Kategori: Östensö

Mat eller bränsle?

Kalle funderar i ett tidigare inlägg på att oljan blir dyrare och dyrare. Dyrare olja påverkar som Kalle konstaterar uppvärmningen av bostad och byggnader och påverkar dessutom jordbruket indirekt i.o.m. att tillverkningen av både konstgödsel och bekämpningsmedel till stor del baseras på olja. Som ekoodlare berörs jag själv förstås inte så mycket av gödselpriset, men vad som däremot påverkar mej direkt är att bränslet till traktorn blir dyrare.

Ett intressant alternativ till brännoljan kunde vara att köra traktorn på rybs- eller senapsolja, för vilka man ju kan odla råvaran själv. Egenproducerat drivmedel skulle säkra tillgången på bränsle och dessutom vara miljövänligare än brännolja. Redan för ett par år sedan räknade jag tillsammans med några kollegor på ekonomin i biodiesel till traktorn. Tanken var att skaffa en gemensam oljepress och producera bränsle åt 5-6 gårdar. Tyvärr strandade projektet då på att vi inte fick nån lönsamhet i verksamheten, bränslet blev helt enkelt för dyrt. I takt med att brännoljan nu blir dyrare blir förstås också biodieslen automatiskt fördelaktigare, så kanske det vore dags att damma av kalkylerna igen och se hur de ter sig i nuläget?

Personligen vurmar jag lite för senapsolja framom rybsolja, eftersom den är enklare att framställa. Nackdelen är dock att den inte går att använda på vintern, eftersom den stelnar vid minusgrader.

Trots att tanken på att vara självförsörjande på drivmedel onekligen känns tilltalande finns det en del etiska frågetecken kring att odla bränsle på åkern.  Med tanke på att åkerarealen i världen är begränsad, och på lite längre sikt antagligen för liten, är det då acceptabelt att använda den för annat än livsmedelsproduktion? Vissa inom jordbrukssektorn hävdar med emfas att man borde ta bränsle ur skogen och låta åkern producera enbart  livsmedel och detta främst av etiska skäl. Fast å andra sidan, om marknadsläget är sådant att det lönar sig att köra traktorn på rybsolja eller bränna havre i värmepannan, varför skulle man ha dåligt samvete för att man anpassar sig? Vi bygger industriområden och handelscentrum på prima åkermark, kan det då vara fel att odla bränsle på den?

Klädkod

På onsdagen sprack årets köldrekord i Östensö när kvicksilvret kröp ner till -28. När man vintertid jobbar utomhus i såna temperaturer lär man sig (av nödtvång) att klä sig ordentligt. Nån köldgräns för djurskötsel finns inte, så krampaktiga manlighetsbevis i stil med att vägra använda långkalsonger rensas bort rätt snabbt. Klädkoden innehåller endast två kriterier; ekiperingen bör vara tillräckligt varm och ändå inte alltför otymplig. Man måste ju kunna ta sig in i traktorn, klättra över grindar och jobba i utstyrseln. Faktorer som matchande färger och trendriktigt snitt ingår vanligen inte i urvalskriterierna.

Sanningen att många tunna lager värmer mer än ett tjockt är fortsättningsvis fullt gångbar. Egentligen använder jag till stora delar samma kläder vintertid som sommartid, men i markant flera lager. Häromåret då vi som lägst var nere i -35 räknade jag som mest till sju lager tyg på överkroppen, och då gick det fortfarande upprätthålla rörligheten någotsånär.

Termokläder, alltså såna som släpper igenom fukt men håller värmen, är finemang då det blir riktigt kallt. Ett annat knep är dubbla undertröjor. Att ha två t-skjortor närmast kroppen påverkar nästan inte alls rörligheten, man kan jobba på helt som vanligt, men de värmer anmärkningsvärt bra. Ett gravt underskattat plagg då det gäller att värma utan att minska rörligheten är västen. Den fungerar ungefär som dubbla underskjortor, värmer överkroppen men håller armarna rörliga. Dessutom är västarna ett bra mellansteg när man känner att klädseln är nästan bra men lite på tunnare sidan. Då kan en väst ovanpå arbetshalaren vara lagom medan en tröja till hade varit för mycket.

För varmt får man väl aldrig, men man kan ju åtminstone undvika att frysa. Och för att citera en bekant, vi kan ju glädja oss åt att varken bromsar eller åska är nåt problem på många månader ännu. 🙂

Stopp i ventilationen

I morse när jag kom ut i ladugården noterade jag att det var anmärkningsvärt dimmigt i ligghallen. Termometern visade -28 och då bildar ofta kornas utandningsluft tydligare dimma än vid varmare väder, men det var också med beaktande av det mer än normalt. Vid lite närmare granskning visade det sig att öppningen i nocken där ventilationsluften skall gå ut var helt igensatt av snö. Det brukar höra till att den sätts igen ett par gånger per vinter, men det inträffar oftast i samband med snöyra och eftersom vi inte haft nån sån har jag inte kommit på att kolla hur det står till med öppningen. Som jag nämnt tidigare är det viktigt att det inte blir fuktigt i ladugården och det är speciellt viktigt när det blir så här pass kallt.

Att klättra omkring på taket lockar inte, det är betydligt tryggare att skruva ihop ett par ribbor och peta upp nocken inifrån. Visserligen innebär det att man får en del snö i ansiktet men det är ett litet bekymmer jämfört med att ramla ner från 5-6 meters höjd. Dessutom är den nästan skönt med lite svalka eftersom det här jobbet definitivt tar loss svetten, oavsett vad hur kallt det är.

Samtidigt rengjorde jag vindnäten där det också bildats en del rimfrost. Det verkar som om ventilationen inte riktigt skulle räcka till i vinter. Det kan endera bero på  att jag har fler djur än tidigare i ladugården eller på att jag har rätt många kvadratmeter ströbädd som faktiskt producerar en del värme. Det är inte helt otänkbart att jag borde förstora luftutsläppen, men det är ett jobb som definitivt får vänta till sommaren.

Överlag tycker jag det verkar som om vi skulle ha en fuktigare vinter än normalt, även om jag inte har några statistiska belägg för det. Men har vi inte t.ex. mer rimfrost i träden i år än normalt?

Vinn Bondbloggenkalender!

Bondbloggskalendern 2011
Tolv månader med Bondbloggen.

På tal om kalendrar, så finns det en annan lantbruksrelaterad kalender som är ett riktigt bara-måste-ha: Bondbloggenkalendern! Du kan låta ögat vila på ett urval av bondbloggarnas vackraste fotografier varje gång du kollar dagarna.

Vi lottar nu ut fem kalendrar. För att vara med i utlottningen ska du ta och blicka tillbaka och berätta vad du bäst kommer ihåg från bloggåret som gått. Har Mats, Nisse, Sonja eller Kalle berättat något som särskilt gjort intryck på dig? Har du kanske till och med ett favoritinlägg?

Skriv ditt svar i en kommentar här nedanför senast den 17 januari 2011. Kom ihåg att skriva din e-postadress (ses endast av redaktionen), så vi kan kontakta dig när du vinner!

“Kalendern”

Nytt år tarvar ju en ny almanacka och för många jordbrukare innebär det att man skaffar årets version av Lantbrukskalendern.

Lantbrukskalendern är en sorts årshandbok för jordbrukaren, en almanacka med vidhängande information om och för lantbruket. Antalet sidor är c. 370 och av det upptar almanackan endast  c. 100 sidor, så den vidhängande informationen är större än själva kalendariet. Faktum är att åtminstone jag använder de övriga sidorna i betydligt högre utsträckning än almanackssidorna. Det finns många kollegor som helt struntar i almanacksdelen och köper kalendern endast för att få uppdaterad information om utsädessorter, maskintaxor m.m. Kalendern är en något av en klassiker i jordbrukarkretsar, faktum är att den faktiskt firade 90-årsjubileum i fjol.

I Lantbrukskalendern hittar man uppgifter om djurens foderbehov, spannmålssorters växttid, tröskelvärden för när bekämpning av olika växtsjukdomar är lönsam, statistik på entreprenadkostnader för olika arbeten m.m. Dessutom hittar man här också mer udda kuriosa som volymvikten på träkol, jakttid på sothöna och ekorre, verkningsgraden på träflis jämfört med olja och hur man räknar ut lämplig prisnivå vid terminshandel med spannmål.

Det är lite som Kvanthopp för bönder: “det du inte visste att du ville veta”. 🙂