Solf – Sida 3 – Bondbloggen

Allt har en ända.

När man numera läser eller lyssnar till nyheterna verkar det som om slutet är nära, de ena domedagsprofetian efter den andra avlöser varandra. Tidigare var det mest miljö, nu klimat, medan biodiversitet verkar vara på kommande. Och allt som oftast utpekas bonden och dess verksamhet som den stora boven.

Så därför kan det kanske vara en lättnad att notera i den preliminära lantbruksstatistiken att ytterligare 1078 gårdar har slutat under året och att det nu återstår endast 44611 lantbruks- och trädgårdsföretag. Med anledning av detta så undrar jag varför det läggs så mycket energi och resurser på att bromsa klimatförändringen. Med den här takten är bönderna, åtminstone i det här landet, slut om si så där 45 år och miljö- och klimathotet ett minne blott.

Jag har i samband med uppgörande av någon affärsplan nån gång präntat ner att vår målsättning här på FinneFarm är att vara skuldfri och markerna i bästa möjliga skick då det är dags att lämna över till nästa generation -“Heimane i skick”- som det så populärt heter. När dagen är kommen har jag inte funderat så mycket på men med tanke på att farfar blev 61 år och far 63 så börjar det kännas som om dagen närmar sig snabbt. Alltför snabbt till och med, för ännu har jag mycket ogjort även om skulderna, åtminstone de monetära, är avklarade.

Så efter några års andhämtning efter branden och dödsfallen i familjen som den som följt oss här på bloggen känner till så försöker jag nu forcera en del projekt. Att bättra på och säkra vattenhushållningen samt röja lite odlingshinder, ytplanera och förbättra arronderingen samt höja bördigheten med rätt växtföljd, gödsling och kalkning är väl närmast det jag försöker mig på. Det jobbade jag också hårt med efter att vi köpte gården för snart 35 år sen och som det då tycktes bara grävde ner pengar. Nu har vi för en tid skördat frukterna av den satsningen. Men inget varar för evigt, det finns alltid förbättringar att göra och en del tillskottsmark ska också sättas i skick. Marginalerna, om de nu överhuvudtaget existerar, är små så det blir allt viktigare att säkerställa god skörd.

Därför känns det nu som om man ytterligare ligger planeten till last för just det jag håller på med är sånt som man nu tycker att jag skall sluta med eller man vill till och med att jag ska återställa allt till hur det var för 70 år sen. Dikena ska fyllas igen och skogen ska lämnas oskött, dränkas och ruttna bort. Allt för att rädda planeten. Mat finns ju i butiken, el i vägguttaget och landet kan väl fortsätta låna pengar till driften för några exportintäkter verkar inte behövas. I stället redovisas vinster om 10 miljarder om vi lämnar sågen hemma och enbart strövar omkring i naturen, alltså ca 1800€ per finländare årligen. En nätt summa. Det verkar ändå som om det enbart är landsbygden som ska delta i det så kallade talkot för ingen har nämnt nåt om att återställa fordonsparken eller tätorterna till situationen för 70 år sen. Jag undrar hur många miljarder den åtgärden skulle inbringa.

Nåväl det om detta, jag är så pass gammalmodig att jag nog fortsätter med att förverkliga målsättningen i affärsplanen. Man vill ju att nästa generation ska få det lättare. Döttrarna deltar alla på sätt eller annat i verksamheten här på gården och äldsta barnbarnet har också övergått till lantbruksstudier vid sidan om gymnasiet. Så intresse att ta över verkar finnas och det stimulerar till att utveckla verksamheten. Det här är ändå inget man tar med sig utan enbart har till låns den tid man verkar.

I fjol och i år har det således täckdikats på ett par nyförvärv samt installerats kontrollerbar dränering och underbevattning på äldre täckdiken samt reparerats en del reglerbrunnar som monterades för ca 20 år sen. Allt för att förbättra vattenhushållningen som dessutom har en positiv inverkan på miljön också men det verkar man inte få kredit för, man tackas sällan för de miljöåtgärder som de facto görs på lantbruken. Fokus är på annat.

Här lite bilder från ett av fjolårets projekt.

18.8.2021. Grundförbättringen av åkern inleds.

Anslutningen till landsvägen känns inte trafiksäker, dessutom brant att ta sig upp på vägen.

18.8.2021. Några timmar senare efter att motorsåg och grävmaskin varit i flitig användning.

19.8.2021. Sikthindren bort och ny infart till åkern på gång.

I stridens hetta gäller det att komma ihåg att vi är många som nyttjar åkrarna, här har elkabeln märkts ut.

23.8.2021. Efter några resor till krosstation……..

……börjar infarten vara användbar och utfyllnad av lagringsplats kan påbörjas samtidigt som tegdikena läggs igen.

Jordfasta stenar som stör jordbearbetningen tas bort.

1.9.2021. Täckdikningen inleds med montering av brunnar och komplettering av gamla system.

9.9.2021. Det tar sig men mycket sten på övre delen av åkern fördröjer arbetet.

16.9.2021. Täckdikningen har avslutats och den stenfria delen plöjts för sådd av höstvete.

Tiden rann ut så en hektar stenåker hanns inte ta i bruk men det kommer nya år.

Diskussionerna kring klimatförändringen har känts tunga så det var trevligt att ta del av forskare, Ph.D.Peter Österberg’s föredrag “Den positiva storyn om lantbruket!” på bondebåten här om veckan. Det gav en lite annan bild av det hela. Så trots att den naturliga avgången bland en åldrande bondekår är stor och att många slutar av andra skäl så finns det hopp om en framtid också för nästa generation. Mat lär fortsättningsvis behövas och den kommer också i framtiden att produceras av bönder i någon form.

Helt klart står vi inför förändringar och får lov att anpassa oss men det har vi också gjort förut. Det som mest irriterar mig är att man nu verkar ha lätt för att ta bort medel som behövs i produktion innan nya “klimatvänliga” lösningar har utvecklats.

Jag blev tidigare tillfrågad av en reporter om hur klimatförändringen påverkat mitt arbete, han hade säkert förväntat sig nåt negativt men jag blev tvungen att göra honom besviken och säga att “egentligen har det till övervägande del varit positivt, vi har fått längre och varmare höstar så det finns mera tid till att skörda och utföra åkerarbeten”.

1.12.2022. Nej nej jag återställer inte skogsdikena utan förbereder lite arronderingsförbättring.

Imorgon ska jag ut och köra sten, det är torrt (endast 33,8mm nederbörd i november) och fint på åkrarna, marken lite frusen så det bär maskinerna bra.

Säsong -22

Deltog i fredags i den österbottniska bondebåten med ett 170-tal deltagare och blev av flera påmind om att det har varit lite tyst härifrån under sommaren så nu tänkte jag göra ett försök med att återge lite hur säsongen har löpt här på gården samt hur odlingarna lyckats. En av orsakerna till tystnaden beror på att det mobila bredbandet inte varit mig nådig vilket jag vid flera tillfällen påpekat för teleoperatören som vid ett tillfälle lite elakt menade att dom inte har några skyldigheter att leverera det man betalar för utan att det är fritt fram att byta bolag om man inte är nöjd. Nu är det tyvärr så att alternativen är få, och det vet dom säkert av, så det är lätt att va stursk i dylika situationer. Lite bättre har det stundvis blivit men variationerna är fortsättningsvis stora.

Höstvetet.

Höstvetet hör de till de bättre bland årets grödor så jag tror jag börjar med det. Det är ju bra att inleda med nåt positivt, vi bönder beskylls ofta för att mest marra och gnälla 🙂 . Och därtill så har jag allt sålt så resultatet är lätt att redovisa.

Höstvete Emilio 20.4.2022. Övervintringen har lyckats och rotutvecklingen ser bra ut.

Till skillnad från på många andra håll så övervintrade höstvetet bra här i mina trakter. Våren var kall och tillväxten långsam så jag valde i år att dela på vårgödselgivan, 7:e maj gav jag således i snitt 45kg N /ha

Höstvete Emilio 7.5.2022. Tillväxten börjar komma igång och övergödsling på gång.

Höstvete Emilio 25.5.2022. 18 dagar senare var det så dags för nästa gödselgiva och ytterligare 45kg N /ha.

Strået började dra iväg så den 30:e maj gavs följande dos med växtskyddssprutan blandat med 200 liter vatten:
Broadway 0,2
Dassoil 0,5
Microplant 1
Ccc 0,2

Det är nog lätt att odla spannmål för sen var det bara att njuta av tillväxten och invänta skörd. Ja några samtal och meddelanden fordrades förstås för att arrangera tröskning och försäljning.

Det goda med höstvete är att man får tröska relativt tidigt medan det ännu finns gott om trösknings- och torkningskapacitet vilket är viktigt för den som lejer dylikt. Sen är det ju inte så illa att det oftast liksom i år också är torrt och varmt i medlet av augusti. Den 14:e augusti blev det så dags för tröskning och för det första lasset visade fuktmätaren 15% för att ytterligare sjunka till 13,1% den 16:e då det sista tröskades. “Tror inte jag torkat vete på 13% förr” var torkägarens kommentar.

Höstvete Emilio 14.8.2022. Tröskningen inleddes i torra och varma förhållanden, fukthalt 15%.

Torkentrepenören skötte sen också om lastningen som skedde direkt vartefter tillräckligt torkats för att fylla bil och släp vilket var tacksamt då det annars finns mycket att stå i med mitt i grönsaksskördesäsongen.

Lite svagare skörd blev det i år jämfört med ifjol men med tanke på att jag snålade lite med gödseln och odlade en del svagare skiften så är jag mycket nöjd med resultatet.

Efter invägningen kunde jag konstatera att årets höstvete gav 7038kg/ha .

Då det nu också verkar som om växttäcke vintertid eftersträvas i det nya stödprogrammet så kommer jag nog också framdeles att försöka så lite höstspannmål. Vete verkar lättare att placera på marknaden än råg så det får nog bli vete på de arealer som jag kan använda för ändamålet, dessutom är det bra att ha nåt färdigt sått till våren också, blott nu övervintringen lyckas. Det fick jag i alla fall konstatera att den rikliga höstvetehalmen bryts långsamt ner och ställer till problem i grönsaksodlingen så som förfrukt för grönsaker blir det inte nåt fler år. Till det verkar nog korn vara att föredra.

Säsong -23.

I höst hade jag inte mera än knappa 14 ha som kunde användas för höstvete så arealen blir något mindre men om allt går vägen borde jag ändå få ihop till 2 långtradare nästa höst. Så planerar jag även om jag är medveten om att man inte ska ta ut nåt i förskott. Ett fält sådde jag efter saneringsgrödan och det verkar vara ett bra alternativ då strukturen efter plöjningen blev riktigt bra för sådd direkt i tiltan som är den metod jag tycker verkar vara bäst för övervintringen.

28.7.2022 Precisionssådd jordförbättringsrättika.

30.8.2022. Snabb utveckling i jordförbättringsrättikan.

6.9.2022. Krossning av jordförbättringsrättikan.

Höstvete Emilio. 11.10.2022. Trots något sen sådd och kall september har vetet utvecklats hyffsat.

Höstvete Emilio 13.11.2022. Vintern får komma.

Höstvetet snömögelskyddade jag lördagen den 5:e dennes och det var nog senast möjliga besprutningsdag för sen fick vi både blåst och regn. Under slutet av senaste vecka började marken frysa till och tjälen ligger nu 5-10 cm i höstvetet samtidigt som vi fått endast några lätta snöflingor så så här långt bådar det gott.

Det är ju annars intressant att se hur vi här i EU trots ofärd och osäkra tider vad gäller försörjningen fortsätter med den gröna vågen. Såg nån rapport om att produktion kommer att sjunka med 10-15% som följd av den nya programperioden. På andra sidan Atlanten har de något högre spannmålspriserna stimulerat till ökad produktion åtminstone om man får tro följande text och inte överger man biffen så lätt heller 🙂

“With normal weather and trend-line yields, the corn and soybean crops would be the largest ever, following late-summer dryness in the Midwest and drought in the Plains that cut into yields this year. Per capita meat consumption, now 0.62 pounds per day, would rise annually for the next decade, reaching 0.65 pounds in 2032, according to USDA’s long-term baseline. High retail prices for meat have not dented the American appetite.”

Vi försöker med detta nu denna gång och jag ska försöka beskriva några av mina övriga grödor också då det verkar som om WordPressen uppdaterats och blivit lättare att använda. Tack för det Nisse!

Himlaliv.

Då jag nu tror att jag svarat alla som på olika vis kontaktat mig efter mitt senaste mediaframträdande för några veckor sen vill jag passa på att tacka också här. För även om ämnet tidigare berörts ett flertal gånger så engagerar och berör det många, det ser jag av den respons jag fått. Jag hoppas att mitt budskap om att också prata om svåra saker går fram då jag tror att det gör livet lättare när det är svårt.

Den senaste tidens händelser har inte gjort livet lättare och olika kriser och osäkerhet om framtiden belastar folks funderingar och tankar. Att “vädra” dem med folk man har förtroende för är viktigt. Det hjälper ändå inte att prata om ingen lyssnar så stanna upp och lyssna och var lyhörd.

Så med ett stort tack sätter jag länk till programmet som bandades i höstas också här. Det innehåller trots allt en hel del jordbruksrelaterat bildmaterial.

https://arenan.yle.fi/1-50625545

Ett trevligt veckoslut tillönskas, ta hand om Er och varandra!

….. å ihop.

Hej igen, det har varit lite ett och annat här emellan med bokföring och lite skidsemester så jag har inte hunnit meddela att traktorn nog är ihopskruvad sen några veckor tillbaka ifall nån nu funderar vad det blev av reparation.

Det gick bra att få ihop traktorn efter att jag fick hem nya kopplingen som jag dock fick vänta på några dagar längre än beräknat då paketet yrade på i Belgien. Tack vare styrtappen fick jag lamellen bra riktad så jag behövde inte bråka mycket innan splinesen gled ihop. Lite kråtigt få dit de bultar som finns under hytten då handen är för tjock och fingrarna för korta. Eller så borde armen varit en halvmeter längre då man ska peta in bultarna med förlängaren på växelskaftet från det lilla hålet i hyttgolvet och inte kan se vart det far på samma gång, men med lite tålamod så går allt. Nu är kopplingen lättmanövrerad och greppar mjukt och fint jämfört med den gamla. Råkade få en organisk lamell denna gång i stället för den keramiska som satt där tidigare så få se hur länge den håller då det blir mycket trampande på en frontlastartraktor.

De extra dagarnas väntan på kopplingen fick mig att se över kylsystemet också, har nämligen tyckt att lite värme saknats. Och inte att undra över då termostaten inte slutit helt i o m att fästet gett efter.

Verkade också som om tätningen inte tätar så bra heller……

…så jag tillverkade en liten sliprondell av lite skruv, brickor och sandpapper…..

Så kom den till sist den nya kopplingen som råkade vara med organisk lamell i stället för keramisk som den tidigare, därav lite skillnad i utseendet.

Kopplingen på plats med hjälp av styrnings tappen…..

….och traktorn ihop nästan på första försöket. Hann inte ens söka hjälp med skuffandet, det gick så lätt med hjälp av pallgaffeln.

Traktorn klar för nya duster, hoppas det håller ihop en tid nu också.

Sen råkade jag valla lite skidor emellan varven i verkstan och noterade av en händelse att “vallaväck” är ett ypperligt handrengöringsmedel 🙂 Ni kan ju jämföra handen med den i förra inlägget så ser ni bildbevis. Hade man bara fått med lite strumpbyxor kunde man sänt in tipset till “niksipirkka” eller vad det nu heter också.

Isär….

Jag nämnde tidigare på senhösten att min trotjänare Fiatagri 80-90DT från 1990 med lite på 11000 timmar började tappa draget på högre växlar och därför började fundera på att skaffa ytterligare en lastartraktor. Jag hade en på prov under slutskedet av skörden men kom inte riktigt överens med den så den returnerade jag.

Så nu då jag besinnat mig lite från försäkringschocken och beslutat låta det ärendet bero så har jag tagit itu med reparation av traktorn i stället. Det börjar ju bli hög tid att ta itu med skogsarbete och Fiaten använder jag i skogen. Eftersom jag antog att det är kopplingen som börjar ha sett sitt så är det bara att klyva traktorn för att komma åt den. På dessa äldre traktorer är det inte så invecklad sak men lite skruvande är det ändå och några bultar är lite svåra att nå, man borde nog ha utbyteshänder av lite mindre storlek att tillgå. Med lite funderande och en god portion tålamod gick det ändå ganska bra och traktorn gled lätt isär med hjälp av pallgaffel och några lastpallar. Följande bildkavalkad kanske bäst beskriver proceduren.

Projektet inleds efter att ha flyttat undan växtskyddsprutan så att tillräckligt utrymme för att ta traktorn isär finns. Det är trevligare att skruva i varma utrymmen och stadigt golv underlättar arbetet.

Till först demonterades lite plåt runtom.

Efter att ha lossat slangar, vajrar, axlar och kablar skruvades bultarna som håller ihop motor med transmission bort och delarna kunde börja separeras. Det gick lätt och säkert med hjälp av lite lastpallar, plankbitar och 2 pallgafflar.

Lamellen var inte riktigt slut men av fingrarna som ligger an mot urtrampningslagret var det inte mycket kvar så det var nog inte frågan om att en reparation var nödvändig, man kunde nog blivit utan frikopplingsmöjlighet vilken dag som helst.

30-årigt damm, lite olja och lämningar från tidigare kopplingar hittades också. Det är tredje kopplingsbytet på denna traktor men det första som jag gör själv, i de två tidigare kopplingarna har centrumet i lamellen rivits loss och fjädrarna från dämpningen har tydligen lämnats kvar av servicemannen.

I väntan på de beställda delarna så satte jag lite tid på att få bort skiten som satt hårt.

Passade också på att rengöra startmotorn när den nu var lättillgänglig, damm från släpringar och kol samlas med åren och är oftast orsaken till krypström och startproblem så det lönar sig nog att nu som då putsa ur lite.

Matarpumpen fick sig också en översyn av samma anledning, så värst mycket skräp va det ändå inte där.

Damm från bromsar och kopplingar är besvärligt att få bort, till och med handrengöringsmedel som är ämnat för saken går bet på uppgiften. Björntunga och diskmedel fungerade någotsånär men av en slump råkade jag valla om skidorna och märkte att vallaborttagningsmedlet verkade vara det allra effektivaste.

Det skulle ta 3-4 dagar innan ny koppling anländer så jag återkommer med monteringen senare om jag lyckas få ihop det hela igen. Om någon här har lite tips och råd så tas det tacksamt emot.

Hårda bud.

Var lite tveksam till detta inlägg men tänker att det kanske kan stå som androm till varnagel.

Jag har nämligen gjort en allvarlig brottslig gärning genom att låta en traktor stå utan trafikförsäkring, och det är inget jag förnekar. Däremot är jag inte nöjd med bestraffningen eller rättare sagt uträknandet av densamma. Därför lämnade jag in ett besvär till förvaltningsdomstolen för snart ett och ett halvt år sen och nu ett par dagar innan jul kom svaret. Tänkte när jag kvitterade ut brevet att de nu säkert vill muntra upp mig inför jul med ett positivt besked så glad i hågen öppnade jag brevet för att konstatera att det blev avslag i ärendet. Dit for den julglädjen och mina vänner blev utan julhälsningar då jag lämnade att fundera över om det lönar sig att gå vidare med ärendet. Ärendet kunde nog gott ha fått behandlas några dagar till när det ändå tagit så pass lång tid. Så pass finkänsliga kunde väl ändå våra myndigheter vara. Dessutom for ju en hel del av besvärstiden till spillo då mycket varit stängt under helgerna, men det kanske var meningen.

För att göra en kort historia lång så är det få saker som jag har problem med men krånglig byråkrati och orättvisa har jag svårt med. Det senare ända sedan sjuan i högstadiet då en niondeklassist som tydligen ville visa sig tuff inför sina kamrater kastade sten på mig, jag kastade naturligtvis tillbaka och lite handgemäng följde vilket resulterade i ett besök hos rektorn. Vi fick båda kvarsittning trots att det var den andra som började, det som jag tyckte var orättvisast var ändå att den andra som bodde nära skolan kunde gå hem efteråt medan jag som hade 25km hem fick ta mig hem på alternativa vägar i och med att skolbussarna redan gått. Jag blev på så sätt dubbelt bestraffad.

Men som sagt för att återgå till det aktuella ärendet så bestrider jag inte brottet även om jag tycker att det finns förmildrande omständigheter. Traktorn köpte jag i januari 2017 och på den tiden skulle en sifferkod användas vid försäkringstecknandet för att sammanlänka objektet för både säljare och köpare. När jag dagen innan tidsfristen för tecknandet inte fått nån kod ringde jag upp säljaren som meddelade att den sänts som sms. Jag kunde dock inte hitta meddelandet och tiden gick ut. Jag tänkte att när det ändå gått över tiden så gör det inte så mycket om det går nån dag till det blir hur som helst att betala minimistraffavgiften om 20€. Nåt sms kom inte och saken föll i glömska mest på grund av dåligt fungerande byråkrati och sen insjuknade frugan i cancer och det blev annat att fundera på. När jag sen köpte brandbilen som jag skrev om tidigare och skulle teckna trafikförsäkring åt den så dök traktorn upp i traficoms nya system som nog är betydligt klarare än kodsystemet som fanns tidigare.

Traktorn fordrar lite underhåll samt nya däck och har inte kommit till annan användning än lite testkörning på åkern och några timmar framför klabbmaskin. Jag tänkte ändå att det är väl bäst att bita i det sura äpplet och ordna med försäkringen nu då ett fungerande anmälningssystem verkar finnas. Räknade ut att det nog blir en kännbar straffavgift om sisådär 450€ i stället för ca 150€ som trafikförsäkringen normalt skulle ha kostat för tiden i fråga. Chocken blev stor när räkningen på 1319,23€ kom från statskontoret. I lagen står nämligen att en skälig försäkringsavgift används som beräkningsgrund och jag i min enfald trodde förstås att en skälig avgift är den jag betalar för mina andra traktorer eller ca 55€.

Straffavgiften är sen maximalt 3 gånger försäkringsavgiften så därför räknade jag med maximalt 3 gånger 55,- =195,- gånger 3 eftersom den stått oförsäkrad i tre år alltså maximalt 495€. Att traktorn inte just använts och speciellt inte i förtjänstsyfte räknade jag som förmildrande omständigheter så tänkte att kanske klarar jag mig med en straffavgift om 2 gånger premien. Men här hade man nu räknat med en skälig försäkringsavgift om 122€ per år som man ansåg motsvara ett medelvärde. Vilket tydligen betyder att det antagligen finns kollegor som betalar närmare 250€ i trafikförsäkring för sina traktorer. Hur många här gör det? Straffavgiften var satt till 2,5 gånger den försäkringspremie man på statskontoret ansett skälig så riktigt maximalt straff blev det ändå inte. Men inte var jag tacksam för det utan lämnade in besvär till förvaltningsdomstolen som ändå räknade på samma sätt samt fakturerade ytterligare 260€. Finns möjlighet att gå vidare till Högsta förvaltningsdomstolen men det är kanske inte lönt att sätta ytterligare 510€ på ärendet, myndigheterna håller nog varandra under armarna så får säkert samma svar. Har avställt fordonet så jag sparar i alla fall ca 55€ i året men det tar ändå närmare 30 år innan jag fått avgifterna tillbaka. Det är nästan så att jag ångrar att jag tecknade försäkring. Jag kommer knappast att röra mig på vägarna i nån större utsträckning med den här traktorn, jag har lite andra planer bara jag får projektet förverkligat.

Jag som inte orsakat nån trafikolycka under alla år i trafiken hoppas nu att statskontoret använder mina surt förvärvade slantar till nåt riktigt behjärtansvärt ändamål.