Kategori: Östensö

Senaste veckan har delvis ägnats åt fekallogistik, d.v.s. jag har kört ut gödsel till skiftena. Gödseln läggs i högar och skall spridas i ett senare skede när jorden torkat upp. Marken bär för transporten, men inget desto mer heller. T.o.m. vägrenarna är ännu rätt våta, jag höll på att skämma ut mej riktigt ordentligt längs en ägoväg i Sundby på torsdagen. Som bäst hade jag både traktor och vagn på sniskan, i varsitt dike dessutom, men det fixade sig. Den som uppfann diffspärren borde förresten få Nobelpris så här retroaktivt.

En sak jag noterat under turerna längs vägarna är den uppenbara avsaknaden av traktorer i vårbrukstagen. I och för sig är det helt rätt, i våra trakter är jorden på de flesta håll ännu alldeles för våt för vårbruk och det är säkert förnuftigt att vänta några dagar till. Men när våren är så här pass sen brukar förnuftet inte alltid få behålla övertaget, man kör igång även mot bättre vetande. Dock inte denna gång tydligen.

I ladugården kalvar ännu ett par eftersläntrare till vårens kalvningsomgång. Vårkalvningarna har fördelat sig i två tydliga grupper, en i mars och en i maj. Inte världens bästa upplägg eftersom man helst har alla kalvningar i en tät följd på kort tid, men man rår inte på naturen. Lena Ludd kalvade på självaste syttende maj och fick en tjurkalv. Eftersom årets kalvbokstav är K får han av uppenbara skäl heta Karl Johann.

Ikväll var det dags att göra kontrakt för sommarens Reko-leveranser. För några veckor sedan hölls en första träff, men då hade jag inte möjlighet att vara med hela kvällen. Nu hade jag möjlighet att vara med från början till slut, vilket var riktigt intressant.

Några dussin konsumenter och ett tiotal producenter hade samlats i den lokala yrkesskolans matsal. Vi började med att producenterna presenterade sig själva och sina varor. Det fanns ett par trädgårdsproducenter, två mjölkproducenter, ett par köttproducenter och t.o.m. en bagare. I utbudet fanns gräsbaserat nötkött, ekologiskt griskött, ekologisk majs, surdegabatonger,  råmjölksbondost och en hel del annat. Efter att alla presenterat sitt utbud fick konsumenterna göra leveransavtal med de producenter de själva ville.

Varorna kommer att levereras i stort sett en gång per vecka under de kommande två månaderna. Det blir vissa avvikelser för olika varor, exempelvis köttet kommer att levereras i större partier och färre omgångar medan grönsakerna och brödet förefaller att bli varor som levereras veckovis.

För egen del fick jag beställningar som motsvarade ungefär en halv kviga och en del förfrågningar för framtiden. Det skall verkligen bli spännande att se hur det här utfaller under sommaren.

.

Under den gångna veckan har jag jobbat en del med en av våra hemsidor. Närmare bestämt den södra gaveln.

Som på de flesta andra hus är det södra och västra sidan på vårt hus som får mest stryk av väder och vind och framförallt gaveln har med tiden börjat se lite väl väderbiten ut. Norra och östra sidan går bra att måla ett varv till,  men på södra och västra borde bräderna bytas ut och byggarkompisen Robin städslades för uppdraget. När vi ändå rev ner bräderna passade vi på att spika upp lite vindskyddsskivor också. Huset har hittills saknat egentligt vindskydd och det märks minsann när det blåser.

Själva rivningen gick någorlunda bra, alla fönster var glädjande nog hela när vi var klara. Under brädfodringen blottades faktiskt lite gammal papp, men den var så pass söndervittrad att den nog inte gjort nån större nytta de senaste decennierna. Nedanför ett fönster hittade vi c. 80 cm stock som hade lite rötskador i ytan, men inte så mycket att det var värt att byta.

Rivningen blev intressant när vi hittade numrering på stockarna. Huset flyttades till sin nuvarande plats i början av 1900-talet och enligt uppgift skall södra ändan ha skarvats till i samband med flytten. Men eftersom stockarna var numrerade kan ändan knappast ha varit ett nybygge, då hade ju ingen numrering behövts. Riktigt kul blev det när vi hittade årtalet 1796 inkarvat högst uppe i gaveln. Eftersom gården är köpt för dryga hundratalet år sedan har vi ingen egentlig aning om hur gammalt huset är och vi har gissat på medlet av 1800-talet. 1796 är inte helt otänkbart, det stämmer med vissa inredningsdetaljer som borde vara från den tiden, men jag hoppas trots det hitta nåt ytterligare belägg för det årtalet när vi fortsätter med de andra väggarna i framtiden.

Vi odlar utsäde för en lokal utsädesodlares behov på en del av arealen och den här odlingen innebär en viss extraspänning så här års när resultaten av provtagningen börjar droppa in. Oavsett var man odlar påverkar väderlek och odlingsförhållanden skördens storlek och kvalitet, men för utsädets del finns det ett par kvalitetskriterier till vilket gör den odlingen ännu mer känslig.

Det viktigaste kvalitetskriteriet för utsäde är grobarhet, om inte fröna gror är de rätt värdelösa till utsäde. På den punkten var fjolhösten inte den bästa tänkbara. Vått och fuktigt kring skörden riskerar att sänka grobarheten, vilket är precis vad som hände. Normalt skall godkänt och certifierat spannmålsutsäde ha en grobarhet på minst 85% (d.v.s. minst 85% av fröna skall gro) och för havrens del var det många partier som nådde den nivån. Faktum är att Evira som övervakar utsädeshandeln var tvungna att sänka kraven för att havreutsädet skall räcka till i vår. 2013 godkänns undantagsvis partier med en så låg grobarhet som 75%. Det låter kanske inte så mycket, men såna här lindringar är rätt ovanliga.

Ett annat viktigt kriterium är renhet. Om man köper havreutsäde skall det vara havre, inte en massa vete, korn eller andra växter. Här är kraven rätt höga, i ett prov på 500 g får finnas ett (1) korn av något annat sädesslag. Flyghavre som är ett rätt besvärligt ogräs får det inte finnas ett endast frö av, då kasseras hela partiet.

Enligt årets provtagning klarade sig vår havre med ett nödrop och kornet med bravur. Havren hade grobarhet 79% och provet innehöll märkligt nog ett vetekorn, d.v.s. med normala krav hade det här partiet inte godkänts. Kornet däremot hade en grobarhet på 93% och var helt fritt från andra spannmålsslag. Nu skulle det kännas bra att sprätta med hängslena och hävda att man är en nedrans till bonde, men faktum är att resultatet till stor del beror på den som sköter rensmaskinen i utsädespackeriet. Fast lite belåten tänker jag ändå tillåta mej att vara… 🙂