Hindersby – Sida 88 – Bondbloggen

För tusen år sedan

Igår hade vi genomgång av den senaste teatern om Hindersby. Det är ingen kort period som stoppas in i en två timmars pjäs utan närmare 700 år. De första nybyggarna kommer till Hindersby med björn- och vargspjuten redo. Det var för tusen år sedan. Ingen vet exakt varifrån de kom och när. Historiker i all ära men de bara spekulerar de också.

Men före det ser vi vilda vrakplundrare från skärgården. Vi får också se hur Harpan tar dem i örat och bankar in gudsfruktan och hyfsat beteende i dem. Så gick det till då Reimars blev lotsställe. Enligt Mosabacks Isa (Isa Stenberg) som skrivit pjäsen.

Visst är det här bondens vardag just idag. Halva byn är med i pjäsen på något sätt. Repetitionerna har hållit på i ett halvår redan och på fredag smäller det till med premiär. En ytterst komprimerad historielektion och fasen så rolig … Men visst var det frågan om huruvida nybyggarna skulle överleva den första vintern i byns skogar och kärr.

På dagarna svetsar jag skogslastaren och på kvällarna dokumenterar jag teatern i video och foto. Byn har satt ned så mycket krafter på teatern att det måste sparas för eftervärlden. På Hindersby.net finns mera om teatern och telefonnummer för att boka biljetter. Det är inte bara vrakplundrare och bönder med i pjäsen utan en massa kungar också – spelade av Robert Jordas, växhusodlare och skådespelare.

Från Birger Jarl till Gustav III.

Till skogs !

Nu är äntligen helgeländet slut. De reservdelsfria dagarna är över och man vågar andas ut. Visst kan och har vi varit i skogen under helgen också men det gäller att vara försiktig för man får inga reservdelar om nånting händer. Magen är i prima skick och jag dricker kaffe och äter fläsk så det står härliga till … Men det bästa är att det varit kallt och mycket litet snö så skogsvägarna har frusit och bär bra. I natt var det -17 som kallast. Framtiden ser inte så bra ut med nollgrader och till och med plus men det går an.

Helgen gick också till att fixa litet i köket som blev på hälft då tröskandet började. Inte är det klart men den sista hyllan är uppsatt och kylskåpet lagat (jag bytte termostat i går). Dessutom limmade jag äntligen papperremsor över fönsterspringorna och det blev betydligt varmare då kall blåst inte mera kommer rakt in. Men visst har vi haft utmärkt ventilation …

Det finns en hel del verkstadsarbete som måste skötas. Vi tog ett varv kring Tallmosan och konstaterade att det behövs maskin, dvs. gallringsprocessorn skall igång. Men först måste jag svetsa lastarens vridkuggar men nu byter jag hela klunsen. För ett par år sedan (Igen en katastrof) så svetsade jag om tre kuggar med specialelektroder (68.82) och de har hållit utmärkt. Nu har två andra kuggar brustit och jag vågar inte lita på resten av de gamla kuggarna.

På bägge sidor om de avbrutna kuggarna syns svetsade kuggar som är i prima skick. Nu är vridhuvudet med kuggarna bortskuret och det nya skall svetsas fast.

Det gäller att svetsa ordentligt och ta god tid på sej för man vill inte att tornet skall brista mitt under lastningen. Det är en tung kluns för den är helt massiv. Precis som förra gången funderar man på hur länge det lönar sej att svetsa eländet. Men den skall få en chans till. Sedan måste jag börja bygga en helt ny ram som passar processorn. Det finns inga färdiga fästen att köpa. Men då blir det modulkonstruktion där specialramen får en platta utanpå. I plattan skruvar man fast ett vridhuvud. Jag såg att man får vridhuvuden med dubbla kuggstänger från OFAB för omkring 2000 euro vilket är relativt mänskligt. och ovanpå vridhuvudet skruvar man fast lastaren. Då behövs bara en stabil platta i stället för klunsen ovan.

Förutom lastaren så skall Zetorn in i verkstaden och fjädrarna i bromsarna måste bytas. Det är närmast ett konstruktionsfel för då fjädrarna inte mera orkar dra tillbaka bromsbackarna så låser sej bromsen och det är absolut inte roligt om man fastnar i skogen. Där behövs minsann styrbromsarna. Det är ingen dyr reparation för jag fick fjädrar för ett par euro per styck men hela bakaxeln (halvaxeln) skall bort innan man kommer åt bromsarna som är placerade inne i axeln. Nåja, med pumpkärra så drar man snabbt ut halvaxeln bara man kommer igång.

Det blir väl att såga i skogen medan det är ljust och sedan skruva och svetsa på kvällarna i verkstaden. Nu är här -6 grader vilket är utmärkt för skogsarbetet även om det blåser onödigt mycket. Jag måste vänta tills vinden vänder förrän jag sågar omkull ett par stora aspar. Jag tänker inte ens försöka fälla dem mot vinden. Även om man kan knuffa omkull dem med lastaren så brukar det bara bli elände att gå emot naturen. I värsta fall brister fällgångjärnet och hela aspen kommer ned över traktorn.

Trots alla stora maskiner så är det bättre att arbeta med naturen än mot den. Det behövs bara litet tålamod att vänta på rätt vindriktning.

Mellan 14 och 15

Det fantastiska med jordbruket är att hur illa det än gått under året så vet man att det nya året alltid betyder ny början. Inte nödvändigtvis bättre men åren skiljer sej åt så mycket att man aldrig vet – så man kan hoppas. Och hoppet är det som håller människan uppe.

Här dominerades år 2014 fullständigt av köksbranden. Inte för att den var stor. Tvärtom var det bara fem korta brädstumpar och en skivbit som behövdes för att lappa ihop det som elden förstörde. Direkt alltså. Sedan kom det massor av rök och sot och vatten som gjorde stor skada. Hela köket plus klädrummet ovanför måste förnyas. Tamburen och hallen har vi inte alls börjat med än. Och då man började röra om de gamla rören och installationerna så växte reparationen än mer.

Så odlandet kom helt i bakgrunden och sköttes på rutin år 2014. En större ihopskruvning av tröskan som sprack det våta året behövdes men Henrik ordnade det. Med de usla vetepriserna så känns det i alla fall som om vi inte förlorat så mycket. Tyngdpunkten är definitivt inte på några stora hektarskördar utan på minskade utgifter. Det har den varit länge redan.

Jag vet inte om Kalle kommer ihåg det år då vetepriset låg kring 78 euro ? Då började jag allvarligt fundera på det där med veteodling. Nu är det trots allt dubbelt högre (och stiger åtminstone i Mellaneuropa). Jag skulle säkert varit grön av avundsjuka för Christers 5800 kg korn per hektar men i somras var jag där och såg att hans jordar var som den bästa blommyllan. Nu är jag bara grön av avundsjuka över hans jordar – inte över hektarskördarna :-). På våra styva lerjordar kommer vi inte upp till sådana hektarskördar men det är naturligt. Dessutom satsar jag inte mer än det allra nödvändigaste på odlandet på grund av prisnivån.

Min inriktning är absolut inte spannmålsodling utan mera naturahushållning (med litet högteknologiska inslag). Helt enkelt därför att jag förtjänar mycket mer på att själv reparera en maskin än att odla en massa vete som jag måste sälja billigt och för de pengarna betala en reparatör. Så de egna reparationerna kommer före odlandet. Sådan är prisbilden och jag tänker inte bry mej om fastän jag inte kan skryta med höga hektarskördar. Fast ifall priserna skulle stiga 2-3 gånger så kanske man skulle tänka om.

Tyngdpunkten börjar allt mer ligga på skogen som ger större nettoinkomster än jordbruket. Med det “olikåldriga” eller “kontinuerliga” skogsbruk som vi haft precis hela tiden som skogsprofeterna jamsat om kalhyggen så är nästan alla inkomster från skogen lika med netto. Jag tittade i går på minskog.fi och fick mej ett gott skratt över de skötselråd som där fanns. Det var förstås trevligt att se hur mycket jag sparade på att INTE följa dem.

I december skiljde jag åt den gamla lastaren och skall nu börja svetsa den. Vi var med brorsan under helgerna ute i skogen och sågade upp vägarna. Då konstaterade vi också att där fanns massor med arbete och ett par gamla gubbar med motorsåg inte kommer långt så nu skall gallringsprocessorn igång. I början på 2014 fällde vi en hel del riktigt stora granar så där lönade det sej att arbeta med motorsåg men inte i gallringsskog. Det blir en hel del kubik med motorsåg bara träden är tillräckligt stora.

För 2015 gäller det först verkstadsarbete och sedan skogsarbete i början. Och det är bråttom för vi har bara tre månader vinter kvar. Men det är trevligt arbete bara man kommer igång och får upp konditionen litet och julfläsket bort. Jag stortrivs i skogen. Men man vet ännu inte hur vintern blir. Om det kommer massor med snö så blir det knappast gallring men om snön hålls borta och det fryser på i mossrna så kan det bli en bra gallringsvinter. Ho vet …

Vårbruket år 2015 kommer i alla fall att bli extra spännande eftersom jag varken plöjt eller tallriksharvat åkrarna. En dålig vinter utan ordentlig tjäle skulle betyda halv katastrof för mej i vårbruket för vår (#¤”#”&) lera måste frysa för att det skall gå att bruka den på våren. Förra våren var den grymt mör och lättbrukad men ingen vet hur det här året blir.

Jag har lovat att inte ge nyårslöften men tänkte i alla fall låta bli nya projekt under år 2015. Nåja, det har jag tänkt ungefär varje år men så dyker det upp det ena och det andra och så blir listan på halvgjorda projekt bara längre. I alla fall har jag kvar förra sommaren projekt ännu så de skall först fixas. Byggande blir det säkert. Uthusen borde ses över grundligt och speciellt bodvinden där gamla flistorken fanns städas upp och göras om till torrt och kallt lager. En och annan dörr håller också på att falla i bitar. Inga fritidsproblem år 2015 heller.

Sedan skall vi fira studentklassens 50-årsjubileum i maj. Det verkar underligt att det gått så många år sedan dess tills man ser sej i spegeln. Så det skall man inte göra. Då man träffar de gamla klasskamraterna så är det som om det var alldeles nyss man satt i klassen och lyssnade på lärarna.

År 2015 kan bli bra eller dåligt men åtminstone blir det spännande. Som obotlig optimist tror jag att priserna stiger och vädret blir vackert all min erfarenhet till trots …

Intressant början på 2015

Vi firade inte nyår i år – om man inte räknar det som firande att sitta på knä med huvudet i vessabyttan … Det är länge sedan jag haft spysjuka så jag inte ens minns när. Men nu slog den till ordentligt. Jag tänker inte sätta in någon bild av händelsen för det var inte vackert då jag inte hann få upp locket i tid.

Nu kanske det börjar bli bättre. Ett par muggar svagt te har hållits i mej och till och med en skorpa. Affärerna är stängda så vi får vänta till i morgon att köpa blåbärssoppa och gul Jaffa. De egna blåbären är det dåligt med eftersom plockaren haft annat att göra i köksremonten.

Vi hoppas att det inte är ett omen för hur 2015 kommer att se ut. Även om broschyren om stöden 2015 är ganska illavarslande. Mest harmar det att vi inte kan fälla aspar kring åkerholmarna idag. Det är perfekt väder (kunde varit litet kallare) och mycket litet snö. Men oj så det finns aspar på de här små holmarna. De växer som tokiga i åkerlaggarna. Nu har de växt in på åkrarna och är så stora att man inte kan köra med tömningsröret ut på tröskan.

Med hopp om en bättre fortsättning för år 2015.

Byråkratåret 2015

Det är dags att beställa konstgödsel och i det sammanhanget började jag läsa den broschyr som kom i december om jordbruksstöden 2015. Det var ingen trevlig läsning. Byråkraterna, klantskallarna och fanatikerna har fått igenom en massa helt idiotiska krav. Så länge det är frågan om principer så är det inget fel. Jag tycker också att ensidig odling är mindre bra. Men så fort man ser på de konkreta reglerna så slår man sej för pannan och undrar hur dum människan kan bli …

Speciellt kravet på “diversifiering” är helt vansinnigt konstruerat. Tre grödor på ett litet jordbruk samma år är så korkat att enbart folk som är totalt okunniga om böndernas verklighet av idag har kunnat konstruera det. Orsaken är att priserna är urusla och att vi måste betala transporten. Det betyder att man måste få ett fullt lass (ca. 40 ton) av en gröda för att hålla transportkostnaden på så låg nivå som möjligt.

Om jag till exempel odlar vete, rybs och har träda så får jag ihop till ett lass på vetesidan men inte för rybsen. Dessutom är det omöjligt att odla rybs på rybs varje år. Vi hade tidigare rybs men fick en massa sjukdomar som drog ned skörden närmare noll. En hel del åkrar med styv lera lämpar sej dessutom inte för rybsodling alls.

Det betyder att jag kan odla 75 % vete, sätta 5 % i träda och 20 % blir i praktiken olönsamt skräp som inte ger någon nettoinkomst utan möjligen ren förlust. Det är väl klart att man inte satsar nånting i onödan på dessa 20 %. Hela systemet är en skrivbordskonstruktion som inte ens är till nytta för miljön.

Det hade varit mycket förnuftigare att ordna diversifieringen så att grödorna växlar med åren. Ett år kunde jag då odla mera rybs så jag får ihop till ett helt lastbilslass medan jag andra år odlar vete så rybsen inte kommer för ofta på samma åker på grund av sjukdomsrisken. Speciellt bomullsmöglet är ruskigt effektivt. Ett år fick vi bara ett par hundra kilo per hektar rybs. Spruta, spruta – men var det inte meningen att minska på sprutandet ?

Byråkraterna och miljötalibanerna borde inte få blanda sej i det konkreta odlandet – det leder bara till just sådant vansinne som i de nya stödreglerna. De vet ingenting, förstår ingenting och bryr sej inte heller. Vi har tillräckligt problem med det nyckfulla vädret och den lika nyckfulla marknaden så vi behöver inte det salt i såren som dessa sysslar med att sprida.

Inte så många vindfällen

Det blåste ju ordentligt för ett par veckor sedan. Men idag körde jag upp skogsvägarna och antalet vindfällen var ganska normalt. Det enda som var illa var en fläck med torra träd. Och så var det hemskt så småskogen har växt … På sina ställen hade man svårt att hitta för den hade växt upp så mycket att allt såg annorlunda ut. Det börjar finnas en hel del gallringsskog. Man tycker att man alldeles nyss hade huggit bort de stora träden och det bara fanns litet små granar där men nu är det fullt med tät granskog.

Autostradan i Tallmosan som i fjol vintras blev byggd på vallen till kanalen använde jag nu för första gången. I fjol ville jag inte köra på den eftersom den ännu var mjuk och det kunde ha blivt djups spår. Men den har satt sej över sommaren (“Han ha lammna” som det heter på hindersbyiska) och nu var den riktigt bra. Bil kan man inte köra på den (än) eftersom där finns en hel del svackor för att låta skogsvattnet rinna ned i kanalen. Men med traktor är det rena autostradan.

Trots snön verkar marken ha frusit ganska bra redan. Bara på de vanliga mjuka ställena kom det upp vatten i spåren. Men det gör det också i smällkallaste vintern. Nu har jag i alla fall kört över skogsvägarna med 165:an och det lär bli kallt i ett par dagar så månne det inte fryser ordentligt.

Nu är det bråttom att få igång stora lastaren och processorn för det behöver gallras också i Tallmosan. Först skall dock vägarna huggas upp. Ett par ställen ligger det stora träd över vägen. Jag måste ta med lastare och vagn för att få bort dem. Nu börjar den här vinterns huggande så konditionen skall väl bli bättre så småningom (och julfläsket arbetas bort).