Maskiner – Sida 40 – Bondbloggen

Det var sååå han menade

En uppdatering till mitt föregående inlägg och mitt påstående om att jag och servicegurun hade olika uppfattningar om vad som går enkelt. Nu förstår jag vad han avsåg.

Han menade tydligen att “det är rätt så enkelt att få loss den, jämfört med vilket sjuttons sjå du kommer att ha med att få den tillbaka på plats igen.” Med det förtydligandet är vi helt överens.

(Egentligen var det inte så svår operation rent tekniskt, det var bara så obekvämt ställe att skruva på. Jag låg på mage över kraftöverföringen i vinklar och ställningar som hade gjort en yogainstruktör grön av avund. Dagens strechingpass varde härmed avslutat.)

Valstakt

Idag städade jag ur rundbalaren och tänkte passa på att göra lite förebyggande underhåll. I somras hade jag en del strul med mekanismen som skall linda nät runt balarna och jag lyckades med tiden lokalisera problemet till en stålvals i lindningsapparaturen. Dels har den fått en del ytrost som borde putsas bort, dels är det inte helt otänkbart att den har utslitna lager. Både rostputsning och kontroll av lager kräver att valsen demonteras, man kommer inte åt att göra nåndera åtgärderna när den är inne i balaren.

Jag mailade importörens serviceguru som hade vänligheten att skicka en reservdelsbok som pdf (servicepoäng!). Dessutom bekräftade han att min uppfattning om hur valsen skulle monteras lös var rätt och han konstaterade uppmuntrande att det borde gå ganska enkelt. En bit in på eftermiddagen kunde jag konstatera att han och jag nog har lite olika uppfattningar om vad som går enkelt, men loss kom den åtminstone. Fast med tanke på att dans inte är min starka sida är det väl egentligen inte så förvånande att jag hade lite problem med valsen. 😉 Nu är den hur som helst putsad och klar för återmontering, men det arbetet tarvar en hjälpkarl och får vänta tills i morgon.

Istället övergick jag till att tvätta slåtterkrossen. Tvätten blir inte så värst ingående utan handlar mest om att få bort de allra värsta avlagringarna och smutsen. Jag är nämligen lite smårädd för att tvätta maskinerna alltför ingående på hösten. Att spruta vatten med högtryckstvätt in i lager och andra skrymslen och sen låta maskinen stå i 8-9 månader kan lätt leda till en del otrevliga överraskningar. Helst rengör jag maskinerna enbart genom att blåsa dem rena med tryckluft, men slåtterkrossen var så pass smutsig att den fodrade tvätt.

Såna här dagar är det förresten tur att man jobbar ensam. Man ser ju inte klok ut… 😉

Ännu mera traktorer

Jag ska börja med att rätta till en nu och då återkommande missuppfattning angående kvinnor och maskiner; det finns kvinnor som är intresserade av traktorer och maskiner och jag är en av dem. Det att jag får sitta en hel dag i traktorn eller vara en stund i skogen med motorsågen är bra motvikt till arbetet med djuren. Servicen på maskinerna är jag tyvärr inte så begåvad i, men hjälper gärna till. 🙂

Nåjaa, traktorerna alltså. I Kabböle har vi två traktorer i bruk, Valmet 455 och Zetor 7341. Valmeten, årsmodell 1989, har vi haft sedan 2001. En liten traktor, som man nu inte drar några stora lass med men är desto behändigare vid t.ex. sådd. Det som den förlorar i draget så vinner den i smidigheten.
Zetorn, årsmodell 1998, köpte jag 2007. Som parentes kan jag nämna att jag böt ut vår Case 845a mot Zetorn, ett byte jag inte har ångrat. Zetorn går nog mera timmar om året, än vad Valmeten gör eftersom den har frontlastare. Dessutom är den stadig och bra att köra med och har ganska segt drag ( i alla fall om man jämför med Valmeten 😉 )

Sedan Heisala. Först i turen gamel Fergun, alltså MF 165S årsmodell 1972. Första gången köptes den till gården 1973 och såldes 1979. Den köptes tillbaka 2006. Fergun använd till det mesta man behöver en liten och lätt traktor till. Men en sak klarar den inte av, nämligen att dra generatorn som kopplas till elnätet vi elavbrott. Det har testats en gång, då degraderades Fergun från att ha kallats Hilding till att kallas Hildur. 😉

Grävmaskinen James 52D årsmodell 1988. Åkes ögonsten, likasom Fergun. Används till allt grävarbete som finns.

Hör och häpna, även här finns en Case 845, årsmodellen är 1989 och den köptes till gården 2004. Som det framkommit i tidigare inlägg, är det en bra traktor med segt drag. Den används t.ex. till att snitta foder åt korna under vinter.

Sedan den traktor som används nästan dagligen, Deutz-Fahr Agrotron 110. Den är från år 2002 och köptes till gården 2006. Frontlastaren monterades 2008. Deutzen används naturligt vis till olika baltransporter och till att bala.

Sist men inte minst, Massikkan alltså en Massey Ferguson 5470 årsmodell och köpt 2008. Den har frontlyft så den används bl.a. till att slå ensilage samt att slå och bala tillika.

Vi har alltså en blandning av gamla och rätt så nya maskiner. De traktorer jag har hemma, fyller bra sin uppgift där. Jag ser ingen orsak i att ha splitternya, överdimensionerade traktorer på de små åkrarna vi har.
Det att vi har större och nyare traktorer på Heisala beror dels på det att åkrarna är större, att maskinerna har ett större effektbehov och på det att vi inte har tid att stå och skruva på traktorerna då när arbetet ska skötas. Givetvis går också nyare traktorer sönder, men sannolikheten ökar ju med en stigande ålder. Så det att man har lite nyare traktorer ger en viss trygghetskänsla, då t.ex. ensilaget ska tas.

Solen skiner och vetepriset stiger

De två saker som man följer med mest ser trevliga ut just nu (peppar, peppar – ta i trä …). Solen skiner och det är kyligt och bra – och torrt. Och så har fodervetets pris stigit fyra euro till 192 (även om brödvetet gått ned med 3 euro till 200). Det här gäller för Avena. Jag hörde att priserna var bättre i sydvästra Finland men det blir då dyrare transport som vi ju får betala. På nätet stiger också vetepriset i Paris och Chicago efter en liten nedgång i slutet på förra veckan och Rabobank skriver att det kan bli höga priser under flera år.

Så nu är det bäst att fira innan det kommer dåliga nyheter – av erfarenhet vet man att de sällan är långt borta. Nu väntar jag på att de skall hämta ett lass vete (det blir nog foder på grund av hektolitervikten men det är bara 8 euro skillnad nu). Därefter blir det att tömma den nya torken och ta in flisen kvickt. Man hinner ännu torka den om vädret fortsätter så här torrt.

Under tiden sköter jag om detsamma som Kalle (och delvis Mats) – alltså gör rent och ställer undan för vintern. Det går i princip snabbt men till exempel tröskan måste stå ute tills jag lyft upp golvet som satt sej tio centimeter. Här på leran håller inte grunden. Och så finns det en hel del reparationer på maskiner och byggnader som skall göras – helst före januarikylan …

Men först försökte jag ta en bild av Pricken (vanligen kallad Busis) vilket inte var det lättaste. Man hann inte alls med i vändorna …

Traktorerna

Ivar frågade om våra traktorer och här kommer en genomgång av mina draghästar.

Den traktor som får mest timmar per år är en Case 845 av årsmodell 1990. Den köptes begagnad 2002 och fick frontlastare monterat samma år. 845:an är en tysk traktor med rötterna i det tidiga 80-talet. Hytten var rätt modern på sin tid och hängde faktiskt med i Cases tillverkning ända till mitten på 90-talet. Effekten är 80 hk och den väger knappa 4 t utan lastare. Det är en ganska avskalad och robust maskin, utan några konstigheter. Casen är transporttraktor eftersom den går 40 km/h, används för balhantering, slåtter och som inomgårdstraktor.

“Stordragaren” är en IH 956 från 1985, 5,5 t tyskt gjutjärn med vändradie som en pansarvagn och vridmoment som ett kryssningsfartyg. Den köptes begagnad 2005. 956:an är storebror till 845:an. Bägge modellerna tillverkades under namnet IH t.o.m 1985 då Case köpte upp fabriken. Märket byttes då till Case och samtidigt ändrade färgsättningen från röd och vit till röd och svart. 956:an har en sexcylindrig motor på drygt 100 hästar och är betydligt vridstyvare än 845:an. Den används för tyngre arbeten som plöjning, stubbharvning och rundbalning. Främsta nackdelen med IH:n är att den är så nedrans klumpig, främsta fördelen är absolut motorn som inte kroknar för något. IH:n har ingen frontlastare men däremot en frontlyft, alltså lyftarmar som sitter monterade i framändan.

Gårdens tredje traktor är brittisk, en Ford 6600 av årgång 1979. Också den köptes begagnad, nångång i mitten av 90-talet. Effekten är c. 80 hk och den väger 3300 kg, vilket innebär att den är förhållandevis lätt. Dessutom är den bakhjulsdriven vilket gör att den är betydligt smidigare än de två andra. Den används för urinkörning, hövändning, i skogen (faktiskt) och andra sammanhang där smidigheten är prioriterade samt som allmän “reservtraktor” t.ex. framför utsädesvagnen på våren. I ärlighetens namn börjar användningsgraden bli rätt liten, men å andra sidan betingar såna här traktorer inget vidare högt pris och tills vidare har jag bedömt att den har högre bruksvärde än handelsvärde. Fast nästa traktorbyte börjar närma sig och då är det tänkbart att Forden börjar sitta löst.

Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.