Kategori: Östensö
Lantavaara Ski Center
På fredagen skrapade jag ut gödsel ur ladugården. Termometern börjar krypa
mot nollstrecket, så nu lossnar varan bra från golvet.
Kölden i vinter har gjort att gödselhögen håller för traktorns vikt och det
går nu att “lagra på höjden”. Högen börjar bli lite på 3 m hög så får vi nu
bara 10 cm snö så blir det perfekt att åka pulka och snowboard där.
Nå nej, det där sista var ett skämt. Sånt sysslar vi nog inte med. 🙂
Möte
Ikväll är det styrelsemöte för en förening med det korta och klangfulla namnet “Pedersöre lokalavdelning av Österbottens Svenska Producentförbund”. Producentförbundet är böndernas fackförening och det finns i stort sett en lokalavdelning i varje kommun, i vissa kommuner finns t.o.m flera. Det brukar vara ganska trevliga och informativa tillställningar, faktiskt inte så dystra och tungsinta som man kunde tro.
Skador
Det verkar vara veterinärtema på Bondbloggen den här helgen, både på Heisala
och i Östensö.
En av kvigorna, Cherry, skadade hornet rätt ordentligt. Antagligen har hon
stångats med nån av de andra och det har gått för hårt till. Kornas horn är
inte ben rätt igenom utan består av ett hårt ytskikt (ungefär som en
hornformad nagel) och innanför är det mjuk vävnad. I Cherrys fall har hela
det yttre skiktet helt lossnat och fallit bort. I hornen sitter blodkärlen
väldigt ytligt och redan vid en liten skada kan det blöda ganska kraftigt.
Jag putsade såret och sprejade på med desinfektionsspray. Det hade blött en
hel del och sprayen är blålila till färgen, så nu är hon röd och blå på
halva huvudet. Hon ser rätt makaber ut faktiskt. Däremot mår hon bra, äter
och idisslar helt normalt och är i gott skick allmänt taget så det går ingen
nöd på henne. Blödningen slutade nästan helt av sej själv, men efter att ha
diskuterat med veterinären snörde jag också av blodtillförseln till hornet
för att hjälpa läkningen lite på traven. Hornen skrapar i lite här och där
när korna rör sig och om det börjar blöda igen varenda gång hon är lite
oförsiktig tar det längre tid att läka. Snörning är ändå ett ingrepp som
inte är helt bra, så den får bara vara på ungefär ett dygn. Den skall bort
senare idag.
Även om det verkar gå bra är det alltid mentalt stressande med sjuka djur,
precis som Sonja också skriver. Det går ju inte att fråga dem hur det känns,
om det värker eller nåt annat. Inte heller kan man förklara att hon skall
stå stilla när jag rengör såret eller att desinficeringen är för hennes eget
bästa, hon tycker bara det är obehagligt.
Farligt
Jag läste på nätet att en man från Alajärvi blivit ihjälstångad av en tjur. Hans bror är skadad med överlever.
Såna händelser stämmer till eftertanke. Djur är oerhört intressanta att arbeta med, men man kan ändå inte räkna med att veta var man har dem i alla situationer. Speciellt tjurar i “tonåren”, vilket det här torde handla om, kan vara helt oberäkneliga. Egentligen är det inte alltid säkert att de vill nåt illa, men när en uppspelt tjur på 500 kg vill “skoja och buffas lite” kan en 90 kg:s karl skadas rejält.
Häromveckan träffade jag en kollega som för nåt år sedan blev anfallen av en tjur med lynnesfel (han var alltså onormalt aggressiv). Resultatet var om jag minns rätt hål i huvudet, 10 knäckta revben, två spruckna ryggkotor, brutet käkben, krossad armbåge, ett hål i halsen (hornet missade tack och lov halspulsådern) och rejält med skador i ansiktet. Enligt läkaren hade bonden knappast överlevt om han varit 5 år äldre eller haft sämre grundkondition.
Djur är härliga att jobba med men kräver att man är uppmärksam. Å andra sidan går det inte att hålla på med dem om man skall gå och vara rädd hela tiden.
Kall lösdrift
Idag var det utgödslingsdag. Korna går i en kall lösdrift, alltså i en oisolerad byggnad, och jag skrapar ut gödseln med traktor och schaktblad. Ibland gödslar jag ut varje dag, ibland varannan och nån enstaka gång var tredje dag. Hur ofta beror på vädret. Fuktigt väder kräver att man skrapar rent oftare. Faktum är att för oss som har oisolerade system är fukt ett större problem än köld. Det får gärna vara -15 utan att det blir några som helst problem, korna hålls rena och torra. Däremot är intervallet -5 till + 5 inte så värst trevligt, det är betydligt fuktigare och går mycket mer halm för att hålla korna rena. Och då måste man också skrapa ut gödseln oftare. Just nu går det rätt bra att skrapa rent varannan dag, så jag räknar med att göra det nästa gång på lördag.
Efter att ha skrapat rent lyfte jag in en halmbal i ladugården. Halmen bildar en bädd i övre ändan av huset, där en del av djuren sover. De djur jag köpt in har alla tillbringat hela sina liv i ladugårdar med stora boxar men jag har liggbås som korna skall sova i. Båsen har fem cm tjocka, isolerade madrasser och är rätt bekväma, men ännu efter fyra månaders omställning är det fortfarande ett par äldre madammer som inte riktigt accepterat tanken på att sova i bås. Kor är vanedjur. För att de här konservativt lagda inte skall behöva ligga på betonggolvet har jag gjort en halmbädd som jag fyller på vid behov. I sinom tid kommer de nog alla att övergå till att sova i båsen, men förändringar kräver lite tid ibland.
Själva ströarbetet går enkelt. Jag lyfter in balen och sen sköter tjuren Trisse och ett par kor själva sönderdelningen. Det brukar ta några minuter att stånga sönder en bal och de inblandade är riktigt uppspelta av uppgiften. Trisse som är en mogen man med stor livserfarenhet försöker upprätthålla en viss distanserad värdighet, men inte ens han klarar av att lägga band på leklusten när de andra skuttar omkring i den knastrande halmen.