Kål och dikeskörning

Mats har kinakålen inne. 🙂

Kinakålen i lager hos Mats

Det blev snudd på fullt i lagret och kålen ser fin ut, alltid något att glädjas åt. Det krävdes trippelmontage med tossor på lillvalle för att Mats skulle våga sej efter en del av kålhäckarna. Han körde fast i kållandet också, med “tomma” traktorn sa det nästan plopp så satt den där, med träck och jord upp över däcken. Två grävmaskiner krävdes innan den var därifrån. En att dra och en att hålla i med så inte det skulle bära av ikull. Det optimala skulle ha varit svävare, men… ja, det är ju som det är med det också.

Men in kom kålen och när han skulle köra in häckar fick han hjälp…

Mathias visar med kålhäckarnaSå fort det brummar i någon knut kan man nästan vara säker på att det står en liten kille och visar om man skall köra fram, bak, höja, sänka, osv… Koncentrationen är på topp för både far och son när kålhäckarna ska stuvas 🙂

Det är ett lite extra program att ha en liten kille med sej, men tänk vad man lär sej i den åldern, och det speglar sej i de vardagliga lekarna…

Mathias har kört fast sejEfter att i veckotal hört och sett hur Mats gång på gång kört fast sej på ett eller annat sätt, så “råååkade” det sej ju att Mathias också fastnade med sin bil i diket på vägen upp till fårhuset. Naturligtvis hjälpte det inte att ta tramptraktorn till hjälp, utan grävskopan och lilla blåa traktorn behövdes också för att dra upp bilen. Men inte kunde han köra alla maskiner själv, utan mamma fick lov att övertalas att komma med och köra, innan problemet var löst.

Katastrof!

Media är nu fullt med reportage och bilder från översvämningarna här i Österbotten och katastrofen är ett faktum för många som fått åkrar, hus och hem under vattenmassorna. Själv har jag klarat mig ganska bra även om det inte var långt ifrån att också våra grönsaksfält översvämmats, en 10-20 cm:s marginal var allt som fattades. Däremot har min bästa vän och kollega råkat illa ut då hälften av morotsarealen nu ligger under vatten, utsikterna för att morötterna skall gå att skörda är nog tyvärr små även om vattnet nu snabbt skulle dra sig tillbaka. Det tar tid för åkrarna att torka så att de kan skördas med maskiner och nu torkar jorden väldigt långsamt då det är så pass sent. Jag är nog illa rädd att vintern hinner före 🙁

En bild från kollegans översvämmade morotsfält, ingen vacker syn 🙁

Kollegan meddelade att i lager finns skörd för några veckors försäljning så fås inte mera skördat blir det att spänna till svångremmen tills nästa säsong. Detsamma blir det antagligen för hans packeripersonal också då han omöjligen kan hålla dem i arbete om inget finns att tvätta och paketera.

 

Fem före i den egna odlingen.

Som jag nämnde så klarade jag mig bättre, inga direkta skador men åkrarna är nu för mjuka för att det skall gå att skörda maskinellt så det blir nog att inleda veckan i samma anda som vi avslutade förra veckan, med handarbete………

Så här nära var det i den egna odlingen……….
………. rådiket vattenfyllt och halva vändtegen under vatten, en 10 cm högre vattennivå och vattnet hade runnit in i odlingen 🙁

 

Inga exceptionella regnmängder.

Några rekordstora regnmängder är det ändå inte som fallit, här rör det sig om 70-80 mm under de senaste 4 dagarna. Jag har nog upplevt flera regn på över 100 mm under en veckas tid tidigare. Så varför blev det nu så här denhär gången? Största orsaken är nog årstiden och det faktum att marken var ganska vattenmättad från tidigare efter en lång period med låg avdunstning. Jag gjorde en hastig granskning av de lokala vattendragen på lördagen och kunde konstatera att en hel del vägtrummor nog är underdimensionerade trots att de inte är alltför gamla. Undrar om det är en beräkningsmiss bland planerarna eller en medveten kalkylerad risk för att hålla kostnaderna nere vid förnyandet av vägtrummorna?

En annan sak som också bromsar upp vattenmassorna är de buskar och träd som tillåts växa på slänterna. Erkänner att jag nog själv också är medskyldig därvidlag men har beslutat att det skall bli ändring på den saken framöver. Vissa slänter som jag haft möjlighet att åtgärda i sommar har jag redan fixat till efter att jag skaffade slyröjaren.

På slänterna närmast i bild har slänterna fixats till i sommar, slänterna högre upp på bilden står i tur så fort tillfälle ges.

Buskagen på slänterna har nog blivit betydligt vanligare sen skyddsremsorna infördes i samband med EG-anslutningen. Minns att jag vid ett besök till Holland i slutet av 90-talet förundrades över att dylika skyddsremsor inte fanns längs de holländska kanalerna utan allt plöjdes som gick att plöja. På förfrågan fick jag till svar att odlarna bötfälls vid kanalsyn om inte växtligheten tuktas. En australiensisk jordbrukare som besökte oss i augusti förundrades över den frodiga växtligheten på dikesrenarna härstädes. Då jag förklarade att vi har si och så många meter breda skyddszoner beroende på vilka bekämpningsmedel vi använder började han räkna upp vilka medel som dom kunde använda för bekämpning av ogräs på dikesslänterna. Så olika vi kan se på miljöfrågorna här i världen………

 

 

Om inte på ett sätt så på ett annat……..

……fortsätter skörden. Behöver väl knappast meddela att det inte riktigt går som planerat just nu men det vill sig inte riktigt med skördandet. Men för att se positivt på saken så är det ju en tröst med brett sortiment….. går det inte att skörda det som växer under jorden så är det lite lättare att få in lite av det som växer ovan jord, speciellt om man gör det för hand. Lite harmar det att sådana grödor som man försökt mekanisera också verkar att bli ett handarbete, handarbete har jag ju tillräckligt av från förut så jag hade sett fram emot att få skörda lite från traktorsitsen också.

Till de grödor som jag försökt mekanisera hör löken. Löken växte länge i år då sommaren varit sval men den sena lossningen efter att blasten lagt sig efter stormen lyckades riktigt bra men sen blev det lite väl fuktigt för att den skulle torka så pass att den kunde “rulla” igenom potatiströskan. I början av förra veckan blåste det upp så jag beslöt vända löken och den torkade så pass att den borde ha gått att skörda. Tyvärr blev det att tröska lite havre efter vändningen och under tiden började det regna, hoppades att det inte skulle regna så mycket att det skulle försvåra lökskörden. Försökte faktiskt köra upp lite, bra gick det inte men största problemet var nog att löken blev så smutsig. Hoppades på en ny torr dag men någon dylik verkar det nu inte bli. Nu har löken legat så pass länge ute på åkern att jag befarar att den skall börja fara illa, så ska den tas tillvara är det bäst att börja på om det sen så skall ske för hand.

Går det inte med maskin så får man försöka för hand…… tar ju bara lite mera tid.
Sen in med löken på torkgolvet och fläkten på så att ytfukten fås bort.

 

…. eller på ett tredje…

Igår eftermiddag blev det till och med för vått för handskörd av löken, men stor efterfrågan på inhemsk broccoli sände oss ut på broccoliskörd då vi ännu har ett par sena planteringar av broccoli kvar.

Tack vare det relativt varma vädret växer broccolin fortfarande 🙂

 

…….. fortsätter skörden.

I dag stod skörd av stjälkselleri och kål i tur då regnet ytterligare förvärrades och det nog inte ser ut att bli någon morotsupptagning de närmaste dagarna. Stjälksellerin skördades till stor del under tiden som jag lämpligt fick orsak att lämna den blöta åkern för att sätta mig i den torra och varma YLE studion tillsammans med Agneta och Jacke för att ventilera ett och annat aktuellt i fredagsklubben. På eftermiddagen fanns inga godtagbara undanflykter så det blev att ta på regnkläderna igen och hjälpa till med kålskörden.

Glada vi till kållandet gå…….

 

Lerbad!!!

Måndag. Första dagen, sol och vackert. Resultat, ca 50 ton potatis.

Tisdag. Andra dagen, sol och vackert. Resultat ca 50 ton potatis…

Hurra det här går ju bra det! Allt löper, flaken kommer och far, det är riktigt roligt!

Onsdag. Tredje dagen fylls av diverse andra jobb och ärenden, men den stora åkern på ca 3 ha blev färdig och maskinen flyttades 🙂 Hurra hurra!

Torsdag. Fjärde dagen … regn…

Men vi tog potatis ändå. Flaket hade ställts fel, med den påföljden att matte höll nästan på att välta hela maskinen när han skulle tömma potatisen från bunken på maskinen till flaket, och så bugglades det lite plåt på maskinen men som tur var (egentligen heter det, tack vare att jag satte på stora tutan och viftade och vevade och skenade runt maskinen som en toka, jag stod och drog presenningen lite längre bort när det mitt i allt började höras obehagliga ljud … ) hände det ingen med själva maskinen, bara lite onödig plåtvikning. Men lasset blev någo fullt och så kom det ett nytt flak, som med intensiva instruktionsanvisningar placerades rätt.

Fredag. Mer regn. Ingen jublade. Snarare andra vägen. Men vi bökade upp ett lass i alla fall. Hjulspåren blir djupa som gran canyon, men potatis kom det upp genom sörjan.

hjulspår i vändteg

Lördag. Mera regn… …

Men vad göra? Matte skulle blastdöda potatisen, så han fick väl det gjort fast det rann vatten framför däcken. Sen skulle det pynjas med diverse lök och ett som annat. Till kvällen kom det regn igen…

Söndag. Fy, mårr och hujedamej. Åkern liknar mer en lerbadsinrättning än någonting man odlar mat i! Vi började på morgonen och körde på. Segt var det och vi körde stock i maskinen någon gång. Sorteringsbandet var fullt av lera och sten, och så någon potatis här och där…

En bunke… Tömning… Två bunkar…  tömning… tre bunkar… Tömning… Halva fjärde bunken och så sa det sswwooooop…

Mattes Valmet och grimme sitter fast

Ekipaget sitter djupare och djupare, rör sej framåt i snigeltakt, ända tills hjulen på traktorn spinner, grimmen sitter i jorden ända upp till dragbommen. Läget blir låst. Det rör sej varken framåt eller bakåt, det enda som händer om man provar att köra framåt är att hjulen på traktorn gräver sej ännu djupare. Inte lönt…

DRA!

Matte hämtar sin “lillvalle” och spänner en vajjer emellan de båda traktorerna. Resultatet blir att lillvalle står och dansar runt på exakt samma ställe och “storvalle” gräver sej någon centimeter djupare. Inte lönt det heller, lillvalle heter lillvalle av en orsak, han är liten… För liten för att ha makt, att orka och kunna dra löst ekipaget som sitter som klistrat i jorden.

Dags att ringa efter hjälp. Men det är ju söndag… En vanlig arbetsdag visserligen, men eftersom det är söndag idag, så var det lördag igår, och det finns några alternativ i telefonboken som man med en gång kan stryka, de ligger för ankare…

Men så ringer Matte till “Geta gräv” och “Torre” startar hemifrån inom fem minuter och när han kommit till åkern och fått kopplat i vajjern tar det bara någon minut, så är storvalle och grimmen uppe i ett jihu.

drar upp mattes valmet

Men såhär kan man inte ha det… slira runt och sitta fast… men vad gör man? Det finns några alternativ för att få draget maskinen genom vattkärren. Bogsera, eller breddningshjul. Så ikväll när maskinen var lösdragen monterades “breddarena” på, så imorgon skall de prövas och se om det flyter med dem. Går inte något av det… ja, då får man lämna potatis i jorden. …

storvalle med breddare på

Ber till alla högre makter att det inte kommer så mycket mer regn… Varje droppe är nu en dropp för mycket…

Vatten i potatisåkern

Den där frontlyften…

Säger som Saltkråkans farbror Melker: Har man lovat, så har man ju lovat, det har man ju… Jag brukar kunna vara glömsk, men det minns jag, att jag tydligt lovade återkomma till Valles frontlyften 🙂 Så, här är den.

Frontlyften på Valle

Valles frontlyft bild två

Home made nångång för länge sedan. Men den fyllde sin specialfunktion då. Han som hade den då lyfte och flyttade kalkramper med den, och den passade alldeles utmärkt till det. Sen var den i användning till lite ett som annat med sin förre ägare och nu har jag den till lite dittan som dattan. Det som jag nu lite söker är en jättekort, dubbel, hydraulisk, tryckstång till den, så man skulle kunna vinkla upp redskapen lite mer på den än vad det går att göra med den tryckstång jag nu har. På bilden är det en vanlig tryckstång så den är stum, men det är rätt kul när man kan vinkla den åt alla håll sådär lite som tänkt.

I framtiden drömmer jag om att skaffa frontlastare till Valle. Det är kanske inget absolut nödvändigt, men alltid behändigt att ha lastare i nosen på traktorn. Så spelar det ingen roll vilken traktor man har var för att kunna göra alla olika jobben.

Ny tröska ?

Tjahapp, så tillbringade jag den här dagen där man vanligen är under tröskandet, dvs. i verkstaden. Det gick bra att köra tills jag hittade ett skakarbord på åkern. Det var alltså från min tröska och det hade tappats föregående varv.

Ingen stor sak – det var bara de två fästskruvarna som hade brustit. Det behövdes inga reservdelar men för att byta ut dem borde jag skruva loss ramen för skakarbordet och ta ut den ur tröskan. Och det är ett större jobb.

I det skedet gick jag in på kaffe. Det skall man alltid göra då man får en oemotståndlig lust att sparka på tröskskrället. Just nu har jag inte tid att åka till doktorn med sjuk fot. Samtidigt kan man titta på priserna på nya tröskor så man får mera motivation att skruva och svetsa.

Vår “nya” tröska är omkring 25 år gammal och det behövs litet skruvande och svetsande varje år. Förstås skulle det vara roligt med en ny tröska som inte går sönder så fort man börjar tröska. Men då priset är omkring bruttoinkomsten från jordbruket under tio år så är det knappast lönsamt. Även om hälften av allt man odlar blir otröskat varje år så vinner man ändå på att lappa ihop den gamla tröskan. Visst sparar man en massa tid med en ny tröska men då skall man ha nånting nyttigt att göra under den tiden – som hämtar in pengar. Att bara ligga på sofflocket och titta på den nya tröskan tilltalar mej inte.

Och så är det ju så trevligt med verkstadsarbete …

Nu har jag mest leråkrar kvar att tröska och där har det varit dålig växt i år. Även om jag har halva arealen otröskad så är det mesta inne i torken i kilo räknat. I leråkrarnas svackor är det ren missväxt och de vanligen torra “duntarna” (höjderna) ser mycket bättre ut.  Så för leråkrarna lönar det sej inte att skaffa en ny tröska.

Före det stora regnet förra veckan så var vetet ganska torrt – omkring 21 % – men nu har det varit 29 och 30 %. Kvaliteten är troligen dålig också. Så det lutar åt fodervete men priset är ju bara 10 euro lägre per ton  så det gör ingenting. Brödvetets kvalitetspriser är sådana att man mest bara förlorar på att sälja vetet till bröd. Prissättningen är ett mysterium som ingen bonde riktigt förstår.

Om man jämför dagens “höga” priser med 1980-talet så är vi ännu under hälften av det dåtida priset  som var omkring 40 cent/kg (utan inflationsjustering). Att börja arbeta utanför gården för att få pengar till en ny tröska verkar helt idiotiskt så det blir nog att svetsa och skruva på den gamla. På det sättet håller den mer eller mindre ihop i 25 år till och sedan får man se hur världen ser ut då. Det lär ju bli brist på mat vilket inte är helt omöjligt. Jordbruksarealerna minskar och befolkningen ökar.

I morgon kväll börjar det regna igen. Det lutar åt att det blir oktobertröskande det här året.