Växtföljdsplaner.

Om en vecka ska åter ett nytt påfund i byråkrativäg vara insänt till landsbygdsmyndigheten….. det vill säga den 5-åriga växtföljdsplanen. En plan som mest lär vara till för att hålla oss bönder sysselsatta eftersom vi inte behöver följa den på något vis. Med snöflingorna dalande utanför fönstret tänkte jag ta tjuren vid hornen och göra den redan ikväll……. joo Ni läste rätt…… en hel vecka på förhand 🙂

Men om jag nu en gång ville, njaa egentligen ville jag ju inte, så ville inte myndigheterna vara mig behjälplig ikväll i alla fall. Växtföljdsplanen ska nämligen börja med året som gick alltså 2015 och jag tänkte att fjolårets växtförteckning får jag kanske enklast ut från Vipun men nu ville inte Vipun ens släppa in mig utan meddelar att utrymmet inte räcker till. Nu är det bara det att jag inte vet vilket utrymme som avses? Mitt utrymme i cybervärlden, i mitt huvud eller utrymmet i min dator? Tänkte att det kanske är lättast att åtgärda det sistnämnda och avinstallerade några mindre nödvändiga program och fick några gigan till förfogande men inte hjälpte det, så växtföljdsplanen får nog bli ogjord även ikväll. Sparar energin till morgondagens kålpackande istället!

Någon som blir klokare av följande meddelande?
Någon som blir klokare av följande meddelande?

Tjälen gick, vita rosen kom och våren kom av sig.

Förra veckans fina vårväder förbyttes i snö, slask och regn samt kalla nordanvindar under veckan som nu är till ända. Få se vad inkommande vecka för med sig?

Det blev nästan bråttom med vårbruksförberedelserna och man tyckte sig ha en hel del på slarv, som vanligt, men när sen våren kom av sig så fick man lugna ner sig lite igen. Almanackan menar att det ännu är tidigt men när tiltorna börjar gråna upp och större delen av vårfåglarna anlänt så börjar det knycka lite i vårbruksnerverna. Fredagen den 15:e var jag ute på den normala tjälmätningsrundan och det visade sig att all snö var borta och även största delen av vintertjälen. Den kalla natten innan mätningen hade dock lett till att ett par cm ny tjäle bildats vid markytan men den smalt antagligen under dagen. Kalla nätter har vi haft de flesta nätter faktiskt ända ner mot en 9 till 10 minusgrader och senaste tisdag fick vi 5 cm blötsnö som både ställde till det i trafiken och satte stopp för den planerade skörden av palsternackorna. Snö, regn och slask har gett oss lite på 20 mm nederbörd sen medlet av månaden så det har inte gett oss anledning till att beträda åkern, man vill ju inte packa till det som vinterns tjäle luckrat upp.

19.4.2016. "Takatalvin" slog till med snö och slask.
19.4.2016. “Takatalvin” slog till med snö och slask.

På tal om snö- och tjälmätningar så har mina mätningar som jag påbörjade hösten 1988 föranlett Finlands miljöcentral att förorda mig en prenika. Republikens president tilldelade mig således Finlands vita ros orden senaste självständighetsdag och det fysiska beviset överräcktes förra onsdagen av vattenresurschef Liisa Maria Rautio och vattenhushållningsexpert Ulf Höglund från Österbottens NTM-central. Trots att jag knappast kommer att delta i några tillställningar där jag kunde stoltsera med medaljen så visst värmer det att arbetet med mätningarna uppskattas. Speciellt uppskattar jag kommentaren från de ansvariga på Finlands miljöcentral “olet todella ansainnut kunniamerkin huolellisella ja tarkalla havaintotyölläsi! Sinun mittaustuloksiisi voimme aina luottaa, mikä on arvokas asia. Toivottavasti yhteistyö jatkuu vielä pitkään!“, då jag tycker att gör man “vetenskapliga” undersökningar så bör man göra dem så noggrant som möjligt för att de ska ha nåt värde. Och även om medaljer brukar utdelas när man är på slutrakan av karriären så får jag tydligen förtroendet att fortsätta några år till 🙂 Fast det vet man ju aldrig, det har gjorts försök att automatisera mätningarna men det har inte lyckats nåt vidare. Statens sparåtgärder har också hotat verksamheten men när några hallar rasade av snötyngden för några år sen fick plötsligt snömätningarna betydelse igen. Hur som helst så bockar jag och tackar!

En medalj åt snö-och tjälmätaren.
En medalj åt snö-och tjälobservatören.

Veckan som gick tog också morötterna slut i lagret och visst hade det gått åt morötter en tid till men det har varit en dryg säsong med stora kvalitetsproblem så jag tror nog personalen är glad över att dom tog slut. Det har varit mycket sorterande och täljande för att få dem handelsdugliga och egentligen har vi balanserat på kanten av kvalitetsnormerna en längre tid. Riktigt goda har dom ändå varit så åtgången har varit bra trots lite brister i utseendet, jag får tacka våra trogna kunder som hållit ut till slutet.

Riktigt tomt är det ändå inte i lagret, lite vita morötter, rödbetor och vitkål har vi kvar och då det inte blev av att skörda palsternackor så passade vi på att packa bort lite kål i väntan på vårbruksvädret.

Lagerkål klar för leverans.
Lagerkål klar för leverans.

Avslutar med en länk om morötter för den intresserade.

Rågen.

Jag fick lite blodad tand vad gäller råg ifjol, den lyckades över förväntan. I alla fall tycker jag att man får vara nöjd med en skörd på rejält över 6 ton/ha stödgill areal. Räknar jag bort skyddsremsor och sänkan där svanar och gäss simmade och trampade ner brodden så uppgick skörden till 7 ton/ha. Så det visar att potential finns och priset var hyffsat ännu ifjol. Nu i år går det knappast att få motsvarande ersättning då Finland åter är självförsörjande vad gäller råg efter ett underskott i 15 års tid. Det är ju lite märkligt att min odling kan påverka försörjningsgraden i sådan utsträckning att genast jag inleder odling så har vi överproduktion 🙂

För att bevisa för mig själv att fjolårets lyckade resultat inte var enbart nybörjartur lät jag så råg också i höstas. Det blev samma metod som året innan det vill säga inhyrd direktsådd efter att kumminet hade skördats med den ändringen att jag tallriksharvade innan sådd. Jag observerade nämligen året innan att uppkomsten var lite ojämn där kumminresterna var rikliga.

7.9.2015. Tallriksharvning i kummin för sådd av råg.
7.9.2015. Tallriksharvning i kummin för sådd av råg.
7.9.2015 Sådd av Allavi råg.
7.9.2015 Sådd av Allawi hybridråg.

Sen blev jag så pass taggad av resultatet att jag i höstas därtill satsade på en kombinerad snömögelbekämpning och bladgödsling innan vintern. Rågen hade utvecklats fint under hösten och plantorna hade närmare ett halvt blad mera än året innan om det sen är bra eller dåligt vet jag inte.

3.11.2015. Proline + Multiplebesprutning
3.11.2015. Proline + Multiplebesprutning
3.11.2015. Utvecklingsstadiet inför vintern.
3.11.2015. Utvecklingsstadiet inför vintern.

I mitt tycke såg rågen bättre ut i höstas och förväntningarna ökade ytterligare. Men sen blev det ju väldigt kallt på snöfri åker i början av januari och tjälen gick hastigt på djupet innan snön kom. Så det var med stor spänning som jag besökte fältet för en vecka sen. Då hade snön försvunnit och det mesta vattnet sjunkit undan. Växtligheten var lite mattgrön och bladen såg väldigt slappa ut så det var svårt att dra några slutsatser över läget.

3.4.2016. Rågbrodden efter snösmältningen.
3.4.2016. Rågbrodden efter snösmältningen.

Nu har vi haft några dagar med varmt väder och lite regn följt av ett par dagar soligt väder så jag tog en ny titt idag och det ser ut som om rågen övervintrat för nu hade färgen blivit bättre och plantorna betydligt mera saftspända. Så även om det ännu kan gå åt skogen så ser det ändå förhoppningsfullt ut i det här skedet. Som i mitt förra inlägg så är tron på ett bättre år fortfarande hög …….. det gäller att tänka positivt då tiderna är kärva 🙂

10.4.2016. Rågbroddsläget.
10.4.2016. Rågbroddsläget.

Vi är på gång………

……vi är laddade, vi är tända, ….va det visst som Ledin sjöng 🙂

Förra veckan skrev jag om en början och ett slut och visst är vi på gång med ny säsong. Purjon står nu i växthuset och njuter av det soliga vädret. Och den har också fått sällskap av broccoli och sallat.

Purjo 10 dagar efter sådd.
Purjo 10 dagar efter sådd.

Vi står nu inför en hektisk period men det brukar mobiliseras resurser som man inte visste att man hade den här tiden på året. Hur som så ser vi med tillförsikt fram emot ny säsong . Man tror ju alltid den här tiden på året att i år blir det ett bättre år. Vädermässigt kan säsongen i alla fall svårligen bli sämre än ifjol.

Förra säsongen har vi ändå inte helt lagt bakom oss trots att vi är i full gång med den nya, Vi har lite rotfrukter och kål i lager och ikväll tog jag en promenad i det fina vädret för att kolla in läget för de palsternackor som lämnades oskördade i höstas. Normalt brukar dom klara sig ganska bra men den hårda kölden på snöfri mark i början av januari har fått mig att undra hur det skulle gå i vår. Så visst var det med spänning som jag tog spaden och började gräva. Till min förvåning såg åtminstone en del ut att ha klarat vintern, palsternackorna visade tydliga livstecken genom att små nya och gröna blad börjat skjuta fram ur jorden och har dom växtkraft så är dom nog i skick. Skörd blir det så fort marken torkat upp så pass att den bär traktorn. Alla hade inte klarat vintern men tillräckligt många för att skörd skall löna sig.

Övervintrande palsternackor.
Övervintrande palsternackor.

Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro  till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. “Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.
Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

En rejäl metallbit i bränslefliset.
En rejäl metallbit i bränslefliset.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att “huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Ett sprucket lagerhus.
Ett sprucket lagerhus.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med “avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.
Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få “heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :)
En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt.
En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, “tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.