Kategori: Snappertuna

Som hos många andra bönder har vårbruket även dragit igång här hos oss. Vi började och så senaste fredag den 6.5 och till dagens datum så har vi ca halva arealen sådd. En hel del planeras har det varit för att få dagarna att gå ihop. Som småbarnsförälder som man är så finns det en hel del som kretsar runt vardagen och helgen. Min mamma Clara som har varit en allt i allo och skött alltid barnen då det har varit vår- och höstbruk, hon har kunnat hämta och fört barnen från dagis respektive hobbyn. Passligt före vårbruket fick hon ryggskott och är helt utanför för tillfället. Därför har det medfört en hel del omorganisering och planering. Vad är då roligare då man har vänner som ställer upp 🙂

På fredagen meddelade några väninnor att de hämtar lunch på lördagen, så som de också gjorde året före. Det börjar bli en exotisk tradition för barnen från stan att få uppleva en gnutta vårbruk. Att provsitta en traktor gå och sparka på de stora dubbelmontagen och lite pröva på att åka med i traktorn. Ett litet trevligt avbrott i arbetet känns bara bra.

Om det inte finns vänner på åkern så finns det djur. Tofsvipor finns det massor av och förstås så har de redan byggt bon. Vi försöker spara så många bon som vi bara ser och kan, men det kräven en hel del snurras på ratten. I år har det inte varit något problem för Kenneth att se var bona finns, för där är det inte harvat. I fjoll var det värre, då blev vårbruket försenat på grund av regn vilket ledde till att äggen var kläckta och en massa små dunbollar sprang omkring på åkern. Ett bo med ägg förflyttar sig inte men det gör fågelungar. Eftersom det är jag som harvar och Kenneth sår så var det evigt rapporteras var fågelungarna fanns och mot vilket håll de var påväg för att de inte skulle köras över. Allt var bra om hela kullen höll samman men alltid var det någon envis som sprang mot andra hållet.

Det mest intressantaste som vi sett under de senaste åren har varit orrspel som varje år försigår under vårbruket på samma åker och vid solnedgång.  På nedanstående bild ser man inte orrspelet men de finns mitt ute på åkern. De är så mitt uppe i sitt spel att de inte bryr sig fast man kör med traktorn runt dem.

 

Tidigare om åren då vi har ställt till med vårbruk har vi  haft ett extra inslag mot vad andra gårdar här runt omkring har haft, nämligen “skitrally”. Jobbet i sig själv är inte så betungande, det har bara varit att sitta i traktorn och köra och räkna lassen och då man vet, då man börjar att det ligger runt 60 lass som skall ut och beroende på avstånd så kör du ca 2 lass i timmen och i bästa fall 3 men i värsta fall bara 1 lass. 60 lass låter kanske inte så mycket, men det tar sin tid och tiden på våren är dyrbar, gödselkörningen och sådd borde ske innon 1-2 veckor.

För några år sedan fick vi börja och tänka om hur vi skulle i fortsättningen omorganisera våra arbetsuppgifter för att tiden skulle räcka till.

Problemet är att vi har en dålig arrondering, vilket betyder att åkrarna ligger på långt avstånd från gårdscentra. Den längsta vägen är 8 km var vi odlar 35 ha.

2008 hyrde vi in första gången en slambil som skulle transportera gödseln till åkern. Det fungerade nog bra men  konstaterade rätt så fort att en bil inte räcker.

Följande år 2009 beställde vi två bilar och då började det hela och fungera. Visst kostade det, men tid är också pengar. Det som tidigare tog ca en vecka gjorde vi nu på två dagar. 420m3 svämgödsel körde vi per dag. På detta sätt kunde traktorn med spridarvagnen helat iden vara på åkern och sprida och slambilarna skötte om transporten från gödselbassängen till åkern.

 

 

Ibland blir det kvällar som barnen måste vara med då vi har något jobb på hälft. Idag var det inget gnäll om när vi skall gå in.

På kvällen efter allt annat arbete började jag och Kenneth täcka det gamla golvet i svinhuset med material som skall bli under den nya betongplattan. Vi satte ut styrox över det gamla spaltgolven och imorgon blir det papper och betongnät.

Barnen hade minsann roligt, då de hittade på att släpa sin radiostyrda bil med till svinhuset. Stackars bilen fick nog köra hårt, full fart 35 m åt det ena hållet och sedan tillbaka och över lite “hyppyrin” och annat skrot.

 

Charlotta skrev så bra under påsken om arbete på helgen, det var riktigt som tummen på spiken. Här smög vi omkring på långfredagen för att inte göra allt för mycket oväsen, för till gammal tradition hör det till att det skall vara lugnt under den dagen.

Men vad göra? Solen gassar på och lika överaskad är man varje år att det blir vår 🙂 Det är liksom en adrenalinkick då tilttorna på åkern blir gråa, då skall det minsann ställas till att plocka ihop alla de några tillbehören som krävs för att få det lilla fröet på rätt djup i marken. Lite kolla in vad grannen gör och bönderna runt omkring – Har någon redan börjat? Den hetaste diskussionen under den första vårbruksveckan är nog vem som varit först ute, andra veckan går redan diskussionen över till vem som redan har allting färdigt 🙂 Visst är det komiskt, men det är vel det som gör det så spännande.

Hemma hos oss har det varit lite “piano”. Visst har vi gjort en massa saker och till sist får man stanna upp och börja sätta saker i viktighetsordning. Efter att vi har varit friska hela vintern och undgått allt som heter förkylning, så har jag redan en tid sagt att då vårbruket närmar sig så är vi sjuka och skulle det vara lika lätt att vinna 7 rätt på lotto med den tippningen så skulle vi ha varit miljonärer redan i detta läge.  En ordentlig förkylning drog in strax före påsk och som pricken på “i” så bidrog det med en öroninflammation och tillsvidare döv på vänstra örat.

Det största arbetet under påskhelgen har varit sortering av spannmål.

Som ett gammalt talesätt lyder ” Som man sår får man skörda ” och “Till utsäde är endast det bästa gott nog” Därför tog vi i ett tidigt skede analys på vårt spannmål som vi sparat i torken. Analysen som kom tillbaka från Evira visade sig vara “ok”. Däreför har vi nu under påskhelgen sorterat ut de bästa kärnorna av korn och vete.

Nej så farligt är det inte som rubriken lyder 🙂 Det var så att på måndagen hade vi hyrt in en slambil för att definitvt låta suga ut all svingödsel innifrån svinhuset. Kanalerna var gödselskaraporna går i, leder ut till en uppsamlingskanal där gödseln har förvarats tills vi pumpat ut den.

Med att tvätta samtidigt med högtryckstvätten som sugbilen sög så fick vi ett gott resultat. Problemet var bara allt material som fanns med i uppsamlingsbassägen. Metallbitar som lossnat från inredningen fanns det ca 1 ämbar och det medförde att slangen stockade. Samma metallbitar har det också varit problem med tidigare då det gått så lyckligt att någon bit nappat fast i pumpen 🙁 Någongång hände det att halm eller band mm tog fast i pumpen och det var ett mindre trevligt arbete att få bort. Pumpen skulle lyftas och bottnet skruvas bort för att lösgöra det som orsakat stockningen.

Ett annat mindre trevligt arbete har varit då repet som drar gödeslkälkorna i gödselrännan brustit. De brast ju aldrig på rätt ställe utan just på en sådan plats som var det jobbigaste att byta på. Att byta rep under spaltten då det finns djur inne vill jag nog påstå att är en specialtalang. Först och främst skall man inte ha obehag av skit, för det kan man ha enda upp till axeln då man ligger på golvet och försöker “lirka” fram repet som skall föras under spalten i värsta fall 30m. Som följande skall man ha mycket goda nerver, för man är ju inte ensam i boxen då man ligger på golvet med sina verktyg utspridda, nej du kan ha 10 st grishjälpredor runt omkring som minsann är måna om att komma med och hjälpa för att bita i stövlarna, dra i halaren eller föra bort skruvmejseln.

Men av med gödseln kommer jag inte så lätt. Bakom huset finns ännu bassängen som rymmer totalt ca 1300m3 och den är fylld till 1/3, så ännu kommer vi att korssa våra vägar då den skall under sensommaren köras ut på åkrarna 😉