Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.
Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.
Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.Skogskipaget och ett lass flisved.
Efter en ofrivillig paus med skogsarbetet på grund av en livlös arm gjorde jag idag åter en mjukstart med skogsarbetet för att testa kroppens funktionalitet. Sågade tre tankar och kroppen höll bra men nog tusan var det blött efter nattens blötsnö. Det var kanske inte riktigt den bästa dagen att återvända till skogen men det var ju varmt så inte behövde man frysa trots att man blev våt inpå bara kroppen. Kanske är också skogsarbetet rena hälsokuren, åtminstone om man får tro en riktig hejare till skogshuggare som presenterades i Maaseudun tulevaisuus. 200.000 m³ och 75 motorsågar avverkade, jag säger då det 🙂
Jag var ju lite nyfiken att se hur läget såg ut efter den varma veckan och om virket låg kvar eller om det följt med i vårfloden. Virket låg nog kvar om än i 20 cm djupt vatten som samlats ovanpå isen i dikena. Det var nog väldigt vått överallt både på marken där det syntes vatten i stövelspåren liksom i grenverket ovanom skogsbonden.
Nu utlovas några kallare dagar och jag får väl lov att inleda utkörningen av det jag avverkat hittills. Tror ändå att det är bättre att låta marken frysa till lite igen så att inte den lilla tjäle som fortfarande finns smulas sönder. Det brukar vara svårt att få sönderkörd mark att ta ihop på nytt så jag tar risken att vänta trots att virket som ligger i vattnet blir tyngre att transportera och riskerar frysa fast.
Flisveden blötläggs i “vårfloden”Vattenfyllda spår efter skogsbonden.
….har jag fått en liten känning av den gångna veckan.
Vet inte riktigt vad som hänt eller vad som orsakat att armen hängt livlös och värkt så in i norden. Till och med så pass att jag som annars är ytterst återhållsam vad gäller pilleranvändning blivit tvungen att proppa i mig upp till 6 burana vissa dagar för att kunna hålla tyst och inte vråla ut min smärta och för att få sova lite nattetid.
Antingen är det nåt elakt virus som vandrar runt i kroppen eller nåt som hör ihop med den återkommande envisa förkylningen som jag haft från och till sen slutet av november. Eller så uppstod det nån liten sen- eller muskelbristning som inflammerats efter att jag bråkade med en fastfälld björk i skogen senaste lördag. Björken satt trots litet grenverk hårt fast i en gran och jag kände mig tvungen att ta ner den trots att jag inte hade traktorn med då avverkningen ligger relativt nära en vandringsled. Så här vintertid är det inte många som vandrar längs leden men man vet ju aldrig och jag fick lära mig under skogsbrukar utbildningen att man aldrig lämnar ett avsågat träd ståendes i skogen. Så det var bara att bita i hop och med hjälp av fälljärnet baxa ned björken. Alternativet hade varit att skärma av området med märkband men något sådant hade jag nu inte med mig denna gång.
Kände ändå inte av att något skulle ha hänt och dagen efter var det heller inte så sjukt, det var först två tre dagar senare som förlamningen och smärtan slog till. Nåå, nu en vecka senare börjar armen lyda igen och smärtan har gett med sig så pass att det nu till och med går att vrida ratten på traktor och truck så månne inte det ger med sig av sig självt.
Det blev ändå återigen några dagars försening av skogsarbetet och även slutspurten på träningen inför BotniaVasan nästa veckoslut blev ogjord. Kanske kan jag få ihop någon träningskilometer i början av veckan men får väl vara lite återhållsam så att det inte åter blir problem.
Det är ändå, till all lycka, sällan jag har så här grava problem med hälsan men det får en att tänka på dem som lider av långvariga sjukdomar och handikapp. En påminnelse om hur högt man skall värdera god hälsa och sköta om sig.
Det är knappt man kan tro att det är sant…. nås nämligen av nyheten att den för mig till huvudsak virtuellt gjorda stödansökan i månadsskiftet april-maj faller bort och att det nu räcker med stödansökan i medlet av juni. Länk till meddelandet.
Ändå är jag lite undrande över om det faktiskt är med omtanke om oss bönder eller om man ligger efter med datorprogrammeringen. Men oberoende av orsak så sparar det in på lite onödig byråkrati.
Trots meddelandet så finns det antagligen ett och annat som fortfarande skall lämnas in den gamla ansökningstiden…. vill minnas att till exempel den femåriga växtföljdsplanen ska in den tiden så det gäller att kolla upp deadline för övriga blanketter!
Charlotta hade ett väldigt intressant inlägg i höstas angående ekologiskt. Tyvärr hade jag just då väldigt bråttom med skörden så jag hade inte tid att delta med mina funderingar och frågor. Tråden har kanske tappats lite så jag väljer att göra ett nytt inlägg med mina funderingar.
Jag får också ibland frågan varför jag inte odlar ekologiskt och det har jag också ibland frågat mig själv och jag har till och med prövat på ekologisk grönsaksodling, eller “naturenlig odling” som det kallades då, i samband med den förra “gröna vågen” i slutet av -80-talet. Jag har även praktiska erfarenheter av biodynamisk odling från tiden på trädgårdsskolan där vi prövade på olika odlingsmetoder för att ge eleverna så bred bas som möjligt.
Så joo jag vet att det skulle gå och att jag förmodligen skulle klara av att odla ekologiskt även om det är lite svårare på en gård utan husdjur. Natur- eller ekogodkänd gödsel finns att fås så det är inget större problem men avsaknaden av husdjur gör det lite svårare att få vettig avsättning för vallen. Största problemet ser jag i arealbehovet, nu kör jag med en 4-5-årig växtföljd i grönsaksodlingen som omfattar 12ha men i och med att ekoskörden är 40-70% lägre (lite beroende på odlingsväxt) så borde jag åtminstone dubblera odlingsarealen för att få tillräckliga mängder att skörda och sälja. Och med ekoodling av grönsaker borde man säkert utöka växtföljden med 2-3 år för att klara ogräs, insekter och växtsjukdomar samt hålla jordens bördighet i skick. Det betyder att jag borde ha 150-200ha åker lämplig för grönsaksodling att röra mig på. Det säger sig självt att dylika arealer inte går att få tag på inom vettigt avstånd.
Som jag nämnde i inledningen så frågas det ibland efter ekologiska produkter, mest då i samband med REKO-utdelningarna och vid marknadsförsäljningstillfällen så visst borde man få en del av varorna att gå åt till ett högre pris som också är nödvändigt för att kompensera skördebortfall och merarbete med bland annat ogräsbekämpning. Av erfarenhet från andra odlare vet jag att jag ändå skulle bli tvungen att sälja en hel del till “konventionellt pris” och då blir det ju lite som med “Valiobluffen” som man i Sverige ondgjort sig åt.
När jag undrar varför det frågas efter ekogrönsaker så får jag ofta kommentarer som att de är giftfria och smakar bättre samt är bättre för miljön.
Vad gäller giftfriheten så hävdar jag att också mina konventionellt odlade grönsaker är giftfria. Jag följer godkända karenstider och bekämpar först då det verkligen är nödvändigt, dessutom brukar jag i första hand använda mig av de preparat som är godkända inom den ekologiska odlingen. Prover som tagits och analyserats har alltid resulterat i att spår av bekämpningsmedel inte har kunnat noteras. I utlandet förekommer det också att ekoodlingarna gödslas med slam från reningsverken och det är inte enbart gödsel som ingår där. Jag tror dock att det inte brukas här i Finland numera. Nåå, konstgödselns totalinnehåll finns inte heller deklarerat på säckarna så det kan finnas ett som annat där med.
Smaken då? Jaa den är ju delad som baken och det sägs ju att dagens ungdom föredrar artificiella smaker framom de naturliga så där är det svårt. Hur som så noterade jag då när jag höll en del av arealen som “naturenlig odling” att många kunder som föredrog de naturenligt odlade och efter att de tagit slut prövade på våra konventionellt odlade ofta utbrast att “de konventionellt odlade var ju goda de också”. Vilket ofta ledde till att följande säsong köpte dom av de konventionella grönsakerna. Själv tyckte jag att dom konventionellt odlade smakade bättre för det är så mycket lättare att få god smak i en produkt som gödslas enligt vad växten behöver. Till saken hör att jag också medvetet satsar på välsmakande sorter framom de som ger högsta möjliga skörd. På trädgårdsskolan där vi odlade enligt flera odlingsmetoder gjorde vi också en hel del blindtester för att se om det fanns någon skillnad men inget signifikant resultat fick vi där heller.
Miljöfrågorna har ju diskuterats flitigt på senare tid och inte är det där heller entydigt att ekoodlingen skulle vara något bättre alternativ. Stallgödseln är svår att tillföra då när den bäst behövs och växer inte grödorna optimalt så tas inte heller gödseln upp utan läcker ut i vattendragen precis som vilken annan gödsel som helst. Om det nu läcker så mycket gödsel överhuvudtaget? Det verkar komma nya undersökningar som visar att övergödningen av vattendragen inte entydigt är jordbrukets fel.
Sen är det det här med certifieringen, för att få kalla en produkt för Eko eller Luomu så ska det certifieras och det betyder en hel del extra papper och dokument att fylla i och pappersarbete är inte produktivt arbete. Dessutom kommer det en hel del kostnader med granskningar och kontroller. Jag har dessutom börjat att alltmer ifrågasätta det här med certifieringar, det har ju uppdagats en hel massa fusk med pappren senast nu i Sverige bland annat. Att man genom att fixa lite papper får ut ett mervärde verkar allt för frestande och det gäller naturligtvis inte enbart ekocertifieringen.
I rubriken satte jag lite provokativt eko mot konventionellt och så vill det gärna bli i debatten men det behöver ju naturligtvis inte vara så. Så som jag nämnde i “giftfrågan” så använder jag då det går de växtskyddsmedel som utvecklats och godkänts för ekoodling och jag är också mån om jordens bördighet och egna produktionsförmåga, på så vis kan jag också spara kostnader i den konventionella odlingen. Där har jag lärt mig en del genom att studera ekoodlingen. Så egentligen går odlingsmetoderna hand i hand vad gäller en hel del.
Sist och slutligen så är det konsumenten som väljer och det är viktigt att vi producenter producerar det som efterfrågas. Gör vi inte det så kanske varorna söks från något annat håll och det är nu varken miljövänligt eller nationalekonomiskt förnuftigt.
Det som jag mest ifrågasätter är om det faktiskt lobbas och hjärntvättas för mycket vad gäller ekoodlingens fördelar. Andra tycks också tycka det.
Daggmaskförekomsten brukar ibland räknas som en indikator för bördigheten…. som synes trivs den också bra i konventionellt odlad jord.
Förkylningen börjar vara kurerad så nu kliar det i skogshuggarfingrarna. Idag var det ändå lite i kallare laget med -24 i morse det steg sen till knappa -20 på dagen men föll nu igen mot kvällen. Lite onödigt kallt så det fick bli en skrivbordsdag istället. Läste sen om en som köldskadat fingrarna i måndags och det var ingen trevlig syn så kanske var det ändå inte så dumt att stanna hemma idag.
Jag har annars förberett skogsarbetet i den mån att jag vandrat runt lite, kört upp lite spår, planerat arbetet och faktiskt provhuggit en tank för att kontrollera den värsta abstinensen 🙂
I och med att det var vått när marken började frysa till så rinner det trots kylan ut en del vatten i dikena som då fryser och bildar svallis. Dikena mer eller mindre bottenfryser då och det håller bra att korsa dikena med traktorn.Getporsmossarna brukar inte frysa till om man inte kör spår men nu bär det bra även här.Sista fjolårsflisveden tuggades i går onsdag så nu är upplaget tomt och ropar efter ny flisved.Objekt nummer ett blir mossen nere i mitten av bilden och förhoppningsvis hinner jag också fixa planteringen i bildens övre del.
Mossen nere i bild har stått i tur en några vintrar redan men det har varit alltför blött de senaste åren. Nu ser det bra ut, dikena var vattenfyllda till bredden då det frös och det är nu möjligt att köra överallt. Att dikena är fulla med vatten berättar också att en rensning måste göras för annars försumpas skogen igen. Vattnet ska ut över grannarnas skogsskiften så nu gäller det att också få dem med på noterna, hoppas att dom förstår nödvändigheten med dikesrensningen. Hur som så ska dikeslinjerna huggas upp nu för bättre förhållanden än så här kan det knappast bli och man vet inte hur många vintrar det går innan läget är lika bra.
Från och med i morgon ser det ut att bli en vecka med varmare väder, det utlovas kring -5 grader vilket är lagom skogshuggartemperatur 🙂
