Kategori: Hindersby

Digitalt väder

Vädret har också digitaliserats. Det är bara +1 grader eller så -20 grader och hoppar fram och tillbaka mellan dessa temperaturer. Förra veckan var det nollväder och den här veckan tycks det bli -20 grader. Vi hade -21 i natt och det är ganska kallt i mitt arbetsrum eftersom det blåser från norr. Man behöver inte gå ut för att veta varifrån det blåser utan man kollar bara vilka rum som är kallast :-). Men vi har fin ventilation och det är så frisk luft här hos oss …

Visst kunde man gå ut och hämta ved – eller så kläder man på sej litet mera. Ju latare man blir desto mera börjar man tycka att det enklaste är att klä på sej mera – och det är också billigast. Så jag sitter med filttossor och ytterkläder och sysslar med deklarationsarbete medan jag väntar på att traktorn skall bli uppvärmd och solen skall knäcka ryggen på den värsta kylan. Solen är redan riktigt effektiv. Då jag lastade av ett stocklass i går så blev det +20 grader inne i hytten och svetten började rinna så jag fick ta av mej mössan.

Jag hade bråttom att köra upp vägarna så de skulle frysa under de tre kalla nätter som var lovade. Och med -20 så fryser de bra till. Det behövs också för de stora tallstockarna väger en hel del. En del av lommarna måste jag lyfta på lasset en ända i taget. Tallen är en hel del tyngre än granen. Det var inte små tallar som blivit “sparade”. I går fick jag fyra stockar på fem meter (4,9 meter) från en av tallarna nedan. Rak och fin utan kvistar ända upp till toppen. Men så växte den inte heller alldeles i skogslaggen då tallarna är kvistiga “buskar”. Vissa kvistar börjar närma sej 15 cm i grovlek …

De långa raka tallarna med liten krona är bra att fälla. Jag fällde tallarna ovan rakt ned i en ungskog och inte ett träd brast … Stammarna for nätt mellan träden (kronan föll i en öppning). Det sparar ungskog. Annars så ser man bra skillnad mellan 40 år gamla nödvuxna granar och nya friska plantor men jag lämnar allihopa kvar för att hålla tillbaka gräset och hindra att de blir alltför kvistiga.  Senare plockar jag bort de nödvuxna klena granarna till kvastskaft för de är mycket starka. Jag köper inte några svarvade kvastskaft för de brister så fort man börjar sopa. Rena skräpet.

Till sist en bild av våra oerhört effektiva mössfällor. De har tömt alla husen på gnagare så nu måste vi köpa mat åt dem – och det gör vi så gärna.

 

Landsbygdens Folk

Vi får vanligen tre exemplar varje fredag av Landsbygdens Folk. Det är inte alls för mycket för Henrik och brorsan skall också ha eget exemplar. Vår postlåda är alltså postcentrum här. Både Heimbackas och Riibackans post kommer till den. Men i fredags kom det FEM exemplar …

Datamaskinerna fattar inte att Nisse Husberg och Nils Gustaf Bernhard Husberg är samma person. Likaså kommer det ett exemplar till Bernhard Husbergs dödsbo och ett till Bernhard Husbergs sterbhus.

Snart kommer vi att få SEX exemplar för jag har nyss bytt namn och då får naturligtvis “Nisse Nils-Gustaf Bernhard Husberg” också ett eget exemplar :-). Namnbytet blev nödvändigt eftersom de enkelspåriga byråkraterna inte kan få in i sina trånga skallar att mitt namn alltid varit Nils-Gustaf och tilltalsnamnet Nisse. Det står till och med Nisse Husberg på min doktorsavhandling men byråkraterna kan absolut inte flexa nånting. Man kan bra byta ut dem mot datamaskiner och det skulle inte bli ett dyft sämre. En del säjer att de inte vill prata med en datamaskin utan vill ha en levande människa att diskutera med i all service men då har de inte tänkt på att en byråkrat är ännu värre än en maskin.

Landsbygdens Folk är en utmärkt tidning men fem exemplar är ändå litet i överkant …

 

Plaskvinterns återkomst.

Det har varit riktigt fint skogsväder en tid men i går blev det dåligt. Förmiddagen gick ännu an men på eftermiddagen så började det regna. Nu ser det ut att bli inomhusarbete fram till tisdag/onsdag då det åter blir litet kallare. Jag tänker inte köra spår på åkrarna så jag väntar hellre. Med direktsådd så är det litet känsligt. Nu då det varit fruset och mycket litet snö så har det varit lätt att köra hur som helst på de oplöjda åkrarna. Plogens återkomst blir allt mer osannolik här hos oss.

Tallarna i skogslaggarna har jag börjat fälla längs med laggdiket och försöker undvika att få kvistar på åkern. Det var så mycket arbete att plocka kvistar före jul att jag hellre sätter tid på att fälla inåt skogen eller längs laggdiket. Det går för det mesta inte utan att använda lastaren som hjälp för alla kvistarna går ju inåt åkern. Då gäller det att komma tillräckligt nära stammen med traktorn. Efter att ha kört sönder en slang till gripen så använder jag bommen och vridcylindrarna för att skuffa trädet. Till all tur har Farma dubbla vridcylindrar men kraften är ändå inte den bästa vid vridning. En tall som lutade kraftigt in mot åkern klarade jag inte av så den måste jag dra tilbaka in i skogen.

Jag måste sätta in en bild  som inte har solsken för det har varit vanligare med tjocka moln nu i januari.

Molnen är så tjocka att det är nästan samma temperatur dygnet runt (under 1 graders variation). Jag vet inte vad statistiken säjer men det känns som om januari månad blivit en varm månad numera. Så nu undrar man om februari och mars skall bli riktigt kalla ?  För säkerhets skull kör jag ut allt som jag fällt genast. Jag har vagnen bakom traktorn och tar med ett lass stock varje dag ifall föret skulle bli sämre. Veden får bli kvar åtminstone vid de stenigare skogsvägarna för jag måste ända köra ut en del i juli – allt ryms inte på vedbacken tillika så vi måste flisa i två omgångar.

Det varma vädret gör att vi har använt ganska litet flis och det borde inte vara något problem om nu inte vintern ännu blir riktigt kall de två månader vi har kvar av den. April börjar redan vara vår och solen värmer ganska bra på dagarna.

Panikhygge

Bara skog, skog, skog – men det är den här bondens vardag just nu.

Vi diskuterade olika avverkningsmetoder och vackert så. Men i går insåg jag att jag i verkligheten använder jag metoden “panikhygge”. Jag gick nämligen in i det som jag trodde var gallring av småskog och såg till min fasa en massa tjocka tallar. Granarna runtomkring var inte heller smågranar utan hade växt till sedan senast riktigt ordentligt så att man inte såg hur stora tallarna egentligen var. Rena slarvet från min sida att jag inte följt med den här biten bättre. De senaste tio-tjugo åren har vi huggit i Tallmosan nån kilometer längre bort.

En tall var 2 meter i omkrets i brösthöjd vilket ger ungefär 64 cm i diameter och det är över det tillåtna 55 cm. Jag tänker inte sälja den fina rotbiten som vrak utan nu gäller det att hitta nån köpare som kan såga tjocka tallar. Där finns nämligen flera lika grova. Annars måste jag såga den själv och det är inte lätt på Logosolen som trots allt är en lättviktssåg. Jag har ett 19″ svärd och man kanske kan få den sågad genom att först ta bort bakarna på alla sidor. Men redan att svänga en sådan bit kräver lastarn …

När jag tänker efter så är det för det mesta så att jag följer panikmetoden också i andra hyggen. Vi gallrar där det börjar vara panik och hugger stock där det börjar vara panik. Just nu hugger vi skogslaggarna kring åkrarna därför att det börjar vara omöjligt att köra med tröskan längs dem utan att få in stora tallkvistar i hytten.

Så om jag skall vara ärlig så är det bara att glömma fina teorier om “kontinuerligt skogsbruk” utan det är mest brandkårsutryckningar till de allra värsta ställena. Och det är otroligt vad det finns mycket träd i skogen ! Man sågar och sågar och just som man fått en liten plätt i skick så ser man att det finns en mängd andra bitar som absolut borde huggas genast. Fast som brorsan brukar säja: “Var glad att du  har en massa träd att hugga – vad skulle du annars göra på vintern ?”

Ja, det är väl bäst att försöka se den positiva sidan. Och i går var det igen solsken efter en dag med tjocka moln. Det blir sällan fotograferat då molnen gör att allting är grått och halvmörkt medan solen lockar fram kameran. Det ger ju litet fel bild av vardagen förstås.

I alla fall så livar en vacker dag eller vacker kväll upp och man inser att det här är en verkligt trevlig hobby :-). Och då solen lyser på tallarna så får de så fina färger.

Då kvällen kommer så är man trött och våt och far så gärna hem till kaffepannan varefter man ramlar omkull på soffan. Konditionen är ännu inte riktigt så bra. Det började fint i november men så kom det varma perioder kring julen så motionen kom litet av sej. Nu gäller det att ligga i även om blir varmt i slutet på veckan. Men nätterna är kalla så det gör inte så mycket med litet plusgrader på eftermiddagen.

 

 

Tallarnas år

Vanligen hugger vi granstock och massaved av björk, gran och asp. Tallarna har jag sparat eftersom man måste ha en viss mängd och vår skog är ganska grandominerad. Då vi började hugga upp skogslaggarna runt åkrarna så märkte jag att det finns en hel del tallar som måste bort. Tallkvistarna sträcker sej långt in på åkern och de är så grova att man inte vågar köra nära med tröskan. Bara runt en av åkrarna räknade jag till närmare femtio tallar … Så nu blir det tallår i år.

Dessutom börjar de sparade tallarna bli ganska grova och man kan inte sälja sådana som är grövre än 55 cm. Är de grövre så blir de vrak. En del tallar är redan kring 50 cm i diameter. Nu har vi en del åkerholmar med tallar och en av dem hugger vi i år. Där fanns en hel del aspar också – de växer mycket fort.

Jag fällde en del träd i skogslaggen ut mot åkern – det fanns inte rum att fälla dem inåt – men det var en massa arbete att plocka kvistar från åkern så nu tänkte jag fälla asparna inåt. Det  var inte så lätt för alla lutade förstås utåt mot åkern och hade alla kvistar åt det hållet också men  genom att använda lastaren som fällhjälp så fick jag dem inåt. Utom en eländig asp som stod bland stora stenar så jag hade problem att komma åt den med lastaren. Hela gårdagen gick åt till att kvista och kapa så att jag kom tillräckligt nära.

Och så lyckades jag förstås få en slangkoppling att brista på gripen. Det blev att byta slang. Till all tur hade jag en lämplig reserv hemma. Slangarna till gripen är de som oftast går sönder så man måste ha dem i lager. Det blev inte bättre av att asparna fastnade i de grova tallkvistarna så man fick dra ned dem med lastaren. I dag fick jag i alla fall omkull de sista asparna.

Nu gäller det att välja vilka tallar som skall fällas. Jag vill inte ta bort alla utan tänkte lämna en del för utseendets skull. Det finns nya tallar på kommande men det tar ännu många år innan de växt upp. Bilden ovan är tagen ganska sent på eftermiddagen och ser ganska blå ut men snön såg faktiskt ut att vara blå. Vintern har också färger. Vi har haft ett tjockt molntäcke den senaste tiden och ganska varmt väder. Ett bra skogsväder och ute på åkern har det varit hyfsat då det inte har blåst. Nu verkar det i alla fall blåsa upp så i morgon söker jag mej till skogsåkern och fäller tallar däromkring.

Till sist en bild från våra oplöjda åkrar som är trevliga att köra på. Vi åker bil ända fram till hygget i år.