Maskiner – Sida 5 – Bondbloggen

Grönt e skönt.

Jobbar man med grönsaker så är det kanske inte så underligt att det mesta går i grönt och det blir lätt att man får egna benämningar på de olika gröna nyanserna. Benämningar som säkert känns främmande för den som inte dagligen hanterar gröna produkter som grönsaker.

Grönt e skönt sägs det och en tidigare anställd menade att grönt också ger energi och då var det inte energi via magen som han menade för grönsaker är ju de facto ganska energifattiga utan en form av energi som förmedlades via synen. En grön energi som gjorde att vi orkade arbeta långa dagar menande han. Nån färganalytiker kan säkert spinna vidare på dessa funderingar kring grön energi. I övrigt pratas det ju en hel del om grön energi idag och den typens energi är också något jag förespråkar då jag anser att det i förlängningen gynnar oss primärproducenter.

Men tillbaka till de gröna nyanserna. Vi har ju under sommaren mest hanterat sallat och då är det en något ljusare nyans av grönt vi har jobbat med men nu har vi börjat lägga in purjo till lager och då är det “purjogrönt” som gäller en mörkgrön nyans eftersom de sena purjosorterna oftast är riktigt mörkgröna.

Purjon är annars en av de mest arbetskrävande grödorna och det har varit svårt att konkurrera med purjon från mellaneuropa där odlingarna är stora med möjlighet till rationell hantering. Om jag minns rätt så fanns det närmare 250ha purjo i landet innan EG-/EU-inträdet medan odlingen nu rör sig kring knappa 40ha. Under min tid på trädgårdsskolan odlade vi en hel del purjo, till den grad att en del elever upplevde den som en förbannelse men vi hade många händer och inget skolar tålamodet som att putsa och packa purjo. På den tiden hade vi på skolan en hel del riktigt arbetsamma elever som gärna mätte sin snabbhet och styrka med lärarens 😀 Det har dessutom gått riktigt bra för dessa elever men det behöver ju nödvändigtvis inte vara purjons förtjänst…….

Jag har envist hållit fast vid lite purjoodling och det finns en efterfrågan på inhemsk sådan. Men som sagt det är svårt att få den lönsam, som exempel kan jag nämna att det för några veckor sen när vi fick ny personal så blev timlönerna med omkostnader 10 Euro dyrare än vad jag fick i betalt för den pall som dom då fick putsad och packad. Jag frågade om dom hade några förslag på hur vi ska göra för det går ju inte i längden om jag skall plocka 10 euro ur fickan för varje leverans. “Kanske vi måste jobba lite snabbare” va det en som föreslog och visst har det nu börjat gå lite snabbare, det tar ju lite tid att lära sig nya saker men nån guldgruva är det inte.

Blev ett litet sidospår där….. här nedan lite bildmaterial över vad jag menar med purjogrönt.

Purjoskörd till lager.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Ibland går det.

Det är ju inte bara jämmer och elände hela tiden. Sista raden närmast skötselgången har fått mera luft och ljus så där var blasten i gott skick och upptagningen gick ungefär som det är tänkt att det skall gå. För att den oinvigde ska få lite bättre grepp om hur det går när det går så lägger jag in en liten video här.

Billen.

En rörlig vibrerande bill skulle kanske kunna lossa jorden så att moröttern lättare kunde lyftas även då blasten är svag. Purjoupptagaren jag har har en rörlig bill för att rensa jord från rötterna men dess rörelser är nog för kraftiga tror jag för att fungera i morot. Problemet är förstås också jordartrelaterat, de jordar jag har har tendens att limma ihop sig under regniga somrar trots att mullhalten är hög, speciellt där daggmaskförekomsten är riklig. Man borde kanske försöka få in någon växt i växtföljden som skulle efterlämna grövre material som daggmaskarna inte skulle bryta ner så snabbt. Tacksam för förslag på växter med längre nedbrytningstid än halmen hos spannmålen.

Lägger in bilder på billen så får Ni som är tekniskt intresserade fundera på lite utveckling 🙂

Morotsupptagarens pickup med bill, framifrån.

Morotsupptagarens pickup med bill, bakifrån.

Rågen torkas vidare…

….. men jag har slarvat lite några dagar på grund av sådden av ny råg -joo det blir rågsådd i höst också, man får ju inte låta sig nedslås av mjöldrygaproblemen- och så drabbades jag av en amper höstförkylning i torsdags.

Varmt och fuktigt väder har lett till att kylningen av rågen på golvtorken inte varit så effektiv och jag fläktade kanske lite för litet några dagar. Så jag lade igår märke till att temperaturen började pendla lite upp och ner. Därför beslöt jag idag då krafterna började återvända efter förkylningen att göra en grundligare genomskyffling enligt Nisses rekommendationer. Kumminet börjar vara torrt så jag kunde frigöra lite golv på andra sidan kanalen och på så vis flytta över några kubikmeter med frontlastaren för att få lite skyfflingsutrymme bland rågen, sen var det bara att sätta igång och skyffla. Det var varmt idag så svetten lackade ordentligt från den efter febern orkeslösa kroppen, men dricker man bara regelbundet (långloppserfarenheten spelar in) så orkar man nog skyffla en stund. Och kanske går lite av det onda ur kroppen med svetten, jag tror faktiskt att man blir fortare frisk om man rör på sig lite. Att ökad blodcirkulation tar med sig av slaggprodukterna i kroppen och snabbare gör sig av med dem än om man är stilla.

Omskyffling av rågen på golvtorken inledd.

Inspirerad av Nisses kommentarer om att hela familjen skyfflade innan Kongskilden skaffades föreslog jag också att vi skyfflar enligt inkomstfördelningen men rågen ingick tydligen inte där. Nåå jag tänker inte bli nån Ernst jag heller så jag hämtade mera dricka och skyfflade vidare, nu i skrivandes stund har jag under kvällen grävt igenom ca 30m³ så det återstår ca 40. Armarna börjar bli lite långa och risken för överträning inför vinterns skidlopp överhängande så jag tror att jag ska låta de 2 asylsökande som tillfälligt jobbar här hjälpa till med skyfflandet i morgon. Kanske också den blivande rekryten får svinga skyffeln lite, kan ju vara bra träning inför tjänstgöringen, konditionen bland rekryterna lär vara på nedåtgående har jag förstått. Blåser in lite sval nattluft i väntan på att skyfflandet blir klart……..

9.9.2016 Full rulle med carriern i den sena kvällen. Växtresterna från kumminodlingen myllas in.

Som sagt så lät jag mig inte nedslås av varken mjöldrygaproblem eller bristande jämlikhet i arbetsfördelningen och inte heller flunsan kunde sätta stopp för förberedandet av höstens rågsådd. Så slutet av veckan gick åt att plöja en del vall, förrådsgödsla med biotit och tallriksharva kumminåkern för att kunna så ny råg. Sortvalet föll i år på Magnifico som lär ska vara motståndskraftigare mot mjöldrygan tack vare rikligare pollenproduktion samt lite Allawi som utfyllnad. På grund av att sådden nu blir lite sen ökade jag utsädesmängden med en 10%. En del hann sås på fredag den 9 september men svårigheter att se ristmarkeringen i den svarta jorden avbröt sådden efter mörkrets intåg. Under lördagen satte lite duggregn stopp för sådden och idag söndag var det tänkt att sådden skulle avslutas. Så blev dock inte fallet då punktering på såmaskin satte p för sådden. Nu får vi se hur snabbt Tume får fram ett nytt hjul?

Tiden rinner iväg.

För ett par veckor sen närde jag lite förhoppningar om att kanske ta ett eller ett par dygn ledigt och ni kanske undrar hur det gick? Joo det gick som det brukar nämligen att dagen är slut innan den börjat.

Jag satte ju R6:ans trafikförsäkring i kraft och hade kanske tänkt mig någon tur åtminstone utanför landskapet för att se mig omkring lite och kanske svänga in för att våldgästa nån kollega en stund. Men jag har inte tillsvidare kommit så långt som jag tänkt eller rättare sagt har jag knappt kommit ur kommunen. Förrförra veckoslutet kom jag mig i alla fall till grannkommunen i söder det vill säga Malax, dit är det inte speciellt långt men en 10km enkel väg blev det ändå och jag hann besöka veterantraktordagen som arrangerades för hur mångte gången vet jag faktiskt inte trots att jag till och med är medlem i den arrangerande föreningen. Jag har ju familjens första traktor som till och med är ett par år äldre än mig själv i bruk här på gården. Jag har tänkt åka dit mest varje år men först nu blev det premiär för min del och visst gav det mersmak, tillställningen var välbesökt enligt arrangörernas facebooksida besökte 1700 personer evenemanget.

Där fanns enligt föreningens uppgifter 122 traktorer, 32 mopeder, 7 Mc, 3 lastbilar utställda. Förutom många både mer och mindre restaurerade traktorer och maskiner träffade man också en massa känt folk att utbyta lite funderingar med. Nu är det ju så att många vet vad jag håller på med vilket förstås är bondbloggens förtjänst och förvånansvärt många verkar fortfarande läsa om våra bravader. Men det är ju roligt att höra vad andra sysslar med också 🙂

Lite arbetsdemonstrationer hölls också under dagen, vid min korta visit höll man på att hyvla pärtor.

Förra helgen kom jag mig inte heller utanför kommunen men i torsdags kom jag mig loss ett par timmar och då tog R6:an mig till Ylistaro för ett besök till fältdagen som arrangerades på försöksstation därstädes. Så pass sent kom jag ändå dit att jag inte hann bekanta mig med allt innan utställarna började plocka ihop och packa för hemfärd. Men väl värt ett besök ändå. Över tusen besökare lär ha bevistat den tillställningen också. Så det verkar som om intresse och tid till besök av det ena och det andra finns…… även om jag har svårt att hinna slita mig loss.

Österbottnisk fältdag i Ylistaro 28.07.2016

Sorgligt, sorgligt – nu verkstadsarbete

Vetepriset är uselt och det regnar och regnar … Verkstadsarbetet går an men byggandet är det sämre med eftersom det kommer en skur alltid då man skall börja – underligt nog.

Havren verkar ha klarat sej bäst i år – men vi har tyvärr ingen havre. Första lasset med vete for iväg idag. Det är sent på året men jag hade tänkt exportera så det blev att vänta hela halva juni. Vetet gick inte att exportera till det utlovade priset så det blev Avena i stället. Det blir knappast brödsäd för det har varit problem med att få tillräckligt hög hektolitervikt för Reno. I år har vi mest Zebra så det kanske blir bättre nästa skörd.

Nå, det blev verkstadsarbete och jag började installera ordentliga uttag på stora Zetorn. Rapiden har tillsvidare varit kopplad högst provisoriskt. Men det gick inte så fort med installationen. Visst har jag elschema men det var alldeles felaktigt och jag måste börja med detektivarbete av typ “följa ledningen”. Nu har jag i alla fall ritat ett riktigt schema.

Då jag var i farten så installerade jag en ny lysdiodstrålkastare i stället för det gamla arbetsljuset som slutat fungera. Den nya dra hälften så mycket ström men lyser mycket bättre. Det gamla arbetsljuset är uselt i jämförelse. Det skall bytas också men det må nu sitta kvar så länge det fungerar.

Sedan monterade jag frontlastarkameran på nytt. Den kom bort då jag körde flis för den tog i övre kanten på öppningen. Den var monterad på ett rundjärn som kröktes grundligt. Kameran klarade sej förvånansvärt bra. Nu satte jag den på en hydraulslang som ger efter lättare. Den är kanske litet för vek men den fungerar behjälpligt. Den hålls upp med två ståltrådar som är ganska svagt fästade. Tanken är att de skall ge efter om kameran tar emot nånting. Den måste vara ganska högt för att man skall se skopans framkant.

Det ser inte särskilt stabilt ut men jag har lärt mej att alltför stabila konstruktioner bara leder till att de går sönder mycket värre än allsköns “tjikelverk” som ger efter bättre. Och så måste konstruktionen utprövas först. Jag tror jag måste flytta kameran ännu högre. Att den behövs kan man se på nästa bild. Utan kamera måste man stiga av traktorn och gå fram för att se var skopan är. Det skulle inte hjälpa mycket med de nyare traktorernas sneda motorhuv. Frontlastaren är alldeles för långt fram. Jag borde då sitta på taket för att se.

Jag installerade också fler uttag för 12V. På nätet hittade jag ett uttag med fyra kontakter och strömbrytare. Det är bekvämt att man kan stänga av en apparat utan att dra ur stöpseln. Fyra är sådär på gränsen för då jag kopplar till GPS, hyttkamera och temp/volt/klocka så finns det bara ett ledigt uttag. Och då har jag frontlastarkameran och Rapiden fast installerad. Nuförtiden så behövs det massor av uttag för alla apparater. Det finns också ett USB-uttag så man kan ladda mobilen.

Också den kombinerade temp/voltmätaren med klocka hittade jag billigt på nätet. Klockan är mindre viktig men utetemperatur och spänningen vill jag hålla koll på.

Jag satte en liknande mätare i Ducaton där utetemperaturen mäts framme vid vägbanan så att islarmet fungerar. Ducaton kastar hastigt runt vid isföre om den är olastad. Jag var i diket med den förra Ducaton då jag skulle bromsa där en kranbil höll på att dra upp en personbil från diket. Det var glashalt och jag hann knapp röra bromspedalen innan Ducaton började valsa runt. Men kranbilen var ju redan där så det gick snabbt att dra upp Ducaton igen.