Kategori: Hindersby

Siesta

I den här hettan måste man gå över till den spanska traditionen med en siesta mitt på dagen. Det gäller att göra utearbetet på morgonen så fort det blir ljust eller på kvällen då hettan börjar avta. Fast nu börjar myggorna komma då det äntligen blir litet drägligare temperatur.

Här läser man långtidprognoserna flera gånger per dag men inget regn utlovas – tvärtom blir det bara hetare till lördag-söndag. Sedan blir det nästan kallt nästa vecka. Men inget regn. Broddarna är ganska ojämna och fläckvis glesa. Den här långa torkan gör att risken för gröninblandning i säden ökar hela tiden då det blir så stor skillnad mellan det som redan grott och det som gror då det äntligen kommer regn.

Efter vårsådden måste man ta itu med allt som skjutits upp. Flismataren gick sönder mitt i vårsådden men jag hade inte tid att reparera den då. Nu plockade jag bort den spräckta lagerskålen. Flisen hade matats in i pannan med stor kraft (grym utväxling) tills lagerskålen sprack och kedjans kugghjul flyttades bakåt så att kedjan kom av. Det är inte så länge sedan jag bytte lager så det gick ganska bra att dra av kugghjul och lager från axeln och byta till nytt lager. Man har ju lärt sej att ha extra lager hemma. Och får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Men lustigt nog är det oftare problem då behovet av värme är litet – alltså på sommaren. Det är svårt att ställa in mataren på lågt värmebehov.

Nu gick det ännu att gräva diken men det är bråttom innan leran torkar och blir stenhård. Jag har förberett ladans golvlagande genom att gräva bort vattnet i vägdiket. Dessutom grävde jag ner täckdikningsrör i växthuset där det stått vatten på golvet vår och höst. Där var det svårare att gräva men det gick ännu. Det värsta var att få bort så mycket växter att jag kunde gräva. Växthuset är smockfullt – mest äppelträd – men det varma vädret gjorde att man kunde flytta ut en hel del.

Och så har vi satt potatisen i jorden. Vi sätter i bolag med en granne (Ingmar) och använder den heimlaga sättare som han och brorsan konstruerade för omkring 50 år sedan. Den har fungerat bra även om hjulet med koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis i röret inte är kvar. Men vi funderade på att installera det på nytt :-).

Ovan är sättningen i full gång på Västergårds (Ingmars) åker. Ingmar kör sin gamla fina MF35 som vi använder för sättningen. Själva sättaren består av en balk med tre plogbillar och två rör för potatisen. Sitsarna är från två gamla slåttermaskiner tror jag.

Jordbearbetningen före sättandet är viktig. Jag körde vårt potatisland med fräsen på stora Zetorn och det blev bra men jorden var redan ganska hård så det var nödvändigt med en massa hästkrafter på traktorn. Man kan inte köra två gånger med fräsen utan måste ta till avsett djup genast. Andra gången vill nämligen den lösa jorden samlas framför fräsen och man måste lyfta den för att kunna köra.

Visserligen är det hett just nu men snart kommer järnnätterna i början på juni. Det kan hända att potatisen inte växer så bra i den här torkan så vi får se hur det går i år.

Nu börjar byggsäsongen och ladans golv är det viktigaste. Men först måste jag få ut allt som finns ovanpå golvet och det är inte litet … Det är en stor lada så allt ryms inte inomhus i andra utrymmen. Jag får väl placera det på åkern med presenning över vilket går bra om det torra vädret fortsätter. Men man vet aldrig med vädret. Det kan slå om och bli kallt och regnigt. Sommaren har inte ens börjat än fastän det är så hett.

 

Hasi våren 2018

Så är då vårsådden klar. Ovanligt nog gick allt som på räls. Inte en enda gång fastnade såmaskinen full av halm (som i fjol) och jag kom igenom alla svackorna utan större problem. Men fruktansvärt hett var det och året 2018 kommer att gå till historien som året då det var julihetta i maj – en stor del av maj. Som motvikt till allt prat om hur underbart det är med värme vill jag klaga våldsamt över den hemska hettan som nästan tog kål på mej. Och den eländiga torkan som kommer att leda till problem om den fortsätter.

Det blir intressant att se hur den plöjda åkern (fjolårets gröngödslingsvall) klarar sej i jämförelse med de orörda åkrarna som direktsåddes direkt i halmen – delvis otröskade åkrar. Vi sådde en vecka senare än alla andra men det fanns ännu fukt kvar i jorden. Halmen borde hålla kvar fukten bättre än plöjda och harvade åkrar under en torr försommar. Sådana har vi inte haft på några år nu men förr hade vi riktigt problem med torra försomrar och det var en orsak till att jag gick in för direktsådd. I år får vi troligen testa huruvida direktsådden är bättre mot torka för tiodygnsprognosen visar fortfarande på hetta och torka.

Vintern var fin i år. Den var tillräckligt kall för skogsarbetet men vallarna klarade sej också utmärkt och de är gröna och jämna. Åkrarna var möra och fina utan kokor eller skorpor. Nedan kan man se den plöjda och oplöjda åkern efter sådden utom biten nederst til höger som ännu inte är sådd. Jämnt och fint alltihop.

Vallen ser också bra ut. Det gröna nedan är grönträda (i motsats till gröngödslingsvall och skyddszon som förresten ser precis likadana ut).

Det var inga större problem med maskinerna. En ny kedja behövdes för drivhjulet och en S-pinne för körspårsmarkören brast och i dag märkte jag att ena ringen ytterst till vänster på såmaskinen var sönder. Den hade ett hål tvärs igenom ytterringen så den hade tagit emot en vass sten eller liknande.

Vi använde GPS för att följa med körspåren. Det gick inte att köra enbart efter GPS för noggrannheten är omkring en meter och det är för dåligt men man ser om man är helt på villovägar. I år syntes det i alla fall tydligt var man hade sått. Jag är inte riktigt nöjd med eFarmer eftersom den inte lagrar spåren lokalt utan envisas med att ladda upp dem till en server. Jag har alltid varit mera för lokal lagring och tänker försöka hitta ett program som sparar spåren direkt i mobilen. Man vet aldrig hur uppladdad data missbrukas och om firman går i konkurs så är allt försvunnet.

Jag lärde mej också att strömförsörjningen är den svaga punkten. Mobilens mikro-USB kontakt är för dålig och opålitlig och GPS-antennen behöver ström från traktorns ackumulator. Det är också problem med avbrott i sådden. Om man vill fortsätta på samma skifte följande dag så borde apparaterna vara på hela natten. Och vad gör man ifall det regnar en vecka mitt i sådden ? GPS-antennen har jag i en eldosa fastskruvad på taket men den borde vara i en dosa som fäster vid taket med magnet i stället så den är lättare att flytta.

Vi har vanligen kört runt åkern och lämnat mellanrum vart fjärde varv så man ser att spruta. Men på den mest oregelbundna åkern med en mängd åkerholmar har det varit svårt att spruta i alla fall så här lämnade vi bort sprutspåren helt. Det går att spruta bättre med GPS genom att köra fram och tillbaka. Det testade jag nu före sådden vid glyfosatsprutandet.

På tal om det “hemska” glyfosatet så är det mest hjärnspöken. Schweiz har undersökt glyfosatet och konstaterat att det är ofarligt – utom om man dricker mer än 1600 liter vin per dag … I Schweiz liksom i Finland är det förbjudet att spruta glyfosat före skörd (för att få mognaden snabbare).

Det som fortfarande inte fungerar på Rapiden är hektarmätaren. Det verkar som om den hade ett mekaniskt fel för den stannar på 00009. Man ser å andra sidan ganska bra hektarerna på GPS.

Sådden hade blivit klar redan i går men jag orkade helt enkelt inte köra i hettan utan lämnade ett par hektar till i dag på morgonen. Dessutom tar det extra tid att tömma maskinen. Man måste fylla på ganska litet för det sista skiftet och behöver vanligen köra en extra tur bara för att fylla på det sista. I dag blev det dessutom plötsligt bråttom för det kom åska och jag hann med nöd och näppe köra maskinen tom och in i tröskhuset innan det kom regn. Tyvärr blev det inga millimetrar så någon sprickanveetå kan man inte tala om. Åskan var ingen överraskning så hett som det har varit.

Nu är det bara att blåsa ren såmaskinen och olja in den. Bäst att reparera den också för annars står den oreparerad ännu nästa vår … Sedan får vi se hur sommarvädret blir. Tyvärr misstänker jag att det heta maj följs av kyla och regn vilket jag personligen trivs med men det är inte bra för brodden.

 

Direktsådd i otröskat vete

Den våta och sena hösten ställer ännu till med problem. En del av vetet blev otröskat och nu sådde jag direkt i det otröskade vetet. Det gick förvånansvärt bra. Tallrikarna på Rapiden skar hur lätt som helst genom halmen.

Resultatet är inte mycket sämre än på de tröskade åkrarna. Det har i allmänhet varit mycket lätt att så i år. Inga hårda skorpor och fukten tycks finnas kvar under halmen trots de heta dagarna. Inte en enda gång har halmen fastnat i såmaskinen. Om det sedan beror på torkan eller den nya tröskans hack vet jag inte.

Den plöjda gröngödslingsåkern är ännu osådd. Den var också förvånansvärt fuktig och måste får torka upp litet till. Där fanns det hårda tiltor men efter två harvningar ser det ganska bra ut i alla fall. I två hörn finns det ännu vatten mellan tiltorna men det mesta gick bra att harva.

Så här ser en direktsådd (tröskad) åker ut. Den svarta fåran är från såmaskinens markör. Den måste synas bra för annars vet man inte hur man skall köra. Jag köpte i fjol riktigt grova S-harvtinnar för markören men i år brast redan en. Det är hård press på dem.

Såmaskinens kabel kapade jag av för den hade betydande skador och vissa funktioner har krånglat på grund av det. Jag lödde också in nya Amphenol-kontakter av god kvalitet. Dessutom visade det sej att drivhjulets kedja var för sliten. Det värsta var att få bort den för skyddet var alldeles tydligt konstruerat så att det inte gick att ta bort. Nå, bort kom det med hammare och rörtänger – men tillbaka kommer det inte.

Allt sedan 1940-talet har vi plockat bort felkonstruerade skydd – många gånger innan maskinen alls tagits i bruk. Inte stor nytta av ett skydd som måste tas bort för att maskinen skall kunna användas.

Mycket glädjande är att vallarna ser fina ut efter vintern: jämna och gröna. Den nya gröngödslingsvallen  har massor med frodig klöver så insådden lyckades utmärkt.

Det har inte varit roligt att så i den hemska hettan. Våra gamla traktorer har ingen luftkonditionering – åtminstone inte fungerande. Till all tur har det inte dammat alls vid direktsådden så man har kunnat ha alla dörrar och fönster öppna. Men då grannarna harvade så var hela trakten så full av damm att man inte såg mycket framför sej. Åter en poäng för direktsådden.

Men hettan gör mej orolig för hurudan sommaren skall bli. Det brukar oftast slå tillbaka så kanske vi får en kall och regnig sommar … Hur som helst så har våren och vårsådden börjat bra. Vi har 2/3 sått och i morgon får vi troligen allt. Om nu inget går sönder.

Satelliter styr på åkern

Jag laddade i fjol ned ett program som med GPS visar hur man kör på åkern (se Slutirrat med sprutan och  Gamla och nya verktyg). Då hann jag inte testa det ordentligt men nu då jag måste spruta mot kvickrot och baldersbrå på våren så körde jag allting med GPS och eFarmer. Nu har jag en GPS-dosa i en låda på hyttens tak och den håller kontakt med mobilen via Blåtand.

På Biltema hittade jag en riktigt bra hållare som har den ovanliga egenskapen att den hålls fast vid vindrutan. De fflesta hållare är helt urusla och faller ned inom några minuter men den här har geltätning och det tycks fungera. Alla andra hållare med sugkopp har jag varit tvungen att borra hål i och skruva fast för att de skall hållas. Det går dessutom snabbt att sätta dit och ta bort mobilen för hållaren är som en stor bykknipa.

Nu då sprutspåren syns dåligt (från i fjol) så är det ett riktigt nödvändigt hjälpmedel vid sprutandet. Speciellt på de oregelbundna åkrarna är det annars hopplöst att veta var man har sprutat. Noggrannheten är dålig med vanlig GPS men det räcker till för sprutan. Åtminstone lämnar man inte stora områden osprutade. Och centimeterprecision är helt onödig.

Men lättanvänd är eFarmer inte. Jag har ännu inte lyckats klura ut hur man kan ge namn åt åkrarna så de heter bara New field 1, New Field 2, osv. Det finns massor av funktioner men hur man skall använda dem vet jag inte. Alldeles tydligt är det en ingenjör som gjort programmet :-). Man har inte tid att bråka med eländet heller då man skall få nånting sprutat innan det blåser upp.

Det finns ganska litet ogräs på åkrarna – bara några tuvor med kvickrot. Men jag tvivlar inte alls på att ogräset nog kommer. Huvudsaken är att få bort kvickrot och baldersbrå för de blir alldeles omöjliga om man inte sprutar (se bilden i Att spruta eller inte spruta 2017). Det har varit för hett på dagarna – upp till +30 grader ! Därför måste jag spruta på nätterna eller tidig morgon. Få se hur bra effekt glyfosatet har i år. Det hade varit bättre att spruta förra hösten men det gick ju inte.

Våra groprov är nu litet äldre och man ser att fjolårsvetet nog gror men mycket senare och skjuter brodd dåligt. Det har kommit upp i 44 % grobarhet men endel strån är svaga.

Jag får flytta sådden till natten också för jag klarar inte mera av den här hettan. Det är ju värre än i juli (speciellt fjolårets juli). Man misstänker litet att det här betyder att sommaren blir kall och regnig – igen.

 

 

Skumpig nostalgi

Vissa saker glömmer man aldrig – som att harva första gången på tiltorna på våra styva leråkrar med lilla MF165 och en S-pinnharv. Man är ofta 5-10 cm ovanför sitsen och det hoppar och skakar något obarmhärtigt. Det började jag med för ungefär 50 år sedan och det var samma sak varje vår utom de senaste åren då jag började höstharva och sedan använda enbart tallriksharv. Men i går måste jag igen köra på hårda tiltor.

Förra höstens plöjning var usel men man får vara glad att det gick att plöja alls. Det var ren idioti att bryta vallen en så våt och besvärlig höst men stödbyråkratin är obarmhärtig. Gröngödslingsvall måste plöjas upp efter tre år. I princip hade jag kunnat så direkt i vallen nu i vår men hösten var så besvärlig att det inte gick att få bort växtligheten. Men jag undrar om strukturförbättringen blev förstörd i och med plöjning med en tung traktor i den våta leran. Om jag hade fått bestämma så hade jag lämnat vallen ett år till och brutit den en bättre höst.

Inte är det nån tävlingsplöjning precis inte …

Tiltorna började torka och det var nödvändigt att köra över dem med harven en gång för att få jämnare upptorkning och mindre kokor. Jag måste köra på låg växel längs tiltorna utom i ändarna. Det skakade så kugghjulen i huvudet hoppade omkring. Det är ett under att traktorn höll ihop men gamla MF165 har gått bra allt sedan 1970. Det enda har varit framhjulstapparna som brustit med jämna mellanrum på grund av att de slagit mot de hårda tiltorna. Men sedan jag bytte framaxel till en från MF185 som är betydligt kraftigare så har det problemet försvunnit.

Den gamla harven från Kongskilde är lappad nästan varje år. Jag köpte en gammal harv till för många år sedan som jag plockade pinnar och reservdelar ifrån i många år men nu är pinnarna slut. Det fina med de gamla maskinerna är att de är så enkla att reparera. Förutom pinnarna så behövs inga reservdelar bara man har svets. Hjulen på harven var ju alldeles för små så jag bytte dem till hjul från en gammal Lada och det blev mycket bättre.

Det var ren nostalgi att igen köra med 165:an och harven men en skumpig sådan. Bakändan var ganska öm efter harvningen trots att jag bytt sitsen på traktorn till en mera fjädrande. Jag tror det räcker med sådan nostalgi för några år framåt nu. Om tre år måste igen den nuvarande gröngödslingsvallen brytas men om det är en bra höst så tänkte jag köra över växtligheten med krossen och sedan så direkt på våren följande år.

På tal om nostalgi så tröttnar jag aldrig på kvällshimlen som man ser från åkrarna. Bara den gör det värt att skumpa omkring.

Nu skall det vara tre dagar med julivärme +27 grader men sedan skall det bli betydligt svalare. På lördag lär det komma en mm regn men det har knappast någon betydelse. Det finns nästan inga våta sänkor i år och om prognoserna håller så borde det gå att så utan problem. Peppar, peppar …

 

 

Grobarhet 2018

Förra hösten tröskades vetet sent och vått. Precis som man kunde förutspå så är grobarheten usel. Till all tur har man lärt sej att ha överårs utsäde i lager. Nedan syns skillnaden i grobarhet för skörden år 2016 (till vänster) och 2017 (till höger). Ett groprov i fuktat hushållspapper gav grobarhet på 97 % för år 2016 vilket är ovanligt bra. Motsvarande pappersprov gav efter lång tid en grobarhet på omkring 10 % för vetet från i fjol. Kornen från 2017 hade dessutom rikligt med sjukdomar.

Så det är klart vad svaret på från “Vad skall jag så ?” blir.