Äntligen reservdelsdag igen

Påsken var inte speciellt glad för mej. Regn och rusk och lera hade gått an och hjulet fixade sej men så brast tre hydraulslangar. Det är ingenting för det händer hela tiden och två bytte jag snabbt. Men så gick en slangända till vagnens styrning och det visade sej att den hade ovanliga millimeters gängor och sådana hade jag inte hemma. Annars håller jag ett ordentligt lager liksom Kalle. Så det var slut på körandet på påskdagen.

Jag blev “ledig” men kunde inte alls njuta av ledigheten för jag har alldeles för mycket erfarenhet och fantasi så jag såg bara framför mej en framtid med lera och djupa hjulspår och fastkörningar. Det värsta är då man inte kan göra nånting annat än vänta på att reservdelar börjar bli tillgängliga igen. Och tidigt i morse så åkte jag till Mecanil och lyckades få en fungerande ny slang. Så nu kör jag igen. Men djupa hjulspår blir det och om en månad skall jag köra såmaskinen på den vägen – det blir jobb att få hjulspåren jämnade.

Litet tips för dem som vill tävla om antalet träd som jag fällt i vinter. Vanligen hinner jag med högst tio stammar per dag färdigt kvistade och kapade. Men ludna stora granar tar mycket mera tid och krånglar det med att de fastnar så att de måste tas ned med lastaren så kan det blir mycket få träd per dag. Alla dagar kunde jag inte heller vara i skogen för det blev en hel del snöarbete och reparationer i år (den nya flismataren skulle installeras). Den djupa snön hindrade arbetet och det tog tid att rada virket i stora högar så man skulle hitta det i snön.

Men man blir i alla fall på gott humör då man kommer för att dricka kaffe och möts av blomsterprakt:

Blomsterprakt i april

Nu är det hjul igen

Jag vågade inte riktigt tro på det men hjulen på släpvagnen passade faktiskt till skogsvagnen som nu är i skick igen. Det finns ju så många olika bultcirklar (avståndet mellan motsatta bultar på hjulet) och jag hade nyligen problem med hjul som hade bultcirklarna 100 och 102 mm och inte passade ihop.

Efter att ha kört ett par lass flis (den var nästan slut) så skruvade jag bort släpvagnshjulet och flyttade till skogsvagnen. Det gick att köra men vägarna börjar bli dåliga så det är snart slut. Men en eller två dagar till så är stockarna ute.

Hjulet bort hjulet bort  Nytt hjul och ett nytt hjul i stället (litet större men det gör inget) …

Just nu är det riktigt gråväder – men jag gillar diset:

Dis

Glad påsk ! Nu skall jag dricka kaffe och äta pascha …

Luften gick ur körandet

Jag hann få fast den reparerade styrcylindern och körde några lass och så var det slut för en ring på skogsvagnen är flat

Typiskt att det skulle hända på fredag kväll – och så är det ännu helg på måndag. Ren katastrof för vägarna smälter snabbt nu. Kan vara trevligt för anställda att få fira påsk men för oss är de reservdelstomma dagarna rent elände. Vädret väntar inte oberoende av om det är vardag eller påsk. Nu är jag “ledig” men det är inte roligt då man ser hur det blir värre före för varje dag. På tisdag morgon bär det av till reparatören och sedan blir det att köra i lera och elände – om det alls går sedan. Ingen trevlig påsk …

Tidigare på dagen såg allt bra ut och stockhoparna växte:

Avlastning Granstockar Lastare

(klicka på bilderna för att se större. Det går också att se riktigt stora bilder genom att högerklicka och välja “Visa” i Firefox åtminstone. De bilderna är på 4-5 M så med långsam nätanslutning tar det väldigt länge)

Men det finns ännu stockar kvar i skogen – för att inte tala om gran-, tall-, björk- och aspmassaved.

Upp som en måne, ner som en pannkaka

Här var man på gott humör. Det hade frusit på natten, solen sken och fåglarna kvittrade. Men jag hann inte ordentligt in i skogen så körde jag vagnen mot ett träd. Visst är maskinerna starkt byggda men en stor gran är så stabil att en 6000 kg:s traktor knappt får den att svaja ens.

En styrcylinder till vagnen kröktes, fästet bröts loss och framgrinden brast. Nå, det gick att köra men det är eländigt då vagnen inte mera går att styra. Man har blivit så bortskämd med en vagn som följer i traktornas hjulspår.

Styrcylindern borta

Hålet efter fästet syns i tvärbalken till vänster.

Sönderbruten framgrind

En sönderbruten framgrind men det är inget som man inte kan fixa med en svets, tid och allmän händighet. Tyvärr saknas det tid just nu. Vägarna smälter så vi har gått från “snabba och smutsiga reparationer” till “plocka bort allting som inte fungerar och kör så länge nånting finns kvar”.

Hå-hå, ja-ja, sådant är livet på landet. Om nån gång fullmånen lyser trolskt så är det nånting som går sönder följande dag …

Hydraulikolja – bläää

Hydrauliken är fantastisk – den är stark och gör ett jättefint jobb. Men att reparera den är ett milt sagt klibbigt jobb. Man har olja överallt och verkstadsgolvet blir slipprigt och eländigt. Jag försöker förstås använda byttor och tidningar men då oljan sprutar ganska så okontrollerat hit och dit så hjälper det inte så mycket.

Min gamla skogslastare har dåligt skydd för rören och slangarna och man dänger ibland dem mot stora träd och spetsiga kvistar. Så nu började två rör läcka och måste svetsas.Men jag börjar få nog och mina innedagar på lördag och söndag gick delvis till att planera en ombyggnad av hela rör- och slangsystemet på lastaren. Ormboet nedan skall bort.

Lastarslangar och rör
Lastarslangar och rör

Som vanligt så surfade jag på nätet efter lämpliga komponenter. Inom hydrauliken är det ett lika sjukt system som på VVS-sidan, dvs. katalogpriserna är fyra-fem gånger för höga och så kan man få 70-80 % rabatt – om man förstår att begära. Jag tycker inte om det så jag köper vanligen från nätbutiker med nettopriser.

Hovleverantören Weimers hydraulik i Småland hade hydraulslang för 38 kr metern medan man i Finland skulle ha omkring 18 euro – över fyra gånger mer ! Och de har billiga slangar med färdiga kopplingar så det är inte mycket att fundera över.

Just nu är verkstadsarbetet inställt på läget “snabba och smutsiga reparationer”  så ombyggnaden får vänta. Först skall omkring 50 lass på 10 ton virke ut från skogen. Och vägarna bara smälter …

Nattmat

Vid  gårkvällens kvällsrond till ladugården hade korna slut på foder så jag körde ut en rundbal åt dem. I och med det kom jag på ett tillägg till mitt inlägg om trotjänaren.  Den har faktiskt en nackdel som framträder så här års, nämligen att den saknar motorvärmare. När termometern börjar gå mot -15 till -20 är den rejält trögstartad. Lösningen är att värma strategiska punkter (vevhus, insug, och hydraulpump) med värmepistol innan man drar i snöret. Hur länge var och en skall värmas beror på hur kallt det är och bedömningen fodrar viss vana och fingertoppskänsla. Den här vintern har minsann tränat upp den vanan och jag börjar så småningom bli en riktig hejare på att värma lagom länge.

Så den dag “Kallstart av liten förbränningsmotor” är OS-gren kan jag nästan garantera Finland en medalj.