Celin

På måndagen fick jag hålla lektioner åt en grupp vuxenstuderande inom lantbruket. Det är en rätt trevlig avkoppling till jobbet hemmavid, låt vara att min pratglädje är så pass stor att jag ibland har svårt att släppa fram kommentarer från åhörarna.

När jag kom hem hade vårens första kviga kalvat. Jag visste att Celins kalvning var på gång, men trodde det skulle ta ett tag ännu. Därför hade jag inte tagit in henne i kalvningsboxen utan hon kalvade bland de andra korna. Det innebar att hon hade en stödtrupp på 5-6 kor som var lika engagerade i kalven som hon själv var. Ussa, en av de äldre korna, har modersinstinkter så det skulle räcka åt en hel ladugård och hon försökte t.o.m. jaga bort Celin för att ta hand om kalven själv. Vad skulle nu såna där unga flicksnärtor veta om hur man sköter en kalv? Trots att kalvningen redan var över fick mor och dotter ändå flytta in i kalvboxen för att i lugn och ro få bekanta sig med varandra.

Beträffande namn har jag tänkt gå in för ett eget system. I besättningen finns fem raser (Aberdeen Angus, Limousin, Charolais och Blonde och Simmenthal). Alla kor betäcks av tjuren Trisse som är Simmenthal och kalvarna kommer alltså att se rätt så Simmenthal-aktiga ut oavsett mammans ras. Jag skulle ändå vilja ha lite koll på moderns ursprungsras och tänkte därför gå in för att kalven får ett namn som börjar på samma bokstav som mammans ras.

Celin som kalvade är Simmenthal och då borde kalven få ett namn på S. Nu stavar visserligen den kanadensiska sångerskan sitt namn Céline (Dion), men trots det tycker jag att om mamma heter Celin måste väl kalven heta Stjärna. Eller kanske Solo? Sångfågel? Eller Schweiz för att göra det lite långsökt. 🙂

Mer om arrende

Signaturen “några frågor” frågade tre saker i en kommentar till inlägget “Kontorsdag” och svaret blir så långt att det får bli ett eget inlägg.

“Hur hittar man markägare som är villiga att arrendera så stora arealer då?”

Om du menar den där svensken minns jag inte, jag har för mej att han arrenderade en gammal herrgård av nån församling eller stiftelse. Om du menar var vi hittar arrenderingsvilliga markägare i Österbotten är väl svaret att det inte är så lätt och tyvärr är arrendenivån därefter.

De flesta som arrenderar ut sin mark är äldre jordbrukare som lagt ner verksamheten och vars barn inte vill eller kan driva verksamheten. Men det är sällan några riktigt stora arealer det rör sig om. T.ex. jag själv arrenderar c. 30 ha sammanlagt och den arealen kommer via 4 olika arrendegivare.

“Hur mycket pengar lämnar egentligen över efter allt extra slitage och arbete?”

Hur mycket som blir över varierar förstås beroende på gröda, odlingsmetotoder, jordens bördighet o.s.v. Men om inkomster minus direkta utgifter med dagens prisläge i medeltal är c. 400 €/ha (enligt Pro Agria) och arrendenivån i t.ex. min hemkommun Pedersöre 2009 var c. 190 €/ha så blir det inte mycket över till lön och maskiner. Då finns det områden där arrendenivån ligger på 3-400 €/ha, hur de som betalar det vänder sin miniräknare vet jag inte riktigt. Jag får det inte att gå ihop.

I vår region finns många djurägare som behöver areal för att sprida stallgödsel, vilket ibland används som motivering för att betala höga arrenden. Enligt min mening räcker inte heller det räcker som förklaring, med arrendenivåer som gör odlingen olönsam skulle det ju vara en bättre affär att skänka bort gödseln istället.

“Hur många km från gården brukar ni ha de arrenderade arrealerna?”

Också det varierar förstås. Olika jordbrukare har olika gräns för hur långt de orkar köra för ett arrende. De flesta verkar ha en gräns nånstans mellan 10 och 20 km från hemgården, men visst finns det de som kör ännu längre.

Nattmat

Vid  gårkvällens kvällsrond till ladugården hade korna slut på foder så jag körde ut en rundbal åt dem. I och med det kom jag på ett tillägg till mitt inlägg om trotjänaren.  Den har faktiskt en nackdel som framträder så här års, nämligen att den saknar motorvärmare. När termometern börjar gå mot -15 till -20 är den rejält trögstartad. Lösningen är att värma strategiska punkter (vevhus, insug, och hydraulpump) med värmepistol innan man drar i snöret. Hur länge var och en skall värmas beror på hur kallt det är och bedömningen fodrar viss vana och fingertoppskänsla. Den här vintern har minsann tränat upp den vanan och jag börjar så småningom bli en riktig hejare på att värma lagom länge.

Så den dag “Kallstart av liten förbränningsmotor” är OS-gren kan jag nästan garantera Finland en medalj.

Kontorsdag

Idag blev det kontorsdag, högen med oåtgärdade papper blev slutgiltigt för stor för att nonchaleras. Jag betalade räkningar, fyllde i statistik om fjolårets skördar, fixade klart en del kalkyler och beräkningar jag lovat hjälpa en kollega med, ringde ett par samtal i ett litet närmatsprojekt jag följer med från sidan och – framförallt – kontaktade ett par av mina arrendegivare för att få arrendeavtalen förnyade.

Jag planerar att lägga om mina husdjur till ekoproduktion i vår (hittills har jag bara bedrivit växtodlingen ekologiskt). I och med att jag skriver på ekoavtalet förbinder jag mej att producera ekologiskt i fem år och då måste jag också ha arrendeavtal som omspänner hela den femårsperioden. Nu har jag bara tre år kvar på alla mina avtal så det räcker inte. De jag hann ringa idag var positivt inställda, inga problem att förlänga avtalen.

Arrendemark är alltid ett litet stressmoment, eftersom man ju inte vet hur lång eller kort tid man får odla den.  Finska gårdar arrenderar i medeltal 60% av sin areal, så för många är det helt avgörande för deras uppehälle om de har kvar arrendena eller inte. Jag har förmånen att ha arrendegivare som vill ha “fasta förhållanden” och vissa av kontrakten har rullat på i över 15 år. Sånt är guld värt, eftersom det gör det mycket lättare att planera verksamheten.

Dessutom är det faktiskt också bättre för jorden. Vissa åtgärder, som t.ex. dikning och kalkning, är dyra för stunden men nödvändiga på lång sikt. Har man då bara korta, osäkra arrendeavtal är risken stor att man låter bli att göra de långsiktig åtgärderna och det försämrar markens bördighet i ett längre perspektiv.

Kalkningen, ja!! Den glömde jag beställa. Kanske det får blir en kontorsdag morgon också. 😉