Maskiner – Sida 11 – Bondbloggen

Österbottnisk rundtur – del Kalle

Det gick in på småtimmarna hos Christer men på lördagen åkte vi till Kalle i Närpes, i Östra Yttermark. Vi hann med nöd och näppe till middagen i Växthuset. Det såg först helt smockfullt ut men efter fem minuter fick vi bord i alla fall. Det var ett fint växthus och en fin restaurang. Han som har “Heimani skick” är Christer och det kan man ju hålla med om. Ifall nån icke-österbottning inte känner till det så kommer uttrycket från en sång av den i Österbotten världsberömda gruppen CAJ.

För att bevisa att vi varit där så sätter jag in en bild med hela gänget (minus Sonja och plus Kalles flickor).

Sedan var Christer tvungen att åka till Kristinestad medan vi andra tog en tur runt Närpes. Kalle har försökt klaga på att Närpes inte har sevärdheter men han motbevisades helt på rundturen. Förutom de helt fantastiska kyrkostallen så är själva kyrkan en sevärdhet. Troligen landets första stenkyrka från 1435 (äldsta delen). Det pågick ett bröllop då vi var där så vi fick nöja oss med att se på den utifrån. Men kyrkstallena är verkligen ovanliga. Visst finns det kvar ett och annat på många håll men här finns nästan alla kvar (omkring 150) och de är i fint skick. Det här är bara en liten del av dem och som gammal byggnadsvårdare skulle jag ha kunnat kolla in detaljer hur länge som helst.

För mej personligen var det i alla fall mest intressant att titta på “vridin” (vridläktaren). Från min gröna ungdom står besökena till Närpes teater ut med Puntila och drängen Matti (Georg Backlund var en gudabenådad skådespelare). Och så minns jag Hästupproret då till oss utbölingars överraskning plötligt ett äkta ånglok kom in på scenen ! Visst finns ångloket kvar.

Närpes teater förstörde helt mina teaterbesök efter det. De stora teatrarna verkade hopplöst fåniga efter att ha sett närpesbornas äkta teater på sitt eget språk (Hindersby teater undantagen :-). Men det var inte slut med det. Kalle fick backa då han körde förbi den gamla prästgården. Den är också en verklig sevärdhet i nivå med de finaste palats. Och i så fint skick att det riktigt gläder en byggnadsvårdares hjärta.

Efter kaffe med en väldigt god tårta så gick vi husesyn och upptäckte att Kalle hade gamla bilar litet här och var i och utanför husen. Dessutom besåg vi det hus han nyligen fått och som är en verklig pärla som stått oförändrad sedan 40-talet. Skicket är inte alls dåligt trots att förstukvisten farit litet illa. Men visst skulle det krävas en massa arbete. Klart att det kliade i fingrarna på mej men avståndet från Hindersby gör det omöjligt att börja rusta upp huset. Vi byggnadsvårdare är erkänt galna men jag har sett mycket värre exemplar som blivit riktigt fina. Taket är helt vilket har räddat huset.

Och så tog vi en tur runt åkrarna som inte alls är så dåliga som Kalle velat påskina. Torkan har onekligen varit besvärlig i Österbotten (fastän vi nästan drunknat i söder) men visst blir det skörd av det här.

För mej var det mycket intressant att se hur Carriern bearbetat – och jämföra med små områden som blivit obearbetade. Och Kalles maskinpark är ju helt imponerande. Förutom Carriern den nya fina Simulta såmaskinen, krossvälten och en ny stor Väderstadharv. Gissa om det diskuterades jordbearbetning riktigt grundligt.

Vi var en gång tidigare och hälsade på Kalle för flera år sedan men det besöket blev alldeles för kort. Nu hann vi se oss omkring mycket bättre. Men allt roligt tar slut nån gång och nu mitt i sommaren hade alla bråttom hem för att fortsätta med bondesysslorna. Lotta styrde kosan till Ytterholm, Christer tillbaka till Solf och jag började köra hemåt de 480 kilometrarna till Hindersby. En sista bild från Närpes med de finaste åkrarna vi har i landet.

Och så till att nöta vägen hela natten …

Hjärtligt tack till Christer och Kalle med familjer !

Österbottnisk rundtur

Förr träffade man österbottningar bara i Dragsvik – plus en och annan som “emigrerat” till Östnyland. Nu umgås vi dagligen på Internet och vissa åker fram och tillbaka med bil också. Jag sitter nuförtiden mest i Hindersby och hinner knappt åka till kyrkobyn efter chips och till Ring III efter reservdelar.. Så tankleveransen och Bondbloggsträffen var en ovanligt lång tur för mej. Jag fattar inte hur vissa orkar åka fram och tillbaka hela tiden (men det kan bero på att gumman är från Österbotten …).

Bränsletanken kom fram till Ylihärmä rätt smidigt men inte utan dramatik. Vi hann förstås inte till klockan två (då de stänger på fredagen) men ringde och de lovade vänta till halv tre så de kunde lyfta av den med truck. Nåja, det gick inte fort framåt med släpvagn så vi kom en minut försenade och mötte “truckpojken” i grinden. Han backade sin bil och lyfte snabbt av tanken men det var ungefär med fem sekunders marginal som vi hann. Jag hade tagit med ett långt rep, kofot och järnrör så visst hade vi fått av tanken (ca. 400 kg) för hand också men det hade tagit tid och arbete. Repet ? Jo, jag hade tänkt binda fast det vid ett träd och vid tanken och sedan gasat på Ducaton. Efter att ha öppnat bakluckan förstås.

Tanken är färdig tidigast i början på augusti sa flickan som var chef för firman och då får brorsan köra den hem eftersom han hela tiden kör upp till Munsala och tillbaka. Därefter for vi till Vexala och lastade av hans fönsterglas innan jag styrde söderut mot Solf där Christer bor. Navigatorn hittade Långmossvägen även om jag ibland började tvivla på den. Halv åtta på morgon åkte jag från Hindersby och nästan tolv timmar senare kom jag fram till Bondbloggsträffens första anhalt. Nästan exakt samtidigt kom Kalle från Yttermark – sorry, ÖSTRA Yttermark fick jag lära mej att det heter. Byn lär vara hårt uppdelad i Östra och Västra.

Ledsamt nog kunde inte Sonja komma. I östra Nyland har det regnat nästan hela juni och nu då vädret blev torrare var hon helt enkelt tvungen att jobba med höet på hemstället i Pernå. Bonden är helt beroende av vädret och nån sorts ledighet i hötiden är bara inte att tänka på.

Det saknas inte diskussionsämnen då vi träffas – tvärtom är det fullt i pratkvarnen hela tiden. Hos Christer gick vi en runda på åkrarna och en runda i den nya hallen som byggdes upp efter branden. Det mesta börjar vara på plats men visst saknas ännu mycket. Tiden gick och halva natten. Här sitter vi i kontoret ute i hallen som får fungera som kök. Husets renovering är på gång men produktionen kommer i första hand och där finns ännu mycket att göra. Det privata får vänta.

Vi filosoferade med Christer och Lotta om det egna arbetets betydelse och konstaterade att det är grovt undervärderat. Christer hade byggt den förra hallen själv till stora delar och skaffat verktyg och maskiner billigt under lång tid men kunde ju inte bygga upp allting själv så snabbt. Så det blev dyrt. Egentligen visade återuppbyggnaden vad det egna arbetet faktiskt var värt. Lotta (och hennes pappa) skruvar på sina maskiner själv. Det är helt enkelt omöjligt att ta ut reparatörer till holmen för allting. Och jag närmast bor i verkstaden med mina skrotmaskiner.

Efter branden var Christer tvungen att köpa nya maskiner kvickt för att kunna fortsätta produktionen. Då man förnyar kan man inte bara ersätta med likadana maskiner. Oftast finns sådana inte mera utan man måste skaffa nyare typer. Och försäkringen betalar inte uppgraderingar. Så det blev bara de allra viktigaste maskinerna. Men imponerande var det att se systemen.

Det här är alltså en såmaskin som sår pyttesmå frön – ett i taget. För en vetebonde som är van vid betydligt större konstruktioner var det relativt otroligt att maskinen kunde plocka små grönsaksfrön ett och ett och placera dem i ett “brätt” (= massor av små krukor). Det fungerar med pneumatik och små sugmunstycken och är trots allt en relativt enkel konstruktion. Fast maskinerna tillverkas i små serier och priset är därför högt. Varje år sår man omkring 450 000 brätt. Och allt skall planteras ut så sysselsättning finns det minsann.

Här tittar vi på en liten del av årets plantor i brätten som snart skall planteras ut. Det måste givetvis skötas maskinellt. Men arbetet är inte slut utan plantorna måste ännu vattnas och skyddas mot frost och skadedjur. Och förstås skördas och säljas. Visst har Christer berättat om det här men det var en helt annan sak att se allting i verkligheten på nära håll. Grymt intressant. Jag har hundratals bilder men får nöja mej med en till som visar de utplanterade grönsakerna då de växt till sej en hel del.

Christer är förstås den som har största sakkunskapen men jag tänkte se på hans odlande med en gammaldags bondes förundrade ögon. Fortsättning följer på den innehållsrika österbottniska rundturen …

Projekt vakuumkyla

En förhållandevis stor satsning på kylning kan ju te sig lite udda en sommar som hittills mest bjudit på kallt väder med flera nattfroster. Men det kommer väl varmare tider och de facto så gjordes största delen av investeringen ifjol. Maskinen levererades dock så pass sent att vi beslöt ta den i bruk först i år. Nu har platta och tak byggts till på hallen och maskin baxats på plats, kopplats in och körts igång. Kylningsprocessen verkar fungera bra så här långt även om de skördade produkterna (sallat) hittills inte haft högre ingångstemperatur än kring 15-18 grader.

Vakuumkylning fungerar som så att luftrycket i tryckkammaren sänks så lågt att vattnet (ytfukten) förångas (kokar) vid lägre temperatur. Förångningen av vattnet fordrar energi som i det här fallet tas från produkten. En produkt med stor yta, typ sallat, är det som bäst lämpar sig för kylning i vakuumkyl. Kompaktare produkter typ morot har för liten yta i förhållande till vikten för att det skall vara någon större nytta med vakuumkylning. Snabbheten i processen och att produkten kyls också inifrån och inte enbart utifrån som i en konventionell kyl medför att leverans av kyld vara kan ske omgående. Tidigare har det fordrats 1-2 dagars lagring i kylrum innan produkten varit genomkyld. Att produkterna passerar vakuumkylen innan de läggs in på underhållskylning i väntan på leverans avlastar och medför en jämnare temperatur i leveranskylen. Dessutom kan också förpackad vara lika snabbt kylas ner som oförpackad.

Det är främst våra vidareförädlande kunder som önskat genomkyld vara för att lättare kunna hålla jämn temperatur genom hela processen och på så vis kunna förlänga hållbarheten på produkten. Men en väl kyld vara i obruten kylkedja fram till konsument är ju också i övrigt en bra sak, alla vill vi ha fräscha hållbara grönsaker. En av mina ledstjärnor är leverans av högsta möjliga kvalitet så vi hoppas att satsningen leder till ytterligare förhöjning av kvaliteten.

De första vakuumkylarna för grönsaker kom till Finland för ett tiotal år sen och uppskattningsvis finns det nu ett knappt tiotal i drift. De importerade grönsakerna är också oftast vakuumkylda för att klara den långa transporten.

Här följer en bildkavalkad från projektet.

Containern med vakuumkylen levereras till gården. — Containern med vakuumkylen levereras till gården 16.09.2013

Grundarbetet med plattformen inleds 27.05.2014

Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet :) — Transport av grus kunde tack vare den i den närbelägna skogsbacken nyöppnade krossen ske med egna fordon, fick på så vis också testa dragviljan i nyförvärvet 🙂

Vägg och takkonstruktion byggdes 10.06.2014

Undertak och långsidans vägg klar 12.06.2014

Kylen baxas på plats 15.06.2014. Vilket inte var helt lätt, den vägde trots allt över 6000kg .

Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är "up and running" även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014 — Den holländska installatören tackar för sig glad och nöjd över att maskinen är “up and running” även om han blev tvungen att ta hjälp av en lokal entreprenör för att byta ut en läckande vibrationsdämpare. 27.06.2014

En del av dagens (29.06.2014) skörd sätts in för kylning.

Utgångstemperatur +2,3°C efter 545 sekunders drift. Därefter flyttas varorna till underhållskylen och nästa sats läggs in i vakuumkylen.

Skördandet igång

Vi började med första ensilageskörden för några dagar sedan. Tidpunkten är rätt så normal den tidiga våren till trots. Däremot såg jag för en vecka sedan att man i Borgå trakten också balade ensilage och det tycker jag är ganska tidigt. Men å andra sidan har man ditåt fått regn och värme i ganska passliga mängder.Hit i Pargas har vi inte fått så hemskt många droppar vatten de senaste par månaderna, så gräset i vallarna började ställvis lite sloka. Också tillväxten har lidit av den torra försommaren och ställvis är gräset ganska kort och dessutom ojämnt.

Förhoppningarna var alltså inte skruvade i topp vad gäller mängden gräs, men vi har nog blivit positivt överraskade trots allt. Visserligen blir det ingen toppenskörd vad gäller mängden, men med tanke på omständigheterna blir mängden riktigt hyfsat bra.

I och med att skördandet inleddes, började också vårt samarbete med Anttes kusin o fru “på riktigt”. Balaren dras av deras Valtra, medan slåttern sköts med vår MF. Räfsandet sköts också med vår traktor medan balplockningen görs med deras Valtra.

Ibland måste det balas nästan hela natten

Vårbruket fortskrider.

När redaktörerna här på Yle Österbotten utannonserade mitt deltagande i morgonsändningen i torsdags uppmanade de lyssnarna att kolla in bondbloggen för att följa med hur vårbruket framskrider. Så det är kanske dags att rapportera vad som skett under veckoslutet 🙂 Soligt väder och torrt har det varit. Den riktiga vårvärmen har jag dock ännu inte känt av så ännu behåller jag långkalsongerna på. Fredagen var ändå så pass varm att en ensam soldyrkare syntes utfläkt på sandstranden vid Paradisön på Vasklot, den värmen kände ändå inte jag av eftersom jag deltog i skogsfullmäktigemöte den dagen.

Avdunstningslock.

Eftersom jag har det mesta färdigt harvat och på så vis satt lock på åkern för att minska på vidare uttorkning så är det inte så bråttom med sådden. Kalle fick tack vare bra kommentarer svar på sin undran över Väderstads rekommendationer om bruk av torra lerjordar så jag har inte så mycket att tillägga. Den erfarenheten har jag i alla fall av lerjordar att det är tidpunkten för harvningen som är den viktiga, görs den vid rätt tidpunkt så är det inte så bråttom med sådden. Harvas det för sent kan det ändå vara skäl att, som Kalle funderade, så direkt efter harvningen och gärna välta efter sådden. Nu är mina leror kanske inte riktigt så styva som Kalles men är det torrt och tjälfritt som i år tycker jag att det är bäst att färdigställa åker för åker för sådd med en gång. Vilket i mitt fall brukar innebära två överfarter med harven genast efter varandra så att jorden inte hinner torka ut emellan körningarna. Eftersom den såmaskin jag lånar in i år placerar fröna på harvbotten så harvar jag till önskat sådjup. Harvningen jämnar ju också ut tiltorna och fältet så att avdunstningsytan minskar och får man till lämplig grynstruktur så minskas luftcirkulationen i ytlagret vilket också begränsar uttorkningen.

På lördagsmorgonen begav jag mig mot Kalles hemtrakter för att hämta kornutsädet. Fjolårets skörd blev inte av utsädeskvalitet och jag hade ändå tänkt byta sort så nu köpte jag in allt kornutsäde färdigt sorterat och betat. Sortvalet föll på Elmeri som borde passa mina åkrar, vi ser väl framåt hösten hur det blev. Passade på att kolla in bränsleförbrukningen på traktornyförvärvet på samma gång. Det gick åt 36L under den 106km långa färden. Kunde kanske ha minskat förbrukningen något med att hålla lägre varvtal?

Lugnt både på väg och åker på lördagsförmiddagen i dessa trakter. Det var nog mera aktivitet i mina hemtrakter.

Ingen dag utan överraskningar

Väl hemma började jag fundera över vart jag skulle placera lasset. Kanske det ändå var lika bra att placera kornutsädet, eller åtminstone en del av det, dit det hör hemma…….. alltså i jorden. Det visade sig att såmaskin var ledig så jag flyttade över breddäcken från Fiaten till New Holland och for efter maskin. Tänkte att jag hinner fylla maskin och göra vridproven klart innan jag tog kväll. Så här långt hade dagen löpt enligt planerna men sällan går det en hel dag utan överraskningar så inte heller denna dag. Konstaterade när jag kollade däckstrycket på såmaskin att en ring var tom och att den till på köpet inte gick att fylla eftersom ventilen var bruten. Det var ju inget vidare konstaterande eftersom det nu var lördagkväll och jag hade lovat återlämna maskin på måndag förmiddag. Tursamt nog har vi kontakter med folk inom däcksbranschen så en ny innerslang fick jag hem vid 22-tiden 🙂

Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt, blev en del skruvande........ — Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt så det blev en del skruvande i stället för lördagsmys i soffan…..

Kornsådd.

Inte för att nu kullkasta alla Kalles teorier om turordningen i vårbruket men jag började året spannmålssådd med sådd av korn istället för havre. Orsaken eller egentligen orsakerna till att jag började med kornet var att jag dels ännu inte fått gödseln till havren, kornet skulle sås där jag vårplöjt och så var ju vagnen färdigt lastad 🙂 Vi får väl se om den tidiga sådden av kornet var ett bra val eller inte, lite stöd i beslutsfattande gav ändå det att den första ladusvalan visade upp sig. Det är nog första gången som jag noterar att svalorna kommit i april. I och för sig sägs det ju att “en svala gör ingen sommar” men ändå………..

Att förberedelserna inför sådden blev framskjutna till söndagsmorgonen medförde att det planerade firandet av yngsta dotterns 21-årsdag inte blev av för min del för när den övriga familjen for på födelsedagskaffe hade jag ännu 1,5ha kvar att så. Hon var inte värst ledsen för det för hon visste ju att jag liksom vid många andra tillfällen var med “i andan om” (i tankarna). Att lämna en del av fältet osått tills jag får låna såmaskin nästa gång kom ju inte på fråga. De va ju det här om bönder och normala liv som Nisse skrev om, lite tröstande det här att man inte tycks vara ensam visavi prioriteringarna.

Eftersom Samen står i verkstaden i väntan på reservdelar testade jag att så med New Holland.

Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen, man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över. — Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen. Man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över.

Trots att ytjorden var torr så fanns det bra med fukt kvar på sådjupet även på det vårplöjda fältet. Kommer det därtill, som väderprognosen utlovat, lite snöslask till första maj så borde groningen lyckas bra. Vi bönder har ju inte så mycket annat än hoppet att ty oss till…….. hur utfallet blir ligger i andras händer …….. men gör man så gott man kan är man en bra bit på väg.

Grå tiltor.

Visst är det märkligt vilken effekt grå tiltor kan ha på oss bönder. Åtminstone för egen del har de gett en extra adrenalinkick till att få lite fart på förberedelserna för vårbruket. Och likadant är det varje vår……. man förbannar sig själv över saker som man tänkt göra hela vintern men som fortfarande är ogjorda. Ja det kan också uppdagas en del saker som man glömt bort att man tänkt göra under vintern men som man nu när man plockar fram utrustningen märker att just så det var ju det där också. “Förmorrat” skulle kanske en av mina kollegor här på bloggen säga?

Reparationer.

En del är ju inte så trevligt heller, som till exempel det här med en havererad fläkt i hytten. Fläkten hade väl fört lite oljud en tid men när det är bråttom tar man sig inte tid till att kontrollera var felet ligger. Till sist lade fläkten av helt och hållet nån gång i fjol våras, kanske kunde man ha sett över saken litet tidigare, hmmm. I och med att jag nu tänkte beställa hem en del reservdelar från Sverige (delarna verkar vara billigare där) så är det ju lika bra att se över vad allt som kan behövas för att spara lite på fraktkostnaderna. Bara att demontera eländet då, vilket kan vara lättare sagt än gjort. Det krävs goda nerver och bra blodcirkulation då det inte är direkt bekvämt. En massa jorddamm finns det också, trots att ventilationen ligger bakom luftfiltret, så man borde kunna hålla andan också.

Lättare hade det varit om man kunnat plocka ner hela paketet men eftersom det inte är möjligt att demontera slangarna till air conditionen utan gasläckage får man skruva på plats.

Varför fläkten sagt upp kontraktet är det inte svårt att se när lagringen ser ut på detta vis. Det har liksom uppstått lite glapp 🙁

Sen hade fläkthaveriet tydligen medfört att motståndet för varvtalsregleringen av fläktmotorn också gett upp, för vid kontroll var det endast den högsta hastigheten som gav ström till kontakten på fläkten. (Motståndet är den grönaktiga mojängen högst uppe på första bilden.) Nå bara jag får hem nya delar och ventilationspaketet på plats så blir det väl som nytt och håller det lika länge som originalet så borde jag kunna njuta av frisk temperaturreglerad luft i sisådär en 9000 timmar framöver.

Vårbruk.

Betydligt trevligare är det ändå att få ta itu med åkerarbetena och speciellt en vår som denna då man slipper ut rekordtidigt. Den tidiga starten ger ju så mycket mera tid att utföra det som skall göras och allt kan ske i en lugnare takt än man är tvingad till en sen vår. Eller hur är det nu egentligen? De grå tiltorna framkallar lätt en känsla av att nu är det bråttom för det är det ju som oftast när färgen ändrar från svart till grått. Jag har nu hängt upp extra almanackor för att påminna mig om att det faktiskt fortfarande är april och inte maj trots att omgivningen får en att tro att så är fallet. För att lugna nerverna har jag ändå påbörjat vårbruket med lite vårplöjning och övergödsling av kummin även om det nu görs närmare 4 veckor tidigare än normalt. För varför spara sånt som man kan göra nu i fina förhållanden tills senare. Kanske borde man försöka implementera dylika tankar kring maskinreparationerna också 🙂

Betydligt roligare än att skruva med dammiga fläktar är det at plöja med nyförvärvet. Så här långt har vi kommit riktigt bra sams New Holland och jag. Hon är riktigt dragvillig dessutom :) — Betydligt roligare än att skruva med dammiga fläktar är det at plöja med nyförvärvet. Så här långt har vi kommit riktigt bra sams New Holland och jag. Hon är riktigt dragvillig dessutom 🙂

Också måsarna gläds åt att vårbruket har kommit igång. Var det någon som påstod att det moderna jordbruket utarmar jorden?

Kumminet började grönska så det var bäst att övergödsla det innan jag skruvade sönder traktorn. Lite på 3mm regn natten efter gödslingen kom som på beställning :) — Kumminet började grönska så det var bäst att övergödsla innan jag skruvade sönder traktorn. Lite på 3mm regn natten efter gödslingen kom som på beställning 🙂

Nog är det roligt att vara bonde en vår som denna…….. visst, visst mycket kan hända ännu innan skörden är bärgad och pengarna på kontot, men varför inte passa på och njuta nu så länge det varar. Att jag drabbats av “vårbråtan” (vårförkylning) förtar inte glädjen, det är ju bara bra att ha den undan också sen när värmen kommer. Vårförkylningen kom också rekordtidigt i år, normalt brukar den slå till då man svettig i varmt vårväder för tidigt kavlar upp ärmarna och byter ut “stickamösson” mot skärmmössan.