Igår (läs onsdag ty jag vill inte hinna få inläggen klara innan midnatt) körde jag igång flisvärmecentralen igen efter återuppbyggnaden. Satt halva natten och förmiddagen i pannrummet och justerade luft- och inmatningsmängderna, däremellan försökte jag få igång telefonmodemet för sändning av alarm. Hade ingen telefonrobot på den förra stokern men för att höja säkerheten har jag nu kompletterat anläggingen med ett dylikt. Nu är finska maskintillverkare inte direkt kända för att göra utförliga installations- och bruksanvisningar och i detta fall fanns inte ett ord nämnt om ibruktagandet av modemet.
Jag är väl inte direkt nåt tekniskt geni men brukar med lite envishet få igång det mesta men nu gick jag bet på uppgiften. Blev tvungen att via e-post och slutligen ett samtal rådfråga stokerföretagets elektronikexpert. Inte heller han förstod problemet, hur vi än försökte kunde vi inte få in sista siffran i de telefonnumror som modemet skulle ringa upp vid alarmtillbud. Min knaggliga finska fick honom att fråga mig om jag eventuellt hade svensk text i displayen. Och det hade jag för det hade jag också beställt. Detta förklarade också problemet till varför jag inte fick den trettonde siffran inmatad. Sverige har ju bara två siffror i landsprefixet mot tre för Finland så därför var modemet programmerat för tolv siffror. Programeraren hade tydligen utgått ifrån att en svensk version levereras till Sverige. Då jag utryckte min oro för att låta fliseldningen arbeta utan fungerande alarm och sade “att det blir väl till att sova i pannrummet över helgen” svarade han att de tydligen blir till att “fira påsk i pannrummet” 🙂
Så Glad Påsk önskar jag Er från pannrummet 😀
Kategori: Maskiner
Kall morgon.
I morse var marken frusen igen och termometern visade -3 grader ännu vid ½ 8-tiden. Passade på medan det var fruset att med bil hämta instruktionsboken till precisionssåmaskin för att kontrollera vilka såskivor som strök med i branden. Själva såmaskin hade senast varit i användning i kyrkbyn och till all lycka hade jag inte ännu tagit hem den för vinterförvaring när det brann men en del tillbehör såsom såskivor för rödbetor, morötter och palsternackor strök med. Kinakålen hade jag sått sist så såskivor anpassade för den fanns kvar i maskin. Skivorna liksom resten av maskin är av italiensk tillverkning så det börjar vara hög tid att få hem nya skivor även om jag tror att det går en bit in i maj innan dom kommer till användning, speciellt om det fortsätter med kalla morgnar.
Internationell business.
Trots att jag i själ och hjärta är lokalpatriot och försöker både handla och sälja lokalt för att stöda näringslivet i regionen så är jag ibland tvungen att frångå mina principer. Så är fallet nu visavi nyanskaffningarna till produktionsutrymmena och det av den enkla anledningen att jag inte finner inhemska alternativ när det rör sig om specialmaskiner för grönsaksodlingen. Så idag har jag tullklarerat en såmaskin för sådd av grönsaksfrön från Australien , haft besök av en dansk försäljare av rotfruktskördemaskiner och per telefon diskuterat en engelsktillverkad tvätt-och sorteringslinje med deras nordiska representant från Sverige.
Har avslutat dagen med ett vattenjumpapass tillsammans med yrkesbröder och -systrar som en kväll i veckan deltar i Folkhälsans “vattengymnastik för bönder”. Förutom hjälp med upprätthållande av konditionen ger dessa tillfällen också möjlighet till att på bastulaven ventilera aktuella frågor. God kondition krävs i mitt arbete och jag jobbar också mycket ensam så veckans vattenjumpa ser jag fram emot.
Leverans
Och så har då Rapiden kommit. Den kom med ett jättelångt släp och lyftes av på gårdsplanen där den står och väntar på att snön skall smälta så man kommer in genom dörrarna. Allt gick bra även om vi måste ha lyftbilen att dra släpet åt sidan så att transportbilen kunde svänga.
Nedan en serie bilder från avlastandet:
Första bilden visar jättesläpet – hälften hade räckt till för Rapiden. På andra bilden lyfter vi upp den och över lastbilen. Tredje bilden visar Rapiden underifrån -troligen enda gången jag får se den ur det perspektivet. Och på sista bilden har vi den säkert nere på marken.
Så är det bara att vänta på att den blir varmare och betydligt mindre snö. Den skall nog in i verkstaden och bytas litet delar före vårbruket. Intressant nog är den smalare än den gamla såmaskinen som har hjulen utanför lådorna och ännu lyftcylindrar mellan lådan och hjulen.
Det var annars den dyraste maskin jag köpt – inte ens Belarusen var lika dyr. Och då var priset bara en fjärdedel av en ny Rapid.
Vårbruket börjar brännas
Inte kan man säja att “vårbruket börjar brännas” men så känns det nu. Jag pratade just med transportfirman och Uppsala Lantmän och i morgon lastas Rapiden (såmaskinen) och på torsdag skall den lyftas av här på Bos-Sestu gårdsplan. Ganska bra tid för jorden är ännu frusen men den värsta snön är borta. Och så har jag hela april att gå igenom den och kolla allting. Jag får nya såbillar så de gamla skall bytas ut.
Den Rapid jag köpte är förstås gammal (1992) men nästan 20 år yngre än den nuvarande. Det är en helt ny generation eftersom Rapiden är en direktsåmaskin. Den nuvarande hade mest billarna i luften om det fanns mycket kokor på åkern. Och så är lådorna för utsäde och gödsel ungefär fem gånger större. Det är ingen liten maskin så man får se om Zetorn klarar av den. Om det blir att köra med halvtomma lådor och billarna i luften så blir det tvunget att skaffa en större traktor.
Direktsådd har jag inte tänkt börja med eftersom den hos oss blir alltför sen. Åkrarna torkar inte upp i tid om man inte kör ett varv över dem med fjäderharven på våren. Men mindre jordbearbetning har jag tänkt utföra i alla fall. Kanske en gång tallriksharv på hösten och lätt fjäderharvning på våren – men man får se hur det fungerar. Våra lerjordar är inte så lätta att odla. Och så beror det förstås på årets väder i hög grad.
Tidigare har jag kört med frässådd, dvs. jag har haft en fräs framför såmaskinen. Det har fungerat bra – och också varit nödvändigt på grund av den gamla såmaskinens känslighet för kokor. Fräsen slår sönder dem ganska bra. Man måste bara ha tålamod att inte köra i alltför fuktig jord. Eftersom såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner jorden inte torka alls som vid skild harvning.
Men i fjol märkte jag att fräsens pinnar slitits ned riktigt grundligt. De har minsann varit bra för inte en enda pinne har brustit fastän jag kört i jordfasta stenar så att både fräs och traktorn har hoppat. Verkligen otroligt segt material i pinnarna. Men nu borde jag byta alla pinnar på grund av slitaget. Det gör jag ju inte för fräsen blir pensionerad till potatislandet nu då jag börjar köra med Rapiden. Jag har räknat att fräsen är ny men den börjar vara omkring 20 år redan.
I alla fall blir det ett annorlunda vårbruk i år – nästan lika stor förändring som då vi sålde kossorna 1975 och började odla vete och korn.
Bålagren
Årets “bålaträä” (stort träd) är en gran. Nåja, jag har bara sågat granar och aspar tills vidare. Den var till all tur frisk (utom i toppen) så det blev en hel del stockkubik. Men som vanlig stock kan den inte säljas för där är största tillåtna diameter bara 55 cm och den här var över 70. Men som svarvstock går den.
Märk väl att “småstockarna” bredvid den hör till de stora stockarna. Motorsågen verkar ganska liten och jag var också tvungen att ta till en annan såg med längre svärd för att fälla granen.
Det sorgliga var att då jag lyfte bålagrenen upp på vagnen så gick lastaren sönder. Troligen har en kugge i svängkransen gått sönder. Det betyder att hela lastaren skall skiljas åt i små bitar för att man skall komma åt att reparera den. Och det blir nog till sommaren. Inte för att det är första gången jag plockat den i bitar.
Så jag har de senaste dagarna sysslat med att få den andra lastaren fast i Zetorn. Det tog sin tid för på torsdagen (då lastaren gick sönder) så måste jag åka till Villmanstrand och hålla föredrag om optiska fibernät. Fredagen gick till att få ut Zetorn ur tröskhuset. Dörrarna var blockerade av all snö som rasat ned från taket och frusit fast.
Vanligen försöker jag hålla dörrarna fria från snö men i år så blev det så hopplöst att jag tänkte att jag väntar på sommaren i stället. Men det blev att hacka och köra med schaktbladet en dag. Till sist fick jag i alla fall ut Zetorn – som behövde en hel del reparationer. Den hade till exempel inga bromsar som fungerade.
Lördag och söndag gick till att sätta fast den andra lastaren (ny men liten) för jag var tvungen att tillverka stöd för den. Den har nog varit i användning men den slog mot kättingarna då man körde. Egentligen måste jag bygga ett ramfäste så den sitter stadigt fast i traktorn. Ramfästet på Belarus har varit utmärkt så jag svetsar väl ihop ett likadant. Men det går inte på en dag så jag måste ha något provisoriskt så jag får ut stockarna innan snövägarna smälter. Det börjar bli bråttom.
Verkligen harm – det har varit bra väder att köra ut stock de senaste dagarna.