Kategori: Östensö

Traktorbyte

Den senaste tiden har jag sonderat läget för ett traktorbyte. Egentligen är det en process som jag nosat på lite till och från i över ett år, men nu börjar det bli mera allvar.

Konkret handlar det om att det är min IH som ligger i läge att bytas bort. Orsaken är dels att mina två huvudtraktorer är lite väl jämngamla. Risken är stor att jag om några år står i ett läge där båda borde bytas ut samtidigt och det är ju något man gärna förebygger om det går. Dels har vissa förändringar i sättet jag använder traktorerna gjort att jag gärna skulle ha en frontlastartraktor till. Casen har övertagit utgödslingen av Forden och går nu som inomgårdstraktor, vilket gör att den är ganska smutsig och inte lämpar sig för vägtransporter. Varje gång jag hämtar ett ballass lämnar jag ett gödselspår efter mej flera hundra meter längs byvägen och det bidrar ju inte till ökad trivsel direkt. Med två frontlastare kan jag ha en ren och en smutsig traktor.

Nån splitterny traktor ryms inte i budgeten, så det får bli en bättre begagnad. Kriterierna för min del är att den skall vara 100-110 hk, ha minst 16 växlar och riktningsomkastare (betyder att man kan växla mellan fram och back utan att frikoppla, bra i lastningsarbeten).

Egentligen är jag lite kluven då det gäller hela traktorbestyret. Strängt taget är jag inget teknikfreak. Jag kan uppbåda visst intresse för lantbruksmaskiner man hänger efter traktorn eftersom de ju gör själva jobbet och därför är intressanta, men själva traktorn intresserar mej inte nämnvärt. Traktorn är mera av ett nödvändigt ont som slukar pengar och inte egentligen gör nånting, men å andra sidan klarar man ju sig inte heller utan den. Jag minns inte modellbeteckningar eller specifikationer för olika märken och modeller, det får jag läsa in mej på vartefter. Tack och lov finns det rätt gott om material på nätet även för det ändamålet, så helt bortkollrad borde jag inte bli.

Några särskilda märkespreferenser har jag inte heller, fast med tanke på att jag är den enda på Bondbloggen som inte kör Zetor borde de ju ligga rätt bra till. 🙂

Att åka på en blåsning

Idag såg vädret lovande ut och Jonas och jag satsade på att åka på en blåsning. Det handlade om rybsleveransen som inte blev av i början av veckan, där rybsen skulle blåsas in i köparens lager med transportfläkt.

Jonas åkte i förväg, riggade upp utrustningen och började suga upp rybsen. Till sin förvåning märke han att fläkten nog drog in varan men inget kom ut i andra ändan. Sånt känns lite olycksbådande. Det visade sig att det kommit vatten in i utmatningen och vingarna hade frusit fast. Inget hade gått sönder eftersom maskinen bara slirat på drivremmen, men det tog ju en stund att tina upp isen med värmeblåsare. (Den här gången blev alltså t.o.m. fläkten blåst!) Därefter gick återstoden av blåsandet bra, så rybsen är nu efter en del störningar äntligen levererad.

Att rybsen såldes till en ekomjölkgård är en hälsosam påminnelse om hur viktig mjölkproduktionen faktiskt är för det finska jordbruket. I de flesta regioner i Svenskfinland är mjölken på tillbakagång och korna blir färre och färre, vilket gör att många av oss tänker sig att mjölken inte kanske längre är så viktig som den var förr. Faktum är dock att mjölkproduktionen fortfarande med god marginal är den absolut största grenen inom vårt jordbruk och något av en ryggrad i verksamheten. T.ex. idag var vi tre gårdar som levererade rybs till den här mjölkgården, så visst är också vi tre beroende av en fungerande mjölkproduktion trots att ingen av oss har mjölkkor.

Med andra ord är det också möjligt att du om du om nån månad dricker inhemsk ekomjölk konsumerar en mikroskopisk del av den rybs jag odlade i somras. Hoppas det smakar. 🙂

Snabb som tanken

Ibland har man orsak att beklaga sig över företags och inrättningars långsamma betjäning men ibland finns det också de som överraskar stort. Jag hade en upplevelse i den senare kategorin denna vecka.

Jag har ett tag funderat på att låta renovera min bränsletank som är från sextiotalet. Med tiden kan det uppstå små, knappt märkbara hål i tanken vilket inte nåt vidare. Dels är brännoljan för dyr för att låta gå till spillo, dels är det inte bra för miljön att den läcker ut och sist men inte minst är kostnaderna för att sanera mark som förorenats av brännolja gigantiska om man jämför med kostnaden för att renovera tanken. Jag började med att kolla priserna på nya tankar och ta en offert på renoveringen varefter jag kunde konstatera att en renovering blev billigare.

Tisdag kl. 8:30 mailade jag renoveringsfirman (som finns i Ylihärmä) och meddelade att jag godkände deras offert. Tisdag kl. 11 ringde en kille och undrade var nånstans tanken står, de har en bil i trakterna och de kan hämta den genast. När jag kom hem vid 15-tiden var tanken redan försvunnen.

Onsdag kl. 14 ringer killen igen. Jag hade nämnt att jag i samband med renoveringen vill ha en nyare pump (eftersom den befintliga orginalpumpen också var från sextiotalet) och han undrade nu vilken typ. Vi gick igenom priser och modeller, jag konstaterade att jag nog vill fundera lite och undrade hur snabbt han behöver besked om vilken pump det blir. Svaret blev: “Tja, vi blästrar den som bäst så vi hinner ändå knappast ändå montera nån pump idag. Det duger bra om du meddelar på torsdag morgon hur du vill ha det.”

Nu återstår bara att se hur fortsättningen blir, håller  de sånt här tempo får man nästan vänta sig att tanken är hemma före helgen. 🙂

Genetiska jämförelser

Igår gjorde jag mitt första gårdsbesök i jakten på en ersättare åt Trisse. Det rörde sig om en besättning som själva producerar slaktdjur men som också säljer en del av djuren till avel.

Första gallringen av kandidaterna görs på basen av olika index. De gårdar som satsar på avel väger sina djur tre gånger under djurets livstid, nämligen vid kalvning, 200 dagars ålder och 365 dagars ålder. Resultatet av vägningarna indexeras sedan enligt en skala där medeldjuret är 100, så att en djur som t.ex. har index 106 på kalvningsvikt var 6% större än medelkalven när det föddes.

Kalvningsvikten är något av ett tveeggat svärd, man vill gärna ha stora kalvar men inte så stora att de förorsakar kalvningsproblem. 200 dagarsvikten är egentligen mest ett mått på mammans mjölkproduktionsförmåga, men också den är intressant eftersom jag vill att de kor jag rekryterar efter den här tjuren ger mycket mjölk. Kalvarna skiljs från mamman vid ungefär 200 dagars ålder så därför anger skillnaden mellan 200 dagars-index och 365 dagars-index hur kalven klarat sig när den måste äta helt själv. Dessutom räknar man på basen av de här tre indexen ut ett totalindex som blir en sammantagen bedömning av djurets egenskaper.

Oavsett indexen är det bra att få se tjuren på riktigt innan man bestämmer sig, helst också hans mor och far för att kunna bedöma dem. En bra tjur skall vara rejält byggd och välutvecklad, benen skall vara raka både bakifrån och från sidan, klövarna i skick, ryggen rak m.m. Är man riktigt noga borde man också plocka fram ett måttband och mäta omkretsen på testiklarna för att garantera fertiliteten, men nånstans där går gränsen för min nyfikenhet.  Eller snarare är det väl modet som tryter.

Ständig förändring

En sak som fungerar precis på samma sätt sommar som vinter är att vädret kan svänga dagsprogrammet totalt. Idag hade Jonas och jag tänkt leverera varsitt rybsparti som vi sålt till en lokal ekomjölkproducent och vi skulle dessutom blåsa upp rybsen i hans lagringssilo med vår gemensamma transportfläkt. Planen var att Jonas skulle åka iväg niotiden och jag skulle följa efter nån timme senare.

Redan från morgonen kom snö och snöblandat regn om vartannat och niotiden hade vi ett riktigt tätt snöfall. Att börja blåsa rybs i det läget är att be om problem. Eftersom arbetet i huvudsak skulle ske under bar himmel är risken att vi hade blött ner rybsen rätt stor vilket skulle ha lett till mögel senare i vår. Vädret såg dessutom inte ut att bli bättre senare på dagen, så vi fick blåsa av det hela.

I stället blev det en servicedag med oljebyte i traktorn och lite småfix. Eftersom varken Jonas eller jag hade nåt akut jobb inplanerat passade vi på eftermiddagen på att göra lite kalkyler och beräkningar för nästa säsongs odling. Kontentan blev att det för min del ser ut att bli rybs och havre i avsaluodlingen. Egentligen hade vete varit bättre än havre, men dels är de åkrar där vetet i så fall skulle hamna inte riktigt lämpade för ändamålet och dels är jag lite för feg för att odla två grödor med lång växttid. Så i nuläget lutar det mot havre och rybs, men det hinner ändra många gånger innan såmaskinen åker ut 2011.

Vi brukar göra lite prognoser och beräkningar varje år och intressant nog blir slutsatserna alltid lite olika. I fjol var korn klart bättre än havre och året innan var ärter ett gott alternativ till rybs. I år var rybs kung och kornet jumbo. Fast då är det skäl att komma ihåg det som Nisse brukar påpeka, nämligen att man inte ens vid sådden vet vad som kommer att vara mest lönsamt till hösten. Så lite gambling är det ändå alltid.

Platsannons

“Då vår nuvarande tjänsteinnehavare avgår med pension söker vi nu en ny insemineringstekniker. Till Dina arbestuppgifter hör brunstkontroll och betäckning samt även uppföljning av densamma. Vi förutsätter att Du är stamboksförd med ett gott avelsvärde och har en läggning som passar för tjänsten. Tidigare, dokumenterad framgång i motsvarande uppgifter är en merit. Vi erbjuder Dej en nyckelfunktion i dynamiskt team med god kamratanda och tydlig målsättning. Utöver avtalsenlig ersättning i form av mat och husrum erbjuder vi även en väggmonterad ryktborste.”

Ungefär så skulle annonsen se ut när jag börjar söka efter en ersättare åt avelstjuren Trisse. I en liten besättning som min där alla vuxna djur går i en enda grupp måste tjuren för att undvika inavel bytas ut innan hans egna döttrar är avelsmogna. I Trisses fall börjar dessutom åldern komma emot. Då det gäller tjurar är problemet med stigande ålder vanligen inte att fertiliteten skulle bli dålig utan att bakbenen och höfterna inte håller för påfrestningarna. När tjuren skall betäcka kon går han delvis på bakbenen och för äldre djur med lite slitna leder kan smärtan bli så besvärlig att betäckningen helt enkelt inte lyckas. Så långt gången är Trisse inte, men man kan märka när han reser sig från liggplatsen att han är märkbart stel i bakkroppen och haltar ibland en stund innan har får mjukat upp lederna. När nån ko brunstar tar instinkterna över och han glömmer bort allt vad stela leder heter, men stelheten markerar ändå att han så småningom kommer att börja få problem och det är ju onödigt att skjuta upp utmönstringen tills smärtan blir direkt besvärlig. Dessutom kommer hans egna döttrar att bli betäckningsdugliga under 2011, så även av den orsaken börjar hans saga vara all.

Fast lite svider det nog att göra sig av med den godmodige Trisse. Han är inte stamboksförd och skulle om han bokfördes knappast ha så rysligt bra index, men han har ett lynne som är sagolikt. Chansen att få tag i en lika snäll tjur måste vara obefintlig. Men det hjälps inte, förr eller senare är det hans tur att åka också.