Kategori: Maskiner

Lera, gropar och optisk fiberkabel

Det högteknologiska optisk fibernätet är i praktiken mest leriga gropar. Där har jag tillbringat de senaste dagarna. Först försökte jag parkera traktorn med “hönsburen” (fibersvetsningsskjulet) på vägen men kablarna var för korta (om jag hade kunnat få traktorn att sväva ovanför gropen så hade det gått). Så det blev att ta spaden i vacker hand och börja gräva fram mera kabel. Det var litet bråttom för i natt blev det minusgrader och därefter gräver man inte mycket för hand.

Lera är ett kapitel för sej. Det har vi mycket av – lera och stenbackar. Den är hård som sten i sommartorkan och vinterkölden – men segare. Och nu på hösten så är den klibbig. Den fastnar på stövlarna så man blir ett kilo tyngre för varje steg. Om man alls lyckas lyfta stövlarna. Så det var “roligt” att gräva i gropen. Eller “gräva” … Leran fastnade förstås också vid spaden och det var ett större företag att få bort den för varje spadtag.

Inte världens värsta actionbild men en del av bondens vardag.

Men det har inte bara varit lera de senaste dagrna. Jag skruvade ihop Ducaton (paketbilen) och hällde i kylarvätska – men den rann ut tillbaka. Kylaren måste lödas och en slang hade definitivt sett bättre tider – den var full av sprickor. Men löda kan man göra själv och slangar hade jag hemma så det var ingen större sak. Nu hålls kylarvätskan i motorn (tillsvidare) och den startade genast då jag vred om nyckeln. Jag gillar dieslar för där finns ingen förbaskad tändning.

Det värsta var i alla fall att Internetanslutningen slutade fungera 10:38 i går. Vårt nät fungerade bra men TDC:s förbindelse till Kouvola försvann. Reserven slog på automatiskt men den är 20 gånger långsammare än den riktiga förbindelsen. Dit for min dag för det är två firmor inblandade och det tar tid att först kontakta den ena och vänta och sedan säjer de förstås att deras förbindelse fungerar bra och så måste man kontakta den andra. Och det är TDC som inte känner till hela förbindelsen varje gång jag tar kontakt – inte ens det kundnummer de själva gett oss.

Så de utreder saken i många timmar – och halva Lappträsk ringer hit och frågar vad som är fel. En del jobbar över nätet och behöver snabb anslutning (också uppladdning vilket operatörerna inte fattar alls). Andra behöver betala räkningar och det är numera över nätet eller så måste man köra långa vägar till staden för att hitta ett bankkontor. Trots allt måste de ha hittat förbindelsen för på kvällen började det fungera.

Men i morse fick jag ett meddelande om att de tagit emot min felanmälan. Tack så mycket men det var lite väl sent. Snart så skicka väl systemet ett meddelande att de skall reparera felet och senare kommer väl flera meddelanden att de hittat felet, reparerat felet och avslutar felbehandlingen. Mycket bra, men en dag för sent. Trots blixtsnabba nät så blir kundservicen bara krångligare och sämre för varje dag inom alla företag. De måste ha speciella konsulter som sysslar på heltid med att göra det krångligare. Vem har de senaste åren kunnat ringa ett nummer till en person som vet vad det är frågan om ? Utom småfirmor förstås – ju större de är desto sämre fungerar de.

Oljetryck tjohoo !

Nu är det oljetryck i Ducaton ! Efter grundligt surfande på nätet på svenska, engelska och tyska så började det klarna ifråga om oljepumpen som krånglat sedan i mars. På våren hade jag öppnat den och konstaterat att den var i prima skick men inte gav tryck. Men så kom vårsådden och en väldigt bråd sommar – huvudsakligen med torkbygge och arbete att få bort två års vete samt flisen in i den nya torken. Och där stod Ducaton (paketbilen) i verkstaden utan att jag ens hann titta på den.

Ibland är det en nackdel att ha utrymme. Det ryms två fordon tillika in i verkstaden så jag kunde sköta nödvändiga reparationer på sommaren i alla fall. Men till vintern måste jag ha bort den stora paketbilen så jag var fast besluten att nu skulle det ske – om jag än måste byta motor i den. Jag har en gammal Ducato med samma motor stående också och motorn i den gamla Ducaton är bara hälften så mycket körd. I de gamla bilarna var plåtarna inte galvaniserade och de rostade så in i norden.

Men jag har lärt mej att det lönar sej att först surfa på nätet. Många andra har haft liknande problem och det finns en massa forum där maskinreparationer diskuteras grundligt. Allt finns på nätet men det är problem med att hitta det. Sökmotorer i all ära men man får vanligen två-tre miljoner träffar så det gäller att pröva med olika sökord. “Oljepump” eller “oil pump” eller “Ölpumpe” ger miljoner träffar och de flesta bara reklamer.

Tricket är att hitta ord som bara används i ett forum – inte i en annons. Man kan försöka med “utbyte”, “wechseln”, “change” eller något liknande. Bara man börjar komma in på diskussionerna så hittar man nya ord som verkar lovande. Det är snart en sak som måste läras ut i skolan och på kurser …

I alla fall så kom jag in på tyska diskussioner där folk höll på att byta sina oljepumpar. Det var inte Ducato men intressant i alla fall. Man lär sej mycket för där finns otroligt kunniga personer som kan förklara väldigt bra. Och så kan man fråga själv förstås. Men det anses vara oartigt enligt nätiketten (nät-etiketten) att inte först läsa allt som är skrivet om saken – så de stackars guruna inte behöver förklara samma sak på nytt hela tiden.

I all fall så började det klarna att orsaken kan ha varit den hårda kylan i mars då Ducaton stod länge i ladan. Oljan kan ha blivit så stel att pumpen inte orkade ta upp den utan började pumpa luft. Det är ett relativt vanligt problem i skogsmaskiner. Och det borde jag förstås ha tänkt på men jag har inte tidigare haft sådana problem med Ducaton. Fast det har sällan varit så kallt och så är den ju snart körd en halv miljon kilometer …

Det som fick mej på rätt spår var klagomål över hur svårt det var att få nya oljepumpar att ta upp olja. Det är förstås en märkesberoende grej men jag lärde mej hur man luftar oljepumpar och insåg sedan att det fanns en fin lucka på Ducatons pump där man enkelt fyllde på olja till pumpen efter utbyte. Det tog en stund att köra oljepumpen med startmotorn – och ladda ackun däremellan – men till sist fick jag tryck i oljerören.

Så nu är det bara att skruva ihop motorn, tuta och köra. Nåja, då allting är åtskilt måste man ju laga en hel del som blivit ogjort – till exempel dieselvärmaren åkte ut på service. Det betyder att jag skruvade den i bitar och smorde och putsade och bytte rostiga skruvar samt doppade dem i rostskyddsmedel så de inte skulle rosta på nytt.

Men det är mindre jobb än att byta motor  – även om den andra motorn var mindre körd med – så jag är ganska nöjd. Det lönade sej att surfa …

Ur gängorna

Snöfallet som kom på onsdag påminde om att vintern börjar vara i antågande och de grejer som måste ställas i ordning innan det börjar på allvar borde börja vara fixade. Batteriet i frontlastartraktorn behöver bytas och likså motorvärmaren. Motorvärmaren antydde redan förra vintern att den kanske inte kommer att fortsätta arbetsförhållandet så värst länge till. De första köldnätterna i höst gjorde den ännu sitt jobb någorlunda bra men i takt med att det blir kallare börjar det oundvikligen märkas att den måste bytas ut.

Att byta motorvärmare är ingen stor operation, det är på sin höjd ett snäpp svårare än att byta luftfilter. Elementet är fastskruvad i själva motorblocket, man bara knäpper loss strömkabeln, skruvar ut värmeelementet och skruvar in ett nytt. Så där i princip. Enda haken var att när jag väl fick loss det gamla elementet upptäckte jag att gängorna var skadade. Tydligen hade den som monterat orginalvärmaren fått den lite snett men dragit dit den i alla fall. Sånt lyckas första gången man gör det, men inte andra. Det fanns inte en chans att få det nya elementet på plats, det måste dras upp nya gängor i motorblocket.

Gängorna var M18 och så stora gängtappar har jag inte. Turligt nog fanns de hos en närbelägen verkstad och när jag ändå lånade gängtapp av dem tyckte jag att nån av deras servicekillar lika gärna kunde dra upp gängspåren också. Gängorna sitter rakt i motorblocket och är dessutom rätt korta, så det finns inte direkt nån marginal för att misstag. Att betala lite för att få en erfaren person att hålla i gängskaftet kändes som en god investering. Nu är värmaren på plats och nya batteriet laddat och monterat, så nu är åtminstone huvudtraktorn klar för vintersäsongen.

Typiskt nog hade jag inte brytt mej om att köra in traktorn under tak för den här åtgärden, det skulle ju vara ett så pass enkelt arbete att man utan större problem gör det ute i snödrivan. Problemen kom emot först efter att jag tappat ut kylarvätskan och då var det ju för sent att köra in traktorn. Men kanske man lär sig till nästa gång….

Projekt: maskinhall

Efter vårens byggprojekt, är det nu dags för ett modell större projekt; ny maskinhall.
För tillfället får vi nog så gott som alla maskiner under tak till vinter, men det är alltid en hel del funderande och placerande före det lyckas. Därför byggs det nu en ny maskinhall, som blir så bred och hög att maskinerna lätt ryms in dit. Lite behändigare blir det också, då vi sen kommer att få en stor del av maskinerna under samma tak.

Utseendemässigt blir det ingen sevärdhet, utan en helt vanlig pulpethall. Om den blir färdig ännu i höst återstår att se, men ganska bråttom kan det nog bli. Tills vidare har det bara gjorts lite markbearbetning för att ta reda på vad som döljer sig under ytan.
På ytan har träd fällts och en hel del rötter och stubbar brutits upp.

Vikingatåg i västerled

I går kväll åkte jag igen till Sverige. Det är närmast fråga om handelsresa, inget farligare. På ELMIA i Jönköping pratade vi med Lantmännens maskinförsäljare om en såmaskin, en Väderstad Rapid 300C, i Uppsala och den tittade jag  på i morse. Min gamla Simulta har nu 35 år på nacken och är helt enkelt utsliten. Visst kan man lappa ihop den länge än men det stora problemet är att den inte har tillräckligt tyngd på såbillarna som lyfts upp av varenda hård lerkoka. Rapiden har 160 kg per bill …

Det är dåligt om begagnade tre meters Rapidmaskiner. Omkring 75 % är fyra meters men de är för breda för vårt tröskhus där jag fyller på. Och det är ett jättearbete att bygga om hela huset. Dessutom har jag ingen traktor som orkar dra den fyra meter breda maskinen.

Det är långt kvar till vårbruket än men då man köper begagnat så kan man inte köpa då man har lust utan då det finns nånting lämpligt till salu. Jag har väntat i flera år redan på en lämplig Rapid.

Jag är inte den enda som åker i västerled utan grannen siktar också på en harv i Eskilstuna. I och med EU är det enkelt att köpa varifrån som helst – även om transporterna blir dyra men litet på 1000 euro är i alla fall överkomligt.

Och Rapiden ? Ja, den köpte jag för 92000 kronor. Visst är det en ordentlig inbesparing jämfört med den Rapid som i Finland kostar 38000 euro … Och så fick jag nya gödselskivbilar på köpet.

Det blir säkert fler vikingatåg i västerled (vikingatåg var alltså mest handelsresor).

Verkstadsdags

Den här tiden på året då åkerarbetet är förbi så står maskinerna i kö utanför verkstaden. Dels de som gick sönder på sommaren och som man inte hann reparera eller bara lappade ihop med ståltråd och tejp, dels vintermaskinerna som skall sättas i skick för skogsarbetet. Och så måste jag ju ännu bygga det nya flislagret.

Först skall Ducaton – paketbilen – ut ur verkstaden. Den hann jag aldrig få igång i våras då oljetrycket försvann så den står där än. Till all tur byggde jag så stor verkstad att det ryms två maskiner in tillika – och fyra till på den andra sidan mellanväggen. Där finns ingen värme men den är också isolerad så det går nog med tillfällig värmare att reparera där också mitt i vintern.

I värsta fall blir det att byta motor på Ducaton. Det är inte dyrt eftersom det står en annan Ducato bakom mellanväggen med en motor som är mycket mindre körd. Den gamla Ducaton fungerade fint tills plåtarna rostade sönder fullständigt så att man såg solskenet genom sidoplåtarna. Den nya har galvaniserade plåtar.

Men det är jobb att skruva bort bägge motorerna och byta dem. Så det är bara att slänga sej ned under bilen och börja skruva. I mina svagare ögonblick börjar jag surfa på Blocket för att se vad en ny (begagnad) Ducato kostar men då kommer alltid den nya såmaskinen upp som första prioritet. På onsdag skall vi åka till Uppsala för att titta på en Rapid för 97000 kronor. Det finns nog en likadan i Borgå men den kostar 38000 euro. Just nu får man en helt ny för samma pris.

Så det gäller att skruva bara. Det är inte direkt svårt att byta en motor – bara en massa jobb. Och så blir det väl att byta en hel del skruvar som rostat fast grundligt. Erfarenheten har också visat att det alltid hittas nya fel då man en gång börjar röra om i getingboet. Många gånger är det bra att gå igenom maskinerna FÖRRÄN de slutar fungera. Det bästa vore att skilja åt dem i små bitar varje år och byta allt som är slitet – men det har ju ingen tid med.

De närmaste veckorna kommer i alla fall att vara oljiga – det är klart …