Mitt i arbetet med att försöka få det förb…… kärrhjulet på plats nås jag av en åtminstone för djurbönderna god nyhet. Kanske börjar den omåttliga byråkratin brytas ner så småningom 🙂
Kategori: Solf
Bondedemonstration.
Har i dag varit i valet och kvalet om deltagande i morgondagens aktivitet i Helsingfors, för även om de fallerande stödutbetalningarna inte just drabbar mig så vill man visa sin solidaritet mot sina djurhållande yrkesbröder. I sak så stöder jag naturligtvis aktionen även om jag i övrigt inte är mycket för att demonstrera. Jag deltog i aktionen i Seinäjoki i förrfjol höstas och det känns lite surt att vi då utnyttjades som ett slagträ för att utverka ytterligare medel till Landsbygdsverket ett verk som ändå inte verkar kunna uppfylla sina åtaganden och löften. Jag hoppas att jag har fel men är ändå illa rädd att inte heller morgondagens aktion leder till några större förbättringar. Lite mediauppmärksamhet blir det säkert och man kan kanske förvänta sig lite större förståelse bland medborgarna. Visst är jordbruksbyråkratin komplex men att skylla på dataproblem i dagens Finland är nog förlegat, man får nog söka orsaken någon annanstans. Kanske är det så att man förhalar utbetalningarna för att statskassan är tom? Men så är kassan för många bönder också inte bara på grund av obetalda ersättningar utan också på grund av låga marknadspriser. Det kan inte vara rätt att bönderna ska betala för EU’s Rysslandssanktioner.
När man läser kommentarerna till de nyhetsinlägg som media publicerat inför demonstrationen blir man bara så ledsen eller egentligen arg (men det är kanske det som är meningen). Att den rena, etiskt producerade och högkvalitativa maten inte värdesätts högre. Den borde ju anses så värdefull att även icke bönder gick man ur huset för att delta i marschen, har förstått att så är fallet vid till exempel pridemarscher – att man vill visa sitt stöd, men kanske är det dagliga brödet inte lika viktigt? I stället verkar man haka upp sig kring stora maskiner som stör trafiken och stöden som betalas till bönderna och man jämför med stöden som betalas ut åt arbetslösa. En jämförelse som jag tycker haltar riktigt ordentligt då böndernas stöd egentligen är ersättningar som kräver motprestation i producerad vara medan de arbetslösas stöd fås utan att de gör någonting.
Nå, jag har förstått att även andra förbund som förstår kopplingen mellan jordbruk och den egna verksamheten också kommer att delta. För det är ju så att läggs jordbruket ned i Finland så är det inte endast bönderna som blir arbetslösa. Såg att gallupar i vissa tidningar stöder vår sak med över 70%.
Det skrivs och pratas mycket om hur viktigt det är att stöda exportindustrin för att få in kapital till landet men lika viktigt är det minska importen av sådant som vi kan producera själva, så det lönar sig att stöda jordbruket även av den anledningen.
Många menar att den inhemska maten är för dyr men orsaken till det skall nog sökas på annat håll än hos bönderna. Tror att också det kommer på tal i morgon.
Lycka till yrkesbröder, jag deltar i andan om denna gång.
Vilodagsförbannelse.
Jag var trött när jag kom hem från skogen på lördagskvällen så jag parkerade traktorn med fullastad skogsvagn och slängde mig på soffan efter att ha ätit en halvljummen Lasagne som stod på bordet. Därför noterade jag haveriet först idag då jag lastade över skogshuggarutrustningen från traktorn till bilen. Och joo, jag tänkte arbeta också idag trots att det är söndag som visst också kallas vilodag så haveriet fick mig att undra över om det var tänkt att jag skulle hållas hemma trots allt. Att någon högre makt försökt se till att det inte skulle bli något skogsarbete idag. Nå nu är jag varken speciellt vidskeplig eller religiös och någon tycker kanske att jag därmed inte har rätt att kommentera vilodagens vara eller inte vara. Jag har nu i vart fall gått i skriftskolan och även om det var intressantare att titta på flickorna än att följa med undervisningen så snappade jag upp ett och annat om vilodagar och dylikt. Jag är nu ändå av den åsikten att det är bättre att jobba i skogen och tänka på andliga ting än att sitta i kyrkan och tänka på jobbet hemma. För att blidka eventuella högre makter lät jag radiogudstjänsten från baptistförsamlingen i Helsingfors stå på i hörlurarna och där pratades det bland annat om det dagliga brödet. Och det är ju precis det som det är frågan om, mitt arbete ger ju både mig och Finlands befolkning det dagliga brödet. Och då man inte har månadslön utan förtjänar enligt utfört arbete så borde det ju rimligtvis vara bäst att arbeta så mycket som möjligt både för mig och för landet? Även på de så kallade vilodagarna.
I de efterföljande radionyheterna upptog de pågående samhällsfördragsförhandlingarna den mesta tiden och det verkar vara ett problem med tre dagars arbetstid eller 24 timmar, hur man nu får 24 timmar att bli tre dagar. Nå oberoende om det nu är frågan om tre dagar eller 24 timmar så är det väl inte tänkt att arbetarna ska behöva arbeta gratis dessa tre dagar, eller 24 timmar? Så jag förstår inte riktigt problemet.
Nog “fjollat” här nu, ni är antagligen mera intresserad av att få ta del av haveriet än mina funderingar. Som sagt jag tog bilen idag istället för att skramla genom Malax med traktorkedjorna, det är ju ändå söndag 🙂 Samtidigt som jag lastade över såg och övrig huggarutrustning från traktorn till bilen så tyckte jag att bakre hjulet på skogsvagnsboggien stod lite snett. Vid närmare kontroll så visade det sig att lagren gett upp på grund av varmgång och navet vilade direkt på spindeln. Av någon anledning har hjulet ändå hållits på plats trots att det satt löst. Idag då jag åkte till skogen hittade jag navkoppen (vaselinkoppen) närapå 10km hemifrån så antagligen är det där som haveriet inträffat. Vaselin fanns det så varför lagret gått varmt vet jag inte, eventuellt är det så att det inre lagret inte fått tillräcklig smörjning då det endast är möjligt att smörja från hjulets yttre sida. Kanske borde man montera en smörjnippel på navet mellan lagren så att både inre och yttre lagret garanterat skulle få smörjning? Fullföljde dagens planering, jag hade ju matsäcken packad, istället för att stanna hemma och reparera så skruvandet får anstå till i morgon. Så i nuläget vet jag inte hur pass skadat nav och spindel är, förhoppningsvis räcker det med nya lager. Att byta ut spindel och nav är en lite större, och dyrare, reparation.
När tiden är betydelsefull.
I går och idag har sysslor där tiden har betydelse varit i fokus. Igår gällde det att på möjligast korta tid avverka 52 km i BotniaVasaspåret och ikväll kl. 23:59 går tiden för inlämnandet av växthusstödsanmälan och skattedeklarationerna ut.
Två av skattedeklarationerna, pojkens dödsbos och en sammanslutning klarade jag av i början av eftermiddagen och dem lät jag yngsta dottern lämna in i pappersformat direkt till skattebyrån i stan i samband med andra ärenden. Jag har inga bank- eller katsokoder för dessa så det är bäst att göra dem på gammalt vis, likadant gjorde jag med bränsleaccisanmälan. Mina skatteblanketter, 2, 2c och momsdeklarationen skötte jag däremot elektroniskt för första gången. Och tur var det för det görs automatiskt en koll av materialet innan det sänds och det ledde till ett felmeddelande i en av punkterna. Vid en ny genomgång av materialet visade det sig att jag vid omläggningen av ett banklån kontofört uppgifterna fel. Det tog en liten stund att hitta felet men nu är det fixat. Hoppas jag, för det har nu på heder och samvete utförts och skickats in. Visst är det behändigt med elektronisk anmälan när det fungerar men ändå känns det lite osäkert om uppgifterna gått fram till rätt adress när man inte själv handgripligen lämnar in deklarationen.
Också växthusanmälan sköttes för första gången via vipu programmet som denna gång fungerade snabbt och smärtfritt. I det fallet får man en kvittering till e-posten som bevis ifall inlämnandet av någon anledning skulle ifrågasättas.
Det har sina sidor att lämna deklarerandet till sista stund och visst kunde det ha gjorts några dagar tidigare men de var så fint skogsväder i veckan att jag inte kunde hållas inne. I och för sig var det fint väder idag med men det kunde man ju inte veta då. Dessutom dök det upp lite uppdrag som jag inte hade planerat in, återkommer kanske till det i ett senare inlägg.
Ett evenemang som jag däremot haft med länge i planerna är deltagandet i mitt tionde BotniaVasalopp. Det hade jag inplanerat redan i somras även om jag anmälde mig först till nyår. Det var ju tänkt att det skulle gå av stapeln redan för 2 veckor sen men snöbristen och regnet satte p för det och loppet flyttades fram. Jag tänkte då att det inte var så lämpligt med flera deadlines samma veckoslut men trodde att det kanske inte skulle bli nåt lopp överhuvudtaget i år. Men vädret blev kallare och det kom lite snö så loppet ordnades i riktigt goda förhållanden under gårdagen.
Vädret, min kroppsliga ohälsa och mina aningar om att det inte skulle bli nåt lopp har lite dämpat träningsivern men ändå vill det bli bråttom i spåret då numret hängs på och startskottet går trots att man bara är motionär. Lite märkligt att man vill få det undan på möjligast korta tid då man kunde njuta av naturen, det fina vädret, sällskapet och bespisningen vid saftkontrollerna i stället för att tänja på gränserna till vad kroppen tål 🙂
Nu tävlar jag ju inte om tätplaceringarna men man vill ju åtminstone för sig själv ……. och kanske lite för vänner och bekanta 🙂 ….. bevisa att åldern ännu inte börjat ta ut sin rätt. De senaste åren har det tyvärr lagts till ett par minuter åktid för vart år och jag började komma hotfullt nära 4 timmars gränsen. Så jag bestämde redan innan start att i år skulle jag åtminstone försöka bättra på tiden något trots att de kroppsliga förutsättningarna inte var de bästa. Det fick bära eller brista men jag gick ut hårt och nådde mellantiden i Komossa på min tredje bästa tid. Lite straffade det sig mot slutet och farten avtog något men jag kunde i alla fall gå i mål på min femte bästa tid och 12 minuter snabbare än i fjol. Lite underlättades farthållningen i början av att det var få deltagare och därmed lätt att hålla egen fart från start.
Det bär trots allt.
Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.
Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.
Åter till skogs.
Efter en ofrivillig paus med skogsarbetet på grund av en livlös arm gjorde jag idag åter en mjukstart med skogsarbetet för att testa kroppens funktionalitet. Sågade tre tankar och kroppen höll bra men nog tusan var det blött efter nattens blötsnö. Det var kanske inte riktigt den bästa dagen att återvända till skogen men det var ju varmt så inte behövde man frysa trots att man blev våt inpå bara kroppen. Kanske är också skogsarbetet rena hälsokuren, åtminstone om man får tro en riktig hejare till skogshuggare som presenterades i Maaseudun tulevaisuus. 200.000 m³ och 75 motorsågar avverkade, jag säger då det 🙂
Jag var ju lite nyfiken att se hur läget såg ut efter den varma veckan och om virket låg kvar eller om det följt med i vårfloden. Virket låg nog kvar om än i 20 cm djupt vatten som samlats ovanpå isen i dikena. Det var nog väldigt vått överallt både på marken där det syntes vatten i stövelspåren liksom i grenverket ovanom skogsbonden.
Nu utlovas några kallare dagar och jag får väl lov att inleda utkörningen av det jag avverkat hittills. Tror ändå att det är bättre att låta marken frysa till lite igen så att inte den lilla tjäle som fortfarande finns smulas sönder. Det brukar vara svårt att få sönderkörd mark att ta ihop på nytt så jag tar risken att vänta trots att virket som ligger i vattnet blir tyngre att transportera och riskerar frysa fast.
