Kategori: Media

Närbildsreportage.

Hade i måndags besök av Mischa Hietanen plus kameraman för att filma lite för Yle’s Närbild till nästa vecka som handlar om EU-valet ur jordbrukarens synvinkel. Senast han var hit var det frågan om våta skördeförhållanden och då höll vi oss mest på åkern och det hade jag hoppats att vi skulle kunna göra också denna gång, det är ju där jag trivs bäst. Det hade dock utlovats regn så jag hade planerat mest inomhusarbeten för dagen och det medförde att filmandet fick en lite annan karaktär. WP_003265

I och med det här bondbloggandet har det ju blivit ett och annat mediauppdrag oftast i form av radioinslag eller telefonintervjuer. TV har det varit lite mera sällan även om det inte heller är helt främmande. Då en del filmades här inne på kontoret blev kameran lite mera påtaglig än vanligt eller det blev liksom lite mera “Närbild” av det hela. Att sitta en meter från en fullstor kamera med belysning fick mig, trots att jag inte är direkt blyg och hade sagt att dom “får ta det som vi har det”, att börja fundera över om inte jag kanske borde ha rakat mig lite bättre och kammat håret. Tankarna började gå kring HD-upplösning och undran om nu varje pormask blir synlig 🙂 Fåfäng är jag nu inte direkt och det var ju frågan om ett vardagsreportage men ändå tog det kanske bort lite av koncentrationen kring ämnet så att kommentarerna blev lite slätstrukna. Mischa tyckte också att jag var ganska snäll 🙂

Det utlovade regnet uteblev så för att få lite “action” drog jag några bänkar på åkern, distraherades tydligen lite av kameran där också för det blev inte några raka drag denna gång, men kanske det fixas till vid “klippningen”.

Vi får se, det brukar ju oftast se bättre ut på bild 🙂

Harvningen….

….. kunde ha avslutats idag för nu återstår det endast 2,5ha av den planerade spannmålsarealen att förbereda för sådd.  I stället för att harva färdigt valde jag ändå att tillbringa kvällen i “verkstaden” och efter det läsa igenom handlingarna inför morgondagens skogsfullmäktigemöte, det är ju stora saker på gång på skogsfronten.

Vårplöjningen avslutade jag på påskdagen och därefter inleddes harvningen. Att tjälen gått tidigt och vädret varit torrt och soligt har lett till att fälten torkat snabbt och jämnt. Nätterna är dock fortfarande kalla, i morse var det mellan 5 och 6 minusgrader och vattnet i pölarna i diksbottnen var fruset. Så riktigt bråttom är det inte med sådden. För att förhindra att jorden torkar allt för mycket har jag nu harvat fältena färdigt för sådd med en gång i avsikt att “lägga lock på jorden” och förhindra att det torkar på djupet. Kanske hinner också en del ogräs gro så att de kan förintas i samband med sådden. Det har varit riktigt roligt att ha så god tid på sig att man hunnit plocka sten och fixa till lite här och där. Normalt brukar det vara så bråttom att man inte riktigt ger sig tid till dylikt “finlir”. Funderade om det är så här vårbruket går till för kollegorna nere i mellaneuropa?

Tidigt vårbruk

Så här tidigt har jag inte tidigare varit igång, nån gång har jag harvat lite i månadskiftet, men nu ser det ut som om man till och med kan avsluta harvningen inom april månad. Media har också dokumenterat den tidiga starten, igår skrev Vasabladet om vårbruket och grannen som börjar ha en hel del sått intervjuades. Idag var Yle Österbotten hit och jag avlade en kort lägesrapport så där lämpligt innan morgonandakten. Det är ju ett välsignat väder vi har just nu 🙂 Vi får se hur länge det håller i sig, långtidsrapporten för maj har nu justerats så  det verkar bli normala temperaturer och förhållandevis torrt hela maj.

Modernäringens betydelse.

Satt här om kvällen och funderade över hur pass viktigt det här med jord- & skogsbruk månne räknas i andra sammanhang. Kan kanske anses som “navelskåderi” men visst borde saker som har med till exempel mat och energi intressera allmänheten? Och det som intresserar och berör allmänheten borde väl också intressera media? Det fick jag också bekräftat av YLE’s representanter Ulrika Lövdahl och Filip Sten på kvällens infotillfälle för förtroendevalda inom ÖSP.

Så hur är det då? Vad gäller just YLE så tycker jag att jord- och skogsbruk bevakas väl, till det bidrar förstås jag och mina bloggkollegor men att modernäringen har en egen ämnessida med så gott som dagliga nyhetsinslag tycker jag är ett gott betyg. Dylika ämnessidor saknas i den lokala dagstidningen som i och för sig inte har ämnessidor för andra branscher heller och jord- & skogsbruksnyheter återfinns nu och då eller uppskattningsvis någon gång per månad bland de andra nyheterna. Den stora svenskspråkiga dagstidningen har ämnessidor för lantbruk och skogsbruk med något inslag per månad men verkar mest intressera sig för hur lantbrukets stödförhandlingar går. Nu är jag ju inte prenumerant av pappersversionen så min analys baserar sig på material från webben.

Nu ska jag inte bli långrandig med analyser av alla tidningar men återger till sist vad som intresserar kvällspressen som här får representera den andra ytterligheten, där fann jag följande ämnesområden: 100 kysymystä seksistä, 15 kysymystä, Aapeli – nettipelit, Asuminen, Autot, Big Brother, Blogit, Digi, Etusivu, Euroviisut, Fingerpori, Formulat, Gameli – nettipelit, Horoskooppi, Hullu maailma, Iloiset uutiset, Ilona, Iltatyttö, IL-TV, Jalkapallo, Jouko, Joulu, Julkkislista, Jääkiekko, Keskustelufoorumi, Kotimaan uutiset, Kuninkaalliset, Leffat, Leffaraati, Linnan juhlat, Lukijan kuva, Matkailu, Musiikki, Nainen, Nytmatkaan.fi, Näköislehti, Painopäivyri, Pelit, Perhe, Pikkutakki, Pääkirjoitus, Rakkaus ja seksi,  Ralli, Ravit, Ristikko, RSS-feed, Ruoka, Sarjakuvat, Sää, Tanssii tähtien kanssa, Talviurheilu, Terveys, Terveystestit, Tulospalvelu, Tyyli.com, Työ & Talous, Ulkomaan uutiset, Urheilu, Uutiskirje, Verot, Viihde, Yleisurheilu, Yleisurheilun MM 2013, Ylioppilaat, Avoimet työpaikat.  Här fann jag således inte trots talrika intresseområden något rörande modernäringen eller joo “Ruoka” kanske kunde innehålla nåt i den riktningen tänkte jag och klickade vidare för att mötas av “matnyttiga” rubriker om Alkos populäraste produkter, ölpriser och diverse dryckers krabbisbenägenhet. Fanns också nåt om tomatkross och ett inslag om “Kuinka sait lapsesi syömään kasviksia?” 🙂

Som sagt navelskåderi eller inte men minns att jag i samband med någon nyårskrönika nyligen presenterades vad som skrevs i pressen för, om jag nu minns rätt, 50 år sen. Då innehöll nästan var och varannan artikel något om jordbruk, till och med i väderrapporten nämndes om hur det kommande vädret påverkade jordbruket. Numera får man väl vara nöjd om det ens meddelas risk för nattfrost? Nåjaa då sysslade ju var och varannan med jordbruk också förstås. Sen följde en period då landsbygden avfolkades och det mest skrevs om smörberg och åkerpaketeringar.

Tycker mig ändå kunna skönja ett ökat intresse för rapportering rörande jordbruksfrågor på senare tid. Kanske är det ett ökat intresse för naturliga råvaror som sätter sina spår?

Företagare och bonde!

Nisse lyfter upp flera intressanta infallsvinklar på det här med “bondase” i sitt inlägg. Jag tänkte till först endast kommentera men väljer ändå att skriva ett eget inlägg för att ge min syn på saken. Väljer att byta ut ordet eller mot och i rubriken för jag anser att lite av båda behövs i dagens jordbruk.

Jag har gått flera kurser där det framhållits det här med företagstänkande i jordbruket och visst har jag försökt implementera en del av lärdomarna i vårt företag men fått konstatera att det inte är så enkelt alla gånger. Om inte annat så bevisar de omfattande Likvi-kalkyler som gjordes när vi köpte vår jordbrukslägenhet hur snabbt allt kan förändras, kalkylerna var inte mycket värda sen när EG-anslutningen kom på tal. Och man kan just inte annat än le då man nu senare plockar fram pappren. Gården jag brukar har vi förvärvat genom inköp och vi satsade i stort sett en miljon mark det första verksamhetsåret. Det var mycket pengar då det begav sig så visst kalkylerades det många dagar och nätter innan köpet blev av. Har senare frågat mig hur många arbetstagare som skulle vara villiga att satsa motsvarande summor för att skaffa sig en arbetsplats.

 

Mat behöver vi alla…..

Jag hade väl mer eller mindre dragit slutsatsen att ingen på allvar kanske ändå tänker sig att driva ett jordbruk helt affärsmässigt. Men ett besök av en investerare från vårt östra grannland fick mig faktiskt att konstatera att det finns folk som räknar helt krasst ekonomiskt på det här med jordbruksföretag. Besökaren hade gjort en hel del pengar inom personalrekrytering till storföretagen tidigare men eftersom recessionen lett till att efterfrågan på personal mer eller mindre försvunnit från agendan så tänkte man nu satsa på något som alla behöver, nämligen mat. Och så långt höll jag med, mat behövs oberoende om det är bättre eller sämre tider. Vi gick runt här på torpet och jag beskrev lite om odlingen och nödvändiga maskiner. Hela tiden fick jag frågor som” ifall man satsar si eller så i dylika förnödenheter vad ger det för avkastning”? Jag försökte förklara att det inte alltid behöver bli någon avkastning överhuvudtaget då det är många hinder på vägen från frö till skörd. Att alltid kan och bör man kalkylera men att utfallet ändå inte är garanterat. Det är ju inte som när metallverkstaden sätter in en ny svarv som spottar ut ett visst antal delar i timmen till ett bestämt värde. I det fallet är det ju betydligt enklare att kalkylera om investeringen är lönsam. I jordbruket finns så många osäkra svårförutsägbara faktorer att ta med i beräkningen. Vet nu inte om det “gick hem” och har inte haft kontakt med besökaren sen dess så jag vet inte om det blev någon jordbrukssatsning där i österled.

 

….men behövs bonden?

Konstaterade här tidigare att mat behövs, men behövs bonden? Det frågades också i söndagens avsnitt av Pia & Peter där bl.a. bloggkollegan Nisse deltog. Av diskussion och kommentarerna att döma verkade alla ense om att bonden också behövs i framtiden. Och framför allt behövs nya bönder! Jag var kanske lite pessimistisk här för en tid sen när jag menade att grönsaksodlarna här i trakten börjar bli en åldrande skara. Men vid närmare eftertanke så kan jag konstatera att vi nog håller på att få en föryngring av odlarkåren. Jag har nämligen på sistone deltagit i en del producentmöten och visst börjar det finnas en hel del nya yngre ansikten i salarna till och med i styrelserna. Som exempel kan jag ta det lokala lantmannagillet som jag ledde nåt tiotal år. Där är nu dottern viceordförande och hon hör till de äldre av styrelsemedlemmarna och verksamheten tycker jag verkar riktigt livlig. Så trots att lantmannagillet är en bit inne på sitt andra sekel så ser det lovande ut vad gäller framtiden.

Deltog idag måndag i Kaalintuottajats styrelsemöte och fördrev en del av tågresan till huvudstaden med att surfa runt på nätet, hamnade bland annat in på nåt i stil med bondbloggens tyska motsvarighet www.agrarblogger.de och hittade en hel del bild och videomaterial. Bland annat följande som “promotar” ung jordbruksverksamhet föll mig i smaken, se video! Den beskriver en hel del av det som livet på dagens jordbruk innehåller trots allt mer företagstänkande.

 

Företagsbonde?

Inte för att jag skäms för att presentera mig som bonde men har någon gång “testat” med att presentera mig som “företagare inom livsmedelsbranschen” och tycker mig ha märkt ett större intresse att fråga upp vad jag då riktigt håller på med. Varför är det så? Det är ju ändå i stort samma sak! Eller? 🙂

Vadå, köttproducent?

Eftersom jag inte håller på med djuruppfödning hade jag tänkt avstå från att kommentera “hästköttskandalen”, den har ju stötts och blötts en hel del i media, men en del saker retar mig så pass att jag måste “skriva av mig”.

I början av skandalrapporteringen såg jag en del noteringar över att köttproducenterna fuskat med märkningen. Vadå köttproducent, det är ju i förädlings (fördärvnings-) skedet som fusket pågått! Ingalunda produceras kött av mellanhänderna utan av djurbönderna och de har så vitt jag vet inte deltagit i fuskandet!! Joo, jag har hört att man gör försök att producera kött articifiellt -kanske var det dylikt “kött” i det isländska fallet?- i så fall kan väl köttillverkaren kallas för köttproducent.

Sen har jag undrat varför hästköttsproduktion inte underställs samma övervakning och kontroll som annan köttproduktion? Det verkar ju vara rena vilda västern med djurförsvinnanden och transporter hit och dit.  🙁

Verkar som om det mesta av fusket bedrivs av stora certifierade företag och då borde ju handlingar och dokument motsvara kraven i certifieringen och partiernas härkomst och innehållsförteckningar därefter. Också vi växtodlare har av handeln fått krav på certifiering av våra produkter och produktionsmetoder enligt alla möjliga ISO och GAP standarder. Men jag undrar till vilken nytta dylika certifieringar skulle vara annat än att få några mappar i hyllan och en några tusen euros räkning i postlådan?

Nää, etik och moral är nog vad som fattas!! Har själv sett hur man kört “gårdagens” maletköttförpackningar på nytt genom kvarnen tillsammans med lite is för att få “fräschare” färg …… på med ny datummärkning och ut i disken bara. Huvadå!!  Man undrar nog ibland hur väl de färdigförpackade köttbrickorna / halvfabrikaten motsvarar innehållsförteckningen. Hade butikerna kvar kvarnarna kunde man kanske be dem mala någon file på ort och ställe? Blir kanske ett annat pris men………. Och det är väl just girighet och pris som är felet. Man får det man betalar för, om ens det, eller?

Allt verkar liksom i fallet “de svarta lådorna” vara frågan om att hålla konsumenterna ovetande om ursprung och innehåll…….. Bra att också myndigheterna vaknat och börjat kräva bättre märkning.

Mitt råd är att undvika handelns egna “private labels” med “tillverkat för”-noteringar från någonstans långtbortifrån.

Blev lite råddigt det här nu men det känns lite bättre nu 🙂 God fortsättning på veckoslutet!

Vem fixar biffen?

På tisdagskvällen kom en i mitt tycke oerhört intressant dokumentär på Yle Fem, nämligen “Vem fixar biffen?”.  Patrik Skön har dokumenterat olika former av köttproduktion med dikor, grisar och broilers. I filmen visas mänskorna runt själva djuren; uppfödare, slakterier, avelsrådgivare, djurtransportföretagare o.s.v.

Från min horisont kändes filmen väldigt saklig, bilden av produktionen var rätt långt korrekt. Ingenting förskönades, men ingenting vinklades heller värre än det är. Mitt blodtryck steg visserligen en aning när man i slutet av filmen sköt och slaktade en kviga i den övriga flockens åsyn, vilket nog inte är praxis (eller ens lagligt tror jag). De ambulerande gårdsslaktarna är numera väldigt sällsynta och framför allt brukar de sköta sitt värv sakligare än så där.  Men i övrigt var bilden av produktionen rätt långt sån som jag uppfattar den. Djuren skall ha så goda förhållanden som möjligt, trots att de kommer att ätas upp i slutändan. Intressant var också att bonden bakom djuren fick komma fram. Johan Backlund konstaterade att banken och finansieringsbolagen äger förvånansvärt många traktorer, och det kan jag inget annat än hålla med om.

Har du inte sett filmen så rekommenderar jag den varmt. Den ligger kvar på Arenan ännu ett par dagar. Blev du riktigt intresserad och vill ha nåt att jämföra med kan man hitta filmen Food Inc. t.ex. på Youtube. Den visar upp den storskaliga amerikanska kött- och matproduktionen, som avviker rätt långt från vår europeiska eller finländska.