Hindersby – Sida 67 – Bondbloggen

Slaskvåren börjar

Christer hann litet före mej med att konstatera att det finfina skogsvädret tagit slut och slaskvåren börjat. Även om vi haft slask flera gånger den här vintern så ser det ut som om det här är början till slutet på vintervädret. Ännu i förrgår var det fint på morgonen men sedan började snön smälta på eftermiddagen. Så det blev bråttom att få ut de sista stora asparna.

Vi hade ännu kvar två bålickar (bjässar) vid Ståbblaande (japp, det är EU:s officiella namn på åkern och betyder förstås Stubblandet). De blev kvar vid en gallring för 15-20 år sedan och skulle tas “senare”. Nu var de nästan lika stora som årets Bålaträä dvs. 64 cm i diameter. Jag hade förväntat mej att det skulle bli en massa flisved då de brakade omkull men till all tur fick jag ned båda i smala öppningar i skogen.

Svärdet på motorsågen räckte inte till för att såga igenom de tjocka stammarna – det blev nån centimeter osågat i mitten. Stubbarna är intressanta för man ser att tillväxten varit enorm. Vissa årsringar är över en centimeter tjocka …

Av de två asparna blev det ett helt lass med tre meters bitar.

Nu är det slut på huggande av grövre virke men det finns en hel del kvar att reda upp och ta ut flisved. Där vi fällde de stora asparna finns det en matta med aspkvistar och den är på sina ställen nästan en meter tjock. Att röra sej där är ganska besvärligt – speciellt nu då kvistarna är hala. Man får säja som grannen Skooars Gusta då de frågade honom hur det är i skogen: “Jaa – haaldär man int opa ti fall så haaldär man opa ti stiig opp” (Håller man inte på att falla så håller man på att stiga upp).

Årets Bålaträä 2016

Dags att utnämna årets Bålaträä (grymt stora träd). Och det ser i år ut att vara en asp. Intressant nog så stod den bredvid garaget vid gårdsplanen. Jag har sett på den i över 20 år och tänkt att den där borde fällas men det blev aldrig av och den växte sej större och större. Men i år fällde vi den. Just nu sågar jag omkull en hel mängd stora aspar men de är bara nästan lika stora – omkring 60 cm diameter. Men garageaspen var 65 cm och då lämnade jag en ganska hög stubbe så vid normal stubbhöjd var den säkert över 70 cm.

och stubben

De andra asparna är inte helt små de heller. Två aspar ger nästan ett helt lass. Bumlingarna på lasset hör inte alls till de största.

De här är inte så väldigt gamla för aspen växer snabbt liksom björken. Tyvärr vill ingen ha asp så priset är inte bättre än vanlig flisved. Björken har däremot gått bra och har betydligt bättre pris.

Fälla, kvista, kapa

Det är bara skog och sedan ännu mera skog just nu. Till all tur skall det bli kalla nätter i en vecka nu (ner till -13 grader) och det gäller att såga för brinnkära livet så länge vädret är bra. Vi håller på att såga ner allting på dikesvallen där det skall bli ny väg och jag skulle ha fått allting fällt idag men sågade i en sten. Förstås hade jag inte fil med i traktorn fast jag var säker på att jag satt en där. Kanske den fallit i någon springa. Nå, jag fick komma hem med svansen mellan benen redan klockan fem och det var inte stor idé att åka tillbaka.

Först fäller jag alla granarna och kör dem genom processorn. De är inte många så det går att hoppa upp och ned i traktorerna. Sedan fäller jag alla björkarna och de är många.

Det blir nästan ett golv av björkar.

Därefter kapas de. Det finns inte många kvistar på dem eftersom de växt så tätt.

Sedan radar jag dem i hopar så de lätt kan köras bort. Nu har jag inte vagnen efter traktorn utan kör enbart med lastaren. Björkarna ligger så tätt att det går ganska snabbt att plocka ihop dem med lastaren.

Nu skall vi testa inbäddningsfunktionen på senaste WordPress. Nedan drar jag omkull ett träd som lutar åt fel håll med vinschen.

Tillbaka till motorsågen

Lastaren drog sin sista suck men skogsarbetet fortsätter. Det blir bara mera stressigt då april börjar komma närmare. Dagarna blir längre och ännu är det kallt på nätterna så vädret är just nu helt bra. Men inte blir det mycket av att kvista och kapa med motorsåg så vi testade att använda den andra lastaren att lägga träden upp på processorn. Det gick men det behövs två förare. Det gick bra idag men mitt i veckan är jag ensam i skogen. Förstås kan jag hoppa ned från den ena traktorn och upp i den andra, sätta trädet på processorn och så tillbaka till processortraktorn och köra igenom det … Inte riktigt smidigt.

Så nu får jag välja: Antingen kvistar och kapar jag för hand och radar ihop med lastaren eller så hoppar jag upp och ned i traktorerna hela tiden. Det kanske blir en kombination av bägge. Täta granar kör jag genom processorn medan långa björkar utan kvistar kapas för hand.

Harm är det nog men ramen på gamla lastaren (till vänster) är så söndrig att det inte går med någon snabb reparation den här gången. Jag sågar nu ned allting på dikesvallen och det är mest långa björkar. Likaså i gallringen i ungskogen bredvid (bakom kameran) finns det en mängd långa björkar som skall bort. Det går i alla fall hyfsat snabbt med motorsåg för de har inte mycket kvistar.

I hemskogen finns en mängd aspar som borde bort och där kan jag ändå inte använda processorn. De stora asparna har så grova kvistar att det är bättre att såga dem med motorsåg. Det går också fort för aspen har minsann inte hårt virke.

En fördel är att jag får mera motion och inte bara sitter vriden baklänges och drar i spakar …

Värre än förväntat

Det ser ut som om skogsarbetet är över för i år – åtminstone för processorn. Det var inte bara bultarna som brast på vridcylindern. Också flänsen drogs helt sned och själva cylindern sprack. Ännu värre är att vridhuset också sprack. Det betyder att hela lastaren skall skiljas åt och vridhuset svetsas – och förstärkas. Det är liksom hela lastaren alldeles för svagt.

Men nu börjar det vara slut. Den gamla lastaren (från 1986) har varit ganska bra och speciellt räckvidden är fenomenal. Men det går mera tid åt att svetsa den än att arbeta med den. Den hade blivit skrotad för länge sedan i alla fall men processorn sitter fast i ramen så jag måste svetsa en ny ram i så fall. Det hade i alla fall gått mindre tid och blivit billigare. En orsak har också varit att nya lastare har varit alldeles för dyra eller så har de varit sämre än den gamla. Och man ids inte riktigt gå bakåt.

Nu har jag i alla fall börjat planera en ny ram för processorn som har en fästplatta för lastare (eller kran som man säjer i Sverige). Jag är fullständigt inne på att alltid bygga utbytbara delar så man inte måste byta allting då en del går sönder. Och problemet med ramen är att fästa den vid traktorn. Nu har jag ett bra traktorfäste men det passar bara gamla Nokka-lastaren. Så det blir att fundera ut en (stark !) mellanram som kopplar ihop det gamla fästet med den nya processorramen. Litet att fundera på …

Nutida lastare är faktiskt ganska modulbyggda. Man köper inte en lastare utan bara en grunddel som sedan kompletteras med rotator, grip, ventilbord, fötter, ram och hydraulik från ett större urval. Och det passar mej fint. Så vad jag behöver nu är en lastare med minst 8,5 meters räckvidd och standardfäste med platta. Resten fixar jag själv. Rotator och grip tar jag från den gamla lastaren men sedan är det tveksamt med fötterna och ventilbordet. De fungerar men är inte så bra.

Nu blir det i alla fall att avverka för hand och köra ut virke resten av den här sorgliga “vintern”. Väldigt mycket blir det knappast men flisved måste jag i alla fall få för nästa vinter.

Går det bra så går det sönder

Enligt lagen om alltings jäklighet så vet man att om nånting går bra så går det snart sönder. I går kväll så brast skruvarna till vridcylindern på lastaren och oljan rann ut. Till all tur hände det hemma och inte långt inne i skogen. Men nu måste jag vänta på ny cylinder för flänsen är alldeles vriden (se nedre hörnet) och det är en spricka i cylindern.

Det är tyvärr inte första gången bultarna brister här. Lastaren är felkonstruerad eftersom bommen svänger alldeles för snabbt och det blir hårda påfrestningar då den plötsligt stannar. Dessutom har den bara ensidig kuggstång. Om man jämför med den andra lastaren (Farma) som har dubbel kuggstång och fyra vridcylindrar så är det som natt och dag. Farman är långsam men stark medan Nokka 3010 är snabb och svag. Nokka 3010 är från 1986 och typiskt är att årsmodell 1987 hade M16-bultar i stället för M12 som jag har.

Jag har funderat på att byta hela vridhuset till ett med dubbel kuggstång. Och så har jag nyss gjort en större reparation på vridmekanismen. Jag kunde ha byggt en ny lastare med all den tid jag lagt ned på att reparera det här skrället. Men räckvidden är fin och så är huvudproblemet att jag måste ha den här lastaren att fästa processorn vid. Annars måste jag bygga en helt ny ram för processorn för sådana lastare finns inte mer att köpa. Den är närmare 30 år gammal.

Så det blir väl att köpa ny cylinder och skruva fast den med 12.9 bultar. De bultar jag nu använt var 10.7 men det räcker tydligen inte. Att byta storlek på bultarna är nästan lika mycket arbete som att bygga en ny ram för de skruvas fast i vridhuset som skall svetsas om i så fall. Då måste jag komma ihåg at kolla bultarna hela tiden och byta dem innan de brister allihop. Tyvärr har det visat sej att man lätt glömmer att kolla. Säkert kommer jag ihåg i år men nästa vinter så är allt bortglömt – tills det går sönder på nytt.