Maskiner – Sida 28 – Bondbloggen

“Åren är inte bröder”

Efter två veckor i tröskan kvarstår det ca 4 ha vårvete kvar. För tillfället står skördandet rätt så stilla efter att det har öst ner från ovan runt 60 mm vatten sedan måndagen. I år har det varit lätt att tröska. Föret har varit perfekt och det har gått att tröska utan större uppehåll. Fukten på kornet rörde sig mellan 14-16% och på vetet 16-18%

Till tröskan har jag köpt en pärm och ett häfte, hemma hos oss kallas den “loggboken”I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att “Åren är inte bröder”. Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.

– Det är så vått, djupa spår efter tröskan. – Fastnade med tröskan på “måsabiten”. – Idag hämtade Elin kaffe och en smörgås till åkern och åkade med i tröskan några varv. – 2007 augusti, Franz sovit eftermiddagssöm i tröskan 1,5 timme efter dagiset.

Tröskan hembogserad

Tjahapp, så fick jag då in tröskan i verkstaden i går natt med hjälp av en talja. Ni vet en sån där som man står och vippar på en spak. Motorn gick nog bra men den bara inte snurrade drivremskivan. Jag tror jag vet vad det är för jag skruvade sönder den för 20 år sedan då den hade ett liknande fel.

Då hade spåren på axeln till drivremskivan slitits bort helt och den snurrade fritt helt oberoende av motorn. I och för sej inte så stor sak men att skilja åt motorn så man fick ut axeln – det var besvärligt. Det fanns nämligen en bit kvar av spåren och att få bort axelbiten krävde både slägga och “jäärnstavur” (järnspett). Till sist så slog jag allt vad jag orkade och tänkte att jag får byta allt som går sönder men bort måste den.

Och skörden är på hälft och det regnar – och skall regna i en vecka till. Så humöret har varit bättre många gånger. Det är nog bäst att kvinnfolk och barn och alla som är känsliga hålls på avstånd nu.

Tröskandet gick bra ända tills tröskeländet gav upp. Helt enkelt för att det inte finns mycket att tröska här hos oss. Det har regnat i västra Finland och varit översvämningar men här har det varit kruttorrt hela sommaren. Brodden såg bra ut i våras men då det inte kom regn så har det bara blivit sämre och sämre. Förresten fanns det inte mycket vatten i jorden ens på våren. Det var bristen på tjäle som gjorde att smältvattnet rann bort genast.

Växthusbygget tog också hela min sommar och sedan åkte vi till Sverige. I elva år har stenfoten varit bortplockad så nu beslöt jag att den skall sättas i skick – kosta vad det kosta vill. Det jobbet måste man göra på sommaren. Och det är gjort nu. Hästmyrorna som åt upp det nya bastugolvet var också försvunna eftersom vi strödde ut många burkar gift runt hela bastun. Fast det är inte gift mera utan finmalet stenmjöl som myrorna inte alls tycker om. Så jag lappade ihop golvet – men lämnade en inspektionslucka. Hästmyror är inget att fnysa åt – de är ena baddare att käka friskt trä !

Augustikväll i Medåker

Det har varit en stressig sommar. Huset tak läckte ju i vintras så det rev jag upp också för ett par veckor sedan. Till all tur var det inga större fel men en del bräder skall förnyas och så måste jag troligen sätta in en meters plåt i giren där det läckte. Men nu sätter jag en värmekabel ovanför taket så man kan värma ett hål i den ismur som brukar bildas vid takkanten (så att vattnet slipper bort).

Hösten är räddad och fritidsproblemen verkar mycket avlägsna. Ifall det blir kris så står det en massa uthus och väntar på att bli uppiffade. Den gamla flistorken skall rivas och allting skall flyttas ett varv då bodvinden byggs om till lager för allt skräp – ursäkta, MATERIAL – som jag samlat under årens lopp.

Men först skall släggan och jäärnstavurn fram och så slår jag tills nånting ger efter – hoppas det blir det mesta kvar av motorn för den gamla Perkins-dieseln har fungerat utmärkt. Den startade genast då jag vred på strömlåset.

Med nål och tråd…

… reparerade jag röjsågen idag.

Den har krånglat. Röjsågen. När man skulle starta den fick man ibland dra sej svettig och man fick inte ett “brumm” ur den. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra på tomgång, så när man gasade sade den “vuomp” och stannade. Ibland kunde den starta, gå riktigt bra, man gasade lite och den hängde med. På med hörselskydd, skyddsglasögon, handskar och så kom man två meter så sade den “vuomp”. Stannade och vägrade starta på måttligt antal drag. Det har justerats bränsle fram och tillbaka ifall det skulle vara stockat. Det har öppnats och kollats efter smuts och skit i filter och ingenstans har det hittats något fel, ända tills jag mitt i allt fick syn på att bränsleslangen var sprucken och sönder. Ny slang införskaffades och så kom då den dagen när den skulle bytas. Jag drar mej lite för och peta så mycket på maskiner. Att peta sönder går nog, hur bra som helst, men att få tillbaka allting brukar inte vara lika lätt utan att man har någon skruv eller mutter överlopps när man tycker att man är färdig… Nåja, prova måste man och får jag inte ihop det får jag ringa pappa och be om hjälp, men de behövdes inte idag, tack vare mitt syskrin 😉 Diverse delar petades löst för att komma så nära att jag fick ordning på det hela och kunde börja fundera på slangen.

Den söndriga slangen var bara att dra löst från där den går in i maskineriet och i tanken där det satt ett filter i änden på slangen. Att dra den genom väggen mellan tanken och “maskinrummet” gick galant, men att få den nya tillbaka genom den väggen visade sej lite knepigare. Det var då jag konstaterade att jag skulle ha behövt en lång krokig nypa att dra med, för slangen gick att pilla in genom maskinrumsväggen en bit så den kom ut ca 3mm på andra sidan, tack vare att den var lite tillspetsad. Någon sådan nypa har inte jag… Även om jag skulle ha det skulle det vara rätt svårt att få tag på den lille slangstumpen som fanns någonstans upp inunder kanten i tanken. Alternativ två var att få fast någonting i slangen som gick enkelt att få genom maskinrumsväggen, så jag kunde dra igenom slangen med den, då kom jag på det.

Sprang in efter nål och tråd. Stack nålen med tråden genom änden på slangen och så var det bara att sticka nålen genom hålet i maskinrumsväggen och dra försiktigt så slangen kom efter, och det gick hur bra som helst, slangen kom bra igenom och så var det bara att trycka fast filtret och peta tillbaka alla skruvar, choken, filtret, kåpan, tanka, dra och den lille rackaren startade 🙂

Tänk att en 5mm grov, 20cm slang kan göra en så glad 🙂

Elproblemet…..

……är tillfälligt löst med hjälp av en länk från transformatorn (24 Volt) till ingången på säkerhetsrelé med tillåtelse av teknikern på fabriken. Han fixar buggen när han kommer hit för att fixa några andra små tillverkningsmissar i medlet av september. Åtminstone snurrar anläggningen nu igen så att vi kan fullfölja våra utlovade leveranser….ingen orsak att hamstra våra morötter med andra ord 🙂
Tack till alla som efter Lördax-intervjun kom med tips om hur jag kunde lösa problemet.
Lördax rules….. 🙂
Få se om uppmaningen i inslaget ger önskad effekt på sallatsmarknaden också?

Tvättlinjesinstallation.

En hektisk men intressant vecka är till ända. Fick den beställda tvättlinjen i förra veckan, lyfte själv in dem på ungefärlig plats vid ankomst och på lördag kom installatörerna Steve och Kevin från fabriken. Under veckoslutet fick vi maskinerna på plats och Kevin kunde börja koppla elen till kontrollpanelen, under tiden finjusterade Steve och jag placeringarna.

På onsdagen dök försäljaren Bo upp och vi gjorde en “torr” provkörning. Eftersom jag ännu inte börjat skörda lök och rotfrukter som anläggningen skall användas till fick jag lite morot och fjolårspotatis av min kollega och vän Peter så att vi på torsdagen kunde köra en riktig test.

Tvättlinjen 003 — Kevin och Steve löser ett problem vid testkörningen.

Eftersom jag hade att ta hand om skörd och försäljning vid sidan om att bistå installatörerna blev det att tillbringa både soluppgång och -nedgång på fältet. Att kommunicera i tekniska termer på främmande språk tar också på krafterna så när fredagens leveranser klarats av i det regniga vädret var det som att dra ur stöpseln, all energi var förbrukad. Men efter att ha vilat några timmar på fredagseftermiddagen fann jag i alla fall krafter till att städa upp i hallen och betala en del räkningar.

Hade väl hoppats ha lite tid över att visa bygden och äta middag med Steve och Kevin någon kväll för lite “small talk” och förkovran i den brittiska engelskan, men tid till detta hade jag nu inte denna gång.
Tyvärr har jag inte heller hunnit (/orkat) blogga i den utsträckning som jag tänkt mig. 🙁
Den finländska sommaren visade i alla fall sin bästa sida så “britterna” som besökte Finland för första gången uppskattade både vädret, lugnet och den finländska naturen.

Tvättlinjen 002 — Lite social samvaro med personalen på "FinneFarm" hann vi med vid kaffebordet.

Back in business!

Äntligen har jag börjat ‘i skolan’ igen! Känns så skönt att få göra lite fysiskt jobb och bli smutsig. Idag började jag och Christoffer med att köra några balar till fähuset. När det var gjort for vi till fladan och plogade skiftet som täckdikats. Vi hann ploga ungefär en timme innan det var dags för matpaus. Vi fick avnjuta nypotatisar med gräddfilssås tillsammans med fiskpinnar, riktigt somrigt med andra ord 🙂
Efteråt blev det att jaga flyghavre, hela shacket: jag, Kim, Tony och Christoffer. Fanns knappt någon flyghavre alls på just den åkern, fastän vi granskade den noggrant. Efteråt blev det en snabb paus vid vägkanten. Alla behöver väl lite siesta 😉 Egentliegn blev det siesta på siesta, för det blev kaffepaus efteråt. Resten av dagen spenderade jag och Toffe med att fortsätta ploga. Ganska krångligt att få det bra plogat vid alla rör och dylikt som markerade täckdikningen, men det gick bra. I alla fall körde vi inte omkull något 😉