Maskiner – Sida 33 – Bondbloggen

Vårsådd med komplikationer

Det är helt normalt att nånting går sönder och annars bara krånglar i vårsådden men i år har jag litet extra komplikationer – jag byter system. Från frässådd går jag över till Rapidsådd och som vanligt då man byter system så blir det bekymmer.

Rapiden är ju 19 år gammal så litet får man tåla och jag visste att två däck var sönder. Men det visade sej vara svårt att få just den dimensionen (205 på 13″ fälg) men vår reparationsguru Micke lyckades ordna det. Det var bara det att dessutom var tre innerslangar sönder och så märkte jag att två hjullager också gett upp andan.

Det gick bra att få bort hjulen – man bara lyfter upp dem med hydrauliken – men att få dem tillbaka var först ganska krångligt. Men med den stora “jäärnstavurn” (järnspettet) gick det sedan lätt :-). Två lager hittade jag i Borgå och så fick jag maskinen upp på hjulen igen.

Nästa bekymmer var den elektriska kontakten till styrlådan. Alla elektriska kontakter börjar krångla förr eller senare så jag klippte helt kallt bort hela skräpet och satte in en låda med två kopplingslister som jag skarvade ledningarna med. Elektriska kontakter i jordbruket bör man helst undvika ifall det bara är möjligt.

I går kom den nya (begagnade) Zetorn också men den får nog vänta på nästa vårbruk för den ryms inte under mellantaket i tröskhuset där jag fyller på såmaskinen ! Det blir att fundera ut ett nytt system för vårbruket för nu kan jag fylla på med hela storsäckar direkt i såmaskinen. I den gamla rymdes det inte en hel storsäck.

Suck. Inte skall man tro att ett nytt system börjar fungera första året. Hoppeligen går det någorlunda nästa år. Och då börjar nästa svaga länk bli aktuell: tallriksharven. Den billiga Ransome som jag köpte för 20 år sedan för hela 5000 mark (ca. 830 euro) arbetar nog tillräckligt bra men den ger inte ett tillräckligt jämnt fält. Möjligen börjar jag sikta in mej på en begagnad Väderstad Carrier eller något liknande så småningom.

Grannarna börjar ha sådden undan men det är bara i början på maj än så det är ingen panik. Jorden är ännu kall så brodden kommer knappast upp speciellt snabbt. Men nästa vecka skall det bli varmt och möjligen litet regn så jag hoppas få utsädet i jorden till dess. Det är också tradition att så på Mors dag här hos oss. De som stoppade Mors dag i början på maj var knappast bönder. Förr då vi hade en gammal hästsåmaskin efter traktorn så stod mor där på en planka och satte för hand ned och tog upp maskinen i slutet på tegen. Fram till 1975 då vi köpte den nya såmaskin som nu pensioneras.

Stenplockning

Vårens lökhistorier tar aldrig slut vad det verkar. Mats har nu fått hem sin sättlök för lagerlöken. Allt han beställde. Hur det gått till vet jag inte, det hördes rätt så skralt vad det gällde tillgången på sättlök för lagerlöken, men nu har han i alla fall fått hem alla sina 180 säckar sättlök som han beställt. Fin var den också. Ifjol hade den börjat gro i säckarna så dom såg ut som igelkottar, mycket var ruttet och det var att trycka ner den med armar och ben, pinnar och påkar för att få den genom maskinen. Nu ser den torr och fin ut och det är alltid roligare att börja bearbeta jorden och sätta om man har fint utsäde och det löper bra genom löksättaren.Men när det nu kom all sättlök som han beställt blev det också lite bråttom. Men på ett roligt sätt.

Geta har ett landskap med höga berg och djupa dalar, åkrarna är inte stora utan ganska små och inklämda mellan skog och berg. Mats har 32ha utspritt på 43 skiften runtom i Geta, till åkern som är längst bort är det ca 15km. Och i dessa åkrar finns det sten. Stenar något helt otroligt. Jag trodde jag hade mycket sten i mina åkrar, men det var ingenting mot vad Mats har i sina. Att odla lök i stenig mark har sina för och nackdelar, småsten är bara bra, det håller marken luftig och varm, men de större stenarna, som när man tar upp löken skall plockas från lökmaskinen för hand är bara till besvär. Det är ingen höjdare när det kommer upp mer sten än lök på upptagaren, så Mats har införskaffat en stenplockare. Den gör ett mycket bra jobb.

Den fungerar ungefär så att “armarna” som går ut åt vardera sida, vispar runt i jorden, ca 7 cm djupt, och stenarna som finns där vispas in mot mitten där det finns pinnar som föser in stenar och jord i en behållare, allt är så glest att jorden åker ut, medan stenarna blir kvar i behållaren som man sen tömmer med jämna mellanrum.

Det här är en sådan maskin som används främst på våren. Många gånger har man hört att bönderna får stöd så dom kan fylla sina maskinhallar med den ena märkvärdiga maskinen efter den andra, och så används dom bara någon vecka på hela året. Detta kan kanske folk tycka att är en sådan maskin. Att förklara hur viktigt det är att få bort sten ur åkern när man håller på med ömma grönsaker, som tex. potatis och lök ,är svårt. Men jag kan ju berätta att mats brukar plocka ca 150 ton sten totalt ur sina åkrar, varje år! Stenar som annars skulle betyda att han måste ha extra mycket personal på upptagarmaskinerna för att få bort dessa stenar. Varje sten kan skada grödan och på så vis blir grödan oduglig. Dessutom är det inte ovanligt att stenar också förstör de senare upptagningsmaskinerna. Kan också nämnas att man inte får stöd för att införskaffa stenplockare.

Ett varv med harven

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss. Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.

Nöjd med vad man får?

Efter en trevlig påsk på “fredens öar” kom jag hem med en hel del bilder i bagaget. Löksättningen är igång. Mats delar löksättare med en vän och bekant, Kristian Sundberg, och eftersom Mats inte hade fått hem sin sättlök ännu när jag var i Geta så fick jag ta några bilder när Kristian satte sin.

Enkelt beskrivet har löksättaren 2 behållare, en för sättlöken och en för gödseln. Löken åker ner på rullband som går till en tratt som leder den ner i jorden, där har jord fösts undan och efter att löken landat föses jord på den och trampas till med hjul. Gödseln finns i den främre behållaren och landar före löken. Det brukar hända sej ibland att någonting stockar sej, då är det behändigt att ha någon att stå och hojta på sättaren om det behöver stannas, annars får den som står där försöka se till att det börjar löpa igen.

Att dela maskiner har både för och nackdelar. Ofta brukar det vara så när det finns flera ägare till en maskin att alla vill ha den samma tidpunkt när vädret är bra, och ingen servar dem. Men det finns ju undantag. Denna löksättare är en sådan. Den behövs några dagar på våren, så det brukar fungera vädermässigt. Slitaget är måttligt så det är inte så ofta det behöver bytas delar.

I år blir dessutom slitaget lite mindre än tänkt eftersom Mats idag fick veta att han inte kommer att få all sättlök som han beställt. Löken delas in i tidig lök som man skördar på sommaren och lagerlök som man skördar senare på hösten, av den tidiga sättlöken kan han nu konstatera att ca 30% av det han beställde, när snön låg vit fattas. Hur det kommer att gå med lagerlöken vet han inte i skrivande stund, men det låter inge lovande.

Det är lite som att på ett kontor bara ha tillgång till A5 papper fast man beställt A4, eller att man som målare bara får 3 liter färg fast man beställt 5… Och det går inte att springa ner till butiken bakom hörnet och köpa mera, det är allt man får och problemet ligger inte nära till, utan ute i Europa. Såna här bortfall får långa följder när man inte får det man beställer och behöver. 30% mindre lök kan man ganska enkelt räkna ut att det betyder 30% mindre inkomst för löken. Jordbruksstöden blir också 30% annorlunda, man får stöd för all åker man odlar även om man sår någonting annat på den, men, det är skillnad i stöd på vad man odlar.

Pricken på i är att Mats varit ute i god tid med att lämna in sina jordbruksstödspapper och måste därför lämna in ändringsblankett så att arealen på pappret för grödorna, stämmer överens med verkligheten. När man fyller i sina blanketter räknar man noga ut hur mycket åkermark man skall reservera för den ena eller andra grödan, utgående från utsädesmängden, nu är det omkullkastat och det blir att fundera och räkna om.

Det är som om man vore 3 äpplen hög. Och hade Gargamel i hasorna. Det är den lille lökodlaren som drabbas hårdast, fast man inte gjort någonting fel. Men man skall vara nöjd ändå, och se till att man har allting i skick pappersväg.

Sådden nästan klar – i Medåker

Som vanligt så åkte vi till Medåker (nära Arboga) i slutet på april. De är alltid före oss så man blir så där lämpligt nervös då man ser att de sår de sista åkrarna. Vädret var torrt och varmt (+22 grader) så man tyckte sommaren hade kommit.

Åkern runt huset var sådd men Lars-Erik som odlar där körde med harv och såmaskin på de andra åkrarna. Vi aktade oss att störa för det torkade upp alldeles förskräckligt fort så han hade bråttom. De är ofta ett par veckor – ibland en månad före oss med vårsådden.

Den lilla björken vid vägen hade redan stora löv men hemma i Hindersby har “vårsåddsbjörken” inte ens mössöron. Vi har alltså en speciell björk på gårdsplanen som är litet senare än de andra och då den får löv så skall utsädet i jorden. Då vi kom hem i går så såg vi att det inte var någon brådska. Redan i Åbotrakten låg det snö på åkrarna. Våra lerjordar är också ganska kalla och värms långsamt upp.

Jag sitter och försöker betala traktorn men Aktias datasystem ger bara “Systemfel – 5301” och i värsta fall måste jag åka till bankens kontor i Lovisa i morgon bitti. Inte skulle man idas för så mycket bekvämare är nog nätbanken.

För övrigt så har jag fått den vanliga vårförkylningen men det är ju bra att den kommer före sådden och inte just då man har mest bråttom. Bilen gick inte genom besiktningen. Den är så gammal att det skall bytas litet kungsbultar och stag här och där. Nu gäller det bara att få in stödansökan. Jag har ännu inte bestämt mej hur jag skall göra med viltåkrarna. Jag måste antagligen så vete för det börjar bli nödvändigt att spruta mot kvickroten och det får man inte göra på viltåkrar. Jag har den erfarenheten att kvickrot på mullåkrar skall sprutas bums på fläcken – annars blir de helt omöjliga.

Två av ringarna på välterhjulen på Rapiden var helt sönder och det verkar vara svårt att hitta rätt dimensioner men jag litar på byns reparationsexpert som dessutom importerar däck själv. Innan allting är ihopskruvat så börjar det säkert bli dags för vårsådd här också om det inte kommer mycket regn på helgen förstås.

Traktorköp

Det var ganska livlig diskussion om traktorköp tidigare i år. I går gjorde jag slag i saken och körde upp till Lieksa och köpte en stor Zetor 14245 från 1998. Den stora Rapid såmaskinen gjorde förstås sitt till att det blev köp men också den kalla och snörika vintern hjälpte till (där jag satt i en 51 år gammal MF-65 utan väggar på hytten med en gammal James frontlastare).

Den stora frontlastaren gjorde att jag köpte just den här traktorn. Det är en Quicke 695 med en lyfthöjd på 4 meter och en lyftkraft på 2550 kg i markplanet. En liten och svag frontlastare har jag redan och jag behövde inte en till. Gamla 65:an och James är mest en motoriserad skottkärra.

Det blev Zetor eftersom jag har har en mindre modell (Crystal 8011) sedan 1975 och är ganska förtjust i den. Men den gamla har bara bakhjulsdrift och fungerar som bastu i vårbruket (14245:an har luftkonditionering). Det är en enkel och beprövad konstruktion och den hemska styrservon på 50 kg (nästan) i 8011 har bytts ut mot en modernare. Med sex cylindrar och turbo ger 14245:an omkring 140 hästar så den skall väl orka dra Rapiden.

Någon liten traktor är det inte så jag måste höja taket i tröskhuset – men det måste jag göra annars också så att sädbilarna kommer under det.

Det är i allmänhet inte värt att sätta pengar på maskiner som rostar sönder men en traktor klarar sej ledigt i 50 år om man bara får reservdelar. Och jag kollade noga med Bengt-Erik i Närpes att Zetor verkar vara någorlunda stabilt. Man måste nästan köpa traktor enligt reservdelstillgången.

Först efter påsk får jag hem traktorn så nu blir det spännande att se om den hinner till vårbruket i år. Det torkar fort nu – men kommer litet regn på nätterna så man vet aldrig.

Ett speciellt tack till Mats som aktivt hjälpt mej att söka traktor under våren. Vi har gått igenom en väldig massa begagnade traktorer som är till salu. Ingen liten sak – den här skall arbeta i 40 år ännu …