Maskiner – Sida 31 – Bondbloggen

Jord, moder jord.

Idag har vi fortsatt köra jord. Som ombyte spadade vi ner matjord där dom täckdikat. Svårt att förklara för mig som inte är så insatt. 🙂 Men, här kommer många bilder – en bild säger mer än tusen ord!

Första två bilderna är från förra veckan då vi körde jord.
Följande är från fähuset, uppenbarligen 😉
Sen två bilder från denna veckas jordkörning, då med lastning av grävmaskin. Och punktering..
Och en förklarande (?) bild på hur vi fyllde jord vid täckdikningen.

Slutrakan

Lite regn var eller varannan dag. Sådan har väderleken varit på Ytterholm och på Dånö. För min del gör det ingenting, vallarna vill ha vatten, och som de sägs så är allt vatten som kommer före midsommar välkommet. Mats däremot vill inte ha vatten varannan dag, det bromsar upp all sådd och sättning. Så fort det torkat så det går att så och sätta hinner han vara på åkern någon dag och så kommer det ett regnil igen. Det som är tokigt är att när det sedan väl gå att vara igång blir det att köra “fullt ös – medvetslös”. Att sätta sej ner och äta en lång middag är helt uteslutet, att äta på dygnets ljusa timmar händer sej, men ofta brukar de dagar det går att köra och allt löper på, bli så att mat äts på kvällen när dagens arbete är färdigt. Under dagens lopp brukar det bli en hastig smörgås och kaffe i någon maskinbytarvända. Mats och hans bondekollegor brukar skoja och säga att dom skulle behöva ha näringsdroppflaska i traktorn så det skulle gå att köra nonstop långa dagar. 😉

Slag i saken av sådana idéer är ju uteslutet. Att diskutera hälsokost likaså. Bland det sista en bonde (dem jag känner i alla fall ) mitt uppe i slutrakan på vårbruket vill höra talas om är hälsokost och shopping 😉

Själv är jag också på en slutraka, fårklippningen. Jag kan bara konstatera att det man inte gör med en gång utan lämnar och “gör det sen” ofta blir ogjort tills en deadline kommer emot. Fårklippnings deadlinen är nu här. Min fårklippmaskin strejkade tidigare i våras, kolena va slut. Nya kol gick som jag då gissade inte att få tag på, så det blev att göra som flera av er läsare då föreslog, fila till ett par. Sagt och gjort, “gör det sen” har blivit nu, och med lite hjälp av min pappa som i sina gömmor hittade ett bäcksvart fint kol, lite filande och karvande så fungerar nu igen klippmaskinen med kol av egen design. 🙂

Spannmålsförsök?

En holländare som besökte mig för något år sen kommenterade våra grönsaksodlingar med “looks like an advanced trial field in Holland”. Det var antagligen de många små odlingslotterna som fick honom att fälla kommentaren.

När det gäller spannmålsodlingen på gården brukar jag för det mesta hålla mig till mer traditionella metoder som plöjning, S-pinnharvning, kombisådd och vältning. Så dock inte i år. Denna vår har spannmålssådden som jag avslutade i torsdags utförts av 4 personer med 4 traktorer och 3 olika såmaskiner på flera olika sätt.

Havrefältet vårplöjdes, Carrierharvades (+ punktharvning med S-pinnharv i samband med stenplockning) och såddes av Ingvar med Kongskilde multiseeder.
Kornåkrarna i kyrkbyn vårplöjdes, Carrierharvades + en överfart med S-pinnharven och såddes av Kjell-Göran med Simulta vältkombi.
Kornåkrarna “Zanderas backåkrin”, “Norra vägåkern”, “Norra Fredman”, “Fredman” och “Hemåkern” fick en överfart med Carriern och såddes av Henry med Kongskilde multiseeder. På “Södra vägåkern” Carrierharvades enbart vändtegarna efter tröskningen före sådd av Henry.
“Malaxåkrin” såg ren ut efter höstens glyfosatbehandling så den direktsåddes av Henry.
På åkrarna vid “Skärigobbis” fanns mera ogräs så dom Glyfosatbehandlade jag tidigt på måndagsmorgonen varpå ogräset fick ta till sig behandlingen till torsdag eftermiddag innan Niklas direktsådde dem med Rapiden.

Blir intressant att se hur de olika bearbetnings- och såmetoderna inverkar på ogräs och sjukdomsförekomst samt skördeutfall, samtidigt borde det ge lite underlag till beslut om hur jag går vidare med min spannmålsodling, för orsaken till årets experimenterande är ju att min egen såmaskin förstördes i branden i fjol.
Tackar de lejda såningsmännen för väl utfört arbete och Tage för att jag fick testa Carriern 🙂

Bäddfräsning.

Hade en konstig känsla av att det var lördag i morse när jag vaknade. Kanske var det avbrottet som gårdagens regn förorsakade eller så berodde det på att jag tog mig tid till ett styrelsemöte i går kväll.
Idag har dock den hårda vinden torkat upp jorden så gårdagens 6,6 mm är nog ett minne blott vilket jag noterade nu ikväll när jag efter dagens byggande fick tid för bäddfräsningen inför lökplanteringen.
När det gäller grönsaksodlingen här på gården så odlar vi allt på upphöjda bänkar som jag med traktorn fräser upp direkt på plogtiltan. På så vis får jag en homogen odlingsbädd som inte packats till av traktordäcken. Samtidigt med fräsningen tillför jag också gödsel som på så vis koncentreras till odlingsbädden vilket medför kostnadsbesparing då jag inte gödslar vändtegar och traktorspår utan enbart den jord som besås eller planteras med odlingsväxter. Säkert till nytta för miljön också 🙂
Nackdelen med bäddfräsning är att den tar mycken tid och fordrar noggrann planering och precision vid utförandet. 1 ha grönsaksodling betyder i mitt fall 5,5 km bädd och traktorn klarar inte högre fart än 2,5-3,5 km/h så med fyllning av gödselspridaren och vändningar på vändtegen får jag räkna med 2,5-3,5 timmar jobb per ha. Å andra sidan så är fältet klart för sådd eller plantering efter fräsningen.
Den upphöjda odlingsbädden har i sig också både fördelar och nackdelar, bland annat hålls den torrare vilket är till fördel en våt sommar men kräver mera bevattning ifall det är torrt. Kanske värms jorden upp lite snabbare också men en sak som jag tycker är en stor fördel är att när vi vid handskörd står emellan bäddarna så sparar det en 10 cm ryggböjning, vilket kanske inte låter så mycket men efter en lång dags skördande uppskattar man nog varje cm som man sparar. En nackdel är att det inte är lätt att jämna fältet efter skörd och bäddarna ofta syns ännu följande år.

“Storspadan”

I min hemåker hittades det på hösten, i plöjningen en “plomb”, en sten i det större formatet. Och idag var dagen när den skulle bökas bort. Eftersom jag insåg att jag inte har någonting med traktorn där att göra bar det till att hämta “stor spadan”, det vill säga pappas atlas grävmaskin. Det är inget stort åbäke, men vi brukar säga att den i alla fall slår en vanlig spade och man kan åstadkomma en hel del, både reda och oreda med den. Jag är ingen grävmaskinist, men lite oreda brukar även jag kunna åstadkomma med den och även plocka upp någon plomb ibland när dom dyker upp, för det gör dom. Förr körde dom runt dom, över dom eller grävde ner dom, men nu skall dom bort.

Efter sej lämnar stenen ett litet problem, ett hål mitt i åkern, men jag får ta lite fyllnadsmaterial från någon annan knut av åkern och tota dit så det inte skramlar så ifall man råkar köra över det i nästa harvning 😉

Gå INTE under lastarbommen !

I förrgår var det nära att hela bommen på skogslastaren hade kommit ned. Ena fästet på huvudlagret lossnade i svetsen och om det andra inte hade hållit så skulle hela bommen ramlat ned. Till all tur hade jag just tömt vagnen så det var ingen vikt på gripen.

Vanligen går folk helt obekymrat under bommen på en lastare men det finns all orsak att ta skylten “Skyddszon 20 m” på fullaste allvar.

I vintras lyfte jag stockar som var över 70 cm grova och nästan sex meter långa så det är inget under att nånting ger efter. Trots allt så hör min lastare till den första generationen som byggdes innan man hade så lång erfarenhet av dem. Senare versioner är mycket kraftigare konstruerade.

Nu blir det att lyfta bort hela bommen och tornet och svetsa tillbaka lagerholken. Det värsta är inte den sida som lossnat utan den andra sidan som vridits. Det kommer att gå åt mycket svett och svavel innan den är tillbaka i rätt läge :-).