Kategori: Snappertuna

Det har varit överraskande mycket arbete att tömma det gamla svinhuset på saker. Nu har vi haft lite hjälp så det har blivit en hel del gjort under de 2 senaste veckorna. Min plats blev i köket för att sköta om hungriga magar. Något som var betydligt annorlunda var tömningen av fodersilosarna.

Vi har under många år använt oss av en entreprenör som malar foder. Visst har vi haft planer på att bygga en tillbyggnad med kvarnar mm. men det blev inte av. Kanske det var lika bra med tanke på dagens situation då vi har lagt ner produktionen.

Tarvasjoen Rehupojat som entreprenören heter besökte oss en gång i månaden och då tillverkade han ca 28 t på 4 timmar. Spannmålet sög han in i kvarnen, 8 t i gången, från en fristående spannmålssilo invid torken och körde till fodersilosen och blåste in fodret. Det var väldigt enkelt och han skötte arbetet själv. På lördagen blev det lite tvärtom, istället för att fylla blev det att suga.

Eftersom det blev en del foder kvar så måste vi på något sätt tömma silosarna. Det fanns två allternativ. Tömma med skruv ut fodret  i en skottkärra och skotta det genom foderrummet till traktoskopan, eller be entreprenören komma och suga silosarna toma och skruva ut fodret på en traktorvagn. Som sagt det blev alternativet 2 🙂 Skulle det nu ha varit fråganom några kärror men då det var totalt 7,5 ton mjöl så tyckte jag synd om skottkärran 😉

Nu har det torkat upp passligt mycket så att de tunga skogsmaskinerna slipper fram i skogen. Så gott som årligen finns det något att åtgärda i skogen. I år blev det två kalavverkningar och övrigt gallringar i olika ålders bestånd.

Processorn kom senaste veckan på torsdagen den 19 och åkade redan iväg igår med ca 700 m3 på mätaren, så visst gör man mycket med en sådan hjälpreda i skogen. Det är roligt att sammarbeta med entreprenörer som har öga för skogen. Det är säkert inte alltid så lätt att åka in i ett bestånd där det skall göras en sista gallring och bedömma vilka träd som skall bort och vilka som blir kvar. Jag tycker att det är en fröjd för ögat med en omvårdad skog. Beståndet i sig själv mår bra och så även vegetationen under träden. Det blir en vacker skog att röra sig i på hösten då man söker svamp tillsammans med älgflugorna 😉

På den ena kalavverkade ytan som ligger strax intill en åker, skall vi bryta upp stubbarna och återta området till åker. Det har planterats in för sådär ca 45-50 år sedan. Jag har aldrig varit med och bryta upp skogsmark till åker, så det skall bli intressant.

Nu som bäst körs virket ut till vägen och därefter skall riset köras ihop på de två kalavverknings figurerna. Därefter kommer det en grävmaskin som bryter upp stubbarna på den ytan som blir åker. Riset och stubbarna kommer i ett senare skede flisas till flis och därefter fungera som brännsle i Ekenäs värmeverk. Den andra kalavverkade figuren skall högläggas före vintern. Genom högläggning förbereder man inför följande års plantering. En grävmaskin gräver med ca 1,5-2 meters mellanrum en grop eller skrapar fram mineraljorden så att man gynnar omständigheterna för den lilla ynkliga plantan som planteras invid gropen.

Det här är grunden för upprätthållande av ekonomiskogar i Finland. Man planterar, följer med plantornas tilväxt under de första åren ifall det måste kompleteras, röjer i plantbeståndet, gallrar en ungskog, gallrar ett äldre bestånd, hugger en fröträdsställning eller gör en kalavverkning för att sluta cirkeln och därefter börja om på ett nytt varv.

Endel uppfattar det här för skogsskövling, jag ser det som skogsskötsel.

 

Då var det äntligen avklarat. Fröna är i backen. Efter lite regniga dagar fick de sista 20 hektaren sådda.

Vi började med Kenneth 2006 med en tradition att hissa vimpeln då allting är sått och i motsats hala den då allting är skördat på hösten. Konstigt nog är det alltid lika roligt och något man ser framemot, antingen hissningen eller halningen, för det betyder att ett större arbetsmoment är avklarat.

Ett glas skumppa hör ju också till programmet 🙂

Nu har det varit uppehåll i sådden några dagar p.g.a regn. Regnet var ju visserligen mycket välkommet. Totalt har det till dagens datum regnat ca 25 mm. Skulle det nu bara ha förstånd att sluta några dagar framöver så att vi skulle få sådden avslutad.

Så var det bevisat igen! Bonden klagar över väderläken och aldrig är man nöjd 😉 Men då man skulle villa ha vissa arbetsmoment avslutade och gjorda för att kunna flytta över till något annat. Traktorerna har sina dubbelmontage på så de är lite för breda att åka iväg ut på riksväg 25 för att köra bort skrotlass eller göra något annat arbete.

Under dessa regniga dagar har det ju förståss funnits arbete i det gamla svinhuset. Vi ligger lite försenad i tidtabellen vad gäller gjutningen av det nya golvet i den ena avdelningen men det är väl så på alla byggen att det hör till att tidtabellen inte riktigt håller. Allt sedan de stora betongnäten kom med lastbilen och sattes ner på marken utanför de stora dörrarna har jag tvivlat på att vi skall få in dem allena. Jag har gått och lyft och ryckt i det ena hörnet och banna över den grymma vikten på dem och varit fundersam över hu det kommer att gå. Slängt lite lösa förslag till Kenneth – borde vi inte fråga hjälp av någon? Men NEJ – nu klarar vi det. Måste väl lite grann medge att min man är en gnutta envis. Vikten på näten vet jag inte, men de som har någongång burit på dessa 8 mm, 5 x 2,30 m nät vet vad det är fråganom 😮  Näten är så gott som alla inne med hjälp av följande hemgjorda hjälpreda.

Bättre gick det än vad jag trodde. Lite blåmärken här och där men det hör väl till.

Om det var min första upplevelse att bära in betongnät så var också följande arbetsmoment. Näten skulle “Najas” samman (binda ihop)

Det var en konst att få det och löpa, men det gick och ibland gick det inte alls. Drog man ett varv för mycket så sa det “nax” och järntråden gick av 🙁

Kan bara konstatera igen att bondeyrket är ett mångsidigt yrke, massor med kreativitet och pröva på!

Man vet aldrig när olyckan är framme och därför gäller det att vara försiktig. Speciellt under högsäsongsarbeten då man jobbar på långa dagar, hinner inte riktigt äta och inte heller sova tillräckligt.

Allt löper väldigt bra de första dagarna eller den första veckan men sedan spelar den mänskliga faktorn in. Inte årkar man hålla på hur länge som helst effektivt och med ett högt tempo. Man blir slarvig, koncentrationen nedsätts skraftigt och så märker man att man kan somna så gott som var som helst eller att ta en liten powernapp någonstans utan några problem. Det är då det blir farligt. På polikliniken i Ekenäs är de inte mera förvånade då vi kommer in under högsäsongstiderna. Om inte länknyckeln har slinttat och landat rakt i pannan då det har satts på dubbelmontage så har harven stått opassligt ivägen och det har sprungits rakt in i den så att ett vasst järn åkade in i smalbenet. Det finns många liknande händelser men jag skall nu inte blotta hela epikrisen. Vi brukar bara säga till varandera som man säger på finska ” ota silmät käteen ja katso” 🙂 Nåja, lättare sagt än gjort. Håsar man på så får man ta konsekvenserna.

Här kommer några exempel på några arbetsmoment som kräver konsentration.

 

 

Vår högkippande vagn som ställs igång alla vårar är en manick som man skall vara vaktsam med. Den kräver totalt plant under och försiktighet om det blåser hårt. På vissa jordbruksforum kan man läsa årligen om dessa vagnar hur de har stjälpt av olika orsaker.

Andra farliga faktorer som gödselhanteringen (som Nisse har redan skrivit om i bloggen) har vi också. Vi lyfter säckarna med en Volvo LM 641 4 hjulsdriven hjullastare av äldre årsmodell. Allt är bra med den, men om du skall lyfta något som t.ex. gödselsäckarna där du måste komma ut från hytten för att tömma dem, så går det inte. Dörren öppnas inte om du har lyftarmarna uppe. Jo, visst skulle det väl gå om man skulle fixa en tömningskniv på vagnen dit gödseln skall, men en sådan har vi inte. Om man är ensam och lastar så enda möjligheten att komma ut från hjullastaren är genom takluckan, ner på motorplåten via bakhjulet ner på backen och därifrån upp på gödselvagnen för att tömma säcken 😮 – det går totalt 6 säckar a 650 kg i vagnen, så det blir en hel del skuttas.

Oj vad skönt att konstatera att fröet blev sått rätt i år igen. Tänk om det skulle ha såtts upp och ner 😮 Nej, skäm och sido. Så fungerar det inte. Det är bara ett gammalt skämt som man måste damma av varje vår – Kom du ihåg att svänga kärnårna åt rätt håll?

Exakt för en vecka sedan blörjade vi och så och i dag var det första gången jag hade tid att köra till den åkern och kolla hur det ser ut. Alltid lika glatt överraskad då de små piggarna tittar upp.

Det låter visst rätt så enkelt. Man sår och så var det där med det. Men nej, så gick det inte. Allltid finns det orosmoment efter sådden. Speciellt regnet, när kommer det och hur hårt kommer det. Det optimala är ju att det skulle få regna sakta och passligt mycket och så lite sol på. Men med en sådan väderlek som vi har haft den senaste veckan, mycket het sol, över 20 grader i skuggan så torkar allt som varit vått och det går fort. För tillfället ändrar väderleken och det väntas regn några dagar framöver. Av sådden kvarstår ungefär 1,5 dag så för vår del skulle det väldigt gärna få hålla några dagar till och sedan skulle det få komma passligt med regn 🙂