Traditionell Mors dag – vårsådd

Som vanligt så firades Mors dag ute i hytten på åkern. Den som satte Mors dag i början på maj var garanterat inte bonde. Men i år var det litet fest på åkern för nu började vi använda den nya (begagnade) Rapiden. Visst var det torrt men man bävade litet för alla dessa ton som rullade ut på åkern.

Det var litet större don än den 36 år gamla Simultan. Som sagt så rymdes den nya Zetorn inte in i tröskhuset där jag fyller på direkt från utsädessilon så det blev att testa gamla Zetorn. Och visst fungerade det men inte med fulla behållare. Dragkraften var egentligen hyfsad men hydrauliken alldeles för klen för att lyfta Rapiden. Möjligen beror det på att pumpen är gammal och sliten men det kan också vara att det hydraulbord som jag satt in för att få sex uttag är för klent. I alla fall behöver Rapiden mera tryck och oljemängd.

Men med en storsäck gödsel (650 kg) och full behållare vete (kanske 600 kg) så fungerade det. Tyvärr så var arealmätaren sönder så jag kunde inte kontrollera om vridprovet gav riktiga resultat. I alla fall så tömdes behållarna så nånting har den väl stoppat i jorden. Och det gick ungefär den mängd gödsel som det borde gå åt för de olika åkrarna.  Arealmätaren har troligen ett mekaniskt fel för den räknade utmärkt upp till 9 ar men där stannade den. Och det var ingen tid att börja byta den nu mitt i sådden.

Det blir intressant att se brodden komma upp. Då man är ovan vid maskinen så kan det bli en hel del “skraamår” (skråmor) på åkern. Och så måste man lära sej när man tar upp och sätter ned maskinen. Valsarna börjar inte genast mata så det hjälper inte att titta på när maskinen fysiskt gått ned i jorden.  Troligen har jag varit för sen både med att sätta ned och ta upp maskinen på grund av den dåliga hydrauliken.

Men nu kom minsann utsädet ned i jorden. Vikten på billarna gjorde att tallrikarna skar ned i fuktig jord utan problem. Djupet varierade lite beroende på om det var mull eller lera – tyvärr har vi bäggedera på samma åker. Den dubbla harvplankan före såbillarna ställer man hydrauliskt och det behövdes. Den fungerar bra på lerjord men samlar halm framför sej på mulljorden.

Nu harvade vi inte alls en del åkrar utan körde direkt som de var efter tallriksharvandet i höstas. Ganska bra gick det men tyvärr ger vår tallriksharv ett alltför ojämnt resultat och Rapiden kunde inte jämna ut fullständigt även om den nog gjorde ett bra jobb. De åkrar vi harvade var förstås också lättare att så.  Höstbearbetningen skall absolut göras jämnare.

Många har klagat över hård skorpa i år men vi hade mycket mör jord. Det blev såbädd bara med en harvning. Rapiden hade inte behövt nån harvning alls om höstbearbetningen hade varit jämnare. Kort sagt: Det fungerar !

Den nya Zetorn fick i år göra tjänst som lyftkran. Med en lyfthöjd på fyra meter var det inga problem att fylla på gödsel direkt i Rapiden från storsäckarna. Och det var lika så bra att den inte kom ut på åkern för jag har inga dubbelhjul till den än och den är fruktansvärt stor och tung. Det gäller att inte köra ut för tidigt på åkern med den stora Zetorn och Rapiden för då kommer den våta leran att bli asfalt. Tillsammans väger de över tio ton …

Forden och jag

Min första traktor, en Ford 4000 från 1973.  När jag började med fårfarmandet hade den här gården legat i dvala sen min morfars mor bodde här en gång i tiden. Vi hade stället som sommarställe. Min mormor och morfar var fiskare så något aktivt jordbruk fanns här inte förrän jag började på i sakta mak. Traktorer fanns det ju nog, “Pärlan” en Mc Cormick från 1960 som min pappa hämtat med sej från sitt hemställe i Pojo och tagit hit till holmen, och en taggtrådsspännare, en Valmet 20 som min morfar köpte begagnad 1956. Så när jag började insåg jag ju att någonting annat i traktorväg är nödvändigt. Att gå via banken för att köpa stor fin ny traktor var uteslutet i en sådan här osäker bransch, jag var 19 år och visste inte riktigt vart det skulle bära, men besparingar räckte i alla fall till en Ford 4000. Senare köpte jag också “Jonte”, en John Deere 6200, men det får bli en senare historia…

När man jobbar med maskiner dagarna i ända, år ut och år in, dom blir ens sammarbetspartner. Man vet precis hur dom beter sej. Mats brukar säga att alla maskiner har en själ, för det finns inte två likadana. Även om det är samma märke och samma modell så uppför dom sej olika. Dom har och får sina skavanker genom åren, man känner så väl till dom, man vet var man skall börja leta om det någon vacker dag inte händer någonting när man vrider på nyckeln. Min Ford börjar få ganska många sådana skavanker. Man ser dagens ljus genom golvet, lamporna är helt slut, så vill man ha strålkastare får man hänga en stormlykta i frontlastaren ;). Om det nu är någon som är rädd för att möta mej i trafiken med denna lamplösa Ford, så kan jag lugna er med att den inte lämnar holmen.

Bakrutan gick sönder en vacker dag när kom upp från stranden med någonting på pallgafflarna som jag hade bak på hydraularmarna, vad det var har jag glömt, men lite för högt var det för jag kunde inte ha hydraularmarna helt upplyftade för då kom det emot bakrutan. Att vinkla pallgafflarna utåt gick inte eftersom tryckstången jag hade med mej var gammal och fastrostad. Så det blev att köra med armarna halvvägs. Och det skulle ju ha gått alldeles utmärkt bara inte det skulle vara så att hydraularmarna på forden lever sitt eget liv, dom hålls fullt uppe och dom hålls helt nere men allt annat där emellan hålls inte utan det åker lite upp och ner som det vill, det är gammalt, slitet och slut. Skulle behövas en grundlig genomgång, men det var inte åtgärdat då och har inte heller blivit det till dagens datum heller…

I alla fall kom hydraularmarna upp i en liten nerförsbacke, jag hann inte reagera utan det jag hade där bak kom in genom bakrutan så det small om det och så satt jag i ett regn, och därefter i ett hav av miljoner små glasbitar. Det var sommar och varmt, så jag hade hängt av framdörrarna eftersom dom bara “är ivägen” sommartid när man jämt och ständigt skall in och ut ur traktorhytten, det i sin tur resulterade i att många av dessa små glasbitar flög ut genom dörrarna och ner på “vägen” vars ytan är grovt krossgrus. Så där hade jag en god stund bärgad med att försöka plocka rent vägen från glasbitar.

Med några sådana här liknande hydraularms historier i bagaget kan man säga att vi inte riktigt är kompisar, forden och jag. Den är liten och lätt, men orkar ändå bra med det jag behöver den till, bala torrhö, sprida konstgödsel, klyva ensilagebalar osv. Den är snäll att starta, drar lite bränsle och är rätt smidig att köra med när man väl krånglat sej in i den. Ibland när man trasslar fast sej med något byxben eller stövel bland växelspakarna som sitter mitt på golvet mellan ratten och sitsen, kan jag inte låta bli att fundera hur en fullvuxen karl har haft nerver att jobba med enbart sådana traktorer. Om jag 1,60 lång fastnar med mina korta ben och storlek 37 i fötter, vad gjorde inte dom?

Forden

Morotssådd.

Hade planerat att få morötterna sådda under helgen och mycket annat för den delen. Men nu ville det sig inte bättre än att jag inte hann mobilisera tillräckligt med antikroppar för att avvärja nästa attack från spysjukan. Låg därmed mer eller mindre däckad både lördag och söndag. Var inte i skick för vare sig morotssådd, morsdagsfirande och ej heller för rättande av skatteförslaget.
På tal om skatteförslaget hur i all friden skall nu detta behöva göras just när vårbruket är som intensivast, och i slutet av april är det ju fullt upp med stödblanketterna? 🙁
Prioriterade morotssådden idag för att få den gjord innan åkern jag plöjde på lördagsförmiddagen torkat för mycket, skatterättelsen får nog anstå någon dag till. Utan vårbruk finns det nog inget att beskatta nästa år och det tror jag nog att “byråkraterna” på byrån också inser.

Fräste bäddarna färdigt på morgonen men hade fullt upp att passa byggare och rörmokare under dagen. Väntade också ett besök av byggnadsinspektören som meddelat att han kommer idag, men han dök inte upp. Kanske har han också drabbats av spysjukan? Hade i alla fall uppskattat om han anmält förhinder.
Ikväll sådde jag lite över halva arealen morötter, resten sår jag på ett annan åker för att sprida på riskerna. Morötterna sår jag med en 3 radig traktordriven pneumatisk precisionssåmaskin. Maskinen är väl ett typiskt exempel på “övermekaniserat” finländskt jordbruk. Den kostar som en bättre begagnad bil och används några timmar i året. I och för sig skulle jag med mina små arealer i princip klara mig med en handdriven såmaskin, sådden skulle väl då ta motsvarande antal dagar som det nu tar timmar att så. Jag sådde tidigare med en sådan och att skuffa såmaskin motsvarar ungefär ansträngningen av att skuffa en skottkärra i lös sand. Inte helt oöverkomligt för en motionsskidåkare, jag brukade ladda walkman radiobandspelaren med en c-kassett taktfast rockmusik (tror Whitesnake låg bra till vid senaste tillfälle), och brukar inte sky kroppslig ansträngning men inte fanns några tankar på gym efter en dags sådd. Walkman? C-kassett? Den som undrar kan ju alltid googla det 🙂
Nå, största orsaken till att jag föredrar den traktordrivna är faktiskt att jag inte hittat handdrivna såmaskiner med samma precision på såarbetet. Denna maskin har jag nu ställt in på sådd av ett morotsfrö per 2,5 cm för att få jämna lämpligt stora morötter utan att gallra sådden efter uppkomst. Är grobarheten och groningsförhållandena i skick så har jag alla förutsättningar för att lyckas, i alla fall med etableringen 🙂

Vårplöjning.

Nåjaa, har nu efter lite startproblem äntligen kommit i gång med plöjningen. Normalt brukar jag plöja det mesta på hösten men den ihållande plötsliga vintern överaskade mig i höstas. Så nu innebär det en hel del extra jobb i vår.
Nåå, vi får se kanske hyr jag in en direktsåmaskin till en del av arealen. Är ju trots allt tvungen att hyra in all spannmålssådd i år då min kombisåmaskin förstördes i branden ifjol. Har inte hittat någon ersättande maskin som jag skule vara nöjd med till lämpligt pris. Och när jag också är tvungen att skaffa en hel del specialmaskiner till grönsaksodlingen så prioriterar jag dem eftersom de är svårare att hyra in än maskiner till spannmålsodlingen.
Nu har jag plöjt för morot och lök så efter lite mat byter jag traktor och hämtar bäddfräsen för beredning av jorden för morotssådden.


Fredagsreparation.

Servade traktorn igår och allting verkade OK. Så idag skulle plöjningen inledas efter att vi flyttat om lite i växthuset. Flickorna på gården ville få ordning på utplanteringsväxterna så därför måste grönsaksplantorna flyttas till andra ändan av växthuset.
Efter plantflyttningen tyckte jag att jag behövde hjälpa till lite på bygget med att söka fram avloppsrör och dylikt. Det är ju lite lättare för mig att veta hur det byggts förra gången då det var jag själv som gjorde det. Fram emot sena eftermiddagen efter att ha kört bort några lass grus och asfalt från grävningen för de nya golven skulle så plöjningen ta vid.
Men som vanligt på fredagseftermiddagen skall ju någonting krångla. Vid tillkopppling av plogen konstaterade jag att hydrauliska lyften ville föra ett eget liv med att höja lyftarmarna utan att jag rörde reglagen. Fiat traktorn av årsmodell 1990 har ett snabblyftreglage kallat klik-klak som jag tycker är behändigt då man inte behöver röra lyftens inställningar vid lyft av plogen under vändningarna i ändarna av fältet. Reglaget har ju flitigt använts under de 7500 timmar som traktorn gått och nu hade plastdelarna slitits så pass att de inte längre fungerade som tänkt.
Nåjaa det är ju i och för sig naturligt att delar slits men lika naturligt verkar det vara att de skall ge upp på en fredag eftermiddag då det är svårt med reservdelsanskaffningen. Nu är det så att jag inte kan vänta tills nästa vecka med att få traktorn reparerad utan det återstod att få någon form av mer eller mindre provisorisk reparation utförd. Efter att ha demonterat reglaget blev det att fundera hur jag bäst reparerar slitaget, plastdelar brukar jag forma om med lödkolv och fylla i med plastmaterial från andra delar. Nu efter branden har jag ju varken lödkolv eller plastdelar så det blev att skruva in en skruv istället som jag med en av byggfirman lånad vinkleslip formade så att delarnas form återställdes. Lyckades riktigt bra om jag nu får säga det själv, kan nog bli så att den provisoriska reparationen håller något år 🙂
Det värsta med dylika reparationer är att de tar tid, speciellt nu när jag har så dåligt med utrustning och verktyg. Så när frugan nu fram emot 22-tiden frestade med nygräddade våfflor kändes det inte längre lika motiverande att påbörja plöjningen. Dessutom har det börjat regna lite så plöjningen får nog anstå till i morgon bitti.

I väntan på såskivorna.

Hade planerat att ta itu med plöjning och fräsning för morotssådden idag men såskivorna som utlovats till slutet av denna vecka har inte ännu kommit. Vågade inte plöja innan jag med säkerhet vet att jag har dem när det skall sås. I det torra vädret som vi haft och enligt prognosen kommer att ha åtminstone en vecka framåt så torkar jorden snabbt efter plöjningen så de små fröna bör sås genast medan fukten finns kvar. Stubben och halmresterna från fjolårets spannmål förhindrar uttorkning så länge fältet förblir orört så det är bäst att vänta med jordbearbetningen.
När nu skivorna inte dök upp idag så kontrollerade jag situationen med importören och efter att han i sin tur kontrollerat med fabriken i Italien meddelade han att de postats först idag och att jag kan vänta dem först till tisdag nästa vecka. Tycker att det lät lite sent då fjolårsmorötterna i lagret börjar vara slut och jag vill börja skörda nya morötter så fort som möjligt. Ringde därför min goda vän Peter och hörde mig för hur han har det med sådden och om jag eventuellt kunde låna såskivor av honom, vi råkar nämligen ha såmaskin av samma märke. Peter hade sått sina första morötter idag och hade lediga såskivor, så nu ikväll är mina flickor och hämtar dem.
Så istället för den till i dag planerade plöjningen har jag bland annat servat traktorn, hjälpt till på bygget, trimmat värmepannan samt flisat ett par lass skogsflis så att jag har bränsle ett par veckor framåt.