Solf – Sida 25 – Bondbloggen

Nu är det bara grävmaskin som fattas.

Det kalla vårvädret gav mig några skogsdagar till under påskhelgen så nu börjar jag ha det mesta klart för mitt tillsammans med några grannar lilla skogsdikesrensningsprojekt. Eller klart och klart? Det är bara den viktigaste biten kvar, alltså själva grävandet.

Sände offertförfrågan efter nyår till några som sysslar med skogsdikning och tänkte att intresset säkert är stort. Men det var inte så, några meddelade att dom har händerna fulla och en del hörde inte av sig alls. Kanske avskräckte formuleringarna i förfrågan eventuella aspiranter? Området är nämligen lite speciellt eftersom det finns några järnåldersgravar uppe på åsen och det rör sig en del folk längs den vandringsled som museiföreningen anlagt. Nere på mossen där dikesrensningen skall utföras finns dock inga forngravar men dikningen bör ändå göras med omsorg eftersom det rör sig folk på området. Men samtidigt så kunde projektet vara en god referens för den omsorgsfulle grävaren. För att göra saken klar skrev jag bland annat följande i förfrågan.

” På området finns forngravar och vandringsleder upprättade av Malax Museiförening men intill dikena ligger inga kända forngravar. Att många rör sig i området sommartid ställer eventuellt sina krav men å andra sidan kan ett gott arbete också tjäna som referens för entrepenören ifråga. I övrigt borde inte områdets speciella karaktär på något vis inverka på arbetets utförande från vad som är normalt visavi iståndsättningsdikningar i nejden.

Dikningen omfattar ca 2430m rensning av befintliga diken och berör 5 markägare.

Största delen borde enligt vad jag känner till bestå av mjuk mossmark även om en del sten också finns.

Körväg på dikesslänt önskas på ca 530m

Dike #5a (ca 220m) som angränsar till åker önskas att jorden läggs upp på åkern medan fasta delar som sten och stubbar läggs till skogs.

Läggning av (åtminstone) 4 rörtrummor (6m plaströr) ingår i arbetet.

Avverkning och röjning av dikeslinjerna är i detta nu så gott som slutförda så dikningen kan göras så fort entrepenören valts och eftersom skogen lider av stående vatten vore det önskvärt att dikningen om möjligt görs innan sommaren. Väder och vind rår ju ingen på förstås :)”

Nåå, får väl ta nya tag och fråga vidare, grävmaskiner står ju på var och varannan gård numera. Vill det sig riktigt illa så får man väl skaffa sig en egen 🙂

Hann med ett par motorsågstankar ikväll innan skymningen och imorgon bitti lovas ännu kallt väder så får väl lov att försöka få ut virket då.

18.4.2017 Fortsättningsvis fint skogsväder.

Museiföreningen har senaste sommar satt upp riktigt fina informationstavlor, så det gäller att se upp när man fäller så att inte tavlorna skadas.

Informativa tavlor längs vandringsleden.

Våren tog paus.

Påsken förde med sig kallare väder och våren tog paus. Idag under skogsarbetet kom det spridda snöbyar och det blev tidvis riktigt mörkt i skogen för att sen bli riktigt ljust när solen kom fram igen. Lite vitt på marken blev det så småningom och snö i nacken emellanåt när man tog omkull någon mindre gran. Snö i nacken har man just inte fått på hela vintern så det blev en påminnelse om hur det brukar vara normala vintrar. Det blev som sagt lite bakslag i vårens ankomst men lite har den nog hunnit arbeta de varma dagarna innan, det blev jag varse genast jag kom till skogen. Jag tänkte att det är torrt idag så jag tog läderkängorna eftersom jag gillar dem bättre än gummistövlarna men tyvärr så trampade jag nästan genast genom isen på skogsdiket så det blev vått om fötterna. Flödvattnet från snösmältningen och förra veckans regn hade ställvis ätit upp isen underifrån medan isen på andra ställen fortfarande bar traktorn.

Tjälsituationen.

Efter hemkomsten och lite mat blev det att ta sig ut igen för att gå snö- och tjällinjen eftersom det förflutit 2 veckor sen senaste mätning. Också här märkte man av att våren kommit av sig. Lite hade tjälen ändå gett med sig tack vare regnen i början av månaden. I skogen är det nu inte mycket till tjäle kvar och på de 2 mätpunkter som ligger på åkermark så hade det vid punkten på stubbåkern tinat 10 cm ovanifrån men bara 1 cm nerifrån sen senaste mätning så där återstår 22 cm tjäle. Vid den andra punkten på plöjd åker hade det tinat 13 cm ovanifrån och 4 cm nerifrån så där låg tjäldjupet nu på 47 cm vilket betyder att det frusna markskiktet är 34 cm tjockt. Med beaktande av väderprognosen så tror jag nog att det ännu finns tjäle kvar vid nästa mätning om 2 veckor. Vi får se.

Också fåglarna verkar undra vart våren tog vägen, under dagen i skogen hade jag en grupp med rödhakar som nu som då kom riktigt nära för att se vad jag höll på med. Kanske för att se om jag hade nåt ätbart med mig. Och nu ikväll under mätrundan stötte jag på en flock svanar som förnärmat undrade varför jag måste gå just där dom slagit läger för natten.

En flock sångsvanar söker mat och nattkvarter på stubbåkern.

Med denna påskhälsning från producenterna önskar jag god fortsättning på påskfirandet.

Om man ändå vore elektronikingenjör.

Brukar ibland tänka att lite av Nisses kunskaper skulle komma väl till pass. Som nu den senaste tiden då både kontakten mellan datorn och ventilationselektroniken krånglat och hastighetsregleringen till tvärbandet på lådvändaren inte fungerat som det skall.

Kontakten mellan datorn och ventilationselektroniken bröts i samband med att Windows körde nån automatisk uppdatering en natt för några veckor sen. Jag kunde sen inte komma åt programmet då felmeddelanderutan förhindrade vidare kontakt med programmets startsida. Det brukar gå att få det mesta i ventilationsprogrammet att fungera genom att göra en reindexering men nu kom jag som sagt inte åt den funktionen. Sände hjälpförfrågan till leverantören i Holland men hörde inget därifrån på flera dagar så jag försökte själv trixa lite. Genom att ställa musens kursor på platsen för öppnandet av reindexeringsfunktionen så lyckades jag efter ett otal försök hinna klicka och öppna funktionen innan felmeddelanderutan dök upp och förhindrade vidare åtgärder. Och visst, en reindexering fixade problemet. Så jag sände ett nytt meddelande åt supporten att “bra karl reder sig själv” 🙂 Fick till svar att dom nog sänt information. Efter lite kontroll konstaterade vi att den inte gått fram då dom hade fel e-postadress. Nå, deras förslag skulle ändå inte ha fungerat. Helt utlämnad har jag ändå inte varit för det vore ju katastrof om inte kylningen fungerade under flera dagar. När jag lät konstruera elskåpet så bad jag elektrikern sätta in brytare med vilka jag manuellt kan styra så gott som alla funktioner för man kan aldrig helt förlita sig på den moderna tekniken.

Enklare underhåll som att löda in nytt batteri för minnesfunktionen i elektronikskåpet fordrar inte så mycket elektronikkunskaper, en stadig hand är vad som fordras mest 🙂

men här får man fundera lite innan man börjar ändra på något……..

….enklast är det ändå så här 🙂 Men inte speciellt automatiskt :/

Mitt andra problem har jag inte lyckats lösa….. ännu 🙂

Noterade igår morse att matningen från tvärbandet inte lät sig regleras för att få ett jämnt flöde av produkter genom tvätten så jag sände ett PM (privat meddelande) via facebook åt montören i England. Han förstod inte riktigt mitt problem så han ringde upp mig. Efter lite funderande kom vi till att det antagligen är potentiometern i hastighetsregleringsknoppen som gett upp och därmed inte gav rätt signal åt invertern. För att vi skulle få dagens morötter tvättade så gav han mig via telefon instruktioner så att jag kunde programmera om invertern till en lämpligare hastighet. Idag har vi kört lite lök och där är bandhastigheten avgörande för att få ett jämnt och lämpligt flöde genom topparen så jag provade att byta ut potentiometern som vi trodde krånglade till en annan. Bara för att konstatera att det nog inte är potentiometern som felar utan det verkar som om signalen inte går fram till invertern eller så är det invertern som krånglar. Jag laddade ner manualen till invertern för att lära mig hur hastigheten kunde regleras, den var “endast” 418 sidor lång så det tog lite tid att läsa mig fram till hur man gör. Nå allt begrep jag nu inte men hastigheten har jag fått reglerad.

Det blir nog ett nytt samtal till England i morgon. Men tänk va enkelt allt skulle vara om man kunde lite mera om elektronik…… som Nisse 🙂

Sommartid.

Vet att det här med klockvridande delar folket och visst känns det lite underligt att ställa om klockorna. Själv använder jag ingen klocka då det är många år sen jag konstaterade att jag inte hinner med mera arbete bara för att jag vet vad klockan är. Så jag följer ljuset eller om jag ska vara ärlig så är det orken som bestämmer arbetstiden åtminstone så här under den ljusa tiden av året. Det blir oftast så att det är antalet timmar ljus som bestämmer arbetsdagens längd.

Men när det gäller de anställda så är det faktiskt lite nytta med sommartiden så jag sällar mig till dem som faktiskt drar lite nytta av klockvridandet även om jag helst skulle se att man justerade klockan lite tidigare på hösten. Det är speciellt under skördetiden som klockans läge spelar in.

Varma somrar föredrar jag att börja skördandet tidigt på dagen medan morgondaggen ligger kvar och grönsakerna är morgonfräscha, gärna klockan sex på morgonen och hade vi normaltid så vore klockan då fem. Och speciellt de yngre arbetarna tycker att det låter bättre när man säger att vi börjar sex i stället för fem, det är antagligen något psykologiskt bakom det där 🙂

Framåt senhösten däremot är det bättre om klockan vrids bakåt senast då när det börjar vara rimfrost i grödorna på morgonen medan det oftast går att skörda framåt sju-åtta-tiden på kvällen. Så gärna kunde klockan ställas om till normaltid redan i början av oktober så att jobbarna fick sluta en timme tidigare.

Vår i luften.

En dag som denna känns det inte rätt att skriva om skidåkning så jag lägger följetongen på hyllan.

För nu är det vår i luften!

Tofsvipan kom flygande på sitt kännspakt vingliga sätt och solen sken samt gav oss flertalet plusgrader. Jag satte sista handen vid anskaffande av grönsaksfrön under större delen av dagen men när det var klart måste jag bara ut för att kolla läget i jord och skog.

Här utanför gården har isen legat tjock på åkern så första kollen gick till rågåkern för att se om läget var lika kritiskt där, det är ju inget vidare om is och vatten ligger på åkern och kväver de till våren vaknande rågskotten. Så riktigt farligt såg det ändå inte ut då det inte behövs mycket värme till innan rågåkern befrias från istäcket men ännu kan ju mycket hända. Att rågbrodden blev gles i höstas då det var så torrt att sådden grodde ojämnt gör ju inte saken bättre……. men vi får se framåt maj hur det går.

Det som jag reagerade över vid tjäl- och snömätningsrundan i onsdags var att det i år fanns is överallt, också där marken lutar vilket kanske beror på att regn och smältande snö frusit fast på den kalla marken utan att rinna bort. Det finns nämligen en hel del tjäle speciellt på åkrarna den milda vintern till trots men så har det förstås varit väldigt sparsamt med isolerande snö. Och köldknäppen i början av november for säkert iväg med det mesta av den i jorden lagrade sommarvärmen. För den intresserade kan jag meddela att på plöjd åker låg tjälen 56 cm djupt och på stubbåkern 42 medan det i skogen varierade från 4 till 22 cm. Rikligt med is fanns det också i skogsdikena och många trummor var igenfrusna så smältvattnet sökte sig alternativa rutter ner mot vattendragen.

Frånvaron av ordentlig tjäle i skogen oroar mig lite för jag har en del virke liggandes som jag inte hann få ut innan resan till andra sidan Atlanten. De senaste dagarna har jag inte heller hunnit dit då det varit fullt upp med vårbestyren inför odlingssäsongen. Dessutom har jag besvärats av nån slags inflammation i axeln som gör vänstra armen orkeslös och då är man ganska hjälplös i skogen. Den håller som tur är på att bli bättre så jag tror jag försöker mig på lite skogsarbete nu i helgen då det i början av nästa vecka står en del möten antecknade i almanackan.

Om man nu kommer sig till skogen för byvägen är blöt och gropig och skogsvägen var rena isbanan idag, det var just och just att man tog sig fram med paketbilen. Ska man köra virkeslass borde man nog sätta på iskedjorna och det har varit ett stort problem under hela vintern för jag kan inte för böveln komma ihåg vart jag lade dem i våras när jag tog av dem. Jag har letat överallt men neäe dom finns inte att hittas på nåt av de ställen jag brukar sätta dem. Antagligen har jag satt dom på nåt ställe där jag säkert skulle hitta dem? :/

Långmossvägen (bygdeväg 17619) 17.3.2017. Vårvädret går hårt åt vår livsnerv…….

….. medan klingisen ligger tjock på skogsvägen.

Bilden ovan om någon illustrerar i alla fall att vi går mot ljusare tider 🙂

Gatineauloppen.

Rubriken i pluralis eftersom jag de facto deltog i 2 lopp under veckoslutet i Canada. Kanske lite dumdristigt att anmäla sig till två långlopp två dagar i följd men det råkade vara 20% rabatt på det andra loppet om man skidade båda och då jag nu ändå var där så……. och så råkade jag anmäla mig innan jag hade fått se banprofilen :/ Banorna i Gatineau råkade vara lite backigare än vad jag är van vid med en totalklättring närapå den i norska Birkebeinerennet. Här på plattlandet finns det liksom just inga möjligheter till att träna i så långa och branta uppförsbackar som dessa.

Jag låter en videolänk till Gatineuloppet beskriva loppen i övrigt och den som orkar se hela videon kanske förstår hur österbottningen kände sig i “Penguin hill” efter knappa 20 km åkning i fristilsloppet på söndagen den 19 februari (~5:40 i videon). En av deltagarna i vår grupp härifrån syns parstakandes i slow motion under några sekunder vid ~9:30.

Det var förresten nära att vi missat hela skidäventyret för när vi skulle påbörja resan med flyg från Vasa till Stockholm så ställdes flyget in på grund av att planet vi skulle åka med hade fått tekniska bekymmer under en tidigare flygning och SAS hade inget ledigt plan att sätta in på rutten. Via alternativa arrangemang lyckades vi i alla fall med 15 minuters marginal ta oss till Arlanda och flyget till Chicago.

Väl framme i Gatineau som ligger i det fransktalande Quebec möttes vi som jag nämnde i mitt förra inlägg av snörik omgivning och soligt väder, och överaskande nog också av ett vänligt hjälpsamt folk. Det senare hade jag inte så stora förväntningar på då jag fått höra att man inte gillar engelsktalande personer men se där kom mina fördomar på skam. Vi råkade som exempel stiga av bussen en hållplats för tidigt på väg till hotellet men busschauffören kom efter oss på trottoaren och visade in oss i bussen igen för att ta oss ytterligare ett par hundra meter framåt. Också senare vid diskussioner med lokalbefolkningen blev vi vänligt bemötta och speciellt efter att dom fick höra att också vi som svenskatalande hörde till en språkminoritet i vårt hemland. Att vi finländare också gillar ishockey gjorde ju inte saken sämre heller. 🙂

Nåväl, ute i terrängen blev det inte så mycket prat då backarna kom emot så ersattes nog pratet av flåsandet men fina spår i en underbar terräng och ljusa förhållanden då solljuset gassade på i de nu lövfria lövskogarna.

En relativt pigg bondbloggare i mål efter 51 km klassisk skidåkning.

Efter det klassiska loppet på lördag kväll blev vi “Worldloppet passport holders” inbjudna till bankett och jag hade bland annat nöjet att växla några ord med Pierre Harvey, pappa åt Alex som vann femmilen i Lahtis VM -fast det visste vi inte då- 🙂 En trevlig och ödmjuk man som faktiskt deltagit i både sommar- och vinter-OS eftersom han både cyklar och skidar. Ett annat trevligt återseende var att träffa Alain som skidade jämsides med mig uppför backarna i Österikiska Dolomitenlauf, året därpå hann han upp och kände igen mig i en backe halvvägs i Polska Bieg Piastov. I år mötte han upp när det återstod ett par kilometer av fristilsloppet för att heja på sin “Finnish friend”. Så förutom trevlig samvaro med skidvännerna i gruppen så knyter man en och annan kontakt med likasinnade världen över. Det skadar nog inte med lite avbrott från det dagliga bondelivet emellanåt 🙂

Gatineauloppet överaskade positivt så jag hoppas att jag någon gång i framtiden har möjlighet att återuppleva trakten med lite mera backträning i bagaget.

NHL-ishockey.

Vi tog ut det maximala av vistelsen i Canada då vi förutom skidåkning och banketter också passade på att gå på ishockeymatch.

Snabbt insläpp trots stora köer till säkerhetskontrollen.

Ottawa Senators med svensken Erik Karlsson mötte Winnipeg Jets med årets “Rookie” Patrik Laine och vi lyckades få tag på några biljetter till den så gott som slutsålda matchen. Hemmalaget förlorade med 2-3 men det kunde lika gärna ha gått till förlängning då pucken låg på mållinjen i motståndarbåset med en sekund kvar av matchen. Trots den jämna matchen där Laine valdes till “kvällens lirare” tack vare 2 passningspoäng så förvånades jag något över att de lite på 19000 åskådarna höll sig så lugna, jag hade nog förväntat mig mera liv och rörelse på läktaren. Jag går sällan på hockey här hemma men det är nästan mera liv på en Sportismatch än vad det var här.

Vi satt som synes ganska högt uppe men platsen var inte alls dålig för det, man hade bra överblick över plan och pucken syntes bra trots avståndet.

Efter fyra dagar i Canada var det dags att ta sig vidare till nästa utmaning på vår resa………. fortsättning följer så “stay tuned” 🙂