bara fylla på gödsel med gamla MF65 för den kommer in med säckarna på övre våningen över tröskhuset där vi har en liten tratt – med nöd och näppe. Nu har säckarna åter blivit större – 700 kg.
Men på onsdag morgon då jag skulle lyfta in första säcken så var 65:ans bakhjul helt platt. Det blev att skruva bort det kvickt och föra till Kuggom för att repareras. Jag beställde nya bakringar men de fanns inte i lager för en så gammal traktor så jag var tvungen att lappa ihop den gamla ringen provisoriskt.
Det var inte de ursprungliga ringarna utan jag bytte (till begagnade) för omkring 20 år sedan och det var dumt. Nu såg man ljuset genom bakringarna på flera ställen och det fanns flera hål på innerringen. Men då jag bytte så trodde jag att vi inte behöver 65:an så mycket och vi kör ganska litet med den per år. Men den är som sagt en av vårbrukstraktorerna och därför mycket viktig. Annars också praktisk som motorskottkärra.
Så det blev bara en låda på onsdagen efter ringbytet plus annat normalt krångel. Vi förvarar gödselsäckarna utomhus under en presenning och det har fungerat bra fastän vi ofta köper dem på hösten. Men i år fanns det en hel del klimpar i vissa säckar så gödseln rann inte ut ur säcken utan att man slog sönder klimparna först. Det var inga hårda klimpar men det är besvärligt att tio gånger per påfyllning klättra upp i andra våningen och slå sönder klimpar. Troligen kom de säckarna från ett gammalt lager. Jag har varit noga med att säckarna kommer direkt från fabriken för om de är mellanlagrade så har man just de här problemen.
Gödsellager – fungerar oftast bra
På torsdagen kom Henrik och vi körde turvis så vi fick en hel del sått. Det gick riktigt bra på lerjordarna och halmen ställde inte alls till med problem. Det var inte för sent att så – tvärtom var det kanske för tidigt vissa ställen för det fanns en hel del fukt kvar i den helt obearbetade åkern. Det blev riktigt snyggt efter sådden – nästan som på en harvad åker. Möjligen var det förra sommarens torka som hade sprängt sönder leran så den var mör som mull. Inte en enda koka ens på de värsta leråkrarna.
Till vänster sådd och till höger osådd åker 2019Lättsådda leråkrar 2019
Nu körde jag för första gången över stengroparna där vi i vintras tog bort två stenar som krånglat länge. Den ena körde jag över delvis men märkte att det var en dålig idé för hjulen sjönk ännu in i den lösa jorden så den andra gropen körde jag runt. Det är i alla fall bra att stenarna inte sticker upp för jag har kört sönder speciellt sprutan på dem ett par gånger.
En sten borta
Den sten som finns kvar ännu har en intressant historia. Den är halv därför att då huset flyttades ut vid storskiftet år 1908 så kilade man grundstenarna härifrån och halva stenen är jäms med markytan – så den är ganska stor. Dessutom använde jag den för över 60 år sedan som utskjutningsramp för mina raketer – en sorts Cape Kennedy eller Kap Sestu …
Huruvida det var för tidigt att börja så är en besvärlig fråga. Ofta torkar en del av våra lerjordar för mycket samtidigt som en del svackor är alldeles plaskvåta. I år gick det bra att så allting utom Svanarnas frukostgöl som finns i ett hörn av Ståbblaandi och där det ännu stod vatten. Då jag började så på morgonen så kom två svanar sextiden flygande till gölen. De var inte rädda av sej fastän traktorn var på 20 meters avstånd.
Enligt farsan så skulle man börja så då en viss björk började ha mössöron. Nu hade den ännu inte alls fått några gröna bladbörjan så enligt den så var det för tidigt. Med direktsådden är det mera ett problem att man kör för tidigt än för sent. Halmresterna håller kvar fukten i den obearbetade jorden väldigt länge. Men det mesta var ganska torrt även om det ingenstans var alltför torrt.
Den främre björken (vårsåddsbjörken) har bara hängen men inga blad
Det gick bra att så lerjordarna i år men då vi började på mulljordarna på andra sidan vägen så gick det inte alls. Halmen hade torkat så mycket att den var lätt och fastnade framför såmaskinen. Det blev stora halmhopar och man måste backa och klämma ihop dem med dubbelhjulen förrän man kunde köra vidare. Dessutom började det dugga så nu blev det avbrott i sådden. I värsta fall måste vi blanda in halmen i jorden med tallriksharven nästa vecka (det kommer 15 mm regn i morgon). Vi har bara under 4 hektar kvar och det är ännu i början på maj så det är ingen panik.
Möjligen måste vi köra med hack eller tallriksharv på mullåkrarna på hösten så halmen inte ställer till med problem i framtiden. Den fullständigt onödiga krossharven framför såmaskinen tänker jag också montera bort för den bara förvärrar halmproblemet. Den är tänkt att krossa kokor men sådana har vi inga alls i direktsådden.
Det blev inget hasi i dag men det mesta är sått. Och det utsäde som är i jorden får sprickanveetå i morgon även om det inte behövs för jorden kring sädeskornen är rätt så fuktig ännu. Nu lovar väderprognoserna ganska varmt väder så det var troligen bra att få utsädet i jorden. Men man vet aldrig hur vädret ser ut senare i sommar. Det är lika spännande varje år. Det kan bli för torrt, för vått eller kanske till och med riktigt lämpligt väder. Statistik och global uppvärmning har ingen betydelse alls utan det är bara det lokala vädret den här sommaren som avgör om det växer bra eller inte. Vi får se hur det går …
Det går åt många Husisar att byta olja i traktorn – speciellt om man har för liten bytta så det rinner över. Så gick det för mej då jag bytte olja i stora Zetorn som snart skall dra såmaskinen. Den vanliga oljemängden på 6-10 liter går bra i våra vanliga byttor men den 6-cylindriga Zetorn har över 20 liter olja i motorn (och den 6-cylindriga Valmetmotorn på tröskan har hela 27 liter). En 200 liters tunna räcker inte långt för många traktorer och bilar.
Oljebyte
Det är harm då det kommer olja på verkstadsgolvet för det blir betydligt smutsigare att arbeta även om man suger upp det mesta av oljan med sågspån och tidningar. Det går inte att ligga direkt på golvet mera efter det. Nå, annars också brukar jag använda gamla papplådor som liggunderlag. Cellpappen är varm och betydligt bekvämare än alla montörsvagnar som är eländiga eftersom de vippar och hjulen aldrig fungerar som de borde.
Men vad gör vi den dag då det inte kommer papperstidningar mera ? Oljebytet blir besvärligare och såttågari (klottigare). Sågspån suger nog upp oljan men är otrevligt att arbeta i. Det blev redan sämre då tidningarna bytte till mindre format. Och tidningar i digital form är inte alls bra för oljebyte …
Oljebyte och annat underhåll är numera en stor del av bondens vardag. Även om man kan så på två dagar i bästa fall så tar det flera veckor att sätta maskinerna i skick. Det är alltid något som borde repareras också – i dag försökte jag byta röret mellan turbon och avgasröret där en fästvinkel brustit. Ingen dyr del men allt är så fastrostat att jag fick jobba länge att få bort röret och till sist måste jag ge upp och spruta en massa rostlösning som får verka över natten.
Allt fastrostat går att ta bort om man sprutar på rostlösare och knackar och väntar och sprutar på rostlösare och knackar och väntar – i ett par veckor. Men det är inte alltid man har tid att vänta så länge så det blir då att plocka fram gassvetsen och värma tills delarna glöder röda. Då lossnar den värsta rost. Men det gäller att vara försiktig med gjutjärn för ojämn uppvärmning kan få delen att spricka.
Underhåll är en besvärlig sak många gånger. På stora Zetorn skulle man komma åt oljefiltren riktigt bra – om inte frontlastarens fästen skulle vara mitt i vägen. Nu önskar man att man hade haft ett par leder till på armarna så man skulle komma åt. Det finns två oljefilter och de är placerade med mynningen nedåt. Det är omöjligt att få bort dem utan att en massa olja rinner ut. Bästa är att lyfta bort dem snabbt så det inte hinner rinna ut så mycket olja. Så snabbt det nu går eftersom de är bakom frontlastarfästet.
Dubbla oljefilter upp och nedvända …… bakom frontlastarens fäste
Den här gången blåste jag ren traktorn med tryckluft innan jag började så det var lättare att komma åt allting. Och så ser man bättre om nånting är sönder. Läckor finns det alltid på en traktor men oljan hade inte minskat i motor, styrservo och hydraulik (som använder samma olja som växellådan). I fjol bytte jag en bromscylinder så nu behöver man inte ens fylla på bromsvätska.
Här har varit kallt med en nordan som blåser rakt genom märg och ben men det är inte många snöflingor som vi sett. Regn har det kommit men inte så många millimeter. Fjolårets vete verkar gro riktigt bra så vi kan troligen snart börja så.
Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick. Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.
Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.
Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …
Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.
Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.
Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).
Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.
Träsgårdsmästaren med sin traktor
Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.
Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.
Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.
En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan
Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.
